Det går en unken doft av konservativt, inskränkt, prästerligt 1800-tal genom svenska kyrkan. Biskopen i Göteborg battlar med svartrockarna i missionsprovinsen. Och lustigt nog är det inte svartrockarna som står för de unkna odörerna.
I min ungdom läste jag om konventikelplakatet i skolan. Om hur det trångsynta prästerskapet med lagboken i ryggen försökte kväsa den spirande frikyrkliga väckelsen, genom att förbjuda religiösa samlingar utanför statskyrkan. Om hur folk utvandrade till Amerika för att slippa det religiösa förtrycket. Både lärare och elever gladde sig åt att vi minsann levde i en upplyst tid, där till och med prästerna bejakar att vi får tro som vi vill.
Men inte så biskopen i Göteborg. Nu är kyrkan förvisso skild från staten, så lagboken kan han inte slå de tredskande i skallen med. Men i sin iver att distansera sig ifrån de intoleranta, så drämmer han år 2012 till med en rundskrivelse till stiftets präster. Den präst som medverkar i en gudstjänst utanför svenska kyrkan, exemplifierat med missionsprovinsen, kommer bli avkragad. Få sparken, alltså.
Tolerant, sa Bull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar