Slöjeväckande

Häromdagen när jag skulle lämna grabben på skolan stötte jag på en sådan här:

En totalt heltäckande slöja, där springan i mitten var hopdragen så inte en glimt av ansiktet syntes. Värre än bilden, alltså. Inte på landsbygden i Afghanistan, utan på en bättre friskola i Lund. Lugnt lämnandes av barnen på skolan.


Folkpartisten inom mig ropade genast på förbud, medan miljöpartisten utbrast i ett rungande "Ahlan wa sahlan". Fast en rättrogen miljöpartist skulle väl halat fram fotbojan istället. Inte lätt att hänga med i svängarna.


Sen, när jag ser sådana här självstympningar, så vill jag införa obligatorisk niqab för vissa:

Det är inte lätt att vara mångkulturell idag. Som den aktuella debatten om damen som inte fick jobb på SAS när hon inte kunde jobba utan slöja visar. Vi har en del frågor att ta ställning till, frågor som visar vår inställning till viktiga principer som tolerans, jämställdhet och åsiktskorridorer. Principer som ofta klampar in på varandras områden och kräver svåra avväganden.

Ska vi ha religiösa särregler?

Nej. Som religiös fundamentalist vill jag inte ha det. Rättsväsendet skall vara som skatterna: enkla, förutsägbara och begripliga. Inte förgripliga. En religiös abortmotståndare skall styras av samma paragrafer som en homosexuell, en vit medelålders konservativ man av samma regler som en ung kolsvart genusfeminist. Vapenvägraren skall rannsakas enligt statuter som inte tar hänsyn till om samvetsnöden kommer från Jesus, Gandhi eller Sturmark.

Ska man (läs: kvinna) få ha slöja på jobbet?

Ja och nej. I min nattväktarstatliga idealvärld är detta inget problem. Arbetsgivare och arbetstagare kommer själva överens om detta. Det är fritt fram för arbetsgivare att sparka arbetstagare utan anledning. Det är fritt fram för arbetstagare att vägra lyda arbetsgivares påbud. Givetvis med följden att de blir av med jobbet. Denna idealvärld finns dock ej; i verkligheten har vi omfattande arbetslagar och A-kassor att ta hänsyn till.


Principen om arbetsgivarens rätt att styra arbetet väger tungt. Det är arbetsgivaren som tar den ekonomiska risken. Tänk tanken att en frisörsalong anställer en frisör som dyker upp i burka, och därmed får en kundkrets som består till 100% av fisförnäma konservativa tanter att gå upp i rök. Eller, omvänt, en halal-slaktare i Rosengård som får en kassörska som insisterar på att få sitta i en T-shirt med tryck från en RFSL-broschyr.


Samtidigt vill jag uppmana till tolerans och mångkultur. I Sverige är ofta åsiktskorridoren trång, samtidigt som den plötsligt ändrar riktning. Ena dagen är det jättefint med slöja, nästa dag är det förtryckets tecken.

• Jag har inget emot en kvinnlig polis med slöja eller en manlig med turban. Det viktiga är att de klarat de hårda intagningsproven och vet hur man dompterar en ilsken mobb och hur man med batongen får ner ett par busar på marken.
• Jag har inget emot sverigedemokratiska lärare. Det viktiga är hur bra de är på att hålla ordning, hur mycket de kan, och hur bra de är på att lära ut det de kan. Jag kan till och med stå ut med socialistiska lärare!

Ska barn få ha slöja?

Ja och nej. Som kristdemokrat är jag självfallet för familjens rätt att välja. Och alltså, eftersom omyndighet definitionsmässigt innebär att man inte har beslutanderätt, att föräldrarna väljer. Du har alltså som förälder rätt att bestämma om barnen inte ska få ha Che Guevara-tröja, om de skall täcka håret, osv.


Jag drar dock en gräns, lite oprincipiellt, vid niqab. Där anser jag en åldersgräns krävs. Kanske samma åldersgräns som vi idag sätter vid sexuellt umgänge?


Men är det inte oliberalt att förbjuda barn att ha niqab? De kanske vill själva? Jodå. Ungefär lika illiberalt som att förbjuda incest eller könsstympning. Min avvägning här, vad gäller niqab, är att risken för tvång från de vuxna är stor, och att skadan av att gå genom ungdomen med en skärm för ansiktet är tillräckligt stor att motivera förbudet. En sjal som täcker håret är däremot inte lika skadlig.

Ska slöjbärare få A-kassa?

Den som insisterar på att få jobba i burka lär stänga sig själv ute från en stor del av arbetsmarknaden; i alla fall den vita arbetsmarknaden. Vit avseende på skattemoral, inte hudfärg. Kan man då anses stå till arbetsmarknadens förfogande, vilket brukar vara ett krav för att få ersättning?


Här borde vi använda oss av försäkringsbranschens gängse verktyg. Trafikförsäkring får alla teckna, men ger du dig ut på en racingbana kommer du önska att du läst det finstilta i avtalet innan. Så varför inte differentiera premier och/eller utbetalningar på A-kassorna lite mer?


Låt mig sedan argumentera emot mig själv. Att människor som tar på sig en slöja, en liten hakkorsbindel eller går med i SD får svårt att få ett jobb beror främst på att andra människor är fördomsfulla emot dem. Skall man då få lida för att andra är förstockade? Det känns inte helt självklart att den lärare som tar ett förtroendeuppdrag i SD, och därmed gör sig fullständigt oanställbar, därmed skall förlora A-kassan.

Vill jag att slöjan ska "ta plats" i Sverige?

Synen av en niqab i min egen comfort zone var lite av en chock. Vanliga hederliga hucklen har jag inget emot, jag förbjuder hellre svastikor eller Che Guevara-tröjor. Jag är gammal nog att ha suttit i kyrkbänkar med gamla damer med sjal. Men vid den heltäckande, ansiktsdöljande klädseln går en gräns. Detta vill jag inte ha i Sverige.


Totalförbud, alltså? Nej. Det finns massor som en gammal konservativ stöt som jag inte vill ha i Sverige: kritiska vithetsstudier, särlagar för minoriteter, lössläppt sexualitet, hiphop, melodifestivalen, dokusåpor, "progressiv" uppfostran och utbildning. Jag vill dock inte förbjuda skiten. Jag vill argumentera emot den.


Det vi bör göra, istället för att förbjuda invandrande araber att bära heltäckande mundering, är att sluta upp med att använda våra skattemedel till att hålla välkomstgalor för och sedan försörja tiotusentals varje år. Om några enstaka råkar hitta till Sverige, och tar med sig seder som för oss ser väldigt udda ut, så är ingen större skada skedd. Det är när de kommer i stora skaror, såpass stora skaror att de sedan kan börja agera moralpoliser för de som kommit till Sverige för att slippa just dessa seder, som det blir problem.


Ett problem vi kan åtgärda vid källan.

Lite avslutande trams

Till de som anser att slöjan intet har att göra i Sverige ger jag följande lilla historielektion. Förvisso är damen klädd enligt italienskt mode, så lite osvenskt är det, men något Eurabia är det inte som förutspås.

Sen läste jag en kul artikel där Eli Göndör jämför kvinnor i slöja med kvinnor i högklackade skor. En intressant jämförelse. Vad fan - jämför jag påtvingade slöjor med kvinnors fria val!? Den aspekt jag ser som intressant i jämförelsen är hur "patriarkatet" ofta drivs av kvinnor. Som Göndör påpekar finns det i Sverige flickor som tar på sig slöja för att vara som mamma, precis som det finns flickor som tar på sig höga klackar. Helt frivilligt, utan elaka patriarker i bakgrunden. Barnen imiterar de vuxna. Sen kan man ju invända att rapporterna om män som kallat kvinnor som inte har högklackat för horor eller försökt våldta dem på våra asylboenden är rätt få.


Jag tror att det främst är kvinnorna själva som driver trenden att kvinnor skall vicka fram som fyllbultar i höga klackar och skada fötterna, för att därmed framhäva byst och rumpa.




Vi karlar, vi vill ha tillbaka artonhundratalsmodet: