Bra rutet, Bah-Kuhnke!

Jag har länge oroat mig för de nya, privatägda kommunikationskanalerna. Lite förvånande, förvisso, att en nyliberal skall oroa sig för sådant, men så är jag ju konservativ också. De klassiska kanalerna har staten bra koll på. För att få driva en bank måste man få en oktroj. Med oktrojen följer vissa förmåner, som insättningsgaranti, samt även vissa skyldigheter. Man kan inte, som vissa krogar, porta Kent Ekeroth för att man inte gillar hans uppsyn. De företag som förmedlar paket kan inte vägra skicka vissa paket hur som helst.

Dessvärre är det ju inte så många som skickar fysiska brev längre. Vi umgås på nätet, twittrar och facebookar. Att bli avstängd från facebook kan ha svåra konsekvenser för politiker som vill nå ut till väljarna, eller för en butik som vill göra reklam. Är det okej att privata företag som tillhandahåller betalningslösningar vägrar förmedla betalningar för butiker som säljer sexleksaker? Är det okej att twitter stänger av människor med högeråsikter?

Min ståndpunkt har, i flera år, varit att det är dags för staten att reglera den digitala trafiken. Staten skall stå upp som allmänhetens och yttrandefrihetens riddare. De företag som vill tillhandahålla publika nätplattformar (kan bli kul att skriva definitionerna och avgränsningarna i lagtexten...) skall åläggas att hålla dessa öppna för alla som håller sig inom lagens råmärken.


Och nu har, äntligen, vår demokratiminister vaknat. Även hon ser nu problemen med att Facebook och Twitter stänger av folk lite hipp som happ, och sätter ned foten. Det är härligt att vi har en demokratiminister som inser att yttrandefriheten är ett demokratins fundament. Det är trevligt att demokratiministern inser att de digitala arenorna är något som måste komma alla medborgare till livs; att de är minst lika väsentliga idag som postdiligensen och härolden var häromseklet.

På dem bara, Bah-Kuhnke! Jag vill se mera naket på Facebook. Kanske detta kan bli tillåtet snart?

Fotnot: vissa onda (dvs besatta av borgerliga avvikelser) personer på nätet försöker hävda att demokratiministern ämnar göra tvärtom - att hon vill ytterligare snäva in och begränsa vad man skall få säga på nätet. Men så aningslös/dum/illasinnad kan väl inte en demokratiminister vara?