Projektion

Nej, idag tänkte jag inte prata psykologi. Däremot lite om olika sätt att projicera en karta.

Bakgrunden är att jag nu läst Anders Lindbergs inlägg i Aftonbladet, där han tycker att alla till höger om socialdemokraterna krattar banan för Breivik. Han pekar bland annat ut tidskriften Axess och Timbro. Och eftersom jag gärna läser Axess, och nickat instämmande åt en och annan Timbroskrift, så har väl även jag stått och laddat bössan åt den flinande norrmannen ute på Utöya.

Alltså, hur tänker man när det känns naturligt att koppla ihop högerns tankesmedjor med massmördare? I stället för att genast författa en etterdrypande replik, tänkte jag försöka krypa in i huvudet på Anders Lindberg. Med hjälp av kartprojektioner.

När ett klot skall avbildas på ett fyrkantigt papper, uppstår vissa problem. Någon del av klotet måste förvanskas - men vilken, och hur mycket? Nog har vi väl alla sett gamla kartbilder, och hur förvrängda de ser ut. Det är inte bara på grund av att kartritarna var sämre förr, utan även på grund av att man använde andra sätt att projicera ned klotet förr. Jag minns att jag en gång såg en karta där ett jättelikt Irland låg mitt i, och diverse små kontinenter prydde hörnorna. När alla vet att det är Sverige som ligger i mitten!

Min politiska kartbild har försvaret av det demokratiska samhället i mitten. Där i mitten ligger S och M och trängs. En liten förkärlek för socialismen ger S en svans vänsterut, medan några nattväktarstatsanhängare låter M glida ut åt höger. Vidare åt höger fylls skalan på med de övriga allianspartierna som små öar strax till höger om moderaterna. Sedan är det en stor ocean bort till SD, varefter ett sund skiljer SD från de stöveltrampande rasisterna. Vänster om S finns vänsterpartiet, lite mer socialistiska men ändå huvudsakligen demokratiska, även om det finns en vald representant som vill fylla moderater med bly. Men en galning får väl varje parti ha. Bortom V börjar avgrundsvänstern med revolutionärer och terrorkramare. Eftersom jag själv är höger har jag dålig koll på vem som är vad på den kanten.

Lindbergs politiska karta misstänker jag har socialismen i mitten, och ritades på 70-talet, den tid då moderaterna inte hade triangulerat det socialdemokratiska välfärdssamhället. Den som är för socialism är god, den som är emot socialism är hård och kall och vill endast sitt eget egoistiska bästa. Den demokratiska socialismen ligger till höger, den odemokratiska (revolutionära) till vänster. Lindbergs karta utnyttjar säkert mycket mer areal till att visa skillnaderna mellan olika rörelser till vänster om vänsterpartiet; hur de skiljer sig i relation till att vilja hänga borgare i sina egna rep, vilja spränga oskyldiga människor i luften, osv. Däremot börjar nog pappret ta slut när geografin till höger om socialdemokratin skall beskrivas. Det blir bara några millimeter över mellan moderater och nazister.

Och därmed blir förklaringen rätt lätt till att Lindberg tycker moderater och nazister är samma andas barn. På hans karta, med dess perspektiv, syns ingen skillnad.

Så jag misstänker att det inte är någon större mening med att jag försöker argumentera med Anders Lindberg. Först får någon ge honom en karta från 2000-talet, en karta där högerns mystiska sekter är inritade i lite större detalj. Annars blir det som att försöka förklara vägen mellan Malmö och Lund på en jordglob.

En sak skulle jag dock vara väldigt intresserad av att lära mig av Anders Lindberg. Även min karta har sina brister: jag har inte ritat ut vänstern med någon större detaljrikedom. När jag hör någon vänstertomte utropa något riktigt oerhört så vet jag inte om detta är mainstream vänster eller en galning som alla vettiga vänstermänniskor skyr som pesten. Där skulle jag behöva lite vägledning. Var finns den vänster som konstruktivt bidrar till samhällsklimatet, och var finns den som bidrar till det våldsbejakande bakgrundsbruset?

Ett exempel: en gång i Sydsvenskan hade Tor Billgren och Mikael Wiehe ett meningsutbyte. Billgren, som bor i Sydafrika, tyckte det kunde vara en god idé om vi något problematiserade vårt ensidiga stöd till ANC, och vårt förkastande av alla andra sydafrikanska befrielserörelser som höger eller köpta av apartheidregimen. Så var nämligen inte riktigt synen i Sydafrika. Att ANC glatt avrättade hundratals meningsmotståndare utan rättegång genom att hänga ett bensinfyllt bildäck om halsen på dem och tända på tyckte Billgren var lite av en belastning, något man kanske i alla fall kunde uttala ett litet förkastande av!?
Så inte Wiehe. Han stödde "necklacing" fullt ut. Han lyckades till och med citera den kända sentensen att revolutionen inte är någon tebjudning.

Så vad säger du, Lindberg? Är Wiehe mainstream vänster, eller är han en rabiat hetsare som man måste ta avstånd ifrån? Jag är nyfiken. Jag har liksom aldrig hört någon till höger försvara dödspatrullerna i Sydamerika. Skulle någon göra det, skulle du nog få se på demokratisk renhållning.