tisdag 31 juli 2018

Ge mobben vad den tål

Tema


Via Helen Dale hamnar jag på Quilette, där Katy Barnett filosoferar lite kring twittermobbar och lagstiftning.

Ungdomar på pyjamasparty?
Det där med att dra igång twitterdrev och se till så att människor förlorar jobbet, och ibland livet då jobbet var det enda som gav deras liv mening, verkar liksom civil olydnad vara något som ses olika på beroende på vem som gör det. Enkelt kan det summeras i:
"Det är okej när vi gör det"
 När elaka rasister i vita lakan jagar mörkhyade män efter att ett brott begåtts, och utan större krav på bevis än att han fanns i närheten, han matchar signalementet (två ben, två armar, mörk hud - och de två första punkterna kan vi vara lite flexibla på), samt att han visar sin skuld genom att försöka fly, då inser vi lätt att det är fel.

När goda antirasister, människor som dessutom ingår i samma middagsbjudningskretsar, mediebubblor och potentiellt har makt att anställa oss i framtiden, efter någons förflugna ord i offentligheten iklär sig virtuella vita lakan och jagar omkull sitt villebråd utan nåd, utan att fråga efter förmildrande omständigheter eller den "kontext" som annars är så populär - ja då sitter vi tysta och hoppas ingen ska komma på tanken att rota fram när vi råkade säga Jehova vid en ungdomens fyllefest och hoppa på oss.

Between a rock and a hard place?

Genomföring

Katy Barnett frågar först vad som är rimligt. När är det okej att försöka skilja folk från deras arbeten, och när är det oacceptabelt?

För det första finns situationer där det är rimligt att ge folk sparken

"Sometimes it’s clear to see why someone’s controversial comments have an impact on their employment. For example, the former Victoria police assistant commissioner resigned after it was revealed he had made racist and sexist comments online under a pseudonym, including about colleagues and the commissioner. Given that he was the head of the police’s ethical standards body, his own ethics and neutrality were clearly called into question."
Ungefär som att det var rimligt att Kapten Klänning inte fick fortsätta att vara feministisk inspirationsföreläsare. Även uppvisad inkompetens är ett fullgott skäl att inte få förnyat förtroende, jag kommer inte bli upprörd om ingen röstar på de som styrt landet det senaste decenniet.

Sen finns det andra tillfällen som är mer problematiska:
"Should a doctor be able to practice medicine because she opposes same-sex marriage, or should a reporter be able to keep his job if he criticizes Australia’s military history on Anzac Day?"
Eller, översatt från australiensiska till svenska förhållanden:

Bör denne man få jobba som lärare om det inte går så bra för hans parti i höst som han hoppas?

Bör denne man få jobba som journalist?

Helt klart är dock att denne mans humorprogram ihop med Janne Josefsson var så kul att hans svåger, Mollgan Nûjen, har material att turnera i folkparkerna hela sommaren!


Återtagning

Katy Barnett målar upp vad som händer när vi, genom dessa drev och deras lyckade resultat, får en rädslans åsiktskultur:
"First, widely disliked social structures may be preserved because no one is brave enough to say publicly that they, too, do not agree. Secondly, social structures which are predicated on false preferences are prone to sudden collapse once the majority realizes that no one else likes or believes in the particular thing which is being upheld. Finally, preference falsification distorts public opinion, public discourse, and human knowledge. If people cannot openly discuss their views, then certain views will not be explored or discussed, and the sum of human knowledge will be diminished."
Låter lite som vår migrationspolitik, som var fullständigt omöjlig att strama åt fram till den dag det var det enda möjliga. Den svenska åsiktskorridoren. Åsiktskorridor, förresten, var det bara jag som trodde att den bara fanns i Sverige? Barnetts artikel hänvisar till "Overton Window", som verkar vara något liknande.

Genom att vi raskt dömer ut inte bara åsikter utanför mittfåran, utan även de personer som vågar hävda dessa åsikter, så fördummar vi alltså debatten och oss själva. Dessvärre är väl det normalt politikerns mål - putta motståndaren åt sidan så man själv kommer åt att få sleven ner i köttgrytan. Vi fria debattörer bör dock inte ägna oss åt att censurera motståndarna.

Kommen så här långt brukar det alltid dyka upp någon och säga "fel, fel, fel! Censur är det bara när staten aktivt tystar dig!". Vilket inte nödvändigtvis är sant, och i vart fall för den tystade är ointressant. Barnett citerar Virginia Mantouvalou:
"The employer cannot police workers’ moral character, their political opinions or their preferences. The retention of someone’s job should not depend on the tabloid press and the effect of its (mis)reporting on employers’ reputation. At present, speech that is protected against state interference is not protected in the employment context against dismissal and other disciplinary action. This is disturbing."
Alltså: knegaren har traditionellt, efter mycket slit från facket, fått det till att jobbet och privatlivet är skilt åt. Så länge knegaren sköter sin svets eller svarv på arbetstid skiter arbetsgivaren i ifall knegaren är transaktivist eller amerikansk kristen höger på fritiden. Så var det i alla fall förr. Nuförtiden bygger företagen varumärken, och en twitterstorm mot varumärket får företaget att böja sig som en gummiman och focka den anställde för brott mot "värdegrunden".

Coda

Katy Barnett föreslår ett intressant sätt att stävja detta beteende: stäm skiten ur anklagarna!

"I’ve talked above about the legal relationship between employer and employee, but what about the social media mob? This is a little more difficult. However, there are several tort doctrines which may be helpful. The first is defamation, which prohibits communication to third parties of false statements that injure the reputation of a person. Importantly, the defamatory statements are presumed to be untrue, and it is for the defendant to prove that they are in fact true (or “substantially true” in Australia)."

"The other relevant tort doctrines are the economic torts prohibiting interference with contractual relations: inducing breach of contract, interference with contractual relationships, and conspiracy."
Jag misstänker att detta är skrivet i en anglosaxisk rättstradition, och inte i den svenska där fokus alltför ofta ligger på att ta vara på gärningsmannen och strunta i offret. Inte i den svenska tradition där skadestånd ofta ligger på samma summor som MSB satsar på brandbekämpningsutrustning. Vi skulle nog behöva komma upp i genusundersökningsanslagsnivåer istället för att det ska vara värt besväret.

Eller går det att ta sin klagan till EU efter att svenska domstolar ryckt på axlarna åt en? Synd att jag inte är jurist.


2 kommentarer:

  1. Hej.

    Vi kan gå tillbaka till förkristna rättsfragment:

    Blir någon förolämpad, och inte bemöter detta med krav på holmgång eller bot, skall förolämpning gälla för sann.

    Om den som uttalat speglosan nekar att med handling försvara sina ord, skall orden gälla honom (henom?) och vara allmänt tilltal om denne; så även om förolämpningen dras tillbaka.

    Nåt åt det hållet hade haft viss effekt misstänker jag, skälmsk som jag är.

    Inspirationskälla: [https://sv.wikipedia.org/wiki/Hednalagen]

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så långt bakåt som den förkristna tiden behöver vi väl inte gå? Så här ser det ju ut i "orten" idag...

      Radera