Min bild av miljöpartister har varit den av de gamla klassiska ovårdade skäggen iklädda dåligt passande yllekoftor (hmmm... det innebär ju att de ser ut ungefär som jag...), som röker brass i plenisalen, önskar att de levde stenåldersliv i de svenska fjällen, och hoppas att EU är en ond dröm de snart vaknar upp ifrån.
Döm om min häpnad när Mikaela Valtersson klämmer in en artikel på Newsmill: Mänsklig rättighet att invandra till vilket land man vill. Liberalt så det stänker. Oavsett vad man nu tycker om mänskliga rättigheter, så har hon en klockren poäng: det är rätt att människor får flytta på sig om de vill. Och om jag har rätt att bosätta mig i Afrika, så har afrikanen samma rätt att komma hit.
Genast fylls kommentarsfältet av påpekanden om hur stolligt detta är: inte kan vi ta emot alla fattiga, Sverige kommer bli överfullt. Nej, det blir nog inte lätt att ta emot alla fattiga - om det nu är de fattiga som kommer ha råd med biljetten till fjärran Sverige. Men, handen på hjärtat: om man inte kan tillåta en miljöpartist att vara lite utopisk, naiv och icke-realpolitisk - vem kan man då tillåta det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar