Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:

Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.

Ett viljelöst parti blir snart väljarlöst

Emellanåt är det lite ledsamt att vara kristdemokrat. I förra inlägget propagerade jag för en rak och tydlig flyktingpolitik, där staten skall ta ett minimalt ansvar och civilsamhället istället gå in med frivilliga insatser. Så att vi girigbukar kan fortsätta använda våra jobbskatteavdrag till nya platt-tv-apparater, medan medlemmarna i Allt åt Alla använder alla sina slantar åt att försörja nytillkomna asylanter.


Vad gör då mitt parti? De röstar ja till att migranter skall få gå klart gymnasieskolan innan de utvisas. Ytterligare en pull-faktor som ökar den dödliga strömmen över Medelhavet. Ytterligare en börda för den skola som går på knäna. Ytterligare ett steg åt fel håll ut i irrelevansens "under 4%"-träsk.


Skolan är idag en katastrof. Min förståndshandikappade moster, som jobbat på Samhall i hela sitt liv, kan diskutera matematik på en nivå som lämnar de flesta gymnasister på dagens naturvetarlinje oförstående. Så gick hon också i den gamla skolan, före Palmes, Mogårds och Perssons tid. Alla steg vi tar i skolpolitiken måste alltså vara i rätt riktning: bättre lärare, mer ordning och reda, mer fokus på elementa, mindre trams och bjäfs.


Men vi har ju råd? Nej, vi har inte råd! När de elever vi redan har får en halvdan utbildning och dåligt med stöd, då har vi inte råd att ta in ännu fler elever som behöver ännu mer stöd och drar ned tempot i klassen ännu mer.






Dock händer det fortfarande att vi kristdemokrater prickar rätt. När sammanbrottsregeringen röstar för att Israel inte har något med Jerusalem att göra, protesterar vi. Inte bara det. Vår man i Skåne, Tuve Skånberg, har även lagt en motion om att flytta Sveriges ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Ett djärvt drag som kanske till och med skulle leda till att vår utrikesminister blev välkommen i Israel igen?


Men vänta nu - är jag en sån där fanatisk Israelvän? Jo, det är jag nog. Det finns en del sådana i vårt parti:

Men det jag framför allt är, är en ovän till de stater som ligger runt omkring Israel. Länder där kristna kyrkor bränns ned. Länder där regimerna i statskontrollerade mediakanaler spyr ut hat.


Vad bör en svensk von oben- och distans-position gällande Jerusalem vara? Mitt förslag är att vi hanterar staden som ett barn, som slits mellan ett par oförsonliga föräldrar i en vårdnadstvist. Där gäller idag att standardmodellen är delad vårdnad. Skulle nog se intressant ut, att låta Jerusalem styras av Jordanien varannan vecka och Israel varannan. Dock gäller att försvårande av umgänge är något svensk rätt ser mycket snett på; då riskerar man förlora vårdnaden. Och där kan vi ta en snabb glutt på verkligheten:

• Om araberna skulle få vårdnaden av Jerusalem, skulle staden snabbt bli Judenrein. Inga israeler skulle släppas över gränsen. I alla fall inte levande tillbaka.
• Om israelerna får vårdnaden av Jerusalem, så kommer araber få bo kvar där. Förvisso inte utan krångel, förvisso inte utan vägspärrar för de som vill komma in dit från Gaza, Egypten eller annorstädes. Men skillnaden gentemot den omvända situationen är radikal.

Min slutsats: ge Israel ansvaret för Jerusalem. Några andra ansvarsfulla, kompetenta vårdare finns inte. Om nu inte Sverige vill ta ansvaret för att styra staden som tredje part. Det vore en bra skola för våra dialogpoliser - vore inte detta en ypperlig ny post för Eliasson? Jag tvivlar dock på att våra politiker önskar ta på sig ansvaret att skicka hem en bunt svenska soldater i likpåsar varje månad. Soldater skjutna av de vi skickar miljarder i bistånd till. Skjutna av terrorister vars familjer sedan avlönas med svenska biståndspengar. Det skulle bli lite väl magstarkt.


Jag misstänker att den kristdemokratiska Israel-linjen inte heller den kommer ge oss några röster i förorten. Detta har vi dock råd till. Även om det kostar. Bara vi slutar vela i övriga frågor.

Dags för KO

KO? Kristdemokratisk Offensiv. Partiet hänger på repen, och riskerar att åka ut ur riksdagen.


Sara Skyttedal har helt rätt i att partiet behöver bli tydligt i migrationspolitiken. Inte bara där, heller. I många frågor är partiet kluvet, mellan en fraktion som vill ha hårda tag, och en som vill att vi skall bli snällare. Tydligare än i meningsutbytena mellan Skyttedal och partikollegan - men knappast partivännen - Penilla Gunther blir det nog inte.


Jag tror vi får fokusera. Jag tror rätt fokus den här gången finns hos ungdomen - KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund. Sådana här slogans ger mig ståpäls:

Vet du bättre än politiker hur du ska leva ditt liv? Vi är övertygade om det. Politiker ska inte välja åt dig, politiker ska ge dig bra förutsättningar för att kunna ta tillvara på dina talanger och möjligheter.

Bryr du dig om dina medmänniskor? Vi tycker att verklig omtanke handlar om att människor hjälper varandra. Vi är trötta på att leva i ett samhälle där sossepolitiker försöker lura i oss att solidaritet är att vi betalar mer än halva vår lön i skatt. Solidariteten börjar hos dig, inte i riksdagen eller kommunhuset.

Det här klingar bra i mitt nyliberala hjärta. Staten skall vara liten och vass. Nattväktarstatens försvar, rättsväsende och polis skall fungera väl. Välfärdsstaten skall ge grundtrygghet, med möjlighet för medborgare att välja hur vi vill att barnomsorg, sjukvård och äldrevård skall utföras, och med en gemensam finansiering som inte ställer handikappade, pensionärer och allmänt oförnuftiga människor på bar backe.


Där staten retirerar, går det av oss kristdemokrater omhuldade civilsamhället in. Den som vill ha mer än grundtrygghet köper en privat försäkring. Den som vill ge en grupp de ömmar om en guldkant i livet skänker pengar eller tid till en hjälporganisation.


Men vänta nu - välgörenhet är väl fult? En återgång till fattigsverige? Nej, så funkar mycket redan idag. Se på våra barnsjukhus. Det offentliga ordnar sängplats och mediciner, sedan är det barncancerfonden och dylika organisationer som ser till att där finns gott om DVD:er, TV-spel, sjukhusclowner osv. Det offentliga ser till att man överlever, civilsamhället ser till att stötta kraften och viljan att överleva.


Vad vill då KDU?


Invandring: sluta bjuda in, börja integrera

• Stopp för den fria invandringen via illegala vägar. Kvotsystem där vi bestämmer hur många, och vilka, som får komma in.
• Hjälp på plats (ja, ja, vi vet var vi hörde det förslaget först...)
• Avreglera bostadsmarknaden så att fler bostäder byggs
• Förenkla anställanden genom lärlingsplatser och upprivet LAS
• Björklundska medborgarskapstest
• Omfamna västerländska värderingar och kulturarv, assimilera invandrarna så de känner sig som svenskar (herrejävlar, vi vet verkligen var vi hörde det förslaget först!)

En intressant blandning av C (avregleringar) och SD (assimilation). Men jag tror det är rätt väg att gå. Jag kan dock tänka mig att moderpartiet kan vara lite tveksam till tanken att lyftet över 4%-spärren skall gå via totalkonfrontation med LO.




Jämställdhet: lika möjligheter


KDU vill:

• att det är du som skall bestämma, inte Kawesa. Att det är familjen som beslutar hur barnledighet, VAB-dagar och fotbolls- och ridträningar skall hanteras. Att vuxna människor är mogna att själva ta beslut.
• slopa mycket av den ideologiska, och emellanåt plagierande, genusvetenskapen. Det tackar jag för - den påminner en gammal gubbe alldeles för mycket om den marxism-undervisning som genomsyrade alla östeuropeiska universitet, men sedan raskt försvann med de ryska gevärspiporna.
• Bekämpa låga kvinnolöner i vården genom att öppna för mer marknad, och mer konkurrens.

Lag och ordning: ja, de vill ha lag och ordning!

• Fokus på brottsoffren, inte vad förövarna upplevt tidigare i livet. Hårda straff för personbrott som misshandel, rån och våldtäkt.
• Brottsförebyggande verksamhet är viktigt även för kristdemokrater. Vi vill dock inte ha fler fritidsgårdar, utan fler fungerande familjer och hemmaföräldrar (notera vår könsignorans...).
• Hårdare, tidigare tag mot ungdomsbrottslingar. Man skall inte kunna råna ostraffat bara för att man är en fjortis.
• Nolltolerans mot brott.
• Kommunen skall in i polisorganisationen. Det ger lokal styrka, och lokalt ansvar som kan utmätas i nästa val.
• Ta bort med straffrabatter och villkorlig frigivning, men förbättra samtidigt vård-delen av kriminalvården.
• Utveckla EU-samarbetet: gemensamma register (Rom-register för brottslingar från den italienska  huvudstaden?), mer tull, utvisning av brottsliga EU-medborgare.

Skolan: frihet och kontroll

"Därmed krävs en skola med läraren som auktoritet och ordning och reda i klassrummet en ledstjärna."

Grammatiken lämnad därhän ger det citatet mig ånyo ståpäls.

"Genom en värdeorienterad skola skall värderingar och normer förmedlas och en känsla för vad som är rätt och vad som är fel skall tillskansas eleverna."

Nästa citat får genast pälsen att lägga sig. Givetvis anser jag det vara till gagn om alla Sveriges medborgare lärde sig goda kristdemokratiska värderingar. Dock har jag en stark misstanke att det de kommer få lära sig i dagens värdegrundsskola är HBTQ, radikalfeminism och socialism. Jag vill hellre kämpa för att få värderingar ut ur skolan, och kunskaper in.


En del guldkorn finnes:

• Kommunerna ut ur skolan. Håller med, kommunerna har sällan varit särskilt engagerade och kunniga ägare. De har snarare agerat bolagsplundrare, och med hjälp av saftiga lokalhyror gjort sitt bästa att plocka ut skolpengen ur skolbudgeten. Tacka Gud för friskolorna!
• Mer läxor vid ung ålder! Mera läsa, räkna, skriva!
• Lärare skall ha auktoritet, och kunna ge kännbara sanktioner.
• Betyg från första årskursen.
• Stopp för betygsinflation.
• Tillåt den hemundervisning som Alliansen förbjöd.
• Även duktiga elever skall få utvecklas efter förmåga. Elevens förmåga.

EU: Ja, med förnuft


I striden mellan "somewheres" och "anywheres" hamnar jag solitt i anywhere-lägret. Jag har själv studerat utomlands i ungdomen, och har gott om släktingar i Tyskland och England. Jag ser fram emot när mina barn kan välja universitet i hela EU, med viss reservation för språksvårigheter i konstiga balkanländer och Danmark. Det skall bli spännande att välja pensioneringsland, med förvissning om att jag inte kommer behöva betala amerikanska nivåer på sjukförsäkringen.


Samtidigt ser jag gott om tokigheter i EU. Euron gick åt pipan. Den gemensamma flyktingpolitiken kan vi se oss i månen efter. Jordbrukspolitiken är åt pepparn fel. Byråkraternas maktbegär växer hela tiden.


Därför tilltalar KDUs EU-ambivalens mig.

Moderpartiet då?

Tycker inte de också som ovan? Nej, när jag läser partiets uttalanden låter det genast som om både V och F! har varit med och skrivit inläggen.


I invandringspolitiken märks det att falangerna inte är överens. Där pratas samtidigt om såväl vikten av öppenhet och asyl åt alla som om vikten av ordning och reda. Dags att bestämma sig!


I avsnittet om jämställdhet fokuseras på mäns våld, inte relationsvåld. De pratar om samhällets krav på kvinnor. Att vi idag inte har lika möjligheter. De punkterna kan Birgitta Olsson få ta över istället.


Lag och ordning ligger vi helt rätt på vad jag kan se.


I skolan säger sig partiet vilja fokusera på "kunskap, bildning och arbetsro" - men jag ser få förslag som syftar dit. Här behövs lite mer Björklundsk katederpolitik.


Såvitt jag tolkar partiets vaga EU-formuleringar är vi 100% positiva till EU. Där vill jag se en tillnyktring. Den man älskar, agar man. Den man börjar se som en kontrollfreak som är på väg att ta över ens liv spöar man skiten ur.

Summering

Jag vill rösta på KDU 2018. Synd att det inte går. Jag får nöja mig med att försöka driva opinion inom partiet för den "onda", kalla och hårda linjen, och sedan rösta på kandidater som står för den. En kådis ska inte vara sladdrig och vek, utan stolt peka rakt mot målet.