... kan hitta några korn.
Normalt är jag inte särskilt till mig över DO:s bravader. Men nu senast håller jag faktiskt med. DO har fastslagit att det kan vara OK att ha en papperspåse (eller slöja) på huvudet i klassrummet. För detta får hon givetvis mängder med kritik (men även en del stöd); inte skall vi väl ge de religiösa fotfäste i Sverige? Nog för att vi är toleranta, men om någon försöker vara annorlunda på ett för ögonblicket ej godkänt sätt, visst måste det förbjudas?
Carina Hägg argumenterar för att eftersom en del kvinnor slåss för att slippa slöjan, så skall den förbjudas. Tänkvärt. Sen kan vi fortsätta med att förbjuda piercing, eftersom många ungdomar av grupptryck pressas att slå hål på sina kroppsdelar. Eller går det inte an, eftersom det kan drabba dig själv och inte bara några svartmuskiga araber i förorten?
Själv har jag svårt att förstå denna längtan efter att bestämma över andra, vuxna människor. Vi har idag kommit så långt att staten inte längre lägger sig i ifall Fredrik vill kalla sig Ursula och gå klädd i klänning. Vill vi då verkligen att staten skall bestämma att ingen skall få sitta med en papperspåse över huvudet i klassrummet?
Om du fortfarande känner att du inte kan acceptera religiösas anspråk på att få ha sina egenheter i det offentliga rummet, försök då att anlägga ett lite annorlunda perspektiv. Tänk dig att religion är en psykisk sjukdom. Vill du verkligen att den som är sjuk eller handikappad inte skall få ta del av utbildningar? Skall du säga till den rullstolsbundne som vill in i en föreläsningssal: "hörrudu, här i Sverige har vi trappor in i salarna. Antingen slänger du rullstolen eller så stannar du hemma."? Nej, givetvis inte. Så låt då även de religiösa ha sina handikapp ifred.
Men, kan man då invända: religion är väl inte att jämföra med fysiska handikapp? Det är ju bara att strunta i de religiösa påbuden. Nja, så enkelt är det inte. Tänk bara på alla martyrer som stenats, bränts på bål och slitits i småbitar genom åren. Det kan vara lika svårt att driva ut en religiös övertygelse som att växa på en ny arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar