Dags för ny kurs

Lite svartmålning

Vårt svenska samhälle liknas emellanåt vid en atlantångare.

Moder Svea?

Lugnt och stilla tuffar hon på, och för att ändra kurs krävs stor målmedvetenhet, gott om tid och en aning om vilken kurs som ska ställas. Det krävs också att kapten finns på plats - minns ni den där italienske kaptenen som var den förste att lämna skeppet när det gick på grund?

Kapten på skeppet Costa Lotta?

Vi som slukade sjöromaner i unga år har väl alla stött på begreppet "skorven"?

Inte Sverige - än!

Skorven är ett en gång stolt fartyg som nu är lite bedagat, rostigt och illa underhållet. Maskinerna driver fortfarande fartyget framåt, men motorn låter illa och bäringarna går varma. Besättningen struntar i underhållet, då det är roligare att sitta i mässen och spela kort. Kapten? Kapten har annat att göra.

Han som styr verkar lite frånvarande...

Sverige är inte en skorv än, men vi är på god väg. Vi har allteftersom bytt ut skeppets officerare. Erfarna superkargar och styrmän som vet att underhållet måste vara tiptop och shipshape när stormarna slår till på Nordsjön har bytts ut mot rosenkindade ungdomsförbundare som tror att en fartygsseglats är som i "Styrman Janssons frestelser", det närmaste de kommit riktigt sjömanskap i sina liv. När dessa goddagspiltar och söndagsseglare sett att fartyget tuffar på av sig självt i lugna vatten, har de struntat i underhållet. Försvaret har nedrustats, civilförsvaret demonterats. I stället för att styra skutan har de ägnat sig åt att utforska sina inre flator ihop med passagerarna, istället för att smörja maskinerna har de smörjt sina partikassor, och kurser i HBTQ-vett och vilka pronomina de damer man träffar i nästa hamn ska hälsas med har fått förtur för kurser i sjövett och navigation. För att inte tala om folkvett.

När nu vinden blåst upp, sjön börjar gå hög, ena halvan av manskapet ropar om ett isberg föröver och andra halvan ropar "rasist" åt den förra halvan för att de har sådan fokus på isbergets vithet, börjar ett par gummibåtar fräsa ikapp akterifrån med en grupp välkammade sjömän i kostym som säger att de vill ta över rodret. Är de räddare i nöden, eller somaliska pirater?

Är vi på väg åt fel håll!

Ja! Många av statens tunga kärnområden lider både av brist på underhåll, felaktiga prioriteringar och aktivt sabotage. Att byta ut skeppets dieselmotorer mot ett gummiband är förvisso miljövänligt, men begränsar räckvidden rätt rejält.

Skolan är grunden till nationens välstånd. Utan nya generationer, nya välutbildade generationer redo att hugga i med att baxa välfärdssamhället framåt ännu en gång, är landet förlorat. Vi kommer stranda på en sandbank i flodkröken och sakta ruttna bort. Skolan har aktivt saboterats av flummare i alla partier. Vi måste få en nystart, där disciplin och kunskap i kärnämnen går före social fostran till välkammade vänsterröstare, trans-certifiering och genus. Ett massivt arbete, som måste utföras på bred front:

• Utbyte av skolledare till ledare, inte följare. Ledare som genomdriver ordning och reda.
• Nedläggning och omstart av all lärarutbildning.
• Nedläggning och omstart av all skolrelaterad forskning.
• Ett betygssystem som både lärare och elever begriper.
• Extern granskning av kvalitet för både kommunala och privata skolor. En granskning där kvalitet inte innebär att man bränner mycket pengar, utan att man uppnår mycket.

Våra ämbetsverk, en gång omutliga bastioner som lät oss svenskar fnysa åt korrupta sydländer, är på väg utför. De måste fås att gå åter till sin kärnverksamhet och släppa tramset runtikring. Jobbar du på MSB ska du se till att bränder går att släcka, oljeutsläpp begränsas, och så vidare. Jobbar du på ett statligt museum ska du vårda samlingarna, inte fokusera på dagens hjärtefrågor. Du ska inte skänka bort statliga hemligheter till hemlig makt, såvida du inte önskar gratis kost och logi för resten av ditt liv. Detta åstadkommer vi genom att:

• Rensa från toppen, som vanligt. Se till att direktiven från politiker till tjänstemän rensas från trams och betonar kärnverksamheten. Ersätt alla chefer som fått sina jobb för att de är så bra på just tramset.
• Återinför tjänstemanna-ansvaret. Kännbara konsekvenser för den som ignorerar uppdraget.
• Sluta tillsätta brorsöner, bastu-polare och Jens Orbacks mosters häst som generaldirektörer. Tillsätt den som är kompetent istället. Och släng den som utser sina brorsöner i arresten. Korruption skall bekämpas!

Liksom punken kunde klara sig med tre ackord, och ingen låt behövde vara längre än tre minuter, tror jag juristen Jakob Heidbrink har en poäng när han hävdar att staten gör för mycket idag. Visst, Beethoven kunde skriva en symfoni som även innehöll en full kör, men även om våra politiker är tämligen döva för våra önskemål är de inga Beethoven. Tar man på sig för mycket blir ingenting ordentligt gjort. Varken tid, ork eller pengar räcker. Det är dags att skära i statens uppgifter. Där finns mycket som är självklart:

• Allt som syftar till folkuppfostran (genus, jämställdhet, trans, HBTQ, 6-8 skivor bröd om dagen, ...) lägger vi ner. Låt folk tänka själva.
• Massor med små myndigheter som inrättats för att politiker ska synas verka ska bort. Jag orkar inte räkna upp dem här.
• Bidrag till hobbyföreningar, religiösa sammanslutningar, politiska partier och slikt tas bort. Medlemmarna får öppna sina hjärtan och plånböcker.

Rättsväsendet mår inte bra idag. Decennier av vurmande för gärningsmännen har gett oss en praxis där straffen för brottslingarna är nästan lika låga som ersättningarna till offren. Förortskids kastar sten på polisen, varpå polisen bjuder på dialogkaffe. De målvaktsbilar jag hörde talas om när jag började jobba i Malmö för 20 år sedan åker fortfarande runt på gatorna, i än större omfattning, och det enda som hörs från politikerna är prat. Det måste till handling:

• Återigen, rensning från toppen. Ut med dialogchefer och in med poliser som har som mål att knäcka buset.
• Precis som vi fick hjälp av lass efter lass av hårdföra, maskulina polska brandmän härom veckan, kan vi inte få in ett gäng sydländska poliser som ger järnet?
• Polisen ska vara den klan i Sverige som man inte muckar med. Inte mer än en gång. För varje kusin gängen kallar in, så ska polisen kunna kalla in två - bättre beväpnade. 
• Bort med halvtidsutskrivningar, ungdomsrabatter, mängdrabatter och annat trams.
• Utvisning av icke-svenskar efter fängelse är väl en självklarhet?
• Fortsatt inlåsning tills vidare ifall utvisning inte kan verkställas är väl en självklarhet? Eller prioriterar vi gärningsmannen före offret?

Vem ska vi rösta på om en månad?

Nej, det tänker inte jag berätta. Låt mig ge några stalltips, bara.

"Previous form" är inte oviktigt. Veckans släpp av en film från Samtiden som kritiskt går igenom Socialdemokratins historia har fått många debattörer att säga att vi inte ska grotta ned oss i historien, utan se framåt. Delvis håller jag med, det är rätt ointressant att rota i vad politiker för tre generationer sedan tyckte och tänkte, lika ointressant som att reda ut om Shakespeare hade rätt åsikter i transfrågan eller ej. Dock är det väldigt intressant att nagelfara vad de politiker som om en månad vill ha vårt förtroende att styra landet har åstadkommit hittills. Har de visat något intresse av att genomföra de löften de givit tidigare? Här finns anledning till viss oro:

• Sossarna har under decennier ägnat sig åt att tycka synd om brottslingar (minns Eliasson undra vad den stackars brottslingen hade varit utsatt för i livet), korrumpera ämbetsverk genom att utse sina brorsöner, och flumma till skolan. Även om de låter lite annorlunda idag, har de verkligen ändrat åsikt? Eller säger de bara vad de tror att du vill höra?
• Alliansen lovade att rensa upp i utnämningsträsket. De nådde inte särskilt långt. De fortsatte utse Eliasson till höga poster. Även om Alliansen låtit fint i skolpolitiken, har resultaten blivit klena. Alliansen är lika anfäktade av genus och HBTQ, och tron att det är statens kärnverksamhet, som sossarna.
• Sverigedemokraterna är verkligen en "Dark horse", en utmanare som kommit från ingenstans och aldrig sprungit i ett lopp tidigare. En satsning på dem är ett köp av grisen i säcken. Enda anledningen att några satsar sina avlöningspengar på dem är att valet just nu är mellan en macka med Marmite, en med "fish paste" (och alla som sett en Miss Marple-deckare vet vad som händer med den som äter den mackan) och en "pot luck".

Vallöften spelar också roll. Vilka säger att de vill gå i den riktning jag skissat ovan, och vilka vill ha mer splittrande identitetspolitik, mer flum och mer korruption? Några partier kommer vara lätta att välja bort redan i första omgången.

Det räcker dock inte med förhoppningar. Politik är inte att vilja, politik är att åstadkomma. För de partier som inte har mer än 50% av väljarna bakom sig följer det senare inte automatiskt av det förra. Vi måste alltså bedöma om de som låter helt rätt, ideologiskt, också har kraften att faktiskt få igenom sitt program. Att först rösta fram Ann Heberlein, och sedan se hur riksdagens moderater röstar igenom Annie Lööfs program, kan vara lite av en besvikelse. Om man röstar på MP och sedan får se Löfven och Åkesson driva igenom flyktingstopp kommer inga offentliga tårfloder eller nya rapvideos från Fridolin att hålla humöret uppe.

Men - invandringen, då!?

Här har jag skrivit ett helt inlägg om valet, och inte sagt ett ord om migrationen. Är jag tokig, det är väl den viktigaste frågan landet någonsin stått inför?

Nej. Ingen av de viktiga oroshärdar jag nämnt ovan är invandringens eller invandrarnas fel. Det är helt hemmagjorda utmaningar, utmaningar vi själva anrättat och själva serverat oss. Invandring eller ej så måste de lösas, om vi inte i förlängningen likt övriga skorvar ska finna oss i att kajka i världsekonomins smutsiga bakvatten.

Det invandringen, den abnorma invandringen, gjort är att ytterligare stressa systemen och tydliggöra förfallet. Därför ingår också för det parti vi ska rösta på att det ger en tydlig plan för hur invandringen ska avstanna, hur de ankomna invandrarna ska integreras, och hur de avvisningsbeslutade invandrarna ska avvisas. Med tydlig plan menar jag då inte att partiets företrädare, likt i frågan om målvaktsbilar, offentligt säger att företeelsen inte är okej, utan att de faktiskt presenterar en plan med tydliga mål och åtgärder som har en realistisk möjlighet att leda till att dessa mål uppfylls. Abnormt för svensk politik, jag vet, men det är dags nu.

Lycka till i valet!