Systemskifte!

Minns ni det glada 70-talet? När högerspöket vandrade i politikens korridorer? När till och med andra borgerliga partier distanserade sig från de extrema moderater som inte bara ville sänka skatten, utan även införa reklamradio, befria Östeuropa och liknande galenskaper? När sossarna började skrika systemskifte varje gång Lars Tobisson visade sin nuna? När varje tidningsartikel hade ett stabilt vänsterperspektiv?

Jag tror systemskiftet är här. En artikel i Sydsvenskan beskriver hur elever väljer bort sina lokala skolor:

"Klart flest elever pendlar bort från Rosengård. I Rosengårds skolor går bara drygt hälften så många elever som det faktiskt bor barn i stadsdelen – de åker i stället till kommunala skolor i grannstadsdelarna, till friskolor, eller till en helt annan kommun. Ytterst få pendlar dit."

Det som slår mig med häpnad och glädje är hur elevernas eget val inte ses som ett gigantiskt problem i artikeln, som något som genast måste stoppas. Vissa kritiska röster finns, som t. ex. professor Nihad Bunar:

"Det är både och. På individuell nivå ser man att det går bra för vissa elever. Men när man tittar på de sammanlagda effekterna är det en bidragande orsak till fördjupad segregation."

Men experternas kritik är mest en bisats. I en separat artikel intervjuas en gosse, Ahmed Mohammed, 
som bor i Rosengård men pluggar i Fosie. Och inte någonstans problematiseras eller ifrågasätts att en familj i Rosengård skall ha samma rätt och möjlighet att skicka sina barn till en bra skola som de som har råd att skicka barnen till Lundsberg. Ingenstans frågar reportern lite ledande om man inte känner sig lite osolidarisk med de som har kvar barnen i Rosengård.

Det är andra tider nu, vänstern.