Det där med blockader

En gång i tiden, som ung moderat, var jag en rätt udda fågel i Sverige. Jag var emot bojkotter och blockader av Sydafrika, samtidigt som varje rättskaffens människa i landet verkade vara av motsatt åsikt. Det fanns till och med en hel kommitté som jobbade för att isolera Sydafrika.

Vet ni vad? Jag har fortfarande samma åsikt. Jag anser att bojkotter och blockader är något man tar till i krig, som till exempel när britterna blockerade franska hamnar förr i tiden. I fredstid handlar man och har diplomatiska relationer, i alla fall med de länder som inte plockar hem sina ambassadörer i vredesmod. Det är så man kan påverka.

Jag hade dessutom svårt att förstå varför Sveriges vrede skulle vara riktat emot Sydafrika. Ja, apartheid är riktigt fel. Men samtidigt skedde en livlig migration tvärsöver den sydafrikanska gränsen - in i Sydafrika. Visst, det var för jävligt att leva som svart i Sydafrika. Men i paradisen runtikring Sydafrika var det ännu jävligare att leva som svart. Av någon anledning brydde sig aldrig svenskarna om det. Lite svagt rasistiskt, tänkte jag, att inte bry sig om när svarta mördades bara för att mördarna också var svarta.


Men nog om Sydafrika. Nu händer det saker igen. Ship to Gaza seglar ånyo. Jag ser paralleller med Sydafrika-tiden. Nej, parallellen är inte att Israel är en apartheid-stat. Parallellen är att man återigen, som Herr Omar (nej, inte den Herr Omar) noterar, att alla ger sig på den minst otrevliga staten i grannskapet. Dror Feiler intervjuas i en tidning, och hävdar att han inte alls stödjer Hamas. Han tycker bara det är fel med blockader. OK, ni som seglar till Gaza, var var ni under Sydafrikabojkotterna?

Samtidigt kan man tro att jag bytt sida. Jag hurrar varje gång en last med vapen eller tunnelbyggesbetong hejdas att ta sig in i Gaza. Saknar jag fullständigt principer? Nej, jag tycker precis som jag gjorde i ungdomen. Blockader och bojkotter är helt legitima vapen i krig. Och krig är just vad som råder mellan Hamas diktatoriska Gaza-styre och den demokratiska staten Israel. Eller så firar de nyår ovanligt länge där nere.


Även i USA rör det på sig. Obama vill häva den bojkott emot Kuba som pågått i decennier. Konstigt. Jag hör inget unisont vrål av ilska från svensk vänster. Var är de röster som borde höjas emot att diktaturens kreatur normaliseras? Var är Isolera Kuba-kommittén när den behövs som bäst?

Själv tycker jag att det är, och har varit, fel att bojkotta Kuba. Ja, det är en vedervärdig diktatur. Liksom Saudiarabien. Liksom Kina. Eller är det enpartistat det heter nuförtiden? Med diktaturer går vi i närkamp med handel och diplomati. Såsom med Sydafrika, så även med Kuba.


Det jag inte fattar, det är vänsterns ställningstagande. När är det rätt med bojkott, och när är det fel? Har det med vänster/högerskalan att göra, att vänsterförtryck är gott? Har det med hudfärgen på förtryckaren att göra? Är det fienderna till världskommunismen man riktar in sig på? Snälla, förklara.