Ett Alexanderhugg?

Jag har emellanåt förespråkat en radikal omläggning av asylpolitiken. Samt problematiserat denna omläggning en aning. Propagerat för att vi ska ha fri invandring men stängda gränser. Fri invandring? Ja, fri i den meningen att vem som helst kan ansöka om svensk asyl från utlandet, men att ansökan utreds i lugn och byråkratisk reda medan den sökande fortfarande befinner sig utomlands och har ansvar för sin egen försörjning. Vilket innebär att många nog får dela ödet med de som köar i den svenska sjukvården: det glada budskapet att man fått en plats kommer ofta efter att man hunnit dö av hög ålder.

Nu visar det sig att dessa stolliga idéer även nått Europas regeringar. Österrike driver ett förslag som innebär att:

• EU ger inte längre asyl åt de som spontant dyker upp i EU.
• EU upprättar skyddszoner i EUs periferi. De som landar i dessa (av JAS-plan gentemot drogade barnsoldater skyddade ?) flyktingläger kan få asyl i EU. Antalet som ges asyl matchar det antal som medlemsländerna anser sig kunna ta emot.
• Urvalet skall ske med beaktande både av skyddsbehov och av möjligheten att integreras i värdlandet. Själv vill jag lägga till att frånvaro av klara papper bör få en att hamna längst bak i kön.
• De som ändå dyker upp i EU utan lov skickas raskt tillbaka till skyddszonerna.
• De som ges asyl förväntas stanna i det land de fått asyl i. Om de struntar i det, då? Tillbaka till skyddszonen!

Vad säger ni, kan detta lösa upp den europeiska asylinvandringens gordiska knut? Mästerförhandlare Löfven har länge varit tydlig med att vi måste ha en gemensam Europeisk lösning; att det inte är okej att enskilda länder får ta en oproportionerlig del av bördan. Övriga länder har nog snarare uttryckt det som att det vore väldigt skönt om inte de där naiva idioterna uppe i norr stod och ropade "Refugees Welcome" och utlovade PUT och livslång bidragsförsörjning till hela världen, för att sedan stänga gränsen och börja gnälla om att dela bördorna när världen faktiskt hörsammar inbjudan.

Men det där är bara käbbel. Det väsentliga är: kan EU enas om denna politik? Möjligheten borde finnas, då den löser en stor knut: spänningen mellan det flyktingfientliga öst och det flyktingvänliga väst. Hittills har väst talat om att "vi skall dela solidariskt på bördorna", vilket jag misstänker resulterar i att de asylsökande alla väljer Tyskland/Sverige hellre än Ungern, och att randstaterna blir förbannade för att Tyskland/Sverige funkar som ett saftglas på sommaren och underblåser trafiken över Medelhavet.

Med det nya förslaget kan alla få som de vill, om de är villiga att kasta sina glorior. Gränsen stängs, vilket radikalt minskar trafiken till randstaterna. Öststaterna kan välja att ta emot ingen alls. Annie Lööf kan gå till val på att Sveriges kvot skall vara en miljon om året. De enda som får bita i ett surt äpple är de som tidigare på stödgalor kunnat framstå som att de är för fri asylrätt, samtidigt som de med andra handen gör sitt bästa (transportöransvar, gränskontroller) för att så få som möjligt i praktiken skall kunna åtnjuta rätten.

I Sverige får vi förutsägbarhet. Vi kan gå till val 2018 med politiker som öppet går ut med att de vill ha 0, 1000, 10000 eller miljonen asylanter per år. Politiker som då även får tala öppet hur de vill planera för pensioner, bidrag, bostäder, skolor, sjukhus, poliser och andra resurser som kommer krävas.

Vi kan också kraftigt dra ned på Migrationsverket. Bert Karlsson kommer få gå tillbaks till att promota dansband.



Låter jättebra. Kan där finnas smolk i denna glädjebägare?

Jag tvivlar på Sveriges förmåga att upprätthålla avtalen. Antag att första året tio miljoner flyktingar får asyl i EU, och en halv miljon av dessa prompt tar tåget till Sverige, knackar på hos Malmö socialkontor och kräver bidrag, vård och skolgång. Kommer Sverige då lika prompt att skicka tillbaka dem till skyddszonen, eller ens till det EU-land de just kom ifrån? Med tanke på att det idag är svensk lag att illegala invandrare har rätt till akutvård och skolgång, och att Malmö ger dem socialbidrag, så tvivlar jag.

Jag misstänker att trafiken över Medelhavet inte kommer dö ut helt. När EU får bestämma kvoterna kommer de bli betydligt lägre än det antal som tar sig in idag. Många kommer därför ha alternativet att stanna i lägret eller ta sig in och leva illegalt i EU. Även jag skulle nog föredra det senare. Vi kommer därför fortsatt ha många illegala invandrare i EU och i Sverige. Jag tvivlar starkt på Sveriges förmåga att skicka ut dessa. Den förmågan är dock inget som är starkare idag, så förslaget försämrar i alla fall inte läget. Tvärtom gör det nog situationen lite bättre, då det i alla fall innebär att man som illegal invandrare inte har något hopp om att kunna söka asyl.

Jag tvivlar på Sveriges förmåga till repatriering. Det hade varit väldigt skönt att kunna plocka upp alla de marockanska knarkande kriminella som gör centrala Göteborg osäkert och sätta dem på en båt till närmsta skyddszon. Men vilken polischef vill gå gatlopp på landets kultursidor? De minns nog ännu REVA-debatten.

Visst, vi lär minska trafiken på Dödens Hav, Medelhavet. Men det räcker inte. De som idag strömmar från mellersta och södra Afrika måste korsa Törstens Hav, Sahara.

Enligt vad de säger så är Sahara betydligt jävligare än Medelhavet. Med de säkra zonerna samlade längs EUs gräns så försvinner inte behovet av att ta sig över Sahara. Det kan vi ju i och för sig lösa med uppsamlingsstationer söderöver. Eller genom att i förväg tydligt förklara att den som kommer från Kenya inte får asyl i EU.

Kommer Sverige kunna ha kvar gränskontroller efter detta är genomfört? Kommer Sverige ens vilja det? Här är en liten knut kvar att lösa upp. Jag utgår från att gränskontrollerna kommer försvinna. I bästa fall utan att någon saknar dem. Ingen statsledning med något vett i skallen utgår dock från att vi lever i den bästa av världar; man bör i stället fundera över vad som kan gå fel och vad man då kan göra för att styra upp det. Om en stor skara av de som kommer till EU anser att det land de placerades i är skit, och vill till paradiset i Sverige istället, så måste vi kunna stoppa dem. Nya gränskontroller är då sista utvägen. Bättre ansatser är att i förväg dra undan incitamenten, genom att tydligt i lag och praxis annonsera att den som kommer in i landet utan tillstånd inte får vård, bidrag eller skola, inte någonsin kan ansöka om att få sin sak prövad, och omgående vid sin första kontakt med svenska myndigheter kommer bli skickad ut ur EU utan att inkassera 4000:-.



Var vill jag sätta Sveriges kvot? Ja, jag är ju för fri invandring som princip och vill därför ha en generös kvot. Jag är gammelkonservativ, och vill därför ha in en mängd konservativa människor med gammeldags värderingar. En nyckelmening i förslaget är dock att länderna skall ta emot flyktingar i den mån de kan integreras. Min nivå på den generösa kvoten är därför, i nuläget:

NOLL.

Inte en jäkel över bron. Inte en stackare, heller.

Vi har idag utanförskapsområden där poliser inte vågar sig in ensamma, där ingen vågar vittna eftersom det är buset som har våldsmonopolet, där flickor könsstympas och kastas från balkonger, där vi hör nyheter om skjutningar dagligen. Vi har bostadsbrist, brist på lärare, en skola i utförsbacken, samt en arbetslöshet hos de som invandrat som kommer synas i ditt och mitt pensionsbesked framöver.

Först hittar vi lösningar på detta. Sedan, när våra städer är säkra och trygga, det finns gott om bostäder, det finns jobb som passar kompetensen hos de som anländer, när skolorna åter satt ordning och reda i högsätet, när det finns SFI-lärare nog, när vi skapat en civilförsvarsbuffert med kapacitet att ta emot en flyktingvåg från Öster den dag Putin invaderar våra broderfolk:

Då vrider vi på kranen igen. Då, inte förr.

Den som är sant invandringsvänlig, och Sverigevänlig, är inte den som talar om hur mycket fint man skulle kunna göra i en ideal värld, utan den som genomför alla de små praktiska lösningarna som gör det möjligt att ta ett par steg emot drömvärlden.