Ständigt denne Vilks

I kölvattnet på våra svenska pyroteknik-entusiaster kommer återigen de som tycker att Lars Vilks borde ha vett att inte provocera, till exempel här.

Bloggägaren undrar: VAD vill Lars Vilks säga med sin "konst" .. mer än att hamna i det mediala strålkastarljuset?

Min stilla undran är: Har du funderat på att gå till källan, dvs Vilks själv? Jag har läst lite på hans blogg, och där lärt följande:

* Ja, Vilks är en provokatör, det erkänner han glatt själv. Men: dagens konst består i stor utsträckning av provokatörer. Om vi plockar bort dessa, återstår snart bara hötorgsmålarna. (OK, själv är jag en sån där outbildad tölp som gillar skepp i solnedgången, badande dalkullor och annat figurativt skräp, men där håller ju inte konstvärlden med mig).
* Nej, Vilks har inte avsett att provocera muslimer. Han har haft siktet inställt på det svenska konstetablissemanget. Lite kort tolkar jag honom så här: Idag är provokation en väsentlig del av konsten. Dock är det bara vissa provokationer som är 'tillåtna': sådana riktade mot konservativt borgerskap, nyliberaler, George Bush, påven. Dvs provokationer som inte provocerat en enda människa de senaste 50 åren. Vilks såg därmed till att göra en provokation - rondellhunden - som garanterat skulle få etablissemanget att gå i taket. Och det lyckades han med.

Samtidigt har han råkat såra och provocera muslimer. Antagligen var han inte helt omedveten om att detta skulle ske, heller, även om mordbrand och k-pistar kanske inte ingick i förhoppningarna. Är då detta fel?

Här finns en tydlig parallell: Elisabeth Olsson-Wallins (O-W) Ecce Homo-bilder.

Varken Vilks eller O-Ws bilder är särskilt konstnärligt högstående. Den ena ritar streckgubbar, den andra tar foton som estetiskt påminner om Jehovas Vittnen-broschyrer. Detta är samtidigt totalt irrelevant. Konstverket är inte bilderna, utan provokationen och reaktionerna på dem. Och där har bägge lyckats väl...

I bägge fallen har det diskuterats livligt om verken inte är onödigt provocerande. Jag tror inte O-W hade som avsikt att provocera troende kristna, men en del blev ändå rätt ledsna av att se bilder av Jesu könsorgan. Så man kan ha en lång diskussion om ifall det goda syftet med provokationen var värd alla ledsna människor eller ej.

Men, sen kommer det "roliga": både O-W och Vilks blev mordhotade. Alltså: någon vill släcka ett liv pga en bild. Då känns det väldigt ointressant att sitta och diskutera ifall en bild har bra konstnärlig kvalitet eller ej.Då känns det betydligt viktigare att diskutera ifall det är rätt att mörda människor för att man inte håller med dem eller ej.

Min poäng - har jag en? Ja. Visst, man kan tycka att det väsentliga i sammanhanget är att Vilks ska ge tusan i att provocera. Men då får man i konsekvensens namn också be Olsson-Wallin och de som kritiserar påvens kondompolitik att hålla käften. Nån kan ju bli ledsen.