Islamofobi

Jag sade en gång i tiden att jag tänkte gå igenom de fobier som susar runt i debatten. Nåväl, låt mig börja med en av dem: islamofobin.

Innan jag drar igång på allvar vill jag betona att jag starkt ogillar dagens tendens att ägna mer tid åt att hitta en nedgörande och stigmatiserande etikett på motståndaren än att vässa argumenten. Det tyder på intellektuell lättja och ett förakt för det öppna samtalet och det öppna samhället. Ja, jag är till och med beredd att ta till paralleller med länderna öster om järnridån och börja citera Vaclav Havel och George Orwell. Att sätta psykdiagnoser på sina motståndare är helt enkelt inte rätt väg att gå.


Vad är en fobi, då? I grunden är det ett medicinskt begrepp, som anger en rädsla för något. En rädsla som, även om den inte behöver helt sakna grund, är starkt överdriven. Diffust? Dags för lite exempel, Helge.

Agorafobi är skräcken för att ge sig ut på öppna ytor. Mina katter har det, helt klart, de smyger gärna längs häckar och huskanter. En sund instinkt för djur ute i djungeln som kan överfallas och ätas upp när som helst, men kanske lite mindre sund instinkt för människor som skall gå till Ica och handla. Eller kanske inte.

Själv har jag arachnofobi - jag är rädd för spindlar. Helfjantigt i Sverige, här finns knappt en enda måttligt giftig spindel, och de småttingar som mina katter jagar i källaren, och som jag blir hysterisk när jag ser kravla längs duschväggen, hör definitivt inte till de giftiga. De som bor i Australien lär däremot inte höra så mycket gnäll om fobier när de kollar stövlarnas innehåll innan de stoppar i fötterna - där är risken att dö av bett högst påtaglig.

Sen är det dags att problematisera. Fobier används även, enligt uppslagsverket, i överförd bemärkelse. Dels för väldigt konkreta tillstånd, som hydrofobi - vattuskräck är ett gammalt svenskt namn på den ytterst icke-psykiatriska sjukdomen rabies. Dels för att syfta på uttryck av "motvilja, hat, hets, fientlighet, fördomar och konspirationsteorier mot olika grupper" - där vi av en händelse råkar hitta just de grupper som di progressiva värnar om. Japp, uppslagsverket har lyckats beskriva att det är ett etablerat grepp att göra denna glidning. Är det därmed acceptabelt? Nej, anser jag! Nej, eftersom det är tydligt att man med denna överförda bemärkelse vill just se till att etablera en etikett som antyder att den åsikt som etiketteras är irrationell och omöjlig att försvara, och därmed en åsikt som inte behöver argumenteras emot.


Så vad gäller då specifikt för islamofobin? Finns den? Hur ser den ut?

Låt oss gå tillbaks till definitionen av en fobi. Om en överförd bemärkelse skall ha någon som helst relevans måste den ju ha en koppling till den ursprungliga betydelsen.

I ena änden av skalan: finns någon anledning att frukta islam och/eller muslimer, eller är de lika harmlösa som svenska skogssniglar? (Övning för läsarna: sätt er i grupp och diskutera om svenska villaägares motvilja och hat gentemot spanska skogssniglar är en fobi eller ej.) Jodå, visst finns anledning att frukta islam. Några exempel:

• IS, Boko Haram, AlQuaeda in Magrib och så vidare härjar och slår ihjäl för fullt söderöver.
• Charlie Hebdo. Ett gäng muslimer går in och tar livet av en redaktion för att de driver med konservativ islam.
• Jyllands-posten. Ett gäng muslimer tar bilen ner till Köpenhamn i avsikt att skära huvudet av redaktionen för att de publicerat bilder på Muhammed.
• Lars Vilks. Flera gäng muslimer har oberoende av varandra försökt ta livet av Vilks för att han ritat en bild på Muhammed.
• Svensk press. Ingen svensk tidning skulle komma på tanken att publicera en Muhammed-bild idag. Inte för att de inte vill kränka troende - då hade de inte skojat om påvens roliga hattar - utan för att de inte vill dö. De vet att en sådan bild resulterar i att de blir internationella måltavlor. De vet att de för resten av livet får ha en port bevakad av tungt beväpnad säkerhetspolis. Eftersom tillräckligt många muslimer, i Sverige och utomlands, kommer se det som en religiös plikt att försöka ta livet av dem.

Ok, så att det finns anledning att frukta islam verkar inte vara fake news. Men är fruktan överdriven, då? Jodå, det kan den vara. Om jag till exempel, så fort jag får reda på att jag fått en muslimsk IT-ingenjör från Pakistan som kollega, låser in mig på toaletten och vägrar komma ut därifrån innan polisen kommit och eskorterat ut den slemme muselmanen - ja, då har jag nog drabbats av islamofobi. Då kan det nog vara dags för mig att kontakta min vårdcentral för lite tillvänjningsterapi.

Liksom det finns farliga och ofarliga spindlar, liksom det finns farliga och ofarliga ormar, så finns det farliga och ofarliga muslimer. Det finns muslimer som, liksom jag, anser att det sekulära samhället, det samhälle där man får tolerera att andra inte håller med om allt man tycker, är den religiöses bäste vän. Det finns muslimer som fokuserar hårt på de verser som Muhammed tog fram när han var på gott humör, och ignorerar de stridiska verserna. Samtidigt finns det muslimer som gör tvärtom.

En enkel lösning på problemet kunde här vara att vi till Sverige släpper in de snälla muslimerna, och låser ute de stygga. Ungefär som djurimportlagarna låter oss importera söta veterinärundersökta hundvalpar och stänga ute rabiessmittade djur:

 

Men, tyvärr. Det är inte lika lätt att se skillnad på de snälla muslimerna och de elaka muslimerna. En skäggig, ovårdad typ kan vara en from tillbedjare av fredens religion. En kostymklädd grabb kan vara på väg från sin pilotutbildning till en lämplig skyskrapa att öva snabblandning i.

Det vi vet om muslimer, i allmänhet, är vad de säger i diverse undersökningar.

• 99% (!) av afghanerna anser att Sharia skall styra landet. Kvack!
• Dock är det bara färre än två tredjedelar av afghanerna som anser att även icke-muslimer skall styras av Sharia.
• 85% av afghanerna tycker att stening är det lämpliga straffet för otrohet.
• 79% av afghanerna tycker att dödsstraff är en lämplig behandling av de som lämnar islam.

Viss varning för skeva resultat får dock ges. Ni vet väl att SD:s siffror alltid underskattas i undersökningar här i Sverige? Vi vikingar är rädda för att någon skall få reda på att vi röstar på SD och utesluta oss från framtida middagsinbjudningar och uppdrag. I arabvärlden är det lite tuffare. Om grannarna får reda på att du missaktar koranen kommer en rasande mobb slita ut dig ur huset och sedan slita dig i stycken. Bokstavligt. Jag kan tänka mig att en och annan liberalmuslim tänker sig för både en och två gånger när opinionsinstituten ringer på.

Men - nog anammar väl alla afghaner den svenska värdegrunden när de passerar gränsen? Ja och nej. Om vi tar emot ett begränsat antal, som jobbar med svenskar och bor bland svenskar, så kommer deras tidigare kultur att utsättas för viss nötning och tänjning. Idag, däremot, kommer det många afghaner som bosätter sig ihop med andra afghaner i en liten enklav, ungefär som en gallisk by i ett i övrigt ockuperat land. Resultatet blir ökad sammanhållning, rättning i ledet och renlärighet. Katerina Janouch nämnde i den (ö)kända tjeckiska TV-intervjun något om invandring som ett salt i det svenska samhället, något som i liten mängd kryddar soppan och i stor mängd gör den oätlig. För det fick hon mycket skit - jag tycker det låter klockrent.


Värst vad du svamlar, gubbe. Till saken! Är den rädsla för islam vi ser i Sverige en fobi?

Min summering av ovanstående är: nej.

• Vi tar idag emot muslimer från länder med allt annat än liberala åsikter visavi religion. Dessa hamnar i enklaver där klankultur och patriarkala mönster förstärks snarare än bryts. Kombinerat med svag svensk poliskår, usel skola i dessa områden och brist på jobb för oskolade tillreds en riktig häxbrygd.
• Vi vågar inte längre uttrycka oss hädiskt om religion i Sverige, för att vi är rädda för repressalier. Vi är rädda för att religiösa fanatiker i Europa, med Mellanösterns religiösa diktaturer som klangbotten, skall ha ihjäl oss närhelst vi publicerar sånt här:

Vad bör vi vara rädda för, då?

• Att möta en muslim på gatan? Nej. Som vi väl alla vet (?), så vill de flesta muslimer, liksom vi, bara leva sitt liv ifred. Risken att de halar fram en kroksabel ur turbanen och halshugger oss är måttlig.
• Enklaverna som växer fram i Sverige? Ja. Det är kollektivet av stor muslimsk invandring, och den miljö de hamnar i, som skapar de få individer som vi har anledning att vara rädda för.
• Sharia-lag i Sverige? Nja. Informell sådan finns visst fog för de som bor i enklaverna att oroa sig för. Vi har redan sett hur kvinnor övervakas av gubbarna på torget. Att något parti i Sverige skulle på allvar driva Sharia, inte smälta samman som MP, och till och med få igenom det, ser jag som orimligt. Om inte centerns vision om 30 miljoner nya invandrare blir verklighet.
• Att vi inte skall få uttrycka oss fritt? Ja och nej. Nej då det inte finns någon anledning att vara rädd för att det som redan har hänt skulle kunna hända. Ja eftersom det ju är så idag - hädar du så riskerar du att dö.