Alla ska med

En gammal sosseslogan. Men är den lyckad? Jag börjar luta åt att alla nog inte ska med. Inte på samma sätt, i alla fall.

Se på skolan

Enhetsskolan är en katastrof. I Kvartal skriver Erik Lidström om den gamla goda uppdelade skolan, och om hur den hade kunnat rädda situationen även idag. Samtidigt upprörs många över den senaste Pisa-rapporten, som visserligen visar på ett litet lyft, men också på ökade klyftor - det är de "fina" skolorna som lyft sig, medan de dåliga krälar kvar i leran. Är det verkligen okej att klyftorna mellan bra, lärande skolmiljöer och dåliga skolor där man i bästa fall kan se fram emot att slippa taharrush under lunchrasten, växer? Bör vi då inte slopa skolvalet?

Min åsikt: nej, det är inte okej med urusla kommunala skolor. Men det är inget skäl att ta bort individens fuck off-kapital. Jag vill inte vara den dåliga eller ointresserade kommunpampens gisslan.

Jag vill ha mer klyftor (dvs nivellering) i skolan!

• Satsa på både studie- och yrkesförberedande utbildning. Se till att de studieförberedande linjerna har teoretiskt bildade (japp, bildade, inte bara utbildade) lärare. Se till att de praktiska linjerna har yrkesskickliga lärare.
• Satsa framför allt på disciplin. Det är dags för en major Björklund-strategi på steroider. Lärare skall ges de verktyg som krävs för att skapa ordning i klassrummet, och möjlighet att förpassa störande element till "förvaringsskola" när de inte lyckas. Rektorer som inte är med på tåget skall omgående omplaceras. Vilket parti vill föra en sådan linje, tro?
• Minimera grupparbetandet. Härommånaden fick jag en konstig sjukdom, som ingen läkare kunde identifiera och som nu verkar vara på väg bort. Jag blev trött, yr och tämligen ljudkänslig. Det gjorde ont i hela huvudet av att försöka följa två samtal samtidigt, eller när jag försökte jobba och några kollegor pratade om något oväsentligt strax bredvid i kontorslandskapet. Ungefär så som våra barn har det när klassen delas upp i grupper inne i klassrummet och sedan skall arbeta och prata gruppvis, samtidigt som de övriga grupperna gör samma sak intill, utan ljuddämpning.
  Tills dess att en skola utrustats med små mötesrum där eleverna kan gå undan en grupp för sig, så bör skyddsombuden förbjuda grupparbete. Kateder ftw!

Och tills den dagen är nådd då alla skolor är lika bra, skall vi föräldrar och barn ha rätt att hoppa i livbåten och paddla bort från ett sjunkande vrak till skola.

Se på bostadsmarknaden

Idag verkar vissa få en gräddfil till egen bostadsrätt. I Malmö, i alla fall. Är det en gräddfil, eller surmjölk?

Många blir irriterade över att våra kommuner nu börjar bjuda över skattebetalarna för deras egna pengar, genom att köpa upp bostadsrätter där flyktingar ska bo. Men vad är så upprörande med just det? Minns lagen om tillgång och efterfrågan. När staten ökar efterfrågan, genom att släppa in tiotusentals nya bostadssökande varje år, så kommer priserna på bostäder att öka. Oavsett hur det allmänna ser till att bostäderna kommer fram.

Staten har under lång tid försökt få till en nivellering av boendet; alla skall bo i samma fyrkantiga containers. Ja, jag tänker på Malmös oändliga sterila lägenhetslängor. Alla skall också ha ungefär lika lätt/svårt att få råd med bostaden: medelklassens lön skattas bort, och underklassens lön bolstras med bostadsbidrag.

Det här blir medelklassen (jag, alltså) lite sur på. Varför skall jag slita och släpa för att få en bra bruttolön, men ändå bara ha råd med bostad ett par mil utanför storstaden, när kommunen sedan använder mina skattepengar till att köpa en bostadsrätt åt den som ingen inkomst alls har? Anledningen till att man ger sig hemifrån och löneslavar är huvudsakligen att ha råd med hus och bil. Om nu alla får en fin bostad, varför anstränga sig? Jag skulle lika gärna kunna sitta hemma på torget, dricka kaffe och kritisera förbipasserande damers klädedräkt (eftersom jag är så frejdigt normbrytande lär jag bryta mot mönstret och gnälla på att de bör ha djupare urringningar).

Jag tror inte dagens politik håller i längden. Det går bra att sprida subventioner som konfetti när man kan höja skatten en procent så fort kassan sinar, men idag när vi sedan länge legat på fel sida av Lafferkurvan är det dags att boka tid hos Lyxfällan. Vi har inga pengar till att bygga lägenheter av normal svensk standard till de flyktingar som kommit och är på väg att komma till Sverige. Alla kan inte komma med längre.

På åttiotalet, lagom till att jag skulle skaffa egen bostad, insåg politikerna att subventionspolitiken inom byggindustrin inte var vägen framåt. Subventionerna försvann, och hyrorna blev rejält dyrare över en natt. Vi har dock inte nått hela vägen. Dags att öka klyftorna, igen:

• Staten behöver mer pengar. Okej, låt oss fasa ut ränteavdragen. Men samtidigt fasar vi ut bostadsbidragen. Den som vill bo fint får betala för det.
• Dessförinnan fasar vi ut byggreglerna. Det skall bli okej att bygga urusla hus, som saknar både hiss, marmorbänkar och ekparkett. Hus som fattiga människor har råd att betala med egna pengar.
• Invandrare utan pengar får inga egna lägenheter betalda. Sovsalar blir det nya svarta.

Se på arbetsmarknaden

Oseriösa arbetsgivare dammsuger marknaden efter gratisarbetare. Har du inte lönen betald av staten, är du inte intressant. Arbetsförmedlingen, som har stor press på sig och stor inkompetens på området, ställer upp.

Facket gör sitt bästa för att hålla uppe ingångslöner och barriärer in till arbetsmarknaden. Förvisso är det fackets uppgift, men det är vi skattebetalare som får ta notan för de som då inte får något arbete.

Det här måste lösas. I god svensk folkomröstningstradition ställer jag upp tre alternativ, alla egentligen utan relevans för problemet:

1. De som har ansvar - arbetsmarknadens parter - tar smällen. A-kassan blir då en privatsak, finansierad av de arbetande, istället som idag något som saftigt subventioneras av staten. Höjer Byggnads lönerna för alla byggarbetare, och därmed ökar arbetslösheten, så är det Byggnads medlemmar som via sin A-kasseavgift även betalar för arbetslösheten. Vilket borde öka förståelsen för låga ingångslöner bland ett stort antal av byggjobbarna.
2. Vissa får inte vara med. Vi behåller de höga spärrarna, och låter de som inte kvalar in få leva på existensminimum (sovsalar, en skål ris om dagen, osv). Nej, jag gillar inte den idén. Om vi (staten, arbetsgivare, fack) ser till att en grupp som hade kunnat få jobb till lägre löner ställs utanför, då är det också vårt ansvar att ta hand om dessa. Ungefär som när en arbetsgivare i kontraktet kräver att man inte byter till en konkurrent under ett halvår efter att man sagt upp sig - då är arbetsgivarens plikt att fortsätta betala ut lön under den tiden.
3. Alla får vara med - men med förnuft. Förnuft i det här fallet är för mig att luckra upp kollektivavtalens likriktning, där alla skall ha lika mycket betalt oavsett hur mycket de jobbar. Då kan alla få ett jobb, utefter sina förutsättningar.Även sossarnas defaultlösning - vuxenutbildning - bör ges en chans. Vi behöver fler hantverkare.

Oavsett vilken väg vi väljer framåt har jag några snabba förslag:

• Sluta ta in oanställbar arbetskraft. Vi får hjälpa flyktingar på plats istället. Gör som Kanada, ta in de som har en chans att komma in i det svenska samhället, i den omfattning vi kan hantera.
• Slopa möjligheten att driva företag runt på lönebidrag. Sätt en skarp gräns för hur många som får skickas till samma företag. Låt den tjänsteman som går runt reglerna bli personligt betalningsansvarig, på samma sätt som jag får stå för reseräkningar jag inte kan visa kvitto på.
• Skatteväxling. Låt oss dra ned skatten på arbete - till skillnad från alkohol och tobak vill vi ju ha mer arbete i omlopp.