Lokalpolitiken

Allteftersom rikspolitikerna ägnar sig åt att berätta för oss vilka de inte tänker regera ihop med, så lär vi väljare oss även vilka rikspolitiker vi inte ska rösta på. Att rösta socialdemokratiskt, efter att sossarna skänkt hemligheter till främmande makt och ägnat decennier åt att rasera våra statliga verk genom att utse sina debila brorssöner och Jens Orbacks mosters häst till höga poster känns som rena självskadebeteendet. Att rösta på Alliansen, efter att den ägnat fyra år åt att frenetiskt undvika regeringsmakten, är att vara väl optimistisk.

Låt oss dock inte glömma att det även är val i mer lokala församlingar: kommuner och landsting. När vi röstar in (eller ut...) politiker i dessa församlingar åligger det oss att vara rättvisa gentemot dem. Det är inte deras fel att de har en partiledare som flyger Business Class, en partiledare som tar LSS-pengar från handikappade barn och ger till medelklassens småbarnsföräldrar, eller en partiledare som jagar runt med järnrör på stadens gator som en vanlig man. Jo, förvisso får de ta ansvar för att de gått med i fel parti, men ändå: de lokala politikerna bör bedömas för sin lokala politik. Där finns en del guldkorn att plocka upp ur annars rätt medelmåttiga partier.

I Göteborg håller de en gång stolta socialdemokraterna på att implodera. Pasokifiering är ett för milt ord. Galloperande korruption, och att man struntat i att lyssna av folkviljan angående Västlänken, har fått ett nystartat lokalparti att glufsa i sig de flesta av sossarnas väljare. Om ditt hjärta ändå klappar till vänster, och du kan överse med korruption och pampfasoner, så finns en kandidat att kryssa: Ann-Sofie Hermansson. Hon har börjat gå till storms emot den växande islamismen i staden, vilket väl får sägas är positivt. Senast är hon ilsken på att personalen på dagis gör som föräldrarna önskar vad gäller muslimska saker som att barnen ska ha muslimska kläder, inte äta fläsk, och så vidare.

"Religiös och kulturell klädsel och utsmyckning är tillåten. Men det är barnen själva, inte föräldrar eller personal, som bestämmer om de ska ha sådant på sig när de är i förskolan."

Här anser jag faktiskt att Hermansson är ute och cyklar, att hon hamnat i DDR-Sverige. Enligt mig är det föräldrarna som ansvarar för barnens fostran och bestämmer hur barnen ska klä sig. Dagis är till för att förvara barnen medan vi föräldrar knegar ihop till hyra och mat, med minsta möjliga åverkan och skada. Inte för att indoktrinera barnen med den statliga värdegrunden och ideologin.

Men - inte tusan kan vi väl acceptera mängder med salafistiskt uppfostrade barn i Sverige? Nej. Men lösningen är inte att ta in mängder med salafister och sedan konvertera deras barn till svensk ateism. Lösningen är att inte ta in några salafister!


I Linköping visar kristdemokraten Sara Skyttedal vad alla kommunpolitiker borde prioritera: att hantera våra pengar varsamt. Hon säger högljutt nej till äventyrsbad, arenor och kulturhus. Synd bara att jag inte bor i Linköping.

Tiffany

Här nere i Skåne är det Tiffany Perssons hemstad, Staffanstorp, som tagit över ledartröjan från moderatreservatet/golfklubben Vellinge. Moderata kommunalrådet Christian Sonessons popularitet skjuter i höjden, ohejdat av de gamla alliansvännernas övergång till det röda laget när Sonesson påpekade det uppenbara: om SD blir nyckeln till makten efter valet så vrider man om den nyckeln, eller står bredvid och ser S göra det. Sonesson har jobbat hårt med att hålla ihop ekonomin, bland annat genom att erbjuda de flyktingar staten tilldelat staden vinterbonade husvagnar i stället för nyproducerade bostadsrätter. Sonesson har även jobbat hårt med att hålla ordningen i centrum, genom att anställa kommunala väktare som kan ta buset i nacken. Vi får hoppas att det betalar sig i valet. Synd bara att jag inte bor i Staffanstorp.

I min egen stad är det inte lika lätt. Politikerna är det gamla vanliga, gråa tvärsnittet. Förvisso är jag lite svag för Kristdemokraterna, och även utan en Skyttedal i staden så har de en del förslag för att hålla kostnaderna nere. Problemet är dock att, även om man kan lita på en enskild kristdemokrat, så kan man aldrig lita på den samlade flocken. Den kristdemokratiska flocken är delad i två, där en tänker som Skyttedal och en mest tänker som en blandning av Ulf Ekman och Jonas Sjöstedt: en kristen ge-bort-alla-dina-pengar-till-fattiga-moral, blandat med idén att vi inte behöver lita på människors egen moral när staten kan tvinga dem.
Å andra sidan har jag hittat det lilla uppstickarpartiet Medborgerlig Samling, de har visst lite aktivitet här i staden. Deras program för staden är, liksom i rikspolitiken, som att läsa en moderat pamflett från Gösta Bohmans tid. Inte en spänn till tiggare, inte ens genom den inte helt ovanliga smitvägen att staden ger pengar till Stadsmissionen som sen ger pengar till tiggarna. Ingen förtur till bostad för flyktingar - Staffanstorp och dess husvagnar ses här som ett föredöme.


För den som har svårt att bestämma sig finns ett sista alternativ, som gör att framtida röstning inte blir ett problem: