En ny regering?

Ni minns väl ordstävet "bättre tiga och låta folk tro du är en idiot, än yttra dig och förjaga vart tvivel"? Vår statsminister, Stefan Löfven, är troligen klokare än de flesta. Han tiger.

Vad gäller den regeringsombildning som ryktats om på senare tid har Löfven lagt locket på. Än så länge nekar han till en sådan, vilket väl är klokt fram till den dag det sker. Inför tanken att vi ska ha samma jumbo-uppsättning ett år till, och nu på en V-budget, gnuggar jag först händerna i glädje. Vilken popcornmaskin att ösa bloggupplägg ur! Sen börjar jag misstänka att fjanten Löfven är en bluff, och att mästerförhandlare Löfven när som helst ska stiga fram ur skuggorna och sätta en kniv i ryggen på sina fiender. Eller en marängpaj i ansiktet.

Löfven har ju, när han tog in miljöpartiet i regeringen, gett sin partner alla möjligheter att skjuta sig i foten. Bästa sättet att handskas med ett populistiskt missnöjesparti som lovar guld och gröna skogar är att sätta dem vid rodret. Och aj vad de skjutit tårna av sig. Åsa Romson är politiskt utraderad, efter rasistiska påhopp på vita män och miljöboveri med egna båten. Sa nån Auschwitz? Fridolin har inte gjort några intryck på skolan, inte ens efter 200 dagar. Och Kaplan, sen. Väljarna har sett vartåt det barkar, och hoppat tillbaka till S, helt enligt planen.

Nu när MP gjort bort sig, finns ingen anledning ha kvar dem i regeringen. Så dags för nytt blod. Vilka ska nu göra bort sig? Hederliga metallaren Löfven lär ha fiender på vänsterflygeln som han gärna skickade så långt bort från maktens centrum som möjligt. Och nu skjuter SD upp, om inte som en raket, så i alla fall som ett rejält hinder på maktens autostrada. Så jag tror att Löfven kommer göra två saker: dels omfamna sin vänsterflygel med en saftig björnkram, dels "ta ansvar" i invandrarfrågan genom att ta in SD i regeringen, och därmed ge dem chansen visa att de är lika regeringsdugliga som Romson.

Några nya namn vi har att se fram emot:

Justitieministern. Ledsen, Morgan Johansson, du får åka hem till Lund. Istället är denne man självskriven på posten:

Japp. Behrang Kianzad. Jurist. Känd från TV. Vet allt. Jag ser fram emot den dagen när han offentligt skall förklara för andra mediakända jurister som Mårten Schultz eller Anne Ramberg hur saker egentligen ligger till. Om inte denna utnämning får identitetsvänstern att krympa ihop av skam, så vet jag inte vad som ska till.


Utrikesministern. Efter att Margot Wallströms feministiska politik torpederats lika effektivt som en Hamas-raket av israeliskt missilförsvar, så har hon letat efter en reträttpost i FN. Dags utlösa katapultstolen. In kommer:

Oh ja. Björn Söder, Sverigedemokraternas enfant terrible. Det inte Margot lyckats med, kommer Björn att fullfölja. Till slut finns inget land som vill umgås med Sverige, utom möjligen Ungern, och Löfven kan med lätt hjärta lägga ned det departement som efter EUs gemensamma utrikespolitik blivit en helt onödig utgiftspost.

Kulturministern. Bah-Kuhnkes tyngsta insatser hittills emot den växande extremismen verkar ha varit att göra selfies ihop med islamister (!). Så hon får gå.

In kommer:

Marcus Birro! Med detta val har Löfven flera baktankar:

• Dels är Marcus en orädd handlingens man, som är van att följa samvetets röst oavsett vem som blir kränkt. Han kommer inte att backa när twittervänstern stormar. Den ekluten har han redan gått igenom.
• Löfven letar pengar. Han vet att han inte kan höja skatterna så mycket som V vill utan en medelklassrevolt, samtidigt som de röda reformerna kräver kosing. Dags att dra in på allt onödigt. Som presstöd till SvDs ledarsida, till exempel. Birro lär inte bli ledsen när han får order att vrida om pungen på Sveriges tidningsredaktioner.
• Det behövs en offeranod. Löfven tänker återgå till klassisk S-politik i invandringsfrågan. För att då inte få århundradets skitstorm på sig i sociala medier, så låter han först Birro ställa sig upp i skyttegraven och dra på sig all eld. Så kan Löfven ostörd genomföra sitt flankanfall.

På kulturområdet kan vi se fram emot hårda bud för islamister och kulturmarxister, och en renässans för italiensk fotboll.


Istället för det distribuerade ansvaret för migrationen (delat ansvar är ingens ansvar) så kommer denne oldtimer in som odelad migrationsminister:

Just precis. Göran Persson. Om Birro är en orädd man som tål skit, så är Persson den man som genast sätter sig på den som försöker skvätta skit, på ett sådant sätt att de inte reser sig igen. Kan någon driva igenom obekväma beslut, så är det Persson. Och sådana kommer det många. Till och med Kent Ekeroth kommer protestera, när han inser att han med de nya ID-kontrollreglerna kommer bli spärrad från varenda krog i landet.

När Persson kommer in, kommer inte heller Löfven behöva slösa många ord på att övertala Wallström att fly till FN. Hon väljer nog fan själv, hellre än att sitta i en regering ihop med Persson.

Mona Sahlin byts förresten också ut, och får följa med Wallström som reskamrat. In kommer istället sossebloggaren Westerholm, med en mer realistisk syn på "utmaningarna" än sin föregångare.


Bostadsministern, då? Bort med Kaplan, det enda han lyckats med är att träffa gamla polare i Turkiet medan bostadsmarknaden förblir lika havererad som annars. Skall det byggas bostäder, så krävs ett proffs. Ett proffs som tilltalar den yngre väljargenerationen:

Jamen visst. Byggare Bob. En man som med sitt "klart vi kan"-sinnelag passar väl in i Löfvens nya, dynamiska regering. Äntligen kan något hända på bostadsmarknaden. Och hans vana vid gröna, miljövänliga byggen bör även få de ratade miljöpartisternas hjärtan att smälta.


Det kommer bli en bra regering, det här.