The usual suspect

Enligt tesen att ju allvarligare något är, desto viktigare är det att kunna skämta om det, så kommer här scoopet som media försökt dölja: den verkliga orsaken till förödelsen i Japan.

Skall jag vaka över min broder?

Pålitligt konservative Erixon har idag ett inlägg om statslösa palestinier i Danmark och i Israels grannländer. I Danmark, om vars invandringspolitik (eller snarare utvandringspolitik, med tanke på hur många danskar det bor i de små skånska samhällena kring Öresundsbron) man kan tycka mycket, så har en minister fått gå efter att hon lagvidrigt inte gett statslösa palestinier födda i Danmark danskt medborgarskap. Något som ju känns rätt självklart att de skall få; visst skall man bli medborgare där man är född.
Men så samtidigt, i Libanon och Jordanien, så sitter ättlingarna till de som flydde från Israel en gång under förra årtusendet i flyktingläger och får inte bli medborgare i det land de fötts i.

Här finns underlag för en frejdig indignationsartikel, där jag med fast hand rackar ner på hur korkade och elaka folk är söderöver. Men det är alltid lätt att göra när man sitter säker på andra sidan jorden (och ifall du förundras över mina geografikunskaper så gick jag i den nya kravlösa skolan på 70-talet. Jag vet allt om hur man skriver plakat till en USA ut ur Vietnam-demonstration, men vet inte var landet ligger eller varför det vore bättre att släppa lös ett gäng galna kommunister i Vietnam).

Så jag tänkte börja i andra änden: vad kan vi i Sverige göra för att de som suttit i flyktingläger i decennier äntligen skall kunna få en plats att sätta bo på?

• Att flytta alla till Israel är knappast görligt - då upphör Israel att existera. Eller i alla fall de flesta judar som finns där.
• Att låta dem bli medborgare i Libanon och Jordanien är inte heller så lätt. Det är många människor som skall integreras, ges jobb, bostad och Volvo (eller vad man nu kör där nere). Och vilket land vill integrera några miljoner palestinier som sedan födseln lärt sig hata och slåss? Uppenbarligen inte Libanon och Jordanien i alla fall, annars hade det varit gjort för länge sedan.

Återstår för oss att ta oss an dem. Sverige är rikt, och glest befolkat. Visst kan vi ta emot en halvmiljon, så länge vi inte placerar allihop i Malmö? Det borde finnas gott om människor i de libanesiska tältlägren som ser en lägenhet i Korpilombolo som ett steg uppåt. Och sedan får andra rika länder följa exemplet.

Därefter kan vi tala om för Libanon och Jordanien hur de skall lösa problemet.

Välkommen in i värmen, vänstern

Ibland blir man glad. Jag har gnällt mycket i mina dar över vänsterns diktaturkramande, där politiska fångar i Kuba liksom inte haft samma dignitet som politiska fångar i Chile. Där Palme och Schori kan le glatt i kapp med Castro, medan det vore helt otänkbart med en svensk politiker som kramar om Pinochet.

Men nu vankas andra bullar. När diktatorerna i rask takt utesluts från socialistinternationalen och andra höga platser, så är vänstern klar och entydig. Diktatorerna skall bort. På s-info dräller det av inlägg som kritiserar diktaturens kreatur. Obama och Bildt får kritik för att de inte är tydliga, och för att de inte gör något.

Jag skulle kunna komma med magsura tillbakablickar på årtiondens diktaturkramande, men väljer istället att glädjas. Nu står vänster och höger enade: demokrati är det som gäller. Inga ursäkter om att demokrati är västerländsk imperialism i nya kläder finnes - folkets vilja i fria val skall avgöra.

Sen förväntar jag mig också lite av vänstern framöver:

• En omvärdering av Ronald Reagan, tack. Mannen som rustade ihjäl 'the evil empire', och gav ett par hundra miljoner ryssar möjlighet till fria val. Att de sen väljer Putin är inte Ronnie Rayguns fel.
• En omvärdering av George W Bush, tack. Mannen som inte bara pratar om att diktatorer är fula och elaka, utan till och med skickar soldater för att slänga ut diktatorn. Vänstern ber Bildt att agera - George agerade.
• Starkt avstånd till diktaturälskare som Chavez, Ortega och Castro. De stödjer för närvarande Khadaffi, och bör därför vara oändligt mer klandervärda än Bildt.
• Lite skarpa förslag. Att be Bildt uttala sig i bekymrade ordalag i en diplomatisk not är inte så kraftfullt. Vilka åtgärder bör tas? Soldater under FN-flagg? Soldater under NATO-flagg? Bistånd (internetuppkopplingar, mat, vatten, granatgevär) till demokratins förkämpar i diktaturerna? Kraftfulla uttalanden i FN?
• Demokrati som mål i kontakter med andra länder. Där har alliansen sedan länge målet att inte hålla socialistdiktaturer under armarna med biståndspengar; vi välkomnar vänstern stöd till detta.

Varför frihet?

Nu när afrikanerna skakar av sig sina korrupta härskare med samma snabbhet som modebloggarna gör sig av med gårdagens utstyrsel, så börjar jag undra. Vad är egentligen skälen till att människor bör ha sin frihet? Finns där någon naturlag som styr det? Eller kan 68-vänstern ha rätt i att vissa människor (inte en själv, givetvis...) har det bättre med en stark och faderlig hand vid rodret?

Efter en kvälls slötittande på reklam-TV tror jag att den mest infantila reklamen faktiskt har hittat ett korn: "Because you're worth it...". Gäller även folk från Libyen eller Kampuchea.

Annars sades det rätt bra redan för några hundra år sedan:

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness. Prudence, indeed, will dictate that Governments long established should not be changed for light and transient causes; and accordingly all experience hath shewn, that mankind are more disposed to suffer, while evils are sufferable, than to right themselves by abolishing the forms to which they are accustomed. But when a long train of abuses and usurpations, pursuing invariably the same Object evinces a design to reduce them under absolute Despotism, it is their right, it is their duty, to throw off such Government, and to provide new Guards for their future security.

Obligatorisk läsning för alla politiker som börjar svamla om stabilitet hit eller dit.

S-ledare, återigen

Mitt förra förslag till ny s-ledare gick visst inte hem. Ingen från valberedningen har i alla fall ringt och tackat. Så nu är det dags för nästa förslag. Ryktesvägen har jag hört att en riktig toppkandidat eventuellt snart blir ledig från sin nuvarande post:

Muammar Khadaffi!

Titta bara på de egenskaper vänsterflygeln kräver av den nya ledaren:

• Internationellt känd. Jag lovar, alla afrikanska ledare vet väl vem Khadaffi är. Sen kanske de inte alltid ägnar honom en tacksamhetens tanke.
• En ny Palme. Till skillnad från Palme inte bara stödjer Khadaffi galna diktatorer i tredje världen - han är en galen diktator i tredje världen.
• En stark ledare som kan styra partiet. Khadaffi går bokstavligen över lik för att få sin vilja igenom.
• För jämlikhet. Khadaffi har ett helkvinnligt garde som följer honom vart han går.
• Bekämpar ungdomsarbetslösheten. Khadaffi har gjort sitt här, genom att anställa sitt unga kvinnliga garde.
• Fängslande talare. Tro mig, när Khadaffi talar så lyssnar alla libyer. Och de som inte lyssnar, fängslas.
• Miljömedveten. Khadaffi är mannen som "wrote the book on being green". Ja, bokstavligt alltså - han skrev en grön bok. Bestseller i Libyen. 
• Skall kunna driva vänsterpolitik i motvind. Som Khadaffi nyss har visat: käftar borgarna blir de bombade med Jas-plan.

 De är dumma om de låter en sån kandidat glida ur händerna!

Låt den rätte komma in

Socialdemokraterna fortsätter att våndas över vem som skall leda partiet. Nu kommer det ena mer tossiga förslaget efter det andra.

För ett tag sedan var det några som ville rycka tillbaks Bodström från andra sidan Atlanten, som en förlösande kämpe som sveper undan Reinfeldt ungefär som ElBaradei kommer till Egypten och störtar Mubarak. Visst, gärna, för en högerbloggare vore det ett suveränt sätt att toppa laguppställningen. Så länge Bodström inte går och blir statsminister och gör allvar av det hela, skulle det bli tillfälle till många skämt om Bodströmsamhälle, drogtester och annat kul som vår vän Thomas ännu inte hunnit hitta på.

Sen idag drar Per Gahrton fram en riktig dark horse i Sydsvenskan: Mona Sahlin! Motiveringarna grundar sig huvudsakligen om nostaligiskt tal om Palmes Sverige. Hmm - Palme? Den tid då vi moraliskt (moralistiskt?) högt talade om en tredje ståndpunkt, medan vi spelade under täcket med USA? Den tid då biståndspengarna gick till att hålla socialistiska diktaturer under armarna? Skulle passa finfint med dagens situation i Egypten - vill verkligen vänstern bli påmind om sin historia just idag?

För att toppa galenskaperna får jag väl presentera min egen kandidat till S-ledarskapet: Mållgan, Alfons Åbergs låtsaskompis.

Varför Mållgan?

• En låtsasfigur uppfyller galant grundkravet för en politiker: att inte ha gjort något tillnärmelsevis mänskligt i det förflutna, som att ha supit sig full, varit helnykterist, svurit för mycket, vara pingstvän och därmed låta bli att svära, osv. Visserligen rapporteras att Mållgan varit inblandad i en trafikolycka, men ingen fällande dom har setts till. Alfons-böckerna kan även antas vara såpass moderna att ord som neger inte förekommer i dem.
• En figur ur Alfons-böckerna borde kunna tävla framgångsrikt med Reinfeldts hundögon i TV-debatterna.
• Han är kändis, till och med mer känd än Bodström.

OK, kanske lite udda att föreslå en sagofigur - men ärligt talat, titta på konkurrenterna. De är ju också ena tomtar...

Våga vägra vapen?

Återigen är det broderskaparna som är i farten. Från en gammal artikel i Sydsvenskan erfar jag att de vill att Sverige inte skall sälja vapen till diktaturer.

Från en rent liberal synvinkel skulle det kunna vara enkelt att säga nej. Vapentillverkarna är privata företag, varför skulle staten lägga sig i vem de säljer till? Skall vi också hindra Sony Ericsson från att sälja mobiler till diktatorer?

Men: svenska vapentillverkare är inte särskilt privata. Staten är redan tämligen insyltad. Och vill vi verkligen att Forsmark skall kunna sälja klyvbart material till Al-Qaida?

Så den här gången är jag faktiskt beredd att oreserverat hålla med broderskaparna. Sverige skall inte sälja vapen till satans kreatur! Vi skall stå upp klart och tydligt för alla folks rätt till ett demokratiskt styre.

Sen tillkommer några komplikationer som kanske broderskaparna inte tänkt på.

För det första: när världsmarknaden minskar (ärligt talat, hur många demokratier finns det i världen?), så kommer den svenska skattebetalaren få ta en större del av notan.

För det andra: vi måste veta att våra vapen duger. Under andra världskriget var det nog till viss tröst för de svenska beredskapsmän och -kvinnor som satt och väntade på att tysken skulle dyka upp över krönet att veta att det svenska stålet biter; att de Bofors-kanoner svenska armén använde även var i flitigt bruk bland de krigförande länderna. Vi vill inte hamna i en situation där vår armé får sätta sin lit till produkter som är lika effektiva som de där som Gråben köper från ACME.

Hur får vi då reda på att vår materiel är bra nog? Genom att använda den. I övningar med Nato, till exempel. Eller i strider i fjärran länder där vår hjälp behövs, och vår civilbefolkning inte behöver stryka med.


Jag förväntar mig därför att broderskaparna härnäst äskar kraftigt ökade försvarsanslag, medlemsskap i Nato, och Sverige in i Afghanistan, Egypten, Libanon eller varhelst det finns ett behov av svenska vapen - i svenska händer, förstås!