Jag såg en riktigt intressant debatt på Al-Jazeera häromdagen. Kanalen hade uppmärksammat att Sverige var på väg att plocka bort rasbegreppet ur lagboken, och hade därför, förutom Erik Ullenhag, bjudit in fyra svenska experter att (på engelska) diskutera frågan: Ivar Arpi, David Lindén, Kitimbwa Sabuni och Tobias Hübinette. De som känner till debattörerna från tidigare drabbningar kan väl gissa hur det gick.
Och jo, visst gick det. Grabbarna började genast gnabba på vad de andra hade sagt på twitter eller i tidigare artiklar, vilka dolda agendor de andra hade, osv. Sånt där som lär vara tämligen ointressant för Al-Jazeeras lyssnare.
Varpå något oväntat och spännande hände. Den journalist som modererade diskussionen grep in. Sa till grabbarna att ge fan i att prata om gammal ointressant skåpmat, hålla sig till ämnet, låta bli att avbryta varandra osv. Jag fick se en utbildad yrkesintervjuare i arbete - och det var jag inte van vid. Tänk er motsvarande debatt på SVT: Alexandra Pascalidou som intervjuare, och en av Arpi/Lindén utbytt mot en "neutral" miljöpartist. Det hade blivit rena dårhuset. Istället fick vi faktiskt en rätt städad tillställning som för det mesta höll sig till sakfrågor. Snälla SVT, hyr in lite utländska journalister som intervjuare/mentorer. Det verkar som om de lär sig de rätta yrkesknepen istället för den rätta värdegrunden på sina utbildningar.
En annan som utmärkte sig positivt var Sabuni. Jag har aldrig sett honom live förut. Efter Afrosvenskarnas tidigare pseudoinsatser emot Nogger Black osv så hade jag räknat med att höra en tungomålstalande revolutionär, men mötte istället en lugn, vältalig man. Intressant.
Något jag lite saknade var en initial genomgång av sakfrågan innan debatten släpptes igång: att journalisterna plockade fram några av de lagtexter som idag innehåller rasbegreppet, tittade på hur de skulle se ut efteråt, och pratade med en jurist om vad den praktiska skillnaden, om någon, skulle bli. För det var banne mig inte lätt att utläsa av de fyra pratglada herrarnas ordfäktningar.
Sakfrågan, då?
Vad gäller rasbegreppet håller jag faktiskt med Sabuni och Hübinette. Liksom alla fyra debattörerna så anser jag att det finns rasism i Sverige idag: vissa muslimer hatar judar, vissa vita hatar svarta, vissa svarta hatar vita, osv. Jag är även såpass bakåtsträvande att jag fortfarande anser att det finns människoraser. Förvisso finns det akademiker som hävdar att de bevisat att inga raser finnes, men det är omstritt. Mitt argument är att vilken idiot som helst här i landet kan identifiera vem som tillhör en "etnisk grupp hemmahörande i Södra Afrika" med ett ögonkast. Och det är det vi i decennier kallat ras. Varför byta ut inarbetade begrepp?
Varför ska vi då hålla på och kategorisera utefter ras, som Sabuni vill? Som ingenjör och mättekniker lever jag efter devisen "att mäta är att veta". För att veta hur det står till med rasismen i landet så måste vi mäta den - ett ypperligt uppdrag för SCB. Vi bör ha statistik. Statistik på i vilken utsträckning afrikaner förbigås i jobb- och krogköerna. Statistik på i vilken utsträckning judar spottas på. Japp, även statistik på i vilken utsträckning invandrare begår brott eller ej. För utan statistik, utan kännedom om var problemen finns och hur stora de är, hur kan vi veta vilka åtgärder som ska sättas in? Och hur kan vi samla in statistik för hur olika raser behandlas om vi inte längre får använda begreppet ras?
Vad gäller åtgärderna är jag däremot inte ense med Sabuni och Hübinette. De vill ha särlagar, kvoteringar, mer hets mot folkgrupp-lagar. Det vill inte jag. Jag vill så lång möjligt ha en färgblind lagbok, där alla har samma rättigheter och skyldigheter, oavsett vilka grupper de råkar ingå i.
Varför då samla in en massa mätdata, om de ändå inte ska leda till några tunga åtgärder i lagboken? Det är dumt att ställa upp en massa åtgärder innan vi samlat in och analyserat data. Då har vi ju bara förutfattade meningar. I politiken må det vara hänt att syftet med statistik är att underbygga den i förväg fattade ideologiska slutsatsen, men bättre än så kan vi väl? Det kan ju till exempel visa sig, som Arpi var inne på, att mätningar visar att det inte är rasistiska plattnackar som är orsaken till att somalier inte får jobb, utan en rigid arbetsmarknad med höga trösklar för nyanlända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar