Det där med vatten och avlopp är fascinerande. Som ung gosse tyckte jag det var hejdlöst roligt att vi i Trollhättan släppte ut vårt (renade, förvisso) avlopp i den älv som stackarna nedströms i Göteborg tog sitt dricksvatten ur. Senare studiebesök både i de i bergen insprängda tunnlarna under Trollhättan, och de grävda tunnlarna under London, har gett mig stor respekt för kunnandet hos de som anlade dessa transportvägar för det vi inte vill se.
Visste ni att Skåne får sitt vatten från Småland? Det visste inte jag innan jag flyttade ned hit. För några decennier sedan insåg de som bestämde att den södra regionen började få ont om vatten, och byggde en tunnel från sjön Bolmen ned till Skåne. En tunnel så stor att man kan gå i den. En tunnel så stor att den visst blev lite överdimensionerad; i många år har vattenverken fått spola vatten genom ledningen för att vattnet inte ska stå still i ledningen och bli dåligt. Konsumenter har uppmanats att vattna gräsmattan lite extra på sommaren (nja, där hamnade vi nog en aning över gränsen).
Själv har jag faktiskt ännu äkta Skåne-vatten i kranen därhemma, från Vombsjön, en härlig badsjö som nu på sikt verkar dömas ut av experterna. Tillrinningen av gödsel, eller på ren svenska skit, är lite för hög, både från omkringliggande vattentoaletter och från åkrarna.
Så vad gör de ansvariga, när Bolmen-tunneln går på tomgång och södra Skåne får ont om vatten? Beklagar sin naivitet? Säger "det här är en viktig fråga, tycker jag"? Betonar alla vattendroppars lika värde? Nej, de drar igång en miljardinvestering för att lösa problemen innan de är akuta, med framförhållning på sisådär 10-20 år.
Kontrasten med övriga samhället blir stor.
Vi har en massiv bostadsbrist i storstäderna, där Boverket räknar med att tillgång kommer vara lägre än efterfrågan, och vad får vi? Kaplanslummen, som även Kaplan börjat tala väldigt tyst om, sedan slummens verkliga kostnad börjat framkomma.
Det finns inga jobb för lågutbildade, samtidigt som inflödet av lågutbildade är större än någonsin. Är några åtgärder planerade, som att antingen öppna för låglönejobb eller bromsa inflödet? Knappast.
Privata bostäder och privat mark ockuperas, och polisen står glatt och tittar på. Förvisso "snabb"-utreds nya lagar, men varför skulle det leda någonstans när polischeferna är för fega för att våga utmana opinionen genom att använda existerande lagar?
Illegala invandrare släpps inte bara vind för våg inom landets gränser, statliga SJ bidrar aktivt genom att låta de som vistas här illegalt (jodå, läs utlänningslagen, det är olagligt att vistas i Sverige utan tillstånd) gratisåka till Finland.
Det är dags att låta VVS-ingenjörer och vattenverkschefer styra det svenska samhället.
lördag 26 september 2015
lördag 19 september 2015
Några tankar om flyktingläger
Ni kanske minns att jag några gånger har föreslagit att Sverige, vid stort inflöde av flyktingar, skall skapa och driva flyktingläger. Som en slags bräddavlopp eller uppsamlingsbassänger, så att vi både kan undvika välfärdsstatens sammanbrott och samtidigt flytta människor från krigets helvete till en lugn plats där svensk frid råder. Men är alla problem lösta så fort man sagt "flyktingläger"?
Nej, så magiskt är det tyvärr inte. Flyktingläger är varken enkla att bygga eller driva; de är inte heller alltid särskilt behagliga att leva i.
Första funderingen: hur är det att leva i läger? Vad jag minns var en helg med skolan på kanothajk i Dalsland elände nog. Låt oss lyssna på ett ögonvittne, publicerat i den pålitligt vänstervridna bloggen Left Foot Forward: "What life is like in a Turkish refugee camp".
Lite blandat ur artikeln: det finns idag 1.4 miljoner flyktingar från Syrien i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och 9 miljoner flyktingar i Syrien. Lägren är hem för ett par hundratusen; resten, ca 1.2 miljoner, bor i boende de fixat på egen hand.
I Turkiet verkar det inte finnas något Migrationsverk som hänvisar flyktingar till den turkiska motsvarigheten till Bert Karlsson för logi, eller ställer upp med försörjning. Nej, kommer du till Turkiet så är du hänvisad till att försörja dig själv, med sparade medel eller arbete. Eller checka in på närmaste flyktingläger.
Arbete? Tyvärr, du får inte arbeta om du är flykting i Turkiet. Vilket innebär att du jobbar svart, till skitlöner. Antagligen med arbetsvillkor långt värre än de Sveriges illegala invandrare i krogsvängen får stå ut med. Ett svenskt RUT-jobb måste se ut som rena himmelriket - så länge vänstern nu låter dessa jobb vara kvar.
Lägren som artikelförfattaren besökte verkade vara av hög klass, för att vara läger: alla fick mat, sjukvård fanns, och de syrier som kunde fungerade som lärare åt barn i skolåldern. Inte alla läger är så, vad jag förstått. Ändå verkar flyktingarna inte vilja bo där, utan fixar hellre ett krypin på stan. Vilket man kan förstå - att sitta instängd i ett tält några år känns inte som en framtid jag hade valt, heller.
Även i andra länder verkar läget vara liknande. UNHCR skriver om Jordanien, ett land med 6 miljoner invånare, att av den miljon (!) som kommit dit som flyktingar, så bor ca 20% i lägren. Jordanien ger flyktingarna tillgång till såväl hälsovård som utbildning. UNHCR skriver även att läget börjar bli ansträngt, jordanierna går på knäna. Ökat inflöde kan gynna SD (eller vad motsvarande parti nu heter där nere).
Vart leder nu detta? Jo, flyktingläger. Måhända fler UNHCR-läger inte är svaret, om folk ändå inte vill bo i dem. Dags att modifiera förslagen lite.
Låt oss börja med en massiv upprustning av det svenska försvaret, både vad gäller material och manfolk. Vi matchar ryssen i utgifter per capita. Eftersom ingen för ögonblicket verkar intresserad av att invadera Gotland, så använder vi försvaret till annat. Liksom fotbollslag åker på träningsmatch under lågsäsong, så åker Sveriges krigsmakt ned till närområdet och besätter en försvarlig bit mark på lagom avstånd från IS. Sedan ritar vi en linje i sanden, och närhelst några halshuggningshugade skäggon närmar sig så skickar vi ett par Jas-plan att vräka 500-pundsbomber på dem. Eller jaktrobotar, om nu vapnen utveckats sedan Biggles tid.
Sverige skall även rejält rusta upp det civilförsvar som faktiskt fanns när jag var ung, men som nu verkar ha beamats upp av aliens. Den dag ryssen anfaller, eller halva Finland flyr över havet i ekor utan åror och segelbåtar utan vind, skall Sverige stå redo att ta emot dem. Vi behöver välövade människor, och massor av tält och baracker och lager av konserverad ärtsoppa med fläsk. Och till dess civilförsvaret behövs hemma, så kan de öva nere i det syriska närområdet.
Med piska och morot ser vi till att skapa säkra enklaver. I närområdet. För stora volymer. (Finns det några fler förbjudna ord jag kan använda?)
Naturligtvis gör vi inte detta enbart för att våra hjärtan är vidöppna. Vi vill även gynna svensk industri, så som alla andra länder gör när det skall hjälpas i u-länder. Låt ossgynna ta hjälp av det svenskaste vi har: IKEA.
Tältet Melitta lär bli en storsäljare till de flyktingläger som ändå måste byggas, för de som är så sjuka och svaga att de inte klarar sig på egen hand i enklaven. Tältet är känt för sin förmåga att både släppa igenom regn och hålla inne fukt - det som är en förbannelse en svensk, regnig sommar kan vara en välsignelse i torrt ökenklimat.
Det platt levererade och snabbt uppfällbara minihuset Barack, uppkallat efter vad vi hoppas blir en glad och stolt sponsor, lär komma väl till pass när ruinerna skall jämnas med marken och nytt byggas.
Organisation är svårt. Hur får vi ordning på ett så här stort område? Hur klarar vi att bygga upp de läger som behövs? Här tycker jag vi tar hjälp av en internationell organisation som visat att de vet hur man bygger upp jätteläger: de svenska scouterna! Och vem mer lämpad att leda detta arbete än Hans Majestät Konungen? Själv gammal scout blir han en ypperlig frontfigur att skyttla runt bland potentaterna i de arabiska kungahusen för att samla stöd och välvilja. Jag misstänker att han kan sköta sitt jobb utan besvärande inslag av Wallströmsk feministisk utrikespolitik, lite så där grabbar emellan.
Som ett led i det kulturella utbytet mellan Sverige och Nya Sverige (eller vad det nu heter på arabiska), så utlokaliseras Södertörns högskola dit. Det ger flera nyttiga effekter:
Har vi riktig tur så hittar vi olja i det område vi harockuperat befriat. In your face, norrmän!
Vad säger ni? Visst kan vi!
Nej, så magiskt är det tyvärr inte. Flyktingläger är varken enkla att bygga eller driva; de är inte heller alltid särskilt behagliga att leva i.
Första funderingen: hur är det att leva i läger? Vad jag minns var en helg med skolan på kanothajk i Dalsland elände nog. Låt oss lyssna på ett ögonvittne, publicerat i den pålitligt vänstervridna bloggen Left Foot Forward: "What life is like in a Turkish refugee camp".
Lite blandat ur artikeln: det finns idag 1.4 miljoner flyktingar från Syrien i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och 9 miljoner flyktingar i Syrien. Lägren är hem för ett par hundratusen; resten, ca 1.2 miljoner, bor i boende de fixat på egen hand.
I Turkiet verkar det inte finnas något Migrationsverk som hänvisar flyktingar till den turkiska motsvarigheten till Bert Karlsson för logi, eller ställer upp med försörjning. Nej, kommer du till Turkiet så är du hänvisad till att försörja dig själv, med sparade medel eller arbete. Eller checka in på närmaste flyktingläger.
Arbete? Tyvärr, du får inte arbeta om du är flykting i Turkiet. Vilket innebär att du jobbar svart, till skitlöner. Antagligen med arbetsvillkor långt värre än de Sveriges illegala invandrare i krogsvängen får stå ut med. Ett svenskt RUT-jobb måste se ut som rena himmelriket - så länge vänstern nu låter dessa jobb vara kvar.
Lägren som artikelförfattaren besökte verkade vara av hög klass, för att vara läger: alla fick mat, sjukvård fanns, och de syrier som kunde fungerade som lärare åt barn i skolåldern. Inte alla läger är så, vad jag förstått. Ändå verkar flyktingarna inte vilja bo där, utan fixar hellre ett krypin på stan. Vilket man kan förstå - att sitta instängd i ett tält några år känns inte som en framtid jag hade valt, heller.
Även i andra länder verkar läget vara liknande. UNHCR skriver om Jordanien, ett land med 6 miljoner invånare, att av den miljon (!) som kommit dit som flyktingar, så bor ca 20% i lägren. Jordanien ger flyktingarna tillgång till såväl hälsovård som utbildning. UNHCR skriver även att läget börjar bli ansträngt, jordanierna går på knäna. Ökat inflöde kan gynna SD (eller vad motsvarande parti nu heter där nere).
Vart leder nu detta? Jo, flyktingläger. Måhända fler UNHCR-läger inte är svaret, om folk ändå inte vill bo i dem. Dags att modifiera förslagen lite.
Låt oss börja med en massiv upprustning av det svenska försvaret, både vad gäller material och manfolk. Vi matchar ryssen i utgifter per capita. Eftersom ingen för ögonblicket verkar intresserad av att invadera Gotland, så använder vi försvaret till annat. Liksom fotbollslag åker på träningsmatch under lågsäsong, så åker Sveriges krigsmakt ned till närområdet och besätter en försvarlig bit mark på lagom avstånd från IS. Sedan ritar vi en linje i sanden, och närhelst några halshuggningshugade skäggon närmar sig så skickar vi ett par Jas-plan att vräka 500-pundsbomber på dem. Eller jaktrobotar, om nu vapnen utveckats sedan Biggles tid.
Sverige skall även rejält rusta upp det civilförsvar som faktiskt fanns när jag var ung, men som nu verkar ha beamats upp av aliens. Den dag ryssen anfaller, eller halva Finland flyr över havet i ekor utan åror och segelbåtar utan vind, skall Sverige stå redo att ta emot dem. Vi behöver välövade människor, och massor av tält och baracker och lager av konserverad ärtsoppa med fläsk. Och till dess civilförsvaret behövs hemma, så kan de öva nere i det syriska närområdet.
Med piska och morot ser vi till att skapa säkra enklaver. I närområdet. För stora volymer. (Finns det några fler förbjudna ord jag kan använda?)
Naturligtvis gör vi inte detta enbart för att våra hjärtan är vidöppna. Vi vill även gynna svensk industri, så som alla andra länder gör när det skall hjälpas i u-länder. Låt oss
Tältet Melitta lär bli en storsäljare till de flyktingläger som ändå måste byggas, för de som är så sjuka och svaga att de inte klarar sig på egen hand i enklaven. Tältet är känt för sin förmåga att både släppa igenom regn och hålla inne fukt - det som är en förbannelse en svensk, regnig sommar kan vara en välsignelse i torrt ökenklimat.
Det platt levererade och snabbt uppfällbara minihuset Barack, uppkallat efter vad vi hoppas blir en glad och stolt sponsor, lär komma väl till pass när ruinerna skall jämnas med marken och nytt byggas.
Organisation är svårt. Hur får vi ordning på ett så här stort område? Hur klarar vi att bygga upp de läger som behövs? Här tycker jag vi tar hjälp av en internationell organisation som visat att de vet hur man bygger upp jätteläger: de svenska scouterna! Och vem mer lämpad att leda detta arbete än Hans Majestät Konungen? Själv gammal scout blir han en ypperlig frontfigur att skyttla runt bland potentaterna i de arabiska kungahusen för att samla stöd och välvilja. Jag misstänker att han kan sköta sitt jobb utan besvärande inslag av Wallströmsk feministisk utrikespolitik, lite så där grabbar emellan.
Som ett led i det kulturella utbytet mellan Sverige och Nya Sverige (eller vad det nu heter på arabiska), så utlokaliseras Södertörns högskola dit. Det ger flera nyttiga effekter:
- En högskola som hittills haft måttligt med internationellt utbyte får nya friska perspektiv
- De invånare i Nya Sverige som eventuellt skulle vilja komma till Sverige får tidigt inblick i vår värdegrund, med en fast grund i genusvetenskap
- De poliser som utbildas på Södertörn kommer vara väl lämpade för patrullerande tjänst i svenska förorter
Har vi riktig tur så hittar vi olja i det område vi har
Vad säger ni? Visst kan vi!
fredag 11 september 2015
Tysken, dansken, finnen och Bellman
Migrationsdebatten börjar faktiskt likna de historier mina barn drog med sig hem från dagis.
Cirkusen började i Ungern. När flyktingströmmen in i och genom landet ökade, så satte ungrarna upp taggtrådsstängsel vid gränsen, och spärrade in flyktingar i läger. Varpå hela Sverige (nåja, nästan) reste sig upp som en man och vrålade "rasist!". Det Ungern gjorde var bottenlöst uselt och icke-humanitärt. Att påpeka att Schengen tydligt pekar på att gränskontroll (vilket väl lär förutsätta en kontrollerad gräns) skall ske vid EUs yttre gräns, och att flyktingar som passerar denna gräns skall identifieras och utredas där, gav inga ryggdunkningar på twitter.
Sen förbarmade sig Tyskland över syrier, och förkunnade att alla syrier skulle få utredas i Tyskland. Jag kan tänka mig att ungrarna då blev lite sura: först kämpar de som fan, och får spott för, att upprätthålla Schengen som goda EU-medborgare. Sen får de höra att det spelar ingen roll, för Tyskland gör i alla fall vad de har lust med. Men i alla fall, massor med flyktingar skickas vidare till Tyskland.
Alla flyktingar vill visst inte till Tyskland. Surprise! Så de åker på eget bevåg vidare till Danmark. Men vänta nu? Merkel och Löfven har ju i dagarna gått ut offentligt med hur viktigt det är att Schengen upprätthålls, att gemensamma regler följs - och så struntar tyskarna i att ta fingeravtryck på de flyktingar som kommer in i Tyskland, och låter dem åka vidare till Danmark!?
I Danmark försöker danska polisen, helt enligt Schengen, få in flyktingarna i läger och ta fingeravtryck på dem. Men det vill inte flyktingarna; de vill vidare till Sverige. Varpå vi får de senaste dagarnas scener med flyktingar som vägrar gå av tåg och bussar, med flyktingar som går längs motorvägen i stora skaror, med svenskar som åker över och smugglar in flyktingar.
Återigen är hela Sverige i uppror emot de elaka danskarna som skickar polis på flyktingarna. Till sist ger den danska polisen upp och låter flyktingarna ge sig av till Sverige. Varpå flyktingarnas bäste vän, statsminister Stefan Löfven, ryter till: Håll gränsen, danskjävlar! Helt plötsligt, när flyktingarna står vid vår gräns, så är det väldigt viktigt för dansken att göra det som det var rasistiskt och ondskefullt av ungrarna att göra.
Det är förbaskat lätt att förespråka att man ska vara snäll och solidarisk när risken att ens egen plånbok pungas är liten. Ju längre bort från Sverige en konflikt är, desto högre brukar den svenska svansföringen vara. Det är oerhört lätt att kritisera dåliga asylutredningar och förvarstagande av flyktingar i Grekland eller Ungern. När flyktingarna knackar på den egna porten, blir det mer känsligt. Och, rent konkret i detta fallet: det är lätt av andra att kräva upprätthållande av Schengen när man själv råkar vara den sista länken i kedjan, som ingen vill åka vidare ifrån. Aldrig kommer väl svensk polis behöva rycka in för att rycka asylsökande från tågen; de hoppar så glatt av själva.
Här kommer poängen på historien: Finnarna klagar nu på Sverige. Tydligen slussar SJ flyktingar vidare norrut emot finska och norska gränserna, utan att kräva ID. Låt mig gissa att Löfven i just denna fråga kommer ligga väldigt lågt, och inte gå ut och kräva av SJ och svensk polis att de identifierar flyktingar och plockar dem av tågen för identifiering.
Den här cirkusen gör mig oroad. Om nu de nordiska länderna, med sin goda historia av samarbete, inte kan komma överens om hur man tolkar och hanterar en tämligen klar, existerande regel - hur sjutton ska EUs heterogena samling länder kunna komma överens om ett nytt, heltäckande och rättvist regelverk? Eller, om miraklet sker, sedan kunna komma överens om hur det tillämpas?
För det första är det dags för Löfven att sätta ned foten och vara tydlig med hur Danmark och Sverige bör hantera Schengenavtalet. Och sedan vara minst lika tydlig gentemot polis och inhemska transportörer att detta ska Sverige nu förbannemig genomdriva.
För det andra är det dags att välja val i EU-samarbetet. Ska vi försöka driva på för EU-gemensam migrationspolitik? Eller är det dags att sätta taggtråd över Öresundsbron för att hålla dansken stången?
Danska polisens raska genomklappning är illavarslande. I den gemensamma asylpolitik där fördelning ska ske mellan länder, så kommer vi få se massor av scener likt de danska. Människor som inte är nöjda med att komma till Ungern kommer åka tåg till andra länder. De kommer fotvandra på motorvägarna. Och då har vi två vägar att välja mellan:
Om jag i dagarna ser kraftfulla insatser från Löfven för att hålla gränsen emot Norge och Finland, ja då finns visst hopp om punkt 1) ovan.
Cirkusen började i Ungern. När flyktingströmmen in i och genom landet ökade, så satte ungrarna upp taggtrådsstängsel vid gränsen, och spärrade in flyktingar i läger. Varpå hela Sverige (nåja, nästan) reste sig upp som en man och vrålade "rasist!". Det Ungern gjorde var bottenlöst uselt och icke-humanitärt. Att påpeka att Schengen tydligt pekar på att gränskontroll (vilket väl lär förutsätta en kontrollerad gräns) skall ske vid EUs yttre gräns, och att flyktingar som passerar denna gräns skall identifieras och utredas där, gav inga ryggdunkningar på twitter.
Sen förbarmade sig Tyskland över syrier, och förkunnade att alla syrier skulle få utredas i Tyskland. Jag kan tänka mig att ungrarna då blev lite sura: först kämpar de som fan, och får spott för, att upprätthålla Schengen som goda EU-medborgare. Sen får de höra att det spelar ingen roll, för Tyskland gör i alla fall vad de har lust med. Men i alla fall, massor med flyktingar skickas vidare till Tyskland.
Alla flyktingar vill visst inte till Tyskland. Surprise! Så de åker på eget bevåg vidare till Danmark. Men vänta nu? Merkel och Löfven har ju i dagarna gått ut offentligt med hur viktigt det är att Schengen upprätthålls, att gemensamma regler följs - och så struntar tyskarna i att ta fingeravtryck på de flyktingar som kommer in i Tyskland, och låter dem åka vidare till Danmark!?
I Danmark försöker danska polisen, helt enligt Schengen, få in flyktingarna i läger och ta fingeravtryck på dem. Men det vill inte flyktingarna; de vill vidare till Sverige. Varpå vi får de senaste dagarnas scener med flyktingar som vägrar gå av tåg och bussar, med flyktingar som går längs motorvägen i stora skaror, med svenskar som åker över och smugglar in flyktingar.
Återigen är hela Sverige i uppror emot de elaka danskarna som skickar polis på flyktingarna. Till sist ger den danska polisen upp och låter flyktingarna ge sig av till Sverige. Varpå flyktingarnas bäste vän, statsminister Stefan Löfven, ryter till: Håll gränsen, danskjävlar! Helt plötsligt, när flyktingarna står vid vår gräns, så är det väldigt viktigt för dansken att göra det som det var rasistiskt och ondskefullt av ungrarna att göra.
Det är förbaskat lätt att förespråka att man ska vara snäll och solidarisk när risken att ens egen plånbok pungas är liten. Ju längre bort från Sverige en konflikt är, desto högre brukar den svenska svansföringen vara. Det är oerhört lätt att kritisera dåliga asylutredningar och förvarstagande av flyktingar i Grekland eller Ungern. När flyktingarna knackar på den egna porten, blir det mer känsligt. Och, rent konkret i detta fallet: det är lätt av andra att kräva upprätthållande av Schengen när man själv råkar vara den sista länken i kedjan, som ingen vill åka vidare ifrån. Aldrig kommer väl svensk polis behöva rycka in för att rycka asylsökande från tågen; de hoppar så glatt av själva.
Här kommer poängen på historien: Finnarna klagar nu på Sverige. Tydligen slussar SJ flyktingar vidare norrut emot finska och norska gränserna, utan att kräva ID. Låt mig gissa att Löfven i just denna fråga kommer ligga väldigt lågt, och inte gå ut och kräva av SJ och svensk polis att de identifierar flyktingar och plockar dem av tågen för identifiering.
Den här cirkusen gör mig oroad. Om nu de nordiska länderna, med sin goda historia av samarbete, inte kan komma överens om hur man tolkar och hanterar en tämligen klar, existerande regel - hur sjutton ska EUs heterogena samling länder kunna komma överens om ett nytt, heltäckande och rättvist regelverk? Eller, om miraklet sker, sedan kunna komma överens om hur det tillämpas?
För det första är det dags för Löfven att sätta ned foten och vara tydlig med hur Danmark och Sverige bör hantera Schengenavtalet. Och sedan vara minst lika tydlig gentemot polis och inhemska transportörer att detta ska Sverige nu förbannemig genomdriva.
För det andra är det dags att välja val i EU-samarbetet. Ska vi försöka driva på för EU-gemensam migrationspolitik? Eller är det dags att sätta taggtråd över Öresundsbron för att hålla dansken stången?
Danska polisens raska genomklappning är illavarslande. I den gemensamma asylpolitik där fördelning ska ske mellan länder, så kommer vi få se massor av scener likt de danska. Människor som inte är nöjda med att komma till Ungern kommer åka tåg till andra länder. De kommer fotvandra på motorvägarna. Och då har vi två vägar att välja mellan:
- Polisen tvingar med våld dessa människor tillbaks till de länder de är allokerade till. Trots mediauppbåd och REVA-protester på gator och torg. Våra politiker backar poliserna med moraliskt stöd och budget. Trots mediauppbåd och REVA-protester på gator och torg.
- Vi glömmer det där med utallokering och gemensam EU-politik.
Om jag i dagarna ser kraftfulla insatser från Löfven för att hålla gränsen emot Norge och Finland, ja då finns visst hopp om punkt 1) ovan.
torsdag 10 september 2015
Mästerförhandlare Löfven slår till.
Mästergrävaren Westerholm har listat ut att Löfvens lista är tämligen lik en som Tyskland och Frankrike redan värkt fram. Misstankar om plagiat haglar på nätet. Löfven förlöjligas.
Nej, nu har ni allt fått det hela om bakfoten. Det är inte klanten Löfven som åter ertappats, det är mästerförhandlaren Löfven som slugt analyserat läget och djärvt ställt sina motståndare i schack.
Ni känner väl det inrikespolitiska läget? Om Löfven ska rida den stora migrationsvänliga vågen och lansera ett nytt, stolt manifest, vad har han att luta sig mot för att få riksdagsmajoritet för detta manifest?
Mästerförhandlarens mästerlighet lär ställas på en del prov framöver, när hans svenska supporterskara inser vad det är Löfven propagerar för. Som Löjesguiden påpekat, så är ju flera av förslagen sådana som tidigare ivrigt brunmarkerats. Löfvens lista är kortfattad, och kan därför tolkas lite hur som helst. Låt oss istället titta på Frau Merkels inlägg, kopierat från Westerholm:
Den svårknäckta nöten blir bara att få alla EU-länder att komma överens om hur fördelningen ska gå till. Jag misstänker att frasen "ta ansvar" för de flesta länders regeringar innebär att ta ansvar för att minimera sitt lands utgifter och maximera intäkterna. Kanske vi kan låna ut mästerförhandlare Löfven till detta jobb, sekonderad av mästerdiplomaten Margot Wallström?
Här är det område som borde vara lättast för Löfven att visa handlingskraft på; det går utmärkt för Sverige att gå före EU och skänka några miljarder till flyktinglägrena. Kanske genom att omfördela pengar från integration i Sverige till U-hjälpen? Eller sluta omfördela åt andra hållet? Eller genom att sluta skänka biståndspengar till sosserier?
Det ska bli kul att höra Löfven motivera denna satsning. Kommer nog påminna lite om hur media gick ut med att tiggeriet var organiserat, men samtidigt inte organiserat, eftersom SD tidigare hävdat det var organiserat, och man därmed inte kunde hävda detsamma.
Här lägger jag fram mitt förslag: en EU-myndighet som sköter asylbedömningarna. Dessa bedömningar sker på de "centraler" som Merkel föreslog i Grekland och Italien. Så även om du stiger av planet på Arlanda, så skickas du raskt ned till Italien för utredning. Om du sedan får asyl, så bestämmer EU vilket land du får asyl i. Gillar du inte beslutet, så är du välkommen att arbetskraftsinvandra till annat EU-land enligt gällande EU-migrant-regler.
Som avslutning: jag misstänker att jag ser lite ljusare än de flesta på Stefan Löfvens kapacitet och politiska gärning. Möjligheterna att komma överens med de tongivande staterna i EU är stora, eftersom Löfven redan tycker som dem. Så något tror jag kommer hända på EU-nivå. Oavsett vad Löfven hittar på.
Det som blir spännande är när Löfven kommer hem och ska omsätta de av EU stadfästa punkterna till svensk politik:
Det blir kul.
Det enda jag fortfarande håller emot Löfven är att han ännu inte överlämnat kulturministerposten till den dynamiska duon Juholt/Suhonen. Jag ser framför mig en av regeringen beställd Kalle Anka-opera, med allas vår Malena Ernman i rollen som den koleriska Kajsa Anka.
Nej, nu har ni allt fått det hela om bakfoten. Det är inte klanten Löfven som åter ertappats, det är mästerförhandlaren Löfven som slugt analyserat läget och djärvt ställt sina motståndare i schack.
Ni känner väl det inrikespolitiska läget? Om Löfven ska rida den stora migrationsvänliga vågen och lansera ett nytt, stolt manifest, vad har han att luta sig mot för att få riksdagsmajoritet för detta manifest?
- SD har förvisso en del vettiga förslag: att hjälpa i närområdet är bra. Flyktinglägren i Turkiet, Jordanien och Libanon skriker efter finansiering. Men pratar man med SD får man mobben på sig.
- MP är som en tonåring som vill bjuda in hela skolan till föräldrafritt. Att städa efter den festen blir inte roligt. Antagligen komplett omöjligt att förhandla med MP, som samtidigt är regeringspartner; en snygg fälla.
- Alliansen är fortfarande paralyserad efter valet; Kinberg-Batra verkar träna på att passa in när zombieapokalypsen slår till. Mitt eget parti, KD, har iofs en del bra förslag på gång, men fyra procent räcker inte till riksdagsmajoritet.
Mästerförhandlarens mästerlighet lär ställas på en del prov framöver, när hans svenska supporterskara inser vad det är Löfven propagerar för. Som Löjesguiden påpekat, så är ju flera av förslagen sådana som tidigare ivrigt brunmarkerats. Löfvens lista är kortfattad, och kan därför tolkas lite hur som helst. Låt oss istället titta på Frau Merkels inlägg, kopierat från Westerholm:
"Europa hat die Pflicht, diese Menschen zu Beschützen, für die Europa die letzte Hoffnung ist. Andere kommen auf irregulären Wegen in der Hoffnung auf bessere materielle Bedingungen. Sie müssen menschenwürdig in ihre Herkunfstländer zuruck gebracht werden."Ja, visst är det härligt att få läsa lite välkomponerad tyska, istället för Stefan Löfvens taffligt utskrivna tal? Mästerförhandlare, förvisso, men mästertalare har ingen ännu kallat vår statsminister. Vad Merkel säger är för MP förhatligt: flyktingarna ska få komma in, men de som flyr fattigdom får vända tillbaka. Punkt.
"Asyl-suchende müssen besser auf die Mitgliedstaaten verteilt werden und nicht auf Eine begrenzte Anzahl an Zielländern."Här tar Merkel kål på Dublinförordningen. Klokt, enligt mig. Det är orimligt att EUs gränsstater ska ge alla som anländer asyl. Det är lika orimligt att alla ska slussas vidare till Tyskland och Sverige. Dock bör Löfven tänka på konsekvenserna. I dagarna fotvandrar flyktingar från Danmark till Sverige, eftersom de inte vill registreras och ges asyl i det hemska, rasistiska landet Danmark. I Merkels och Löfvens framtida EU så kommer EU anvisa flyktingar vilka länder de ska bo i. Vi kan väl se bilderna framför oss, när flyktingar blir anvisade till Ungern och börjar protestera emot att bli satta på flyktingtåg dit?
Den svårknäckta nöten blir bara att få alla EU-länder att komma överens om hur fördelningen ska gå till. Jag misstänker att frasen "ta ansvar" för de flesta länders regeringar innebär att ta ansvar för att minimera sitt lands utgifter och maximera intäkterna. Kanske vi kan låna ut mästerförhandlare Löfven till detta jobb, sekonderad av mästerdiplomaten Margot Wallström?
"Gleichzeitig sollen die Herkunfts- und Transitländer Eine grosse Unterstützung erhalten, um ihre Befölkerung zu stabilisieren und so viele Menschen wie möglich davon abzuhalten, ihr Leben zu riskieren, indem sie di gefährliche Flucht auf sich nehmen."Herrejösses - hjälp i närområdet och på plats!? Ren SD-politik! Jo, både Merkel och Löfven har väl insett att hjälp att stabilisera Syrien (hur tusan det nu ska ske, vi brukar göra ont värre var gång vi försöker) samt hjälp att skapa mänskliga förhållanden i flyktinglägren i närområdena (skolor till barnen, sysselsättning till vuxna, ...) är den mest effektiva politiken för att minimera migrationen.
Här är det område som borde vara lättast för Löfven att visa handlingskraft på; det går utmärkt för Sverige att gå före EU och skänka några miljarder till flyktinglägrena. Kanske genom att omfördela pengar från integration i Sverige till U-hjälpen? Eller sluta omfördela åt andra hållet? Eller genom att sluta skänka biståndspengar till sosserier?
Det ska bli kul att höra Löfven motivera denna satsning. Kommer nog påminna lite om hur media gick ut med att tiggeriet var organiserat, men samtidigt inte organiserat, eftersom SD tidigare hävdat det var organiserat, och man därmed inte kunde hävda detsamma.
"Die Einrichtung von Aufnahmezentren ("Hotspots") in Italien und Griechenland muss beschleunigt werden, um so Schnell wie möglich Migranten zu identifizieren und zu registrieren, Fingerabdrücke zu nehmen, die Schutzbedürftigkeit zu prüfen, und irreguläre Migranten nötigenfalls zurück zu führen."Hårda bud. EU skall gemensamt sätta upp mottagningscentraler vid EUs gräns, där man identifierar och registrerar alla som kommer. Sådär som Ungern försöker göra idag, alltså. Och de som inte har flyktingskäl skickas tillbaks. Gränsen skall hållas. Genom att man vid gränsen släpper in, sållar och vid behov blockerar så uppfylls två krav:
- Vi släpper in de som faktiskt har asylbehov
- Vi har kontroll på vem som kommer in i landet
"Alle Mitgliedstaaten müssen die Regeln des Gemeinsamen Europäischen Asylsystems beachten und anwenden. Dies gilt für die Verfahren sowie für die Standards zur Unterbringung und Versorgung von Flüchtlingen."Denna punkt kommer slå hårt emot Sverige. EU skall enligt Merkel ha gemensamma regler, och gemensamma tolkningar av dessa regler. Vilket innebär att Grekland och Sverige ska vara lika hårda, eller generösa, i bedömningarna.
Här lägger jag fram mitt förslag: en EU-myndighet som sköter asylbedömningarna. Dessa bedömningar sker på de "centraler" som Merkel föreslog i Grekland och Italien. Så även om du stiger av planet på Arlanda, så skickas du raskt ned till Italien för utredning. Om du sedan får asyl, så bestämmer EU vilket land du får asyl i. Gillar du inte beslutet, så är du välkommen att arbetskraftsinvandra till annat EU-land enligt gällande EU-migrant-regler.
"Die Rückführung irreguljärer Migranten muss konsequent durchgesetzt werden. Einreiseverbote sollten verhängt und über das Schengener Informationssystem durchgesetzt werden. Hochrangige Dialoge mit den wichtigsten Herkunfst- und Transitländern der irregulären Migranten sollten unverzüglich von der Hohen Vertreterin der Union für Aussen- und Sicherheitspolitik intensiviert werden."Den som inte har rätt komma in, ska avvisas. Här talar Merkel om sådant som inte löser dagens situation, men som på sikt måste till: bra kontakter med EUs randstater, så att vi får till avtal om att skicka tillbaks människor. Så att till exempel de ekonomiska migranter som står i Serbien och knackar på Ungerns gräns raskt skickas tillbaks till Serbien.
Som avslutning: jag misstänker att jag ser lite ljusare än de flesta på Stefan Löfvens kapacitet och politiska gärning. Möjligheterna att komma överens med de tongivande staterna i EU är stora, eftersom Löfven redan tycker som dem. Så något tror jag kommer hända på EU-nivå. Oavsett vad Löfven hittar på.
Det som blir spännande är när Löfven kommer hem och ska omsätta de av EU stadfästa punkterna till svensk politik:
- När polisen skall jaga fram och skeppa hem illegala invandrare. EU lär kräva REVA för att fånga upp de som lyckades ta sig förbi den yttre gränsen.
- När vi skall följa EU-gemensamma asylregler - om alla flyktingar skall fördelas över EU så kommer resten av EU ha synpunkter på hur många vi ger asyl.
- När vi ska införa Sverigedemokraternas flyktingpolitik.
Det blir kul.
Det enda jag fortfarande håller emot Löfven är att han ännu inte överlämnat kulturministerposten till den dynamiska duon Juholt/Suhonen. Jag ser framför mig en av regeringen beställd Kalle Anka-opera, med allas vår Malena Ernman i rollen som den koleriska Kajsa Anka.
tisdag 8 september 2015
Öppna gränser? Men visst!
Efter att bilder av ett flyktingbarn spritts i Europa, exploderar Sverige i välvilja gentemot flyktingar. Insamlingar startas, klädpaket förbereds för att skickas ned.
Utmärkt. Som fundamentalistiskt religiös tycker jag det är härligt när människor idkar välgörenhet. Och ur kristdemokratisk synvinkel är ett aktivt civilsamhälle önskvärt.
Men sen kommer vi till hur staten ska agera. Många vill nu att vi (Sverige ensamt? EU? Jultomten?) ska öppna gränserna, och tillåta alla att komma in. Politiker i massor hänger på och gör vågen. Då är det dags att även koppla in hjärnan en stund. Jag vill att de politiker jag väljer in ska se till Sveriges intressen främst. Det gör nämligen alla andra länders politiker. Att vara det enda land som alltid uppoffrar sig blir trist i längden, till sist har vi inga pengar kvar att offra.
En nyckelspelare i politiken är, eller bör i alla fall vara, vår statsminister Stefan Löfven. Hans makt är förvisso inte absolut; han styr Sverige med en minoritetsregering ihop med MP. Vad gäller EU är hans makt begränsad till att ge övriga ledare buffelknuffar. Mycket käbbel lär det bli.
Stefan uppträdde på ett nationssamlande möte anordnat av Grön Ungdom, tydligen så pass samlande att de borgerliga partiledare som anmälde intresse förvägrades talartid. Det är rätt intressant att den partiledare som tydligt står för en reglerad invandring - vilket definitionsmässigt utesluter öppna gränser - inte får ansiktet fullproppat med tomater på ett sådant möte. Tydligen är vår store ledare bra på att uttala vaga plattityder som inte betyder något särskilt. Ett politikerämne!
Men till saken. De öppna gränserna. De har även jag propagerat för. Jag tycker det är oanständigt att vi först gör det omöjligt att lagligt komma in i EU, för att sedan belöna de som bryter emot dessa lagar med PUT. Lagar ska utformas så de belönar de laglydiga. Men, som Anna Dahlberg uttrycker det i Expressen:
Mitt förslag till lösning på öppna gränser är fortfarande flyktingläger, där vi till en rimlig kostnad kan logera människor medan vi sållar krigsflyktingar från ekonomiska migranter, och sedan i ordnad takt föra över konstaterade flyktingar till svenska samhället i den takt vi lyckats förbereda samhället att ta emot nya deltagare. Den som har bättre förslag är välkommen!
Det verkar som om Löfven har lite dubbla budskap. Ena dagen talar han på ett möte för öppna gränser, nästa dag har han med sig en kravlista till EU. Låt mig titta på denna kravlista; den är intressant:
Det är kul att kritisera Stefan Löfven. Låt oss dock ta en stund till att ge honom en stor dos respekt för statsmannaskap istället. I en av de största "öppna hjärtan"-stormarna någonsin så står han upp och säger saker som "håll gränsen", "det är inte du som avgör var du får söka asyl", "bekämpa smugglingen", "säkra länder". Sådant som normalt ses på SvDs och GPs ledarsidor. För det ska han ha vårt stöd och beröm.
Statsminister Löfven ska även ha stöd och beröm för att han vill ha lagliga vägar in till EU, parallellt med att de olagliga vägarna täpps till. Men han ska pressas på vilka dessa lagliga vägar är, och hur han vill hantera de volymer (!) de ger upphov till. Som min son brukar påpeka: det är bara en som kör. Och den som just nu är statsminister, och därmed både får ange färdriktningen och parera de följder som denna tur ger, är Stefan Löfven.
Jag utgår från att en statsminister som reser ned till EU med en lista antingen har förankrat denna lista med sin koalitionspartner och övrig röstboskap i riksdagen, eller har pondus nog att köra över dessa i efterhand. Om det gäller det förra, så hade jag gärna velat vara med och lyssna på diskussionerna med MP. Står verkligen Fridolin bakom dessa krav!? Om det är det senare som gäller, så blir jag orolig. Jag minns hur mästerförhandlare Löfven efter valet kallt räknade med att få med sig ett borgerligt parti i regeringsunderlaget. Och fick nobben.
Men, i vart fall. Samtidigt som varenda dagstidning och hela twitter är överens om att nu ska vi öppna gränserna, så säger vår statsminister tvärtom. Gränsen ska hållas. Resurser till gränskontroll och asylutredningar skall ökas. Vi ska dra igång återanvändar-program. Förvisso ska lagliga vägar utredas, men vi vet mycket väl hur lång tid det lär ta innan EU kommer överens om det.
Det blir spännande framöver.
Utmärkt. Som fundamentalistiskt religiös tycker jag det är härligt när människor idkar välgörenhet. Och ur kristdemokratisk synvinkel är ett aktivt civilsamhälle önskvärt.
Men sen kommer vi till hur staten ska agera. Många vill nu att vi (Sverige ensamt? EU? Jultomten?) ska öppna gränserna, och tillåta alla att komma in. Politiker i massor hänger på och gör vågen. Då är det dags att även koppla in hjärnan en stund. Jag vill att de politiker jag väljer in ska se till Sveriges intressen främst. Det gör nämligen alla andra länders politiker. Att vara det enda land som alltid uppoffrar sig blir trist i längden, till sist har vi inga pengar kvar att offra.
En nyckelspelare i politiken är, eller bör i alla fall vara, vår statsminister Stefan Löfven. Hans makt är förvisso inte absolut; han styr Sverige med en minoritetsregering ihop med MP. Vad gäller EU är hans makt begränsad till att ge övriga ledare buffelknuffar. Mycket käbbel lär det bli.
Stefan uppträdde på ett nationssamlande möte anordnat av Grön Ungdom, tydligen så pass samlande att de borgerliga partiledare som anmälde intresse förvägrades talartid. Det är rätt intressant att den partiledare som tydligt står för en reglerad invandring - vilket definitionsmässigt utesluter öppna gränser - inte får ansiktet fullproppat med tomater på ett sådant möte. Tydligen är vår store ledare bra på att uttala vaga plattityder som inte betyder något särskilt. Ett politikerämne!
Men till saken. De öppna gränserna. De har även jag propagerat för. Jag tycker det är oanständigt att vi först gör det omöjligt att lagligt komma in i EU, för att sedan belöna de som bryter emot dessa lagar med PUT. Lagar ska utformas så de belönar de laglydiga. Men, som Anna Dahlberg uttrycker det i Expressen:
"Vi måste förr eller senare välja väg. Vill vi förbli ett ledande flyktingmottagarland måste vi ge människor möjlighet att försörja sig med hjälp av lågkvalificerade och lågavlönade jobb. Alternativet är att omvärdera vår öppenhet."Nu tror jag inte att låglönejobb är enda vägen. Andra vägar är bidragsberoende eller att staten fyller upp de oanställbaras lön med 80% eller så av lönen upp till kollektivavtalets nivå. Vilket jag inte tror kommer fungera; arbetslinjen kom inte till av en tillfällighet: en välfärdsstat slutar snart existera när utgifterna överstiger intäkterna. Samtidigt har låglönejobben sin egen problematik: de kräver även bostäder av en så låg standard att de med låga löner har råd med boende. Säg hej till kåkstäderna!
Mitt förslag till lösning på öppna gränser är fortfarande flyktingläger, där vi till en rimlig kostnad kan logera människor medan vi sållar krigsflyktingar från ekonomiska migranter, och sedan i ordnad takt föra över konstaterade flyktingar till svenska samhället i den takt vi lyckats förbereda samhället att ta emot nya deltagare. Den som har bättre förslag är välkommen!
Det verkar som om Löfven har lite dubbla budskap. Ena dagen talar han på ett möte för öppna gränser, nästa dag har han med sig en kravlista till EU. Låt mig titta på denna kravlista; den är intressant:
- Att EU ska inrätta en permanent och tvingande omfördelningsmekanism vid katastrofer.
Undrar just om Löfven synkat detta med MP? Det skulle ju innebära att till exempel de hundratals människor som just nu fotvandrar genom Danmark till Sverige, enligt Löfven, inte skulle ha någon talan om var de hamnar. Oavsett vilket lands migrationsverk du knackar på hos, så kan EU fördela om dig till Ungern. Huvaligen!
I och för sig låter ju detta vettigt, att flyktingar ska fördelas jämnt inom EU. Men vad är "jämnt"? Efter folkmängd, yta eller BNP? Jag gissar att chansen för EUs medlemmar att komma överens om hur en sådan tvingande mekanism ska fungera är noll. - Att EU ska fortsätta att prioritera att rädda liv.Ja, målet i sig kan väl ingen vara emot. Hur detta ska gå till kan dock diskuteras. Man kan hävda att SDs politik att inte släppa en jävel över (Öresunds)bron och istället finansiera flyktingläger i närområdet är det bästa sättet att rädda liv. Man kan hävda att ett brutalt tvärstopp på migrationen över Sahara och Medelhavet enligt Australiens modell är det bästa sättet att rädda liv. Man kan hävda att en massiv insats av svensk trupp på Syriens mark är det bästa sättet att rädda liv.
Om inte Löfven även talar om hur liv ska räddas, och vilka konsekvenser detta ger för Sverige, så är denna punkt meningslös. - Att alla EUs medlemsstater ska ta sitt ansvar för att upprätthålla EU:s yttre gräns och leva upp till asylreglerna.Nu får jag lite gåshud; vibbar av Torbjörn Fälldin under ubåtskrisen. Hör ni vad Löfven säger? EUs medlemsstater ska upprätthålla yttre gränsen. Ungern gör alltså helt rätt enligt Löfven, när de dels håller gränsen och dels hindrar migranter från att fly vidare in i andra länder. Tänk på det, nästa gång ni hör någon skälla på Ungern.
Han säger även att alla ska leva upp till asylreglerna. Vilket väl får ses som en känga dels åt de som är snålare än reglerna, men även de som är generösare än reglerna. Just nu är nog de gränsstater som har som uppgift att upprätthålla den yttre gränsen inte så glada åt de länder i EUs mitt som säger "kom, kom till ICA nu" till alla flyktingar och därmed skapar ökad press vid gränsen. - Att EU:s asyl- och gränsmyndigheter ska förstärkas.
Inte mycket till öppna gränser här. Men jag håller med Löfven. Det är viktigt att vid gränsen till EU ha en effektiv organisation för att dels släppa in krigsflyktingar in i asylsystemet, och att avvisa ekonomiska migranter eller hänvisa dem till arbetskraftsinvandring. Det är också viktigt att asylutredningar får de resurser som krävs för att skyndsamt utreda asylskäl. Köer gynnar varken de sökande eller EU. - Att EU ska fortsätta att bekämpa människosmugglarna.Håller jag helt med om, men återigen är frågan: hur? Jag anser att vi ska dra mattan under fötterna på smugglarna, genom att se till att alla som vill ta sig in i EU vet att den som smugglats in omedelbart åker ut igen. Vilket kräver både de legala vägar som alla nu pratar om, och supereffektiva insatser för att skicka hem de som inte får stanna.
- Att EU får till stånd ett effektivt och humant återvändande och enas om ett återanvändandeprogram.Vad syftar Löfven på? Att få invandrare att återvända, är inte det brunfärgad, ondsint SD-hatretorik? Och är det verkligen i EUs intresse att först utbilda invandrare, för att sedan betala dem för att flytta hem? Påminner om när företag betalar sina mest erfarna medarbetare för att sluta.
Eller syftar Löfven på att de som inte får asyl ska vända hem? Jag håller helt med om den punkten, tycker den är en självklarhet i en reglerad invandringspolitik. Men jag misstänker Löfven kommer få en del problem med MP och sin egen vänsterflygel om han försöker konkretisera den punkten. Någon som minns REVA? - Att EU skyndsamt ska enas om ett system med säkra länder.Nej, Stefan, EU är inte problemet här. Svenska Migrationsverket har redan system för "snabb"-behandling från vissa länder. Men till skillnad från andra länder, som tar ett par dagar på sig, så tar di svenske utredarna ett par månader på sig. Problemet verkar rätt lokalt.
- Att EU kraftigt ska öka antalet kvotflyktingar till cirka 100 000.Jomenvisst. Lite pinsamt, tycker jag, att hundratusen blir en kraftig ökning. Vad är antalet idag?
Dock blir detta ändå inte ett Alexanderhugg. Mängden flyktingar är så oändligt mycket större. Men visst, allt som drar åt rätt håll är bra.
Bara en varning: kvotflyktingarna väljs ut av FN. En av världens mest korrupta organisationer. Det finns viss risk att de som får komma inte är de fattigaste, utan de med mest förmåga att muta sig till en plats. - Att EU-kommissionen föreslår fler lagliga vägar till EU.
Jajamen! Men vilka? Snälla Stefan, ska du gå till EU med en lista ska du väl skriva ned några konkreta förslag? Skall man kunna söka asyl vid ambassaderna (vilket Morgan Johansson sagt tvärt nej till tidigare)? Skall man kunna ta ett flyg till Arlanda för att söka asyl där? Vilka är vägarna, och hur breda är de?
Mitt förslag är, som tidigare, att alla skall kunna söka sig till läger i närområdena, och att alla som kommer in till EU för att söka asyl skickas ned till dessa läger för vidare behandling. Vad är ditt förslag, Stefan? - Att EU behöver en mer aktiv utrikes och biståndspolitik för att hjälpa människor på plats.
Oj då - ännu ett sånt där brunt SD-förslag. Jag hoppas Arnstad inte ser det här. Men Stefan har ju rätt. EU behöver driva en aktiv militär politik (inom NATO?) för att piska skurkarna till underkastelse. Här får Stefan fundera på hur den feministiska utrikespolitiken, och MP:s ickevåldsförsvar, passar in. EU behöver även hjälpa på plats och i närområdet. En miljard till flyktinglägren ger enormt mycket mer resultat än en miljard till Bert Karlssons flyktingförläggningar i Sverige. Dessa pengar kan Sverige gå före med redan idag, utan att gå vägen via EU. Men visst, ju fler som ger desto mer effekt ger det.
Det är kul att kritisera Stefan Löfven. Låt oss dock ta en stund till att ge honom en stor dos respekt för statsmannaskap istället. I en av de största "öppna hjärtan"-stormarna någonsin så står han upp och säger saker som "håll gränsen", "det är inte du som avgör var du får söka asyl", "bekämpa smugglingen", "säkra länder". Sådant som normalt ses på SvDs och GPs ledarsidor. För det ska han ha vårt stöd och beröm.
Statsminister Löfven ska även ha stöd och beröm för att han vill ha lagliga vägar in till EU, parallellt med att de olagliga vägarna täpps till. Men han ska pressas på vilka dessa lagliga vägar är, och hur han vill hantera de volymer (!) de ger upphov till. Som min son brukar påpeka: det är bara en som kör. Och den som just nu är statsminister, och därmed både får ange färdriktningen och parera de följder som denna tur ger, är Stefan Löfven.
Jag utgår från att en statsminister som reser ned till EU med en lista antingen har förankrat denna lista med sin koalitionspartner och övrig röstboskap i riksdagen, eller har pondus nog att köra över dessa i efterhand. Om det gäller det förra, så hade jag gärna velat vara med och lyssna på diskussionerna med MP. Står verkligen Fridolin bakom dessa krav!? Om det är det senare som gäller, så blir jag orolig. Jag minns hur mästerförhandlare Löfven efter valet kallt räknade med att få med sig ett borgerligt parti i regeringsunderlaget. Och fick nobben.
Men, i vart fall. Samtidigt som varenda dagstidning och hela twitter är överens om att nu ska vi öppna gränserna, så säger vår statsminister tvärtom. Gränsen ska hållas. Resurser till gränskontroll och asylutredningar skall ökas. Vi ska dra igång återanvändar-program. Förvisso ska lagliga vägar utredas, men vi vet mycket väl hur lång tid det lär ta innan EU kommer överens om det.
Det blir spännande framöver.
onsdag 2 september 2015
Tomtarnas vaktparad
Har alla runt ikring mig blivit galna? Eller är det jag som kör i full fart åt fel håll på motorvägen? Det känns som om åsiktskorridoren delats upp i två rum, med innevånare som är lika vidsynta och öppna för andras åsikter som Polyphemos.
Den sorgliga dansen börjar med att Julia Caesar skriver en artikel.
Nej, tydligen inte den Julia Caesar, vilket är den som jag som fan av gamla pilsnerfilmer genast kommer att tänka på, utan en anonym skribent i det sverigedemokratiska lägret. Eftersom hon är anonym, så får bilden på hennes äldre namne stå kvar ovan. Man ska aldrig missa ett tillfälle att hylla gamla hederliga svenska skådespelare.
I vart fall, dagens Julia skrev om hembesök hon fått av två journalister som inte är anonyma: Niklas Orrenius och Annika Hamrud. Besök där de har med kameramän, och står och bankar på porten. Hon beskriver hur hon blir rädd så hon skakar, hur värnlös hon känner sig. Hon citerar en lapp som Orrenius skrivit:
"LÅT MIG BARA FÅ BERÄTTA HUR JAG TÄNKER. JAG ÄR NYFIKEN PÅ DIG - DINA TANKAR INTRESSERAR!
OCH DU KAN VERKLIGEN SKRIVA."
Här börjar jag redan oroa mig för Orrenius. Att säga till en SD-anknuten att man är intresserad av deras tankar brukar inte vara hälsosamt för karriären. Om AFA-svansen läser den lappen lär han kunna få både det ena och andra inkastat i brevinkastet.
Men det blir värre. Mycket värre. Julia återger även det telefonnummer Orrenius angivit. Och då drar skitstormarna igång:
SD-svansen börjar hata och hetsa emot Orrenius och Hamrud. Och vänster-svansen hatar och hetsar tillbaks. Dödshoten haglar på twitter. Men det är inte de anonyma näthatarna på pissrännans botten som är intressanta. Det intressanta är vad etablerade och förhoppningsvis intelligenta debattörer hittar på.
Högerkonservativa skribenten Marika Formgren tände på alla cylindrar när hon läste Julia, och uppmanade all alternativmedia till bojkott av DN. Varpå vänstermänniskor tänder på minst lika många cylindrar:
Sofia Mirjamsdotter drar tillbaks en text hon var på väg att få in i Neo, eftersom ledningen för Neo (där Formgren satt i redaktionsrådet. Satt, hon drog sig tillbaka när mobben började yla.) inte ville uttala sig negativt om det Formgren skriver i andra fora än Neo.
Orrenius svarar Julia Caesar:
Det verkar som det är antingen eller som gäller. Svart eller vitt. Dagislek med Darth Vader vs Luke Skywalker.
En del kloka röster skiljer dock ut sig:
Mina intryck, då? Är jag så där himla balanserad och (efter)klok? Mina första tankar:
Sen funderar jag lite mer på Julia Caesars nojor. Är de så nojiga? Tänk ett ögonblick på hur det är att vara sverigedemokrat:
Med det i åtanke får jag lite större förståelse för Julia Caesar. Även om jag fortfarande tror att hon överreagerar - seriösa svenska journalister röjer inte anonymiteten på folk hur som helst - så har jag viss förståelse för hennes rädsla. Även Formgrens ensidiga raseri får sin bakgrund. Har man själv blivit jagad, är det lätt att man stöttar andra in i väggen och förbi.
Låt oss göra ett hypotetiskt exempel för de vänstervänner som fortfarande är helt oförstående. Låt oss anta att Julia är en radikal vänsteraktivist som hotats av SMR, och därför lever med skyddad identitet. Sedan en dag, när hon som bäst förbereder en ny artikel för Flamman, så knackar Chang Frick på dörren och ber om en intervju till Nyheter Idag. Om då Julia hade skrivit en glödande vidräkning med rassemedia, med vidhängande namn och telefonnummer, så misstänker jag att få av de som idag mest högljutt protesterar emot Caesar och Formgren hade skickat runt #backaFrick-taggar på twitter.
Men, även de till vänster förtjänar väl förståelse? Jodå. Jag tror att de faktiskt tror på den bild de målar upp, av nazismen som ett stort hot emot Sverige. Av att den som länkar Fria Tider gynnar det nazistiska maktövertagandet. Av att alla som vill minska invandringen är rasister, eller flirtar med bruna strömningar. Och vem vet, de kan ha rätt. I vart fall, med den världsbild av ett överhängande högerhot som de har, så har jag förståelse för att de reagerar så starkt och tjatar om att vi borgerliga måste hålla rent åt höger. Det enda jag inte alls förstår är varför de inte är lika upprörda över att renhållningen emot vänster är så fullständigt oduglig. Jämför till exempel antalet kultursidesskribenter som hyllar Lenin med antalet kultursidesskribenter som hyllar Hitler.
Kommen så här långt, så släpper Expressen den sista bomben. De gör det otänkbara: låter Annika Hamrud publicera Julia Caesars identitet. Och nej, vilken dynga som helst länkar jag inte till. Och inte vet jag om Hamrud har rätt heller, och bryr mig inte. I sin ilska över att hon själv och Orrenius utsatts för en hatisk mobb har hon alltså själv utsatt Julia Caesar för en hatisk mobb. Så förbannat korkat. Där försvann all den respekt jag haft för henne, och Expressen.
Hamrud lyckas även i artikeln gå igenom den utpekades medicinska historia, på ett smått nedlåtande sätt. Har det blivit kutym i vänstern att håna funktionshindrade och sjuka, eller gäller det bara när man ger sig på sverigedemokrater?
Genast blir mitt tidigare resonerande rätt oväsentligt. Att outas av en journalist har nu, för att dra fram gamle Tage Danielsson, blivit en sannolik osannolikhet. Varpå alla Julia Caesars paranoida hysterier visar sig vara rena rama sanningen.
Snälla Annika Hamrud: om du med din artikel ville visa att du och de tidningar du skriver i håller en mycket högre klass än hatblaskor på nätet, så har du lyckats riktigt dåligt.
GPs ledarsida får avsluta, med en varning för var vi kommer hamna med mediala uthängningar. Sällan har väl en ledarsida skjutit upp som en sådan ljusets raket så som GP har gjort i år. Tack, Alice. GP kommer jag vilja fortsätta läsa. Och Orrenius. Och Formgren, när hon lugnat ner sig lite.
Den sorgliga dansen börjar med att Julia Caesar skriver en artikel.
I vart fall, dagens Julia skrev om hembesök hon fått av två journalister som inte är anonyma: Niklas Orrenius och Annika Hamrud. Besök där de har med kameramän, och står och bankar på porten. Hon beskriver hur hon blir rädd så hon skakar, hur värnlös hon känner sig. Hon citerar en lapp som Orrenius skrivit:
"LÅT MIG BARA FÅ BERÄTTA HUR JAG TÄNKER. JAG ÄR NYFIKEN PÅ DIG - DINA TANKAR INTRESSERAR!
OCH DU KAN VERKLIGEN SKRIVA."
Här börjar jag redan oroa mig för Orrenius. Att säga till en SD-anknuten att man är intresserad av deras tankar brukar inte vara hälsosamt för karriären. Om AFA-svansen läser den lappen lär han kunna få både det ena och andra inkastat i brevinkastet.
Men det blir värre. Mycket värre. Julia återger även det telefonnummer Orrenius angivit. Och då drar skitstormarna igång:
SD-svansen börjar hata och hetsa emot Orrenius och Hamrud. Och vänster-svansen hatar och hetsar tillbaks. Dödshoten haglar på twitter. Men det är inte de anonyma näthatarna på pissrännans botten som är intressanta. Det intressanta är vad etablerade och förhoppningsvis intelligenta debattörer hittar på.
Högerkonservativa skribenten Marika Formgren tände på alla cylindrar när hon läste Julia, och uppmanade all alternativmedia till bojkott av DN. Varpå vänstermänniskor tänder på minst lika många cylindrar:
Sofia Mirjamsdotter drar tillbaks en text hon var på väg att få in i Neo, eftersom ledningen för Neo (där Formgren satt i redaktionsrådet. Satt, hon drog sig tillbaka när mobben började yla.) inte ville uttala sig negativt om det Formgren skriver i andra fora än Neo.
föredömligt rakryggat av @mymlan - ska bli intressant att se svaret fr @paulinaneuding #formgrengate pic.twitter.com/C8TTq8FzQB
— gråtliberal (@cbperlenberg) September 1, 2015
Orrenius svarar Julia Caesar:
Mediekritik är bra - hatsamtal dag och natt ej okej. Här är mitt svar på frågor om en krönika som fått stor spridning pic.twitter.com/8kdjBagMks
— Niklas Orrenius (@niklasorrenius) August 30, 2015
Många fler från vänsterläget går ut i totalt fördömande av Caesar och Formgren. Rasist- och nazistanklagelserna haglar. Även GP kontaktas, eftersom Formgren en gång fått skriva en gästkrönika där, varpå även GP ser sig tvungna att påpeka att de inget ansvar har för vad gästredaktörer skriver i andra sammanhang.Det verkar som det är antingen eller som gäller. Svart eller vitt. Dagislek med Darth Vader vs Luke Skywalker.
En del kloka röster skiljer dock ut sig:
- Bloggaren Fnordspotting beskriver hur han själv kunnat ha lugna, konstruktiva samtal på twitter (!) med Orrenius, trots meningsskiljaktigheter. En helt annan bild än vad Julia Caesar ger.
- Paulina Neuding på Neo pekar på vikten av saklig debatt.
- Även Orrenius svar ovan kändes balanserat. Väldigt balanserat med tanke på den mängd skit han fått ta från SD-svansen.
Mina intryck, då? Är jag så där himla balanserad och (efter)klok? Mina första tankar:
- Den första text jag någonsin läser av Julia Caesar säger mig att hon är en något spattig tant. Att ta till sådana brösttoner om död i hjärtinfarkt bara för att ett par journalister knackar på dörren känns helt omotiverat. Det är väl bara att säga vänligt men bestämt att nu får ni ge er av härifrån innan jag ringer polisen? Hennes oro för att journalisterna ska vara på väg att offentliggöra hennes identitet känns onödig; inte jobbar väl svenska välrenommerade journalister så?
- Julia Caesar borde fatta att hon drar igång SD-svansen med en sådan artikel, med telefonnummer publicerat. Klart minus till Julia.
- Formgren känns också lite obalanserad idag. Henne har jag läst mycket av, och gillat det mesta. Men här går hon igång utan större anledning. Det hade kunnat gå att skriva en mycket bättre artikel, som både kritiserade journalisters jakt på privatpersoner och Julia Caesars överdramatiserande.
- De som går på GP och Neo är också obalanserade. Att baserat på en i affekt skriven krönika vilja skilja skribenten från sina uppdrag känns som ett drev väl så otrevligt som det Julia Caesar dragit igång - men här utfört av intelligenta, väletablerade och icke-anonyma kulturpersonligheter. Ser ni inte att ni inte är ett skvatt bättre än Julia Caesar?
- Ni som inte vill skriva i tidningar som har extremistiska gästkrönikor - vilka tidningar är öppna för er? Aftonbladet har en kulturchef som hyllar Lenin. PolPot-kramaren Jan Myrdal har fått skriva i många tidningar. Public Service har låtit en tokig kommunist propagera för revolution i Sommar-programmet. Återstår väl bara Napp och Nytt.
Sen funderar jag lite mer på Julia Caesars nojor. Är de så nojiga? Tänk ett ögonblick på hur det är att vara sverigedemokrat:
- I denna artikel, som av en verklighetens härliga ironi skriven just av Orrenius, beskrivs hur Richard Jomshof får berufsverbot som lärare. Enbart för att han är känd som sverigedemokrat. Trots att han är en väldigt omtyckt lärare.
- Marcus Birro är inte ens sverigedemokrat - han bara åt lunch med en. Det gjorde honom arbetslös, och gav massor med frejdigt vänsterhat på twitter.
- Marika Formgren fick se sig oanställbar på landets ledarsidor på grund av sina åsikter om invandring.
- Prästen Helena Edlund jagades av de sossekyrkliga på Seglora Smedja för påstådda SD-kopplingar. Kollegor i Malmö slutade hälsa på henne, till slut fick hon lämna jobbet.
- Fackligt aktiv och sverigedemokrat? Glöm det.
Med det i åtanke får jag lite större förståelse för Julia Caesar. Även om jag fortfarande tror att hon överreagerar - seriösa svenska journalister röjer inte anonymiteten på folk hur som helst - så har jag viss förståelse för hennes rädsla. Även Formgrens ensidiga raseri får sin bakgrund. Har man själv blivit jagad, är det lätt att man stöttar andra in i väggen och förbi.
Låt oss göra ett hypotetiskt exempel för de vänstervänner som fortfarande är helt oförstående. Låt oss anta att Julia är en radikal vänsteraktivist som hotats av SMR, och därför lever med skyddad identitet. Sedan en dag, när hon som bäst förbereder en ny artikel för Flamman, så knackar Chang Frick på dörren och ber om en intervju till Nyheter Idag. Om då Julia hade skrivit en glödande vidräkning med rassemedia, med vidhängande namn och telefonnummer, så misstänker jag att få av de som idag mest högljutt protesterar emot Caesar och Formgren hade skickat runt #backaFrick-taggar på twitter.
Men, även de till vänster förtjänar väl förståelse? Jodå. Jag tror att de faktiskt tror på den bild de målar upp, av nazismen som ett stort hot emot Sverige. Av att den som länkar Fria Tider gynnar det nazistiska maktövertagandet. Av att alla som vill minska invandringen är rasister, eller flirtar med bruna strömningar. Och vem vet, de kan ha rätt. I vart fall, med den världsbild av ett överhängande högerhot som de har, så har jag förståelse för att de reagerar så starkt och tjatar om att vi borgerliga måste hålla rent åt höger. Det enda jag inte alls förstår är varför de inte är lika upprörda över att renhållningen emot vänster är så fullständigt oduglig. Jämför till exempel antalet kultursidesskribenter som hyllar Lenin med antalet kultursidesskribenter som hyllar Hitler.
Kommen så här långt, så släpper Expressen den sista bomben. De gör det otänkbara: låter Annika Hamrud publicera Julia Caesars identitet. Och nej, vilken dynga som helst länkar jag inte till. Och inte vet jag om Hamrud har rätt heller, och bryr mig inte. I sin ilska över att hon själv och Orrenius utsatts för en hatisk mobb har hon alltså själv utsatt Julia Caesar för en hatisk mobb. Så förbannat korkat. Där försvann all den respekt jag haft för henne, och Expressen.
Hamrud lyckas även i artikeln gå igenom den utpekades medicinska historia, på ett smått nedlåtande sätt. Har det blivit kutym i vänstern att håna funktionshindrade och sjuka, eller gäller det bara när man ger sig på sverigedemokrater?
Genast blir mitt tidigare resonerande rätt oväsentligt. Att outas av en journalist har nu, för att dra fram gamle Tage Danielsson, blivit en sannolik osannolikhet. Varpå alla Julia Caesars paranoida hysterier visar sig vara rena rama sanningen.
Snälla Annika Hamrud: om du med din artikel ville visa att du och de tidningar du skriver i håller en mycket högre klass än hatblaskor på nätet, så har du lyckats riktigt dåligt.
GPs ledarsida får avsluta, med en varning för var vi kommer hamna med mediala uthängningar. Sällan har väl en ledarsida skjutit upp som en sådan ljusets raket så som GP har gjort i år. Tack, Alice. GP kommer jag vilja fortsätta läsa. Och Orrenius. Och Formgren, när hon lugnat ner sig lite.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)