Bilder från en utställning

I valets slutspurt duggar nu politikertavlorna tätt, när olika falanger släpper på det de hållt på fram tills nu. Det politiska livet luktar ungefär som ett lumpargäng på luckan en torsdagskväll. Låt oss titta på några av de senaste påhitten:

A farewell to arms

Fullständigt irrelevant bild

Det hela började med att Sara Skyttedal åkte fast i dansk tull för att ha en i Danmark illegal, men i Sverige legal, skydds-spray i handväskan. När vänsterna hånade henne för detta publicerade hon en bild med ett riktigt vapen, varpå vänstern blev ännu argare, varpå Hanif Bali publicerade en bild på när han höll i ett riktigt vapen, varpå vänstern exploderade, varpå det visade sig att Hanif Bali gillat en bild någon annan satt ihop som skulle parodiera en spelaffisch där Bali står med vapen i hand och rubriken "krig mot DN" eller något liknande syns. Mordhot mot journalister! Panik! Högern kontrar då med att vänstern är precis likadan, den här bilden har ni väl redan sett?

Castro lär Palme hur man hanterar oppositionen

I sanning upprörande! Inte att en partiledare håller ett gevär i näven, utan att han umgås med en mordisk diktator. Castros värdegrund är avgrundsdjup.

Vad tycker jag då om detta? Ja, vapen gillar jag. Liksom Orwell tycker jag det är en utmärkt idé att allmogen är van vid vapen och har vapen hemma. Inte en klen pistol som man kan ha i krogkö-bråk, utan rejäla gevär som man kan decimera fiendetrupper med. Detta kommer väl till hand när den lede fi landstiger, eller när landets ledning försöker avskaffa den västerländska demokratin.

Jag gillar även starka kvinnor. Visst får vi högermän en kittling i ryggraden när vi ser en bild av en konservativ kvinna som just provat landets fetaste vapen?

Debatten verkar i stor utsträckning ha delat upp sig i två läger. De som tycker att Bali-bilden är ett solklart fall av dödshot mot journalister och ett anfall mot den fria pressen, och de som tycker att det är ett uppenbart skämt som man får tåla. Låt oss begrunda bilden:

Jag ska låta mina funderingar bottna i två kloka och resonerande inlägg från etablerade debattörer.

Först Johan Ingerö, som en gång i tiden satt i Göran Hägglunds stab:



Sedan Mikael Odenberg, före detta moderatpolitiker:


Odenberg landar i att detta är uppenbar satir, och därför helt okej. Ingerö, med hans erfarenhet av att mota konkreta hot mot politiker, är inte lika road över "skämt" som riskerar trigga diverse galenpannor. Med tanke på när Galago hävdade att Per Gudmundson, borgerlig ledarskribent, borde avdagatagas, och sedan ursäktade sig med att det var ett skämt, är jag beredd att ge Ingerö en poäng.

Ska man inte få skämta, alltså? Din vänsterblivna glädjedödare! Jodå, men med viss eftertanke. Låt mig försöka hitta gränsen mellan kul skämt och infama påhopp.

• Jag har redan sagt vad jag tycker om frasen "men det vara bara ett skämt" - den använde sig mobbarna gärna av i skolan. Mobbning förklätt till skämt förtjänar inget stöd.
• Ja, vi ska kunna skämta om alla ämnen. I öst skämtades det friskt om kommunismen - vad kan vara otäckare än kommunismen?
• Avsikt, avsändare och mottagare spelar viss roll. Skämt ska vara roliga. Dock är inte alla överens om vad som är roligt. En dränghistoria om hönsiga fruntimmer som funkade jättebra i lumpen lär falla platt på F!s årsmöte, och tvärtom med en vits vars centrala poäng är krigiska karlslokar. Det är skillnad på en judekarikatyr i Der Stürmer och en i Charlie Hebdo, även om båda lär vara tämligen grovkorniga och karikerade. När vänstern börjar prata om att hala fram Kalashnikoven eller att det är dags för revolution, så är jag förvisso inte särskilt oroad att jag ska möta Daniel Suhonen, Athena Farrokhzad eller Mikael Wiehe i fel ända av en gevärsmynning, men de har gott om närbesläktade stormtrupper som kan få råg i ryggen om sådant tal får stå opåtalat. När NMR och deras hangarounds börjar lalla om Finspång finns all anledning att stämma i bäcken. Låt oss alltså skoningslöst jaga dessa våldsromantiker tills dess de likt Åsa Romson får stå och publikt gråta ur sig sina pudeltal. 
• Det är lika okej att skämta om "svaga" som "starka" grupper. En ojämställdhet i vem som får skämtas om kommer garanterat att slå mot de i verkligheten svagaste grupperna, då det är de som har makten som bestämmer vem som ska ses som svag.

• Vi får lära oss att skratta åt oss själva. Satir kan vara himla rolig även när den drabbar ens egna husgudar. Låt oss inte bli lika humorbefriade som radikalfeministerna.

Dags för några exempel. Först från tecknaren Lindström, vars humor ofta är tämligen handgriplig:

Lindström minns skolåren

Är det någon som ser anledning att utrymma Lunds universitet med anledning av denna teckning? Nej, knappast. Vi som i ungdomen läst Biggles känner oss nostalgiska, och uppskattar en bunt vältecknade Mosquito-plan. Vi som i ungdomen läst tyska minns tragglandet av prepositioner som styr ackusativ och dativ - och tack vare tragglandet minns vi även prepositionerna. Men denna bild fyller mig inte av någon längtan att ropa "Sieg Heil" och med vapen rensa korridorerna på tyskainstitutionen.

Sen har vi en gammal bild från Ledarsidornas hustecknare Mäki:

Hur tolkar vi denna bild? Utan sammanhang, uppdykandes i sociala medier, skulle jag kunna tänka mig två radikalt olika tolkningar:

1. PK-tecknare frammanar bilden av Åkesson och SD som ohyra som bäst bör utrotas, så som Nina Hagen, nej, förlåt, Cecilia Hagen föreslog.
2. Sverigevän illustrerar hur 7-klövern samfällt och med ojusta medel attackerar en Åkesson som likt kackerlackorna är resistent mot vilka gifter de än utsätts för och därmed till sist kommer triumfera.

Min åsikt i den konkreta Skyttedal-Bali-kalabaliken är att vapen är bra. Självförsvar är bra. Jag har för mig att det var Orwell som sa att pacifismen endast kan existera där någon annan är beredd att med vapen i hand försvara den. Jag tycker alltså att vi högervänner med vapenfetischism glatt kan fortsätta dela bilder på oss och våra vapen i utmanande poser. Hade jag inte sålt min luftpistol innan jag nådde tonåren hade jag också ställt upp på en sån här pose:

Gary Cooper - inte jag

Bildstormarna

Fotografiska Museet bad häromdagen de olika partierna att skicka in en serie foton på hur de ser framtidens samhälle. En genuint trist idé, eftersom partierna lär skicka in foton som är lika vattenkammade som deras företrädare och lika intetsägande som deras program. Men ett parti överraskade. Ledarsidorna beskriver hur SD skickade in en rondellhund till en fotoutställning på Fotografiska museet. Museet visade då hur de totalt saknar kunskap om samtidskonsten. Konst ska vara provocerande, men bilderna fick inte vara med för att de var för provocerande. Konst behöver inte längre vara vackert eller föreställa något (se de löjeväckande monokromerna till exempel, eller ännu hellre låt bli att se dem), men SD-bilderna fick inte vara med för att de inte föreställde något vackert eller intressant.

En annan av museets motiveringar är intressant: de säger att det "är förenat med fara att visa denna teckning." Mycket intressant. Alltså: om man visar upp en viss bild, riskerar man att dödas. Låt oss jämföra med Bali-bilden och fundera en stund över vilken av dessa bilder, och vilka anhängare, som är problematiska och behöver ett resolut ingripande från samhällets sida. Låt oss fundera över vilka det är som idag redan har fått pressen på knä, och med hot om halsavskärning hindrar dem från att rapportera. Hanif Bali? Hanif Balis "svans"?

En positiv konsekvens av museets agerande är att jag inser att det är alltför länge sedan jag publicerade en Muhammed-teckning. Sagt och gjort.

This flight tonight

Det bästa med miljöpartister är att hur mycket de än flyger och far, så är de ändå ute och cyklar. Vi kunde se det tidigare med det ungdoms-språkrör som flygpendlade till London och flög på semester till Kap Verde, men ändå tyckte att pöbeln skulle sluta resa till Thailand. Nu ser vi det även med "vice statsminister" Lövin. Citat-tecknen runt titeln är inte mitt påhitt, utan sossarnas, som sett till att det inte är Lövin utan en sosse som träder in om Löfven får en surströmming på tvären i halsen.

Lövin har rest dyrt i business class, mer än vad Löfven har gjort, för att hon ska kunna vara pigg och utvilad vid framkomsten. Det ante mig, jag har alltid undrat varför Löfven ser halvt medvetslös ut i debatterna. Kanske det är sossarnas senaste kampanjknep - se till att Löfven genom att åka familjevagn på tåget är så utmattad att han inte ens orkar ta sig till intervjulokalerna.

Detta är givetvis en tavla av Lövin, om man uppträder offentligt som världssamvete och försöker övertyga Svensson att flyga mindre så skadar det inte att föregå med gott exempel. Samtidigt tycker jag det här är en total skitdiskussion, som tar viktig journalistkraft från viktigare avslöjanden:

• Transportstyrelsen. FÖR I HELVETE, svenska regeringen skänkte bort statshemligheter till främmande makt. De ska aldrig styra något igen, inte ens en knattefotbollsförening. Var är ni, journalister?
• Sossarnas utnämningar av brorsöner och inavlade ideologer. Staten är korrupt. Var är de korruptionsjagande journalisterna? Fullt upptagna med att granska vem som dragit av en Big Mac för mycket?
• Migrationspolitiken. Gränserna är på intet vis stängda, och anhöriginvandringen knackar på dörren. Bostäder, jobb, vårdpersonal och lärare är samma bristvara som innan och planer för att fixa problemen saknas. Var är ni, journalister? Alice Teodorescu kan inte sköta jobbet åt er allihop.

PS I Lööf you

Senaste skandalen är snyggt fångad av Steget Efter:

pic.twitter.com/YgtqhIF8yG

— Steget Efter (@StegetEfter) August 25, 2018

Själva replikskiftet finner vi här:

Någon har rapporterat att de röstat på centerpartiet, och samtidigt passat på att uttrycka sin glädje över att ha noterat uppenbart valfusk. Varpå ledaren för ett av våra demokratiska partier svarar "Stort tack för stödet". Men för helvete!!!

Partister av centervariant har varit snabba att backa. Inte från den stolliga tråden, nej, de backar Annie. De hävdar att Lööfs svar var något slags standardfras, och att hon senare, när hon uppmärksammades på problemet, kritiserade valfusket. Men det är så dags då. Tänk tanken att någon skrivit att de just varit och röstat på SD, och glatt sig åt att Soldiers of Odin sett till att inga "berikare" släpptes in i lokalen, och Åkesson oreserverat tackat för stödet?

Alltså, om igen. En topp-politiker, utanför Kalle Anka-partiet, som inte reagerar emot valfusk? Jag förväntar mig ett par tiopotenser starkare drev än emot Bali här. Eller, ja, jag hade förväntat mig det om jag hade några som helst förväntningar på svenska journalister.