ÄNTLIGEN!

Plötsligt händer det. Det vi alla väntat på. Myndighetsförstöraren Dan Eliasson får gå från posten som polischef.

Enda smolken i bägaren är att Eliasson nu hamnar på MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Just som civilförsvaret kommit upp på den politiska agendan igen efter decenniers vanvård av regeringar av alla de färger, så skall myndighetssfärens största kombinerade blysänke och drivankare sättas vid rodret. För en gångs skull är jag överens med Patrik Oksanen. Jag låter Jens Ganman summera:


Får vi en vettig regering 2018 får dess första insats bli att flytta Eliasson vidare till styret för Sekretariatet för Genusfrågor. Där behövs hans kompetens i kreativ förstörelse. Förhoppningsvis gör Eliasson då raskt så att det blir uppenbart för var och en att sekretariatet bäst tjänas genom att läggas ned. Till avslutningsfesten erbjuder jag mig att skriva en fanfar för genustrumpet.


Vem kommer nu bli ny polischef? Många doldisar springer runt i kulisserna. Att det blir en lojal sosse säger sig självt. Även om jag är överlycklig över att det nu är dan efter Dan, så är jag orolig för att nästa utnämning blir ett ännu hopplösare stolpskott. Det blir svårt för Löfven att balansera den starka "tyck synd om brottslingen"-falangen som vill ha en rikspolischef som med allvar tar tag i ofoget att kalla ligister för apajävlar, emot den nya giv om hårda tag mot brottslingar (sic!) som man vill föra fram i valrörelsen. Löfven behöver en kandidat som har credd hos mjukisgänget och identitetsaktivisterna, en djup förståelse för hur de kriminella tänker, och bra möjligheter att gå fram i TV-rutan.

En sån himla tur att en av rörelsens toppnamn nu verkar förbereda sin väg tillbaka till maktens tinnar:

Välkommen tillbaka, fru Sahlin!

En annan het kandidat är Bermudez-Svankvist, damen som fick kicken från generaldirektörsposten efter ett par hundra tusen i mobilräkningar. Hon borde kunna driva igenom räddningspersonalens ständiga sorgebarn: en anständig blåljusradio.


Själv tycker jag att regeringen borde plocka den nya generaldirektören från Finland, ett land med vuxna människor och fungerande myndigheter. Vem vet, kanske det finns sossar i Finland också?

Upp til Kamprad

Dagens dumheter inspireras av ett Facebook-inlägg från Markus Allard, marxisten som nuförtiden publiceras i både Nyheter Idag och Ledarsidorna.

Allard, förresten. Med tanke på senaste strump-gate, låter det inte lite väl likt Allah? Dags att byta namn...

Muhammedan vrider och vänder på en barnstrumpa, lyckas fantisera ihop att det står ett felstavat namn på sin celestiala överherre och blir kränkt. Ängsliga som HM är så drar de tillbaka strumpan. Ej satir. https://t.co/QlRBBoGt88 pic.twitter.com/fEn4leTyKF

— Hanif Bali (@hanifbali) January 27, 2018

Allard för fram tesen att alltför många debattörer idag inte publicerar sig för att övertyga sina motståndare, utan för att hösta in ryggdunk från polarna; för att visa offentligt vilken fin människa man är.

Vilket leder mig in på att det nu är flera inlägg på bloggen som inte handlat om Orwell. Det måste ändras.

Vad gäller Ingvar Kamprad hade nog Orwell haft en del att säga, med tanke på vad han sade om P. G. Wodehouse, som under kriget i nazistisk fångenskap deltog i propagandaradiosändningar.


Orwell behövde,liksom andra på den tiden, försörja sig under andra världskriget. Han odlade grönsaker på sin lilla täppa, men pengar till te, skrivdon och en "Sunday roast" behövdes också. Det fanns flera sätt för en skribent att dra in pengar. Man kunde sälja sin själ till partipressen -den lösningen skydde Orwell som pesten. Istället skrev han recensioner av andras verk, mot betalning. Ämnena kunde vara väldigt skiftande, från småsnuskiga semestervykort till tunga romaner. Likt Chesterton plägade Orwell vända saker och ting på ända.

Den recension jag tänkte djupdyka ner i idag är av en stridsskrift av Lionel Fielden. Fielden hade varit ansvarig för den indiska radion under imperietiden, och var en varm vän av ett fritt Indien och en principfast och påstridig fiende till imperiet och imperialismen.

Man kunde då tro att Orwell, som själv blivit väldigt lack på imperiet under sin tid som konstapel i förskingringen, och själv skrivit mycket om hur viktigt det är att föra över makten till indierna, skulle jublat över denna skrift.

Icke. Han sågar den rejält, vilket finns bevarat i essäsamlingen "My Country Right or Left" (ej att förväxla med essän med samma namn). Ett inledande citat är roligt:

"If you compare commerical advertising with political propaganda,one thing that strikes you is its relative intellectual honesty. The advertiser at least knows what he is aiming at - that is, money - whereas the propagandist, when he is not a lifeless hack, is often a neurotic working off som private grudge and actually desirious of the exact opposite of the thing he advocates."

Imponerande hur Orwell sisådär 70 år i förväg lyckades förutspå Aftonbladets numera skingrade ledarredaktion!

Orwell går till storms emot två företeelser i Fieldens text:

• Idealiseringen av den ädle indiern, och den elaka karikatyren av engelsmännen. För det första är det en rent felaktig bild - det var inte engelsmännen som införde kastsystemet och änkebränningen. För det andra är det en polemik som fullständigt missar målet. Om målet är att svänga den engelska opinionen till att släppa Indien fritt, vill säga. Om målet var att signalera sin egen förträfflighet är chansen större att det var nått.
  Här ser jag vissa paralleller till debattörer som idag talar om det ursvenska barbariet och "midsommar och andra töntiga traditioner", som kontrast till den anrika kulturen i de "shithole countries" som folk klättrar över lik för att fly ifrån.
• Förslaget att Indien skall få självständighet. Men var inte Orwell för det, då? Nja. Orwell var realist. Han insåg att om det brittiska imperiet släppte juvelen i kronan, skulle det inte innebära att indierna blev fria. Det skulle bara innebära att det tyska, ryska eller japanska imperiet kapade åt sig Indien istället. Ur askan i elden. Han ville istället se en gradvis autonomisering, under skyddet av imperiets kanoner.
  Här ser jag en modern parallell i hur diverse optimister stödjer "frihetsrörelser" i diverse U-länder, rörelser som för det mesta tenderar bli etter värre än det de ersätter. Till Orwells moderne arvtagare utser jag Johan Westerholm, som brukar ha en tämligen nykter syn på hur vi svenskar skall agera för att sprida demokrati, lycka och välstånd i världen, oavsett om det gäller Väst-Sahara, Saudi-Arabien eller Israel.

Dags att vända blad

Punk's not dead

Idag hämtar jag inspiration från den gamle rebellen Tom Robinson, när han drömmer sig tillbaka till 70-talet. En tid då nya kvastar sopade rent i de gamla trötta proffsmusikernas elfenbenstorn. En tid då stelnade strukturer fick ge vika för ungdomlig energi och jävlaranamma. En tid när Dan Eliasson knullade i Bangkok, något jag hoppas han skötte mer professionellt än sitt nuvarande värv.

Vi har, i politikens nutid, en parallell till musikens 70-tal. En hoper proffspolitiker gnider ändarna mot sina stolar, utan kontakt med väljarna. Det är svårt för vanligt, hederligt folk att ta sig in i politiken. Ja, för hederligt folk överhuvudtaget. Statsförvaltningen och muséerna är såpass invaderade av aktivister och havliga karriärister att Transportstyrelsen bara är toppen på isberget. Den triste, fyrkantige ämbetsmannen är en saga blott.

Lägg till det att aktivister fullt öppet gör sitt bästa för att se till att motståndarna blir tystade och av med sitt levebröd. I enskilda fall är de en finne i röven på den som blir drabbad, men aggregerade i massor är denna pöbel ett hot mot det öppna samhället och demokratin.

Heberlein i blåsväder

Ann Heberlein har drabbats av pöbeln. För en gångs skull hade jag masat mig iväg till mobilen och knappat in en liten donation på Kickstarter för att hon ska få pengar nog att skriva ovanstående bok om hur Aftonbladet-kulturen främjar sexuell svinighet, så kommer det en pling i inboxen om att Kickstarter stängt ned kampanjen, då den efter anmälningar anses rasistisk.

Jag gillar att kritisera Heberlein här. Det är så det ska gå till när man inte håller med någon - man argumenterar emot. Man försöker inte tysta ned dem. Såvida man inte heter Hynkel.

Självklart har jag skickat ett nytt bidrag på nya kanaler. Något jag vill uppmana alla andra att göra, som vill stå upp emot diktaturens kreatur. Mobbning skall inte löna sig.

Vänsterdamer i blåsväder

Åsa Linderborg och Kajsa Ekis Ekman har upptäckt att det blåser snålt på toppen. Det är sällan jag håller med om en stavelse av vad dessa damer säger, men plötsligt händer det. När de beklagar sig för att de blir försedda med en sjukdomsdiagnos när de hävdar att kvinnor är kvinnor och män är män, något vi konservativa länge hävdat, så nickar jag instämmande. När kvinnor hotas blir utestängda från offentligheten för att de inte vill acceptera att få in män i omklädningsrummen har det gått för långt.

Dock: de här damerna har till 100% sig själva att skylla. Släpper man ut senapsgas i skyttegravarna och vinden vänder, eller man pissar i lovart, ska man inte bli förvånad över obehaget. I gamla testamentet kan vi läsa om hur Herren uppmanar judarna att gå in i ett land och slå ihjäl alla som bor där; män, kvinnor och barn, på det att de inte kan komma tillbaks och hämnas. Socialismen och socialliberalismen har länge använt denna det totala nedkämpandets strategi:

• Vi vill få loss kvinnor ur hemmets fängelse. Nåväl, låt oss då skambelägga hemmafruarna och via skattsedeln göra det ekonomiskt omöjligt för dem. Alla ska med!
• Vi vill tillåta abort. Låt oss då se till att det inte finns en enda abortmotståndare inom barnmorskekåren. Låt oss röka ut alla abortmotståndare ur de politiska partierna, eller bara de som på något vis "problematiserar" nuvarande lagstiftning.
• Vi vill ge homosexuella rättigheter. Låt oss då hitta på en sjukdomsdiagnos på de som ogillar homosexualitet. Låt oss röka ut alla dessa från politiska partier och offentliga tjänster.
• Vi vill få bort de religiösa från makten. Låt oss därför sätta en sjukdomsdiagnos på alla som kritiserar våldsbejakande politisk islam  - eh, vanurå, det där hängde jag inte med på...

Så där har de progressiva hållt på i decennier. Så vad tror de goa damerna att transaktivisterna kommer använda för strategi när de vill ha rättigheter för transsexuella? Givetvis strategin att, bildligt, bunta ihop och slå ihjäl alla som inte entusiastiskt stämmer upp i hyllningskören. Det är ju så ni gjort innan.

No platforming

Den här utestängningen av de som inte tycker som en själv verkar bara tillta. Ni minns väl protestanterna (protest-tanterna?) som skramlade med nycklar på SD-möten förr i tiden? Brittiska och Amerikanska universitet verkar vara nerlusade med löss och böss som gör sitt bästa för att skrämma bort eller tysta talare, lärare och elever som inte uppfyller deras mått på rätt åsikter. Jag hoppas vi slipper det på svenska universitet - till gymnasiet verkar det redan ha nått.

Nätverk som #jaghärjarhär verkar göra sitt bästa att hitta sätt att massanmäla och därmed blockera oönskade debattörer från Facebook, Twitter, och nu även Kickstarter. Detta är löss i den demokratiska fanan. Ohyra.

Motmedel

Kan vi göra något för att stoppa det här, förutom att som äkta svenskar knyta näven i byxfickan och önska att vi hade kapten Haddocks vältalighet? Jomenvisst, jag vet vad som funkar. Upprepa högt i takt med mig:

"Det är oacceptabelt. Det är inte okej."

Hjälpte det? Nej? Konstigt. Det funkar för Löfven varje gång. Oavsett om det gäller att han sålt ut statens hemligheter för en spottstyver, eller låtit kriminaliteten skjuta i taket, så funkar denna trollformel för att han ska kunna sitta kvar. Jag trodde den hade mer kraft än så.

Vi kan ta hjälp av Streisand-effekten. Varje gång nedtystarna försöker döda en insamling eller stänga ned en nyhetskanal, så ger vi ännu mer. Handhjärtan, förvisso, men även reda pengar.

En möjlighet är att ge igen. Utnyttja den där elaka hatsvansen som alla högerdebattörer sägs ha till att mass-anmäla alla vänsterdebattörer. Det vill jag inte. Dels för att jag är en konservativ gubbe som älskar god ton, dels för att det är dumt att ge sig in i en strid innan man försäkrat sig om att man är den som sitter med den största knappen.

Självfallet skall vi inte rösta på partier som stödjer vänsterns nätkrigare. Ett moderat parti där partiledaren skickat lyckönskningstelegram till socialistförmedlingen, förlåt, rättviseförmedlingen, har gjort sig duktigt omöjligt. Oavsett hur vuxet och tufft de anses tala nu.

Några fler förslag?

Dags att diskriminera?

Rikards kommentar på förrförra inlägget får mig att fundera. Är det dags att dela upp olika elever i olika skolor? Är det att gilla eller ogilla olika, att erkänna att människor är olika och därmed emellanåt tarvar olika behandling?

Är ni trötta på mina pinup-bilder av Margaret Thatcher? Här kommer en annan intelligent, orädd kvinnlig politiker:

Condoleezza Rice. Amerikansk konservativ statsvetare som jobbat i Bush-administrationen. Hon växte upp i den amerikanska södern när den var ungefär lika välvilligt inställd till rasblandning och integration som Afrosvenskarnas förbund. Hennes inställning till det där med att fattiga svarta ungdomar går i "shithole schools", som nuvarande presidenten nog hade uttryckt det, och att föräldrar med vett i skallen gör sitt bästa att ta barnen därifrån? Hon dras inte med någon svensk otydlighet.

• Lite fritt översatt av mig: Uppdelningen i fula och fina skolor finns redan. De med pengar flyttar till fina områden med fina skolor. Att inte ge fattiga svarta föräldrar skolcheckar och liknande är bara att förvägra fattiga föräldrar samma valmöjligheter som rika föräldrar. Är du emot andras valfrihet, finemang: börja då med att sätta ditt eget barn i en skitskola!

Innan jag släpper fröken Rice vill jag strössla ut några till citat:

• "We need great teachers, not poor or mediocre ones."
• "Self-esteem comes from achievement, not from lax standards and false praise."
• "And we need to give parents greater choice"
• "To do anything less is to tear apart the fabric of who we are and cement a turn toward grievance and entitlement."
• "The crisis in K-12 education is a grave threat to who we are."

Undrar vad som skulle krävas för att få hit henne som skolminister?

De fina och fula skolorna är dock fortfarande i teorin samma skolor, med samma värdegrund, läroplan och lärare. Är det dags att införa skolor som i grunden är olika?

Låt oss titta på vuxenvärlden. Går alla vuxna i samma skola? Nej, absolut inte. För vuxna finns mängder av alternativ skapade för att passa olika studiemotivation, studiekapacitet och livssituation: studieförbunden, folkhögskolor, regionala högskolor, universitet.

Samma sak bör prövas i skolan. Som Rikard skriver: olika skolformer för analfabeter som nyss anlänt till Sverige, svagbegåvade och normala elever. Nivågrupperingar även inom skolformerna.

En sak jag har svårt att förstå är vänsterns nedvärdering av praktisk yrkesutbildning. Alla utbildningar skall ge behörighet till högskolan, vilket ger de som inte har lust eller håg dithän någon utväg. Jag minns från min högstadietid hur några gossar som tydligt och asocialt visade att de inte ville lära sig något, rätt raskt skolades in i att bli vettiga människor när de fick komma ut på en arbetsplats. Några snabba förslag:

• Lärlingsutbildningar, även från tidig ålder. Vi behöver hantverkare av alla de slag. Många elever behöver också visa att de duger, låga betyg i värdegrundsrapande till trots.
• Av-akademisera en del högre utbildning. Sjuksköterskor får idag så mycket teoretiska kunskaper att de kan gå vidare och doktorera - men de kan inte ta blodprov. Dags att slänga ut sköterskorna från högskolan och åter till yrkesskolan. Så får vi en jämnare könsfördelning på högskolan också. Ingenjörerna kan lämpligen bli lite mer praktiskt inriktade på samma gång. Kanske vi kan skapa en ingenjörs- och sköterskeskola, på samma sätt som min uppväxtstad lade teknisk linje och vårdlinjen på samma gymnasium? Det skulle bädda för lite roligare fester.

Send in the marines

Det händer mycket nu. Pascalidou framträder på stödgala mot hedersvåld, och Löfven kan tänka sig att sätta in militär i förorten. Härnäst kommer väl Åkesson ut som islamist.

Kommentarerna till Löfvens uttalande har väl varit ungefär lika blandade som till Trumps uttalande om "shithole countries". Vissa motståndare har idiotförklarat Löfven, samtidigt som vissa anhängare raskt påstått att han inte alls sa så. Precis som för Trump. Jag tycker faktiskt Löfven var riktigt vettig här. Precis som Trump - hundratusentals migranter som tar sig över Medelhavet i ranka skorvar visar väldigt tydligt vad de tycker om sina hemländer.

Om jag förstått Löfvens kritiker rätt så är det vansinne att sätta in militär mot civilbefolkning; det är något som endast poliser har kompetens till. Vilket får mig att förtvivla något, med tanke på polisens framgång hittills. Jag tvingas även till eftertanke. Emellanåt har jag här fått påpeka att vi borgerliga får bita i det sura äpplet och erkänna att Jimmie Åkesson haft rätt. Nu är det dags att sätta tänderna i en än osmakligare och ruttnare frukt:

Gudrun Schyman har fått rätt!

Japp. Ni minns väl hur hon sade att det är samma strukturer här som där, hos oss svenskar och hos talibanerna i Afghanistan. Ni minns väl hur vi hånade henne? Det visar sig att hon haft rätt hela tiden.

Tänk er följande, helt hypotetiska, beskrivning:

Svensk ordningsmakt har problem. Inte utmaningar, problem. Vi har blivit skickade till en plats där lokalbefolkningen talar konstiga språk vi inte förstår. Vår uppgift är att dels nedkämpa de beväpnade banditgäng som stryker omkring och gör livet surt för civilbefolkningen med automatvapen och handgranater, dels att se till att civilbefolkningens manfolk inte förtrycker sina kvinnor, tvingar dem ha slöja till exempel. Patriarkala strukturer är uppenbara överallt; på caféerna sitter bara män, medan kvinnorna står vid spisen eller förskrämt smyger förbi husknutarna. Lokalbefolkningen litar inte på oss och vill inte tala med oss. För det mesta håller sig den svenska ordningsstyrkan inne på logementet, de få gånger den vågar sig ut kör bilarna i kolonn för att inte bli överfallna av stenkastare eller värre.

Så till utslagsfrågan: beskrev jag ovan Kabul eller Rosengård, den svenska militära insatsen i Afghanistan, eller polisens vardag i Sverige? Som sagt, Gudrun har rätt: samma talibaner både här och där. Förvisso var det nog inte så hon menade, men låt oss vara lite generösa nu.

Mig synes att en fredsbevarande insats emot radikala araber är just precis vad svensk försvarsmakt blivit tränad till sedan östblocket rasade. Just precis vad de har fått träna i praktiken, på plats. Så varför skulle inte svensk trupp kunna göra jobbet i Kronogården och Vivalla? Säger vi alltså att insatsen i Afghanistan var helt värdelös och meningslös?


Att släppa loss försvarsmakten i förorten ger oss också möjligheten att äntligen sudda ut en av Afghanistan-rundornas skamfläckar. Ni minns väl tolkarna? I Afghanistan anställde försvaret tolkar för att kunna prata med lokalbefolkningen. När vi sedan drog oss ur landet, lämnades tolkarna kvar åt talibanerna. Samtidigt som vi välkomnade hundratusen barnlajvare från Iran, förvägrade vi några tiotal människor som stått riket till tjänst att få komma till tryggheten. Det går nu att ändra på.

Återigen kommer försvaret behöva tolkar. Det är bara att låta de som ännu är i livet arbetskraftsinvandra!

Slem och skola

En liten lägesbild

Sydsvenskan har uppmärksammat att det går vilt till i Malmös skolor. Inget nytt i sig, här är en artikel från ett år sedan om hur 6-åringar (!) blir sexuellt trakasserade. Det var nog för 10-15 år sedan som jag läste en artikel av en författare som var chockad när hon hoppat in som vikarierande lärare i Malmö och drabbats av de friska normbrytare som härjade där. Och intet har gjorts sedan dess. Mantrat från min ungdom på 70-talet ligger fast: det är synd om mobbarna, de har det svårt hemma; duktiga elever skall vara extralärare åt de mindre duktiga, straff hjälper ingen. Det enda som hänt är att det tydligen är många, många fler som har det svårt hemma nu.

Erik Skogstad, en hoppets röst i skoldebatten, skriver om detta i Expressen. Hans recept är att stänga av och polisanmäla eleverna. Första halvan, avstängningen, håller jag helt med om. Vad gäller polisanmälan är jag mindre optimistisk, i ett läge där vår poliskår lägger våldtäkter av barn på hög på grund av överbelastning lär nog eleverna ifråga ha hunnit lämna skolåldern innan anmälan behandlas.

Även Ann Heberlein tar upp skolsituationen. Heberlein förtjänar en rejäl skopa beröm, för att tidigare ha offentliggjort att en skolgosse av oklar härkomst och ålder fick gå kvar på en skola efter att ha begått en våldtäkt - vilket därmed tvingade den våldtagna flickan att gå hemma. En inte helt okontroversiell artikel att skriva i ett samhällsklimat där förövaren ses som offret. I artikeln om dagens skolsituation fångar även Heberlein den totala journalistiska inkompetensen hos Sydsvenskans medarbetare. Inga detaljer ges till läsaren som kan förklara varför läget är som det är. Är det överklass-slynglar som relegerats från Lundsberg som beter sig så här? Har medelklass-barnen tittat på för mycket Expedition Robinson? Inga som helst följdfrågor ställs till de som intervjuas. Inga skötsamma barn intervjuas om vilket helvete de har - till skillnad från lärarna är de ju så illa tvingade att gå till klassen; uteblir de kommer, i alla fall i teorin, ett par stadiga konstaplar förbi hemmet och hämtar dem.

Där Heberlein brister är i åtgärdspaketet. Hon föreslår att eleverna skall få betyg i uppträdande. Snälla nån. I vilken utsträckning kommer de elever som idag kommer och går som de har lust till och fullständigt skiter i om de får betyg överhuvudtaget att oroa sig för ett taskigt ordningsbetyg? Ordningsbetyg kan dessutom vara låga av många anledningar, där en inte ovanlig sådan är att man inte hade samma åsikt som läraren om genusteori, Sverigedemokrater eller realsocialismens förträfflighet.

Jag hoppas innerligt att Moderaternas kommande skolpolitik har mer löd i dojan än så här.


Sydsvenskans skolreporter Emma Leijnse skriver om hur hårda ord banar väg för våld. Här får jag lite #metoo-känsla. Känslan av hur högt och lågt blandas i en enda röra. I #metoo buntas vanlig hederlig raggning ihop med solklara övergrepp, och justisen mäts ut utan rättegång. Något som fått både Catherine Deneuve i Frankrike och Margaret Atwood i Kanada att protestera. Här gör Leijnse något liknande. Hon för fram tesen att en stor orsak till de stökiga eleverna är deras föräldrar. Om föräldrarna talar illa om skolan, vad får då deras barn för attityd? Om föräldrarna talar illa om kvinnor och kvinnors rätt att ta plats och vara auktoriteter, vad får då deras barn för attityd till den svenska, tämligen kvinnodominerade skolan? Föräldrar som ringer och hotar att spöa upp rektor, vad för sorts förebilder är de? Jag håller med Leijnse om tesen: sådana föräldrar är inte en del av lösningen.

Dock blandar Leijnse ihop äpplen och päron. Hon blir också upprörd över föräldrar som hotar med att gå till Skolinspektionen, hotar med att byta skola och därmed beröva skolan barnets skolpeng. Men för helvete. Skolinspektionen finns till för att inspektera skolor och påpeka missförhållanden. Skolpengen finns till just för att vi föräldrar skall ha "fuck off"-kapital och inte vara beroende av kommunalpampars och skolbyråkraters nycker. När vårt barn for illa, på dagis och på mellanstadiet, så inte tusan nöjde vi oss med att hota med anmälning och flytt. Nej, vi anmälde till alla instanser vi bara kunde hitta, och när det inte gav resultat fort nog så flyttade vi på gossen. Vilket är vår rätt. Och plikt.

Att okynnesanmäla en rektor eller lärare för att de inte följer alla mina nycker är däremot fel. Men tack och lov har inte skolinspektionen samma tendens som Facebook och Twitter att stänga av folk automatiskt efter en anmälan. Därför borde skolpersonal, om de vet med sig att de har lagen och rätten på sin sida, kunna ta sådana anmälningar med en klackspark.

Kan man förresten lita på att våra myndigheter håller tummen i ögat på problemskolor? Det verkar inte så. Se ett citat från den här artikeln om skolinspektioner i Malmö 2016:

De fyra skolor som inte fått anmärkningar på något alls, är Rosengårdsskolan, Nydalaskolan, Örtagårdsskolan och Kryddgårdsskolan.
– Elever kan uppfatta att det är stökigt på lektionerna, men vi kan se att skolan jobbar med det på ett jättebra sätt och inte kan göra så mycket mer än man gör för tillfället. Då skriver vi inget föreläggande, säger Anna Sandell.

Fullkomligt vansinnigt. När jag är ute och äter på restaurang, så är jag intresserad av att inte bli matförgiftad. Jag förutsätter att hälsoinspektören har en absolut ribba för vad som är acceptabelt, och inte låter "Basil the rat" springa omkring fritt i köket med ursäkten att Manuel nog gör vad han kan för att fånga råttan. "Stök" skall åtgärdas. Om skolan inte är kapabel att åtgärda stöket, skall skolan stängas.

Problemens orsaker

Nu borde det vara dags för mig att lista mina förslag på åtgärder, tuffa och verksamma åtgärder. Men för att hitta rätt åtgärder måste vi först hitta orsakerna till problemen.

• Invandring. Vi har idag en rejäl mängd "barn" som bara låtsats vara barn, utan att någon vågat kontrollera det, som gått ihop med riktiga barn. Vi har barn med måttlig tidigare skolgång och mycket måttliga grepp om svenska språket, som skall in i vanliga klasser. Vi har barn med kaotiska och trångbodda hemförhållanden, förhållanden som vi byggde bort för femtio år sedan men som vi nu fått igen. Vi har på kort tid fått in så många barn, att skolan har rena kapacitetsproblem.
• Normlösa. En liten ort i Östergötland, men också en bra beteckning på de som styr i skolvärlden. Tystnadsnormen, ordningsnormen, inlärningsnormen - allt sådant är fult och förtryckande. Detta är grundproblemet - invandringen är bara en extra börda på ett sjunkande skepp.

Lösningar

Vad gör vi då åt allt detta? Låt mig sätta mig i en Dan Eliassonsk sits och tänka på de stackars förövarna. De kastas in i svenska skolklasser utan några som helst förutsättningar att klara skolgången. Den som inget fattar av lektionen kommer snabbt hitta på något annat att göra istället. Det skall vi försöka förebygga.

Men låt oss hoppa tillbaka ett snäpp först. På kort sikt skall vi försäkra oss om att vi som bryr oss om våra barns skolgång har kvar "fuck off"-kapitalet. Att vi har den lagliga rätten att byta till en annan skola. Samt möjligheten. Där brister det ofta; de få skolor som satsar på ordning-och-reda har gigantiska köer. Hemskolning lyckades "liberalerna" förbjuda. Återstår då den närodlade, småskaliga varianten: att via ett föräldrakooperativ starta egna skolor. Skolor som förvisso är tvungna att på papperet följa svensk läroplan och värdegrund, men som kan fokusera på ordning, katederundervisning och nivågruppering. En skola där vi självfallet välkomnar skötsamma invandrarbarn som hemifrån lärt sig respekt för äldre (och gnuggar händerna över den extra skolpengstilldelningen). En skola där vi glatt anställer icke behöriga lärare med ämneskunskaper. Samt anställer ett par resoluta herrar och/eller damer som tar hand om de elever som faller utanför mallen:

På längre sikt skall vi skapa en skola där vi inte är tvungna att slåss för en plats i livbåtarna. Här är några tankar:

• Inga sparvar i tranedansen. För att en elev skall få sätta foten i svensk skola krävs känd identitet, hälsoundersökning, full vaccinering. Oavsett om du kommer från Sudan, Florida eller Klockrike. Borde för övrigt vara kvar för att bli insläppt i landet överhuvudtaget. 25-åriga IS-terrorister göre sig icke besvär.
• Fågel, fisk eller mittemellan. De som anländer till Sverige skall få rätt nivå på utbildningen. För att komma in i en svensk klass skall krävas tillräckligt med svenskkunskaper för att kunna följa utbildningen, och tillräckliga ämneskunskaper. Innan dess får de gå i speciella förberedelseskolor. Precis som svenska ungdomar med drömmar om att komma in på Musikhögskolan får gå på folkhögskolor tills de klarat av inträdesproven.
• Svenska eller ej? Här är jag lite osäker. Jodå, de som fått PUT skall läras svenska, ingen pardon. Men den som fått ett tillfälligt uppehållstillstånd och skall tillbaks till hemlandet när situationen där stabiliserats? Å ena sidan borde de vara bäst betjänta av utbildning i hemlandets språk och seder, å andra sidan tenderar situationerna i "shithole countries" att stabiliseras i just att läget är skit, varpå vistelsen här blir på obestämd tid.

Hur vi skall fixa svenska skolan i allmänhet, invandringsfrågan obeaktad, har jag pratat om så mycket tidigare att jag ska låta bli att upprepa det här.

Är då ingenting bra i skolan?  Jodå. Jag upplever att vanliga svenska skolor är betydligt bättre på att stävja våld och mobbning än de var i min ungdom. Kanske för att hela attityden i det fredliga svenska samhället under den tiden varit att våld och mobbning är mindre och mindre acceptabelt. Kanske för att vi så hårt betonat att vi skall vara snälla emot varandra. Vilket gör oss helt oförberedda när vi nu får en ny generation elever som är vana vid våld som konfliktlösande metod, och ger blanka f-n i vad lärarna säger.

Det är dags för Herkules att börja rensa i stallet.

Post är pest

I dagens text söker jag mig ända ner "down under", till Australien, för inspiration, och hittar en text om några av dagens akademiska favoritteorier: postmodernism, postkolonialism, poststrukturalism. Tesen är enkel: Allt som har "post-" som prefix är skit och pseudovetenskap. Vilket för oss i norr bäst bevisas genom Postnord. Några spridda slutsatser:

• Nej, imperialism är inget unikt för den kapitalistiska västvärlden. Det med svärdet expansionistiska Islam är ett bra motexempel, liksom romarriket, mongolerna, kineserna, japanerna och så vidare. Tvärtom är det något som är inherent i statens funktion; närhelst en stat kan invadera och underkuva sina grannstater så gör den det. Så har det i alla fall varit tills dess att vi i väst, liksom Bamse, kom på att den som är stark även skall vara snäll.
• Nej, imperialism har inget med rasism att göra. Vi underkuvade inte andra stater för att deras invånare hade annan hudfärg, utan för att vi kunde. Rasismen var en ursäkt, en efterrationalisering, inte en orsak. Eller menar ni att alla stater i Europa som genom århundradena sett andra staters arméer vandra in har varit befolkade av mörkhyade? Hur passar Sovjets invasion av Finland in i mönstret?
• Nej, det är inte imperialismens fel att vissa länder idag är "shithole countries". Länder som inte varit koloniserade uppvisar samma mönster som sina grannländer. Problem som länderna led av innan kolonisationen lider de av nu också. Det var knappast britterna som införde kastväsendet i Indien. Och, liksom befrielserörelserna i det antika judiska riket, så bör de fråga sig "vad har västvärlden någonsin gjort för oss?". Järnvägar, hälsovård, kristen mission och annat trevligt.
• Nej, västvärlden blev inte rik av imperialismen. Där spänner postkolonialisterna vagnen före hästen. Västvärlden kunde invadera andra länder på grund av att västvärlden var rik, välorganiserad och därmed kunde vara rejält militärt överlägsen.

För övrigt anser jag att även vetenskap som har "critical", "science" eller "studies" i namnet  bör betraktas med viss sund skepsis tills skäl till motsatsen utretts.

Ännu ett anspråkslöst inlägg i befolkningsfrågan

Svensson jobbar ihjäl sig hemma och på jobbet, kommunerna är på gång att få slut på både pengar och personal till välfärden, och våra outbildade nykomna invandrare matchar inte mot vår utbildningskrävande arbetsmarknad. Vad göra?

Dags för ett Alexanderhugg.

Första steget är att frigöra lite personal och pengar. Ta en titt på kostnaden för förskola. Sisådär 140 kSEK per barn och år. Lägg ned den offentliga förskolan, och dela ut pengarna till föräldrarna. Eller ännu hellre, sänk skatten med motsvarande summa.

En följd av detta är att ett antal familjer kommer bestämma sig för att själva ta hand om sina barn, vilket innebär att de arbetar mindre och betalar mindre i skatt. För att kompensera för detta drar vi in alla bidrag till icke-medborgare. Helt plötsligt sitter nu massor av familjer i våra förorter utan försörjning. Manegen är krattad.

Ni har väl sett i amerikanska filmer hur medelklassen där fixar sin barnomsorg? En svart eller latino-nanny som åker in varje dag från sitt mindre bemedlade bostadsområde. Det funkar inte rakt av i Sverige; de jungfrukammare husen hade för hundra år sedan är för länge sedan bortrenoverade och kollektivtrafiken till de fina områdena är rätt halvdan.

Vad som kommer att hända är att svensk medelklass och underklass ser möjligheten till en bra handel: återkomsten av dagmamman. Varje morgon skjutsar medelklassföräldrarna, de som vill fortsätta jobba, sina barn till en familj i ett av våra utmaningsområden. För denna tjänst lägger de en delmängd av de ca 10 kSEK de nu har över per månad. Där tas barnen om hand av en somalisk eller syrisk moder, en moder för vilken det är en självklarhet att stanna hemma och ta hand om barn.

Men - inte kan väl en analfabetisk somaliska ersätta en högskoleutbildad dagisfröken, förlåt, förskolelärare? Jodå. Att mata och byta blöjor på små barn har mödrar klarat i alla tider, utan högskoleutbildning. Och är det något somaliska mödrar verkligen vet något om, så är det väl att ta hand om barn?

Ur denna skytteltrafik kommer en del trevliga följdeffekter:

• Svensk medelklass, som på det stora hela hittills mest mött invandringen genom att gå på Özz Nujens shower och köpa en falafel för ett par tior i centrala Malmö, kommer exponeras för våra förorter. De kommer se knarklangare stå och sälja ostört på gårdarna där deras barn leker. De ser målvaktsbilar och dyra sportbilar köra hur som helst på gatorna intill där deras barn leker. De läser om skottlossning strax intill den adress där de lämnar sina barn på morgonen. Ett samfällt skri kommer väckas i Rama, och vår oduglige rikspolischef blir ambassadör  i Långtbortistan. Synliga poliser syns plötsligt överallt och börjar störa de kriminella.
• Förorten får ett stort inflöde av svenska barn som talar svenska. Därmed kommer våra invandrares svenskkunskaper sakta men säkert öka. Om det istället blir så att våra svenska barn kommer hem och pratar som om de var statister i en gangstarapvideo, lär föräldrarnas reaktion bli rapp.
• Den fysiska segregationen lär minska. Våra stressade heltidsarbetande föräldrar kommer inte i längden acceptera att kuska över halva stan för hämtning och lämning. Rika och fattiga kommer bo närmare inpå varandra.
• Eftersom invandrarna är ärkekonservativa överlag så bibringas våra små telningar lite av de konservativa värderingar de idag inte får i värdegrundsförskolan. Jag misstänker att fittpyssel, genus och transaktivism inte står på de somaliska dagmammornas dagordning.

Nackdelarna, då?

• Risken finns att företagsamma individer i förorten kidnappar små medelklassbarn och tvingar dem till giftermål. Frågan är dock om de lyckas få reda på vilka som är ingenjörsämnen redan i den åldern.
• Vi vår hitta på något sätt att skydda våra gosse- och flickebarn från könsstympning.
• Nej, ni ser hur löjliga idéer jag måste hitta på för att hitta några nackdelar...

Det blir bra, det här!

Den sekulära statens fiender

Det varnas här och var för att religiösa krafter håller på att tränga in i politiken och sprida sitt gift.

Jag tror jag sagt tidigare, att det sekulära samhället är den bästa vän vi religiösa extremister har. Det är i det sekulära, demokratiska, öppna samhället som jag, Sven Wollter och Rashid Musa kan leva i fred och säkerhet. I det sekulära samhället är ingen religion kung, och vi kan alla häda varandras heligheter utan att bli ett huvud kortare. De sekulära lagarna tillåter oss att hävda att Marx hade fel i det mesta, doppa crucifix i urin, eller sätta rumpan på en Koran och släppa en fjärt. De tillåter oss också att starta arbetarstyrda företag, anordna Jesus-marscher och att buga emot Mecka. Gott så. Nu ska vi bara också avhålla oss från att på egen bekostnad importera hundratusentals människor från kulturer som tycker det är normalt att spontant lyncha den som ryktas ha felbehandlat en Koran, och sätta dem tillsammans i ett ghetto och plocka bort närpolisen därifrån. Vem vet, blir de tillräckligt många kanske de börjar ge sig på våra konstnärer.

Det finns de som börjar oroa sig för det religiösa samhällets återkomst. På ledarsidorna.se skriver Ann Heberlein om detta: "Världens mest sekulariserade land?"

"I ett sekulariserat land – som Sverige – vilar samhället på den världsliga lagen, inte på någon gudomlig sådan. Religionen påverkar därför inte ickereligiösa områden, som lagstiftning, undervisning i skolan, sjukvården. Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara."

Början håller jag helt med om. Landet skall med sekulär lag byggas, lag som inte refererar till Gamla Testamentets regelsamlingar eller Koranens Sharia som överdomare.

Slutet tycker jag är helt på tok. Skall bara argument som majoriteten av befolkningen står bakom vara giltiga? Har hon hört talas om minoritetsregeringar? Miljöpartiet, för guds skull?

I mitten, där är jag inte riktigt säker på om jag och Heberlein är oense eller om vi bara uttrycker oss olika. Som jag tolkar henne så står hon för vad jag kallar "cosplay-kristendom". En gång i veckan går vi in och lajvar kristendom i en föreningslokal, och resten av tiden ute i samhället är vi som andra. Nej, så funkar inte vi människor. Skall vi även begära av liberaler eller kommunister att de skall lämna sina övertygelser i garderoben när de ger sig ut i samhällsdebatten? För en Star Trek-fan kanske det funkar så, de vet att det inte är någon större mening att argumentera för att Sverige borde öka på försvarsbudgeten för att mota det Romulanska hotet. (Här är det kanske dock dags att träda lite försiktigt, då jag själv suttit länge och väl och övat in Mr Spocks hälsning, och vi även lärt våra barn lite Klingonska.)

Min åsikt är:
Oavsett varifrån vi människor hämtar våra moraliska grundteser - Bibeln, Koranen, Buddha, Marx eller Judith Butler - så kommer det ha åverkan på våra åsikter. Givetvis måste dessa åsikter ha inverkan på de politiska frågor vi driver. Så är det för mig naturligt att både kristna och muhammedaner politiskt betonar utrymmet för familjen och den personliga välgörenhetsinsatsen (zakat är en av Islams fem pelare),  medan socialister ser sådant som en styggelse. Den kristna etiska grundpelaren att allt mänskligt liv har lika berättigande (ja, Gud älskar även Hitler och Mao) spelar roll i frågor som abort, dödshjälp och utsållning av handikappade, zigenare, judar och andra oönskade element.
Dock tänker jag inte driva att alla som säger "Jehova" skall drabbas av statliga straff. Tänk hur tokigt det skulle bli om den sekulära majoriteten gjorde så, och började straffa de som sa "negerboll"?

Måhända är det detta Heberlein menar, bara med andra ord.


Bäst formuleras det här av Sverigedemokraten Taapani Juntanen i ett gästspel på iotakt.se.

"Både det sekulära och det liberala är en del av vårt kristna kulturarv. Hela vår demokrati och vårt politiska system vilar på kristen grund."

De som oroar mig mest är inte de religiösa, utan de sekulära. De som idag mer än de religiösa är övertygade om sin egen godhet och förträfflighet: folkpartisterna.

Karin Pihl skriver i Expressen om hur liberaler försöker sno åt sig demokratibegreppet. Tyskarna är på gång att skriva nya lagar som skall olagliggöra fejknyheter - gissa vem som kommer bestämma vad som är fejk och vad som är sant? Även franske presidenten vill "skydda det demokratiska livet från dessa falska nyheter".

Jag kan se framför mig hur en expertpanel bestående av Massoud Khamali, Ulf Bjereld, Mattias Gardell, Gudrun Schyman och Alexandra Pascalidou går igenom Facebookinlägg och kontaktar webhotell för avstängning av hemsidor, hjälpta av "#jaghärjarhär" och Researchgruppen. Sånt där som justitieministrar fick kicken för förr i tiden skall nu bli ett sätt att skydda demokratin.

Med sådana vänner, behöver demokratin inga fiender.

Vem ska få välja vad?

Jag nås av nyheten att Sylteskolan i Trollhättan skall rivas och byggas upp på nytt. En skola jag är gammal nog att ha sett byggas en gång i ungdomen. En skola jag själv promenerade iväg till för syslöjdslektioner på mellanstadiet. En skola där min mor undervisat i decennier. Varför berättar jag då detta? Jo, nu slås det upp i riksmedia att där skall anläggas extra omklädningsrum. (Att stadsdelens bibliotek, där jag också tillbringat många timmar då de hade stadens största utbud av Science Fiction-romaner, skall förläggas till skolan kan säkert ge upphov till många spännande utmaningar av tysthetsnormen. Det är lite livligare där nu än när jag var ung och den nybyggda stadsdelen fylldes av finnar som fått jobb på SAAB.)

Varför blir det ett sådant hallå för detta, då? När det offentliga anpassar sig efter kundönskemål brukar protesterna komma från flera håll. Här kommer min högst personliga, icke-balanserade uppdelning:

1. Kollektivisterna. Gamla maoister vet att det finns ett egenvärde i att likrikta massan, att få alla att bära samma fula kostym och rabbla samma ramsor. Jag är faktiskt förvånad över att inte vänstern driver krav på skoluniform - både i och utanför skolan. Det verkar på mig som om kollektivisterna insisterar på att alla skall pressas igenom samma mall för att de känner en stor personlig glädje i att pressa sina medmänniskor genom så trånga mallar som möjligt.
   Varje förändring som gör det möjligt för människor att bete sig på olika sätt kommer bekämpas av dessa.
2. Muslimhatarna. Jodå, det finns människor här i landet som avskyr både religionen Islam och dess utövare. Människor som längtar efter att tvinga muselmanerna att äta fläskkött, visa pattarna, ta sig en jävel, dela 50/50 på föräldraledigheten och så vidare. Liksom det finns människor som hatar kristendomen och dess utövare, ja alla religioner helt enkelt.
   Varje förändring som gör det möjligt för muslimer att bete sig som muslimer kommer bekämpas av dessa.
3. De praktiska. Hittade ingen riktigt bra benämning på den här gruppen. Den består av människor som förvisso erkänner vikten av att människor får göra egna val, men att staten inte kan vara alla goda gåvors givare och alla infalls bifallare. Att privata köns-okodade omklädningsrum, halal i matsalen och privatlärare till alla inte är rätt sak att prioritera när staten inte klarar upprätthålla nattväktarstaten och vår skolundervisning är i fritt fall.

Jag, då? Vad vill jag? Jag får erkänna att jag hamnar i ståndpunkten "valfrihet, men...". 

Häng med några decennier bakåt i tiden. Sossarna hade fortfarande tjing på makten vid varje val, den offentliga sektorn hade hunnit växa till den ofantliga sektorn, men valboskapen var ändå inte riktigt nöjd. Det knorrade i leden. Till och med sossarna insåg då, att om man skall plocka alla pengar ifrån folket för att sedan sköta angelägenheterna kollektivt, så duger det inte att göra det enligt Henry Fords eller Konsums princip: "what we give you is what you get". Människor vill kunna välja själva. Välja ålderdomshem, välja dagis, välja skola. (En så hädisk tanke som att människor skulle få välja att vårda sina barn själva har dock ännu inte slagit rot). Lika lite som vi är nöjda med en sorts kläder, en sorts smör, en sorts ost i butikerna är vi nöjda med att staten först tar våra pengar och sedan bestämmer hur de ska spenderas när vi i nåder får dem tillbaka. Ja, alla vi förutom Lina Thomsgård, alltså. Det är detta - att en gigantomanisk stat kräver viss flexibilitet för att kunna behålla sin legitimitet hos medelklassen - som gör att det offentliga anpassar sig till folks önskemål, inte  underkastelse under de invaderande muslimska horderna. Så långt anser jag alltså att det är bra att staten är lyhörd för hur medborgarna vill ha sina pengar spenderade.

Sen kommer vi till det där "men". Principer rasar raskt samman vid kontakten med verkligheten. Egentligen är det snarare så att principer, det är något man kan formulera genom att först konfrontera sig med en mängd fall från verkligheten. Om man där hittar ett mönster i sina val, då har man hittat en princip. Om man inte hittar något mönster alls, så kan man väl i alla fall hitta en ansökningsblankett till Miljöpartiet. Så låt oss titta på några kända fall:

• Separatistiska omklädningsrum? Nej. Vare sig orsaken är en överdos transaktivism, kulturell blyghet med bakgrund i Mellanöstern eller rädslan att visa sina manboobs. Våra kommuner har så akuta problem med pengar och resurser att detta får hamna långt ned på listan på angelägna åtgärder. Vi får byta om tillsammans som vi alltid gjort. Om femtio år, när alla kurvor pekar åt rätt håll igen, kan vi ta upp frågan igen. I och för sig, om damerna vill byta om med oss herrar så kan jag gott tänka mig att i konservativ besparingsiver halvera antalet omklädningsrum.
  Va, lämnar du därmed mobbade skoleveler i sticket? Nej. Här ser jag en marknad för de där "enkla jobben" som alla talar om. Vi har sisådär 270 kommuner, med ett antal skolor och badhus i varje. Varför inte placera ut två syrier i varje omklädningsrum, beväpnade med var sin blöt vriden handduk att snärta i röven på den som bär sig illa åt eller glömmer tvåla in sig innan badet? Till denna uppgift krävs ingen utbildning. Lönen kan bestå av kost och logi på skolan, så får vi nattvakter på köpet. Ett utmärkt instegsjobb, med vidare steg, efter vidareutbildning, till den antagligen framöver kraftigt expanderande väktarbranschen. Win-win! (Om det blir brist på syrier av lämpligt kön till de kvinnliga omklädningsrummen, så har jag hört ryktas att det går utmärkt att självidentifiera sig nuförtiden.)
• Täckt sjukvårdspersonal? Nja. Här måste hygienkraven vara vägledande. I viss utsträckning säger dessa att man skall vara täckt; långt hår får inte falla ned i patienten under pågående operation. Skall det då vara tillåtet för en arbetsgivare att kräva att en tandläkare har bara armar? Ja, om vetenskapen så säger. Om engångsarmar ger lika gott skydd som bara armar, tycker jag tandläkaren ska få använda dessa - däremot är det inte självklart att det är arbetsgivaren som skall betala dem. Så fort engångsarmarna ökar risken för patienten så är det stopp. Detsamma skulle gälla om infektionsrisk skulle upptäckas vad gäller våra pursvenska flickor och pojkars piercningar av diverse kroppsdelar.
• Sikhiska knivar? Nej. Egentligen är jag ju Bohman-moderat vad gäller moraknivar. Helst skulle jag vilja att det var kriminella som - med drakoniska straff vid brott mot lagen - var förbjudna att bära kniv, medan alla vi andra kunde fixa licenser för dolda skjutvapen. Men så ser det inte ut i Sverige, och då får Sikherna stå ut med det. Dock kan de få bära kniven till/från veckans bönestund, på samma vis som scouter får bära kniv till veckans lägereldning.
• Sikhiska turbaner istället för MC-hjälm? Nej. Hjälmlagen gäller alla, även Hells Angels med mjällbesvär. Dock är det inget som hindrar påhittiga sikher att kontakta Hövding för att utveckla en uppblåsbar hjälm som kan svepas in i en turban.
• Samvetsfrihet i vården? Ja. Jag anser att mänskligt liv, och avslutandet av detta, har en särställning. Oavsett om den samvetsömme har läst Bibeln eller någon sekulär filosof. Oavsett om det gäller ofödda barn, nyfödda barn eller dementa gamlingar. Herrejösses, jag kanske håller på att bli Sverigedemokrat?
• Halal i skolmatsalen? Nej. Klart vi skall erbjuda alla våra invånare möjligheten att glädjas åt fläsklägg med rotmos, grishals, syltade grisfötter och annat som vi så ofta och gärna äter. Samtidigt är det klart att vi skall erbjuda våra nyanlända mat de kan äta. Skolköken idag har massor av saker att ta hänsyn till: olika typer av vegetarianer, gluten, laktos, nötter, citrus, osv. Skolköken måste ges möjlighet att begränsa permutationerna något. Ett sätt är då att de som inte kan äta grisamaden får ta av det vegetariska istället, så är det fixat. För att dra in den vegetariska maten till våra små telningar vill vi väl inte?
• Religiösa friskolor? Ja. Är det något som skall förbjudas idag så är det kommunala skolor, inte våra katolska och judiska friskolor som fungerar bättre än de kommunala. Men - indoktrineringen då? Jo, indoktrineringen av goda DDR-medborgare som sker i den kommunala skolan är fruktansvärd. Det är skönt att de religiösa andningshålen finns. Men - de muslimska skolorna då? Ah, skönt att du äntligen kom till pudelns kärna. Jo, det verkar finnas några skolor (inte nödvändigtvis registrerade som religiösas skolor) som drivs av muslimska organisationer ungefär lika sansade som Nordiska MotståndsRörelsen. De kan vi fundera på att stänga. För övriga muslimska skolor skulle jag, innan jag drar i nödbromsen, vilja få mer information. Litar du månne på media lika lite som jag? Satsar skolan på ordning och reda? Lär de barnen att läsa, räkna och skriva, och att inte ropa "fitta" åt vuxna auktoriteter på skolan? I så fall kommer de återigen efter de kommunala skolorna i nedstängnings-kön. I valet mellan att sätta mina barn i en kommunal kaoz-skola och en muslimsk kadaverdisciplin-skola skulle jag välja den senare, även om det innebar att barnen lärde sig några suror utantill.  
• Subventionerad omskärelse? Nej. Totalförbud. Rör inte min kompis! I ett land där man inte får ge barnen en uppfostrande dask på rumpan, hur kan detta vara en fråga?

Sådärja. Blev det någon röd tråd? Jag är inte helt säker på att jag lyckades, men här är vad jag skulle velat få ut av övningen:

Ja, det är bra om människor får göra individuella val och följa sina övertygelser. Men det kostar. Ibland kostar det pengar, ibland måste människor och lokaler avsättas - ibland i mängder som inte finns i verkligheten. Vi måste ställa grupp mot grupp, det där fula ni vet. Allt åt alla är bara görbart i fantasin, eller en begränsad tid.

Så den fina principen blir att där inte finns någon princip, bara krafter som drar åt olika håll och vars tyngdpunkt vi får försöka reda ut i varje fall för sig.

Staten har idag en ovana att ställa upp fina principer, att i lag lova mängder med fina rättigheter, som sedan stackars kommunanställda utan någon som helst finansiering får försöka reda ut. Ofta genom att i tysthet plocka bort rättigheterna för de som har svårast att klaga, de svagaste och mest skyddsvärda. De fina lagböckerna visar sig endast vara bra till att riva av ett blad och torka sig med.

Min princip får bli att det är dags att införa ett finansieringskrav för riksdagen. För varje ny rättighet som instiftas, skall även pengarna till detta skakas fram.

Principen kan lämpligen börja tillämpas på utplaceringen av flyktingar i våra kommuner.

En blick in i Svenska Kyrkan

Ja, jag är fortfarande medlem. Det är väl bra om det finns några religiösa kvar i sekten. Jo, förvisso finns det många religiösa bland de som tar tjänst i kyrkan idag, men de flesta verkar hylla Marx snarare än Jesus.

Den senaste lustigheten är hur kyrkan i Västerås hade genusseminarier, och därefter kom på idén att sätta in följande annons:

Välkommen Jesus!

På juldagen, 25 December,

föddes Jesus,

ett efterlängtat barn.

Hen föddes när de lyckliga

föräldrarna Maria och Josef

var på resande fot.

Efter lite diskussioner med familjen är vi överens om att det nog hade varit bättre om västeråsarna ägnat sig åt teologiska seminarier istället. Låt oss göra en liten analys av texten.

• Efterlängtat barn? Josef har aldrig framställts som jublande glad över att få bli fosterförälder; dock kanske inte fäder räknas i genusteoretiska analyser? Maria säger mest "ske med mig efter din vilja", på ett inte särskilt feministiskt undergivet sätt. Men visst, judarna som folk längtade hett efter en Messias. Vi får väl vara välvilliga och anta att det är detta som åsyftas.
• Hen. Hen!? Förvisso finns det fog för feminist-teologiska analyser av de sedvanliga gudsbilderna. Gud porträtteras normalt som Fadern. Gud är den som skapat oss. Jodå, vi män gör en väldigt tung insats nio månader före ett barn blir till, men nog har väl kvinnor en del i födandet, närandet och fostrandet av ett barn? Så att tänka på Gud som Modern är inte alls fel. Vad den Helige Ande gäller, så faller den helt utanför alla moderna bilder av kuk- och fittbärare, rasifierade eller kränkta vita män. Det jag tänker på när jag hör om lärjungar som uppfyllda av "The Holy Spirit" börjar tala i tungor är en flaska norsk Akvavit. Att Jesus var en judisk man med snopp är dock Västeråsarna rätt unika i sitt tvivel på.
• De lyckliga föräldrarna? Återigen vete sjutton om Josef var så lycklig över det hela. Och hur glad skulle du själv vara om den ockuperande ryska statsbyråkratin just tvingat dig att resa till fots till Åmål för att folkbokföra dig? Men nu kanske jag är lite väl gnällig?

Till och med husbondens röst Kyrkans Tidning, eller Torsdagsdepressionen som Dag Sandahl plägar kalla den, är kritisk på ledarsidan:

Men när kyrkan ”provtänker” i media, i sina egna annonser, så vittnar det om en grund förståelse för hur både media och kyrka fungerar. En fråga inställer sig: Om kyrkans egna kommunikatörer varken förstår media eller kyrka – vad ska vi då med dem till?

En rak fråga, med ett enkelt svar: sparka ut månglarna ur templet! Det vill säga, ut med centralbyråkraterna och socialisterna ur kyrkan.

Dialog eller däng?

Fler och fler börjar inse att Sverige har en del "utmaningar" framför sig. Morgan Johansson backar polisen, Magdalena Andersson vill stoppa invandringen. Till och med socialliberalismens leading lady i Skåne, Heidi Avellan, har kommit på att rättsstaten inte får kompromissas med.

Varför blossar då utmaningshärdarna upp i Malmö? Vad är problemet, och vad är lösningen? Har vi missat att använda vårt hemliga vapen?

Jag tror jag vet vad som är felet. Vi får vända oss bort från forskarna på landets socialistiska socialhögskolor, och istället hämta svaren från världslitteraturen. Häromdagen råkade jag läsa en novell av SF-författaren Poul Anderson: "High Profits and High Adventure". Novellens handling låter obehagligt bekant:

En planet befolkad av våldsamma jägar-aliens, löst organiserade i klaner, håller på att dö. Till planeten anländer människor av en god och altruistisk sort, för att av ren snällhet och utan betalning fixa till planetens ekosystem. Människorna jobbar hårt med att övertyga urbefolkningen om sin snällhet, om att de inte kommit dit för att utnyttja dem. Som svar möts de av största möjliga förakt. När storyn börjar har en av klanerna på planeten just angripit människornas läger och tömt det på folk; hjälten och en ung vacker kvinnlig forskare (förstås) tvingas på flykt. Trots att hjälten, en egoistisk handelsresande, bara varit på planeten en vecka fattar han genast hur urbefolkningen skall tas. Han muckar gräl, spöar upp några av dem, gör sitt bästa för att förolämpa dem, och anstränger sig för att de skall fatta att han är en egoist som tänker göra sitt bästa att kränga på dem glaspärlor i utbyte mot värdefulla råvaror. Vad händer? Jo, plötsligt är alla bästa kompisar. Nu får urinvånarna någon efter deras eget sinne, en brutal jägare med egenintresse, att förhandla med. De där handhjärtes-mespropparna kunde de aldrig begripa sig på.

Samma sak med de som invandrat från tämligen våldsamma samhällen i Mellanöstern och Afrika. När de möts av blomstertanter och sparkdräktsförsedda mjukismän som förklarar att de enda problem som finns i Sverige är den strukturella rasismen, när de kan försörjas via kravlösa bidrag i decennier, när de får statsanslag för att behålla sina islamistiska särdrag, då blir resultatet detsamma som i novellen. Vi samlas inte tillsammans i ring för att sjunga "We shall overcome" - istället drar vi på oss invandrarnas förakt.

Anledningen att ungdomar idag skjuter raketer på polisen och allmänheten är enkel: de gör det för att de kan. Det är dags att spola dialogpoliserna och istället agera handfast. Det är dags att visa att den största och otrevligaste klanen i Sverige är den svenska polisen. Den som sätter sig upp mot polisen skapar inte bara problem för sig själv, utan för hela sin klan. Oavsett hur många busar man kan SMS:a fram vid en konfrontation, skall polisen alltid kunna kalla in fler. Med bättre vapen. Räcker inte tjänstevapnet, så har staten alla möjligheter att vara den som eskalerar konflikten värst:

Vad skall då polisen göra för att visa att de har störst snopp av alla? Här är några förslag:

• Verkanseld. Den som attackerar myndighetspersonal skall räkna med att få en kula i retur. Va, föreslår du dödsstraff för att mucka med polisen? Nej, men jag föreslår att polisen skall kunna försvara sig. Skickar du en fyrverkeripjäs eller gatsten i polisens riktning, så skall polisen visa vem som bestämmer. Men, oskyldiga bredvid kan ju skadas!? Förvisso får polisen tänka lite först; om en stenkastare står bredvid ett par oskyldiga pensionärer så kanske det inte är läge att dra iväg automateld åt det hållet. Att träffa icke stenkastande åskådare ur stenkastarens gäng skall polisen dock inte behöva oroa sig över. Det är ur mobben aktivisterna söker stöd och skydd. Vill du inte bli skjuten: håll avstånd från våldsverkare!
• Kritisk massa. De som muckar med polisen skall inte kunna känna sig säkra när de plockat dit några "bruschor". Polisen skall alltid ha övermakten. Ja, jag inser att detta kräver en hel massa fler poliser än idag, i ett läge där det är svårt att rekrytera nya poliser eller ens hålla kvar de vi har idag. Just därför måste kursen läggas om. Potentiella rekryter måste känna att som polis kommer de kunna göra en insats, inte bara stå bredvid och beklaga att de saknar muskler. 
• Återta territoriet. Det klagas emellanåt på att ingen vill vittna idag. Förståeligt - människor som är rädda om livhanken ser till att lyda den som har våldsmonopolet. Idag är det inte polisen i dessa områden. Poliserna måste ut och patrullera, visa sin närvaro. Visa att den som försöker hota ett vittne raskt försvinner från området.
• Ta tag i ungdomen. Idag används minderåriga av gängen, då minderåriga får inga eller låga straff. Detta måste ändras. När polisen plockar en 14-åring för brott så skall han inte komma ut  till gänget igen, utan antingen flyttas till Mellerud eller låsas in. Kriminalitet skall ge konsekvenser. Mer konsekvenser än att någon lägger huvudet på sned och säger att beteendet är oacceptabelt.
• Register. Minns ni rom-registren? Mycket av gängbrottsligheten idag har etniska eller klanbaserade lojalitetsband. Som de korrumperade sossarna i Göteborg, till exempel. För att komma till rätta med sådan brottslighet behöver polisen ha koll på vem som hör till vilken "familj". Fram för mer register!
• Svält. Idag föder vi brottsligheten. Staten har inte haft koll på det illegala parallellsamhälle som de kriminella kan utnyttja för att suga pengar ur. Bort det! Våra kravlösa bidrag ger kriminella en grundtrygghet. Bort det! Och Ygeman hade rätt - den av oss som köper svarta tjänster i Malmö stödjer kriminaliteten. Bort det!
• Straff. Någon föreslog att vi skulle höja minimistraffen; jag är inte helt bekväm med det, då det emellanåt behövs ett stort spektrum av straff. Däremot skall vi se till att våra politiker bedömer våld mot privatpersoner hårdare. Halvtidsfrigivningar och övriga rabatter skall givetvis bort. Det hävdas emellanåt att längre straff inte hjälper. Jodå - det håller brottslingen inlåst så han inte kan begå nya brott.
• Utrensning inom poliskåren. Där finns massor av inkompetent dödkött, från Eliasson och nedåt. Sätt Stefan Holgersson som rikspolischefens högra hand. När de poliser som vill hitta och åtgärda interna problem skuffas åt sidan, samtidigt som rövslickarna belönas, har vi problem.

När vi har snärtat med piskan tillräckligt hårt skall vi även räcka fram en morot. Den som vill göra något av sitt liv, den som inte är nöjd med en framtid som haschförsäljare, skall av staten erbjudas att gå i skola och få en rejäl utbildning. I en skola där svenska talas. I en skola där ordning och reda råder, och den som inte sköter sig också får åka till Mellerud, och stå ut med
hårda bud.

Tillägg: nu har visst regeringen gett oss som gillar lag och ordning några nyårsraketer, enligt söndagens Sydsvenskan: möjlighet att gå in på arbetsplatser och leta efter illegala, möjlighet att ta fingeravtryck av sexåringar. En artikel med precis samma löften hittas dock i en ett år gammal artikel, så jag blir lite fundersam. Ingen miljöpartist står heller och gråter offentligt. Hurpass skarpa åtgärder kommer vidtas? Är det bara käbbel, alltihop?

Minns ni den här videon, där Fridolin rappar "pinsamt"? Med tanke på den politiska utvecklingen sedan dess så har låten burit sin titel väl. Den är fortfarande pinsam. Jag misstänker att regeringens svar 2018 är en ny låt, där Ken Ring rapar till en bakgrund av en samplad Stefan Löfven: Oacceptabelt! Refrängen kan jag bjuda på:

"Ordning och reda,
vi tjatar om till leda.
Det är inte okej,
att gruppvåldta en tjej.
Nu kommer refrängen,
som tar hand om gängen:
Vi slipper flera rånare,
när Stefan fixat brottsamordnare!"

Yo!

Några nedslag i svensk journalistik

Malmö har en hel del intressanta utmaningar. En av dessa är alla unga män (ja, jag tar mig friheten att köna dem) i snabba bilar som kör som galningar mitt i stan. Av och till överskattar de sin förmåga till den grad att de kör ihjäl någon oskyldig förbipasserande. Vilket staden har kontrat genom att sätta upp vägbulor var femtionde meter, så att det är olidligt att köra där.

Elinor Strand skriver om en vansinneskörning där föraren körde ihjäl sig själv. En turist från Landskrona hade förirrat sig in i Malmö. Flera trådar i artikeln skaver i mig:

• Genom hela artikeln går tråden: men var det då inte de jagande polisernas fel att föraren körde för fort? Kunde de inte stoppat förföljelsen när de märkte att det började gå för fort?

Nej. Grabben var återfallsförbrytare, körde ofta och gärna fort så in i helvete. Han hade för tillfället inget körkort, och satt i en svindyr men oförsäkrad och obesiktigad sportbil. Han hade som hobby att dra ifrån snuten, och skulle med säkerhet fortsätta med det om han släpptes. Bara en tidsfråga innan han kör ihjäl någon fotgängare. 

• Men - bör man inte avbryta jakten om allmänheten bringas i fara?

Nej. Det är den flyende föraren som är förövaren här. Att backa i det läget ger helt fel signaler - att om man bara är tillräckligt hänsynslös så slipper man åka fast. Tvärtom skall polisens åtgärder trappas upp. Tyvärr, kära dialogpoliser - svaghet ses inte som en styrka.

• Grabben är en duktig och van förare som förtjänar att få körkortet tillbaka.

Visst, det är grabbens pappa som talar. Men för sjutton. Upprepade polisifrånåkningar och fängelsedom för grov vårdslöshet - talar det för att grabben någonsin bör få sätta sig bakom en ratt igen?

• Polisen agerar efter olyckan helt oproportionerligt med att spärra av akutmottagningen, så bara föräldrarna får komma in, ungefär som om det varit terrorbrott.

Som artikeln även nämner är uppslutningen av släkt och vänner stor utanför sjukhuset. Vi har läst förr i tidningen vad som kan hända då. Sjukhuspersonalen har rätt till sin trygghet.



Jag förstår inte varför tidningarna ständigt skall skriva sådana här snyftartiklar, där den polis som ser till att få bort buset från gatorna är bovarna. Den här artikeln hade passat bra i kvällspressen.



I samma tidning skriver Jens Mikkelsen tidigare om en annan vansinneskörning där föraren förstörde livet för en familj. En ypperlig artikel på, vad jag minns, sju helsidor, med några uppföljare dagarna efter. En artikel där journalisten försöker att inte skriva läsaren på näsan. De motstridiga perspektiv som de familjemedlemmar som stridit om att ta hand om den skadade mamman framför blir tydliga, utan någon ensidig dom från artikelförfattaren. Att det är bilföraren som är skyldig till olyckan "problematiseras" dock aldrig, tack och lov.


Min åsikt är rätt fundamentalistisk och rak. Det är polisens uppgift att fånga bovar. Om du försöker köra ifrån polisen, om du försöker frita din kompis, om du försöker ta dig igenom en polislinje, om du försöker få din gatsten att ta kontakt med en polismans tinning: då får du räkna med konsekvenser. Upp till och med att mista livet, emellanåt.

Säger jag härmed att polisen alltid gör rätt? Nejdå, missar och till och med rena rötägg finns överallt. Men när polisen agerar för att fånga en bov, då står jag bakom fullt och fast.