Även en blind DO...

... kan hitta några korn.

Normalt är jag inte särskilt till mig över DO:s bravader. Men nu senast håller jag faktiskt med. DO har fastslagit att det kan vara OK att ha en papperspåse (eller slöja) på huvudet i klassrummet. För detta får hon givetvis mängder med kritik (men även en del stöd); inte skall vi väl ge de religiösa fotfäste i Sverige? Nog för att vi är toleranta, men om någon försöker vara annorlunda på ett för ögonblicket ej godkänt sätt, visst måste det förbjudas?

Carina Hägg argumenterar för att eftersom en del kvinnor slåss för att slippa slöjan, så skall den förbjudas. Tänkvärt. Sen kan vi fortsätta med att förbjuda piercing, eftersom många ungdomar av grupptryck pressas att slå hål på sina kroppsdelar. Eller går det inte an, eftersom det kan drabba dig själv och inte bara några svartmuskiga araber i förorten?

Själv har jag svårt att förstå denna längtan efter att bestämma över andra, vuxna människor. Vi har idag kommit så långt att staten inte längre lägger sig i ifall Fredrik vill kalla sig Ursula och gå klädd i klänning. Vill vi då verkligen att staten skall bestämma att ingen skall få sitta med en papperspåse över huvudet i klassrummet?

Om du fortfarande känner att du inte kan acceptera religiösas anspråk på att få ha sina egenheter i det offentliga rummet, försök då att anlägga ett lite annorlunda perspektiv. Tänk dig att religion är en psykisk sjukdom. Vill du verkligen att den som är sjuk eller handikappad inte skall få ta del av utbildningar? Skall du säga till den rullstolsbundne som vill in i en föreläsningssal: "hörrudu, här i Sverige har vi trappor in i salarna. Antingen slänger du rullstolen eller så stannar du hemma."? Nej, givetvis inte. Så låt då även de religiösa ha sina handikapp ifred.

Men, kan man då invända: religion är väl inte att jämföra med fysiska handikapp? Det är ju bara att strunta i de religiösa påbuden. Nja, så enkelt är det inte. Tänk bara på alla martyrer som stenats, bränts på bål och slitits i småbitar genom åren. Det kan vara lika svårt att driva ut en religiös övertygelse som att växa på en ny arm.

Liberalen i garderoben, del II: Valtersson

Min bild av miljöpartister har varit den av de gamla klassiska ovårdade skäggen iklädda dåligt passande yllekoftor (hmmm... det innebär ju att de ser ut ungefär som jag...), som röker brass i plenisalen, önskar att de levde stenåldersliv i de svenska fjällen, och hoppas att EU är en ond dröm de snart vaknar upp ifrån.

Döm om min häpnad när Mikaela Valtersson klämmer in en artikel på Newsmill: Mänsklig rättighet att invandra till vilket land man vill. Liberalt så det stänker. Oavsett vad man nu tycker om mänskliga rättigheter, så har hon en klockren poäng: det är rätt att människor får flytta på sig om de vill. Och om jag har rätt att bosätta mig i Afrika, så har afrikanen samma rätt att komma hit.

Genast fylls kommentarsfältet av påpekanden om hur stolligt detta är: inte kan vi ta emot alla fattiga, Sverige kommer bli överfullt. Nej, det blir nog inte lätt att ta emot alla fattiga - om det nu är de fattiga som kommer ha råd med biljetten till fjärran Sverige. Men, handen på hjärtat: om man inte kan tillåta en miljöpartist att vara lite utopisk, naiv och icke-realpolitisk - vem kan man då tillåta det?

Liberalen i garderoben, del I: Mona

Nu efter valet och avgången har Mona Sahlin kommit ut som moderat. Helt plötsligt är det bra med låga skatter, arbete istället för bidrag och distans till kommunister. Eller var det verkligen Mona? Det skulle inte förvåna mig om det var Federleys alter ego som iklädd en Mona-mask från Buttericks drog upp den framtida socialdemokratiska politiken medan Mona låg bunden och munkavlad bakom estraden.

Nej, allvarligt talat. Nu kan jag förstå varför Mona gjorde en så blek figur i valrörelsen. Att vilja föra en bred mittenpolitik ihop med miljöpartiet, men tvingas driva vänster-missnöjespolitik ihop med ett parti vars ledamöter står och heilar under Hitlerporträtt (förlåt, knyter näven under Leninporträtt skall det ju vara...) kan inte vara lätt. Att vilja driva mittenpolitik men istället förväntas att argumentera för att stänga amerikanska baser i bl. a. Sydkorea, ja inte konstigt att man inte får så mycket vettigt ur sig.

Så visst är väl Mona värd en andra chans? Nja, inte att driva partiet dit hon vill, det verkar hon inte klara. Politik är inte bara att vilja, utan även att lyckas åstadkomma.

Men varför inte ett par språkrör, enligt känd modell? Mona kan då fokusera på att hitta på smarta utspel, och charma media och marginalväljare. Parallellt kan de hitta en elak buffel av Göran Persson-dimensioner som kan ta den interna diskussionen, och vid behov sätta sig på tredskande revolutionsromantiker och fackföreningspampar.

Gubbradio?

En insändare i Sydsvenskan önskar en radiokanal för mogna människor. En utmärkt idé, tycker jag. Skribenten är visserligen i villfarelsen att detta innebär mer Glenn Miller i radion, men jag vet vad vi gubbar vill ha: Ramones, Sham 69, Pink Floyd, Cream, Eddie Meduza, Sex Pistols, Clash. Låt följande tre ackord välkomna gammal bra musik åter i radion:

Hem till gården

Har jag berättat om min uppväxt i det gråtrista folkhemmet, där krogarna antingen serverade oxfilé black & white eller plankstek, dryckesvalet bestod av en stor stark eller husets röda, alla skulle gå i samma skola, ingen skulle köpa dricka (men alla söp till till helgen), ingen såg på TV men alla visste vad som hänt i Dallas, och socialdemokraterna hade haft regeringsmakten sedan medeltiden? Jaså, ni är trötta på tjatet. Då är det väl skönt att vissa sprickor syns i det socialistiska molntäcket.

Nu verkar alliansen öppna för att gårdar skall kunna sälja alkohol, samt att det skall bli lättare att köpa drycker till maten. Hör och häpna:

• Butikerna skall, utöver egenproducerade drycker, kunna sälja öl, vin & sprit från även utländska leverantörer
• En sushi-bar skall kunna servera sake till maten

Blir då inte resultatet totalt fyllehaveri, och till gårdsbutiker förklädda outlets där gigantiska lastpallar med kosken och tinto reas ut till berusningsträngtande kunder? Nja. Systembolaget kör för närvarande en reklamkampanj på TV där man visar på faran av ett avreglerat monopol; där vinstintresserade butiker gör storinköp av populära varor. Men bolaget då, brukar de inte själva skryta med att de är en av Europas (världens?) största inköpare, och därmed får storköpsrabatter? Det borde ju just innebära storinköp...

Jag ser det mer troligt att det blir som i min lilla by. Där är tillräckligt många människor intresserade av att hellre ta en bit svindyr mörk choklad då och då, än att vräka i sig ett kilo färgat matfett till helgen. Därför kan byn bära en liten chokladbutik, som säljer importerade, goda och dyra delikatesser från hela världen. En gårdsbutik, med sin måttliga storlek och omsättning, skulle ju t. ex. kunna få för sig att importera sånt här - vilket knappast är aktuellt för en butikskedja i Systembolagets storlek.

Till sist kan jag inte låta bli att gnälla lite över Kristdemokraterna. Kan de aldrig bestämma sig? Skall de ställa sig in hos oss i verklighetens folk, eller skall de stryka de småländska godtemplarna medhårs? Som de vacklar lär de stöta bägge grupperna ifrån sig. Snälla KD, bestäm er för en modern, frihetlig alkoholpolitik idag!

Mona in memoriam

Efter att ha ätit på sin sista chokladbit ett tag, har nu Mona kastat in handduken.

Vad skall man då säga om det, som högerspöke? Skall man fira, dricka gravöl eller bara rycka på axlarna?

Att jubla och räkna ut socialdemokratin är förhastat, minst sagt. De har krypit ned mot 30%, samtidigt som moderaterna krupit upp mot 30%. Om trenden vänder kommer gapet snabbt bli stort. Och en knäckt socialdemokrati är samtidigt det sista ett högerspöke vill ha. Regeringen Reinfeldt verkar ju nu efter valet satsa på att hålla bollen på egen planhalva och passa målvakten vid behov - dvs inga nya reformer. Trist, för en annan som vill ha liberala systemskiften som fri invandring, fri etablering av friskolor (även med brutal religiös eller politisk inriktning), frihet från övervakning osv.

Vad skall vi då ha för ny S-profil? En högersosse, en sån som Östros hoppade ut ur skåpet och bekände sig som häromdan, blir rätt trist. Då slåss S och M om samma politik i mitten. En vänstermupp kan i och för sig ha det bra med sig att vänsterpartiet kommunisterna raderas ut från riksdagen, men om S för en 5%-politik blir de inga seriösa utmanare. Och seriösa utmanare bör vi ha.

Varför det? Jo, Reinfeldt är inte särskilt pressad för närvarande. Han sitter och suger på ramarna, nöjd med att ha makten, men verkar inte veta vad han skall med den till.

Min önskesosse är en ideolog. Någon som kan berätta för mig varför till och med jag borde rösta på sossarna. Någon som kan berätta för verklighetens folk hur valfrihet i vården, kadaverdisciplin i skolorna och en effektiv och övervakad poliskår passar ihop med den socialdemokratiska drömmen. Någon som kan visa hur invandringen hjälper till att bygga Sverige, och hur problemförorterna byggs bort, och därmed vinner tillbaks vänsterväljarna från SD. Någon som lägger upp en bostadspolitik som förenar avsaknad av segregation med att människor tillåts äga sina egna bostäder.

För då blir även högern tvungen att börja fundera på sin ideologi, och formulera ett lockande alternativ till den socialdemokratiska modell de administrerar idag. Visst, Reinfeldt, du har övertygat folket om att du är en lika god socialdemokrat som de till vänster. Visa oss nu vad för moderat du är!

Mona om dig själv

Nu har Mona satt sig i klistret igen.

Häromveckan avslöjades det att en moderat riksdagskvinna, nuförtiden partisekreterare, har åkt på en konferens med biljetten betald av ett oljebolag. Givetvis kritiserades det skarpt av Mona Sahlin. Varpå medierna avslöjar att Mona själv blivit bjuden på tennistävlingar veckan innan.

En sak man kan lära sig av att titta på tennis är uppenbarligen att även om man har ett upplagt smashläge så tenderar bollen att komma tillbaks till den egna planhalvan.

Som vanligt sägs det bäst av bloggens egen hovpoet: