Dags att lösa pensionärernas problem

Våra fattigpensionärer har hamnat i blickfånget på senare tid. Även många liberala tänkare verkar upprörda över de låga pensionerna och ivrar för att de skall höjas. Jag blir lite förbryllad, när samma tänkare i andra sammanhang brukar ivra för att löneklyftorna skall öka. Snälla ni, vad tror ni händer med pensionen när lönen är lägre än idag - att den ökar?

Låt oss, då allt är relativt, vända på problemet. Problemet är inte att pensionärer har för låga inkomster - problemet är att de har för höga utgifter. I Sverige är lägstanivån för utgifter tämligen hög. Det går inte att hitta radikalt billigare bostad, om man nu inte känner någon Kommunalordförande. Det går inte att hitta radikalt billigare mat. Skatterna är höga även för låginkomsttagare.

Dags för en enkel och radikal lösning: vi låter pensionärerna outsourca sig! Bostad, mat, hemhjälp är billigare i låglöneländer. Om pensionären utvandrar för gott tar svenska staten 20% av pensionen, och invandrarlandet antagligen 0%.

Ett litet aber, dock: fattigpensionärer har sällan den slant till övers som krävs för att rekognoscera utomlands, hitta ett bra ställe och flytta över bohaget. Men då kommer dessa gossar till undsättning:

Japp, två medelålders vita män. Simon Spies, mannen som tog de billiga charterresorna till danskarna. Bert Karlsson, mannen som introducerade Migrationsverket för billiga massinhysningar av asylanter.

Jag ser framför mig en snillrik affärsidé. Bert köper upp kånkade hotell eller hyreskåkar i låglöneländer - Östeuropa, Afrika, Asien - och ser till att svenska pensionärer kan få köpa en insats i dessa. Insatsen för pensionären att leta upp ett bra boende blir nu mindre; allt som behövs är att bläddra igenom Berts broschyrer och hitta ett lämpligt resmål. Precis som inför Mallis-semestern, med skillnaden att det blir en envägsbiljett. Flytten utförs av Bert, som säkert kan fixa samordning och bra priser. Samt lån som återbetals av det som nu blir över av pensionen - en svensk tiotusenlapp räcker långt i Långtbortistan.

Bert anlitar lokal, billig arbetskraft. Förutom några enstaka svensktalande reseledare.

Liksom i charterbranschen, som nischar sig med både barnfria och barnvänliga resmål, så kan våra pensionärer välja mellan olika ställen att pensionera sig:

• För snuskgubbarna: balkong mot stranden och en kikare så de kan ägna dagarna att glutta på bikiniklädda damer.
• För snusktanterna: Gambianska stränder med massor med tjänstvilliga unga herrar.
• För de kulturintresserade: länder med massor av gamla ruiner.
• Pensionärer som ägnade 70-talet åt att solidarisera sig med tredje världens diktaturer kan tillbringa ålderdomen i Tanzania och njuta socialismens frukter. Eller Zimbabwe.

Men - släkten då? Kan man verkligen lämna hela släkten bakom sig?

Jodå. Dels är det nog många som är väldigt glada att inte behöva hitta på ursäkter för varför man inte kan passa barnbarnen. Sen kan säkert farbror Bert fixa billiga charterresor för hela pensionärshemmet hem till Sverige på jul och midsommar.


Det här blir nog bra. Sen, när detta etablerats och fungerar, kommer steg två. Bert kliver upp till Migrationsverket och påpekar att han mycket väl kan öppna några liknande hem för asylsökande, där de kan sitta de år som det tar innan deras fall avgörs. Till halva kostnaden mot idag. Placeringen görs till exempel i Ungern. När sedan avslaget kommer, kan nog ungersk polis eller väktare för en rimlig penning anlitas för omedelbar transport utanför EUs gräns. Eller så lägger vi hemmen i närområdet - senast jag tittade på satellitbilder av Jordanien fanns där mängder med orörda öknar och berg där människor skulle kunna bosätta sig.