Dags att kalla på hjälp

Våra poliser har problem. När ensamma polisbilar åker in i "orten" för uppdrag, och inte har en eskort som vaktar bilarna, möts de av sånt här när de kommer tillbaks:
Inte så trevligt. För att göra det hela än värre: när de möter motstånd, och drar sig tillbaka och inväntar förstärkningar, så åker de ändå på pumpen.

Vad göra? Jo, dags att kontakta några som vet hur denna slipsten ska dras.

Sverige har ju, tack och lov, goda kontakter med Sydafrika. För ett tag sedan sålde vi ett gäng flygplan till dem. Nu är det dags att åka på inköpsresa. I Sydafrika har de sådana häringa fordon:


Kombinera det med några stadiga inhyrda sydafrikanska kravallpoliser, och vi har ett vinnande team. Självfallet skall vi hyra in ett gäng poliser så mörkhyade att de får Kitimbwa Sabuni att se ut som ett blekansikte. Varje protest mot polisbrutalitet kan då mötas med ett nonchalant "men är du rasist, eller?".


De här poliserna lägger inte fingrarna emellan. De har inte slutat skjuta på folkmassor bara för att Apartheid är över.

Jag misstänker att brottsvågen och de kriminella gängen i våra förorter snart är ett minne blott.


De besvärliga kriminella marockaner som ockuperat Nordstan i Göteborg, då? Även där kan våra gamla vänner i ANC hjälpa till.



När de olika "befrielse"-rörelserna kämpade om makten i Sydafrika hade ANC som sed att göra sig av med motståndare genom att hänga ett bensinfyllt bildäck om halsen och tutta på. Något som bland annat Mikael Wiehe tyckte var en sund idé; han sa till och med några väl valda ord om omelett och knäckande av ägg. Efter att ett par marockaner sprungit omkring på Nordstan som frenetiskt viftande mänskliga facklor fattar nog resten hur landet ligger och spontanemigrerar.

Brutalt, säger ni? Men vad som dög för sydafrikanerna på den tiden alla här i Sverige stödde ANC duger väl för oss?



Sen då? När vi knäckt de kriminella, tackat sydafrikanerna för hjälpen och skall ta över själva?

Då är det dags att vända blad, från "carry a big stick" till "speak softly". Vi behöver både piska och morot. Vi behöver införa lag och ordning, men också ge vettiga möjligheter till klassresor. Det måste vara slut med hopplöshetens politik.


Vi skall in med vanliga svenska poliser på bred front. Dialogpoliser? Nej, kvarterspoliser. Poliser i varje kvarter som håller koll på folks vardagsliv. Håller koll på att ingen knark säljs. Håller koll på att ingen hotar den som går utan slöja, och att ingen hotar den som har slöja.
Till sin hjälp skall kvarterspolisen ha dialoghundar. Japp, ni hörde rätt. Rätt sorts dialog:
Busen: Din mamma, snutjävel!
Hunden: Grrr.... nafs!
Busen: Mamma!
Varpå dialogen är över. Ingen som bor i Sverige skall någonsin behöva fundera på vem som har våldsmonopolet. Överallt.

Polisens uppdrag blir att tydligt visa på att kriminalitet inte är en attraktiv karriärväg. Att visa att den som väljer att vittna emot kriminella inte lämnas vind för våg. Att värna även fattiga människors rätt att äga en bil eller driva en affär.

Vi skall skapa enkla jobb, jobb anpassade till de vi släppt in. Om det nu är möjligt. När vi nu släppt in ett stort antal analfabeter, så får vi gilla läget. Antingen bidragsförsörjer vi dem i evighet, vilket är dyrt och förödande för deras självkänsla, eller så skapar vi arbeten åt dem. Eller i alla fall tillåter att de skapar sig arbete själva. Skoputsning, gräsklippning, vadhelst för pig- och drängjobb vi kan komma på. Äntligen en lösning på medelklassens livspussel!

Med dessa enkla, och därmed enkelt betalda, jobb så följer också att vi behöver skapa enkla bostäder. Bostäder där alla inte har eget rum med färg-TV, dator, mobilabonnemang osv. Bostäder som snarare för tankarna till sovsalar i YMCA från skildringar av amerikanska depressionen. Bostäder som de som har en skitlön har råd med.



Det är beska piller, det här. Svåra att svälja för en svensk som fått jämlikhet och låga klyftor med modersmjölken. Men ju längre vi struntar i att kavla upp ärmarna och göra någonting, ju hårdare kommer vi behöva ta i när det väl är dags. Westerholm pratade för ett tag sedan, efter en resa i Libanon, om att han där fått varningen att Sverige snart måste göra som de hade gjort: låta militären gå runt och rensa en trappuppgång i taget. Jag hoppas innerligt vi inte kommer dit.