Ett feministiskt mellanspel

Dags för mig att bli radikalfeminist några minuter. Ja, eller i alla fall erkänna att de kan ha en del att komma med emellanåt.

Jag läser om barnkläder. Det är svårt att hitta annat än mörka kläder till gossar. Med jämna mellanrum kommer upprop om kampanjer och bojkotter emot klädkedjor och leksaksföretag för att de delar upp pojk- och flickavdelningarna och erbjuder ett tämligen snävt utbud på respektive avdelning.

Här skulle det ju kunna vara lätt för en konservativ liberal att göra sig lustig över ropen på bojkott. Visst ska företagen få göra som de vill? Visst ska de få spegla tidsandan och kundernas behov?

Jodå. Men - dags att göra det politiska personligt.

Jag har en liten ljus grabb, lik Emil i Lönneberga, ungefär lika busig också, som klär utmärkt i annat än kamouflagegrönt. Hittar han en sådan tröja tar han den gärna på sig. Men: redan i dagis lärde han sig att pojkar har en svår rosa-allergi som gör att man inte vågar närma sig vissa hyllor. Så halva utbudet har han inte ens en chans att se. Häromåret var vi på Disneyland. Där, i ett stånd med blandade kläder, hittade han en Kalle Anka-tröja som han älskar, han plockar den direkt ur tvättkorgen om han får syn på den. Men i en svensk butik hade han aldrig haft en chans att hitta tröjan, den hade varit gömd djupt inne i rosa fiendeland. Tröjan är nämligen alldeles täckt av glitter. Inget som tycks störa honom, eftersom ingen talat om för honom att det är en tjejtröja.

Så, vad göra? Dags för bojkott? Nej, som liberal gillar jag ju inte bojkotter. Jag gillade inte Sydafrika-bojkotten, jag gillar inte Kuba-bojkotten, och jag kommer inte att gilla bojkotter av privata företag. Så låt oss byta namn på det. Kundmakt gillar jag, däremot, och individens fria val. Låtom oss alla köpa de kläder som tilltalar oss. Förhoppningsvis är vi så många att företagen inser att här finns en marknad. Ungefär samma sak, bara med lite mindre högstämd retorik.

Det kan dock bli lite svårt att genomföra aktiva köpval i praktiken. Vi vanliga svensson som inte bor nära innerstadens boutiquer har ett köpcentrum med samma gamla vanliga 2-3 butiker att välja på. Tack och lov för postorder!

Mitt råd till butikerna: skapa ett ingenmansland mellan de rosa och brungröna stridszonerna. Ni får gärna ha kvar pojk- och flickavdelningarna för min del, själv slipper jag gärna damtrosavdelningen när jag köper kläder till mig själv. Men inrätta en liten avdelning där Superman och Barbie kan mötas på tröjorna

Max idioti

Jag läste just (ja, jag ligger lite efter) att hamburgerkedjan Max hade vägrat servera romer kaffe. Är de inte riktigt kloka? Vettiga näringsidkare glädjer sig över att kunderna söker dit. Mycket riktigt är twitter i uppror (#maxgate). Även jag är upprörd. Det här är inte bara politiskt, utan personligt. Min grabb har en rom i sin klass, som emellanåt kommer hit och leker. Tanken att den grabben skulle få stå och vänta utanför ifall vi åkte in till Max är rätt obehaglig.

Sen slås jag av en annan tanke. För ett tag sedan blev Kent Ekeroth utslängd från en krog. Ord verkar fortfarande stå emot ord vad gäller om han blev diskriminerad eller om han helt enkelt kastades ut för att han betedde sig som en tölp. I vilket fall, så var en rätt vanlig reaktion ifrån Kents belackare att en krog inte är en offentlig plats, och att ägaren har rätt att bjuda in eller kasta ut vem de behagar. Vilket ju är svårt att protestera emot för mig, som en den privata äganderättens och företagsamhetens profet.

Men vi får väl bestämma oss. Är det rätt att kasta ut vem man behagar, eller ej? Eller beror det på färgen på ens hud, vilket väl är det sista det borde få bero på?

Ett synsätt är att det är enbart vissa svaga grupper som ska ha lagligt skydd att få gå in på vilken krog som helst: HBTQ och mörkhyad lär höra dit. Fattiga vita invandrare från Rumänien? Kvinnor? Barn? Handikappade? Pensionärer? Arbetslösa? Sverigedemokrater? Listan lär kunna göras lång, och många kommer vilja komma in på den.

Jag gillar inte sådan särlagstiftning. Just därför att det blir ett uppdelat samhälle där vi måste officiellt registrera vår tillhörighet. Dessutom så är risken stor att just de som verkligen är ringaktade av majoritetssamhället är de sista som kommer in på listan, eftersom det är majoritetssamhället som skapar listan.

Så jag har två förslag:

1. Låt företagare avgöra vem de vill betjäna. Om ABF inte vill hyra ut till Sverigedemokrater, Landskrona kommun inte vill hyra till socialbidragstagare, Facebook stänga av alla som visar en kvadratcentimeter hud, Visa/Mastercard inte ge ut kort till socialister, så låt dem hållas. En sant liberal åtgärd? Nja. Många branscher domineras av ett fåtal aktörer, och att bli utestängd kan ge svåra konsekvenser. Hur fasen lever man utan Internet och bankkort idag?
2. Tvinga företagare att betjäna alla som halar upp kosing. Jämlikt, eller hur? Lite praktiska problem, bara. Jag vet inte riktigt hur den lagstiftning skulle se ut som skulle driva igenom detta, eller hur den kan funka emot internationella företag. I viss utsträckning kan vi dock börja. Banker har oktroj från staten, så det är bara att dra in den för den som vägrar någon att öppna sparkonto. Krogar har utskänkningstillstånd. Liksom tillståndet idag dras in för den som serverar till berusade, så kan tillståndet i framtiden dras in för de som inte serverar nyktra.

Vad sägs? Vilken modell är att föredra?

Extremisterna marscherar

Tidningarna hade i veckor varnat för uppladdningen inför 1 maj, att våldsamma extremister skulle marschera. I Jönköping hade till exempel nazister sökt och fått demonstrationstillstånd. Eftersom jag bor i ett av nazismens historiskt bruna tillhåll, sydvästra Skåne, så räknade jag med lite aktivitet även här. Ni minns väl hur både student- och lärarkår var infekterade av det bruna viruset under 2:a världskriget?

Och visst. Idag rapporterar lokalblaskan om att våldets apologeter marscherade i Lund, till massiv poliseskort. Efter ett tag utbrister vild kalabalik mellan demonstranter och polis, varvid de senare haffar några demonstranter. Till slut kan tåget ta sig till sin slutdestination, en av de studentnationer som än idag håller diktaturens flagga högt.

Motdemonstranterna då? Ja, idag var de som bortblåsta. Eller rättare sagt: de gick med i tåget. För idag var det brunvänstern, Revolutionär 1:a maj, som demonstrerade. Så medan ett tåg i Jönköping fyllt av människor som vill hänga mig i närmsta lyktstolpe för min mångkulturella politik kantades av buande människoskaror, så fick det tåg som var fyllt av människor som vill hänga mig i närmsta lyktstolpe för min kapitalistiska politik gå ostörda. Förutom av polisen, då. I bägge fallen fanns en rejäl polispatrull på plats. Enda skillnaden verkade vara att i Jönköping fick polisen skydda demonstranterna, medan i Lund polisen fick skydda omgivningen ifrån demonstranternas bengaliska eldar. Samma stolpskott i demonstrationstågen, dock.

Efter att jag fått häva ur mig ovanstående vill jag tipsa om dagens obligatoriska läsning: Anna Troberg. Bättre kan jag inte uttrycka det. Många vill att vi skall rensa ut nazisterna från våra gator, inte tillåta dem att sprida sina åsikter. Eh, vänta lite nu, vilka var det på 30-talet som rensade gatorna och hindrade oppositionella från att tala fritt. Nazisterna? Är det verkligen det exempel vi vill följa?
Och, om vi nu skall rensa ut nassarna, med hänsyn till högstämda paroller om "alla människors lika värde", vilka kommer härnäst? De som vill hänga alla kapitalister lär ligga rökt till. Och sen anser ju vi gammelkristna att människolivet börjar vid födseln, så alla som inte ger foster "lika värde" får ju hålla käften. Och så vidare. Till sist är det bara jag som får säga något. Och då blir det ganska tyst.

Dagens vinnare

Ja, dagens vinnare i tävlingen om bästa sättet att hantera tokvänstern är onekligen Bawar Ismail, med sitt inlägg "Vinn en resa till Kuba!". Jag önskar att jag kunde prestera samma lätta, skrattmagontsskapande satir.

Några ord om invandringen

Det verkar som varje inlägg jag skriver handlar om vännen Jimmie. Jag måste sluta med det. Så låt mig nu försöka skriva av mig mina invandringspolitiska tankar för ett tag framöver.

Men först några kloka ord från britten Kenan Malik. Han skriver om hur en chef på Mozilla, Brendan Eich sade upp sig efter att det blev känt att han för några år sedan donerat pengar till en kampanj emot homosexäktenskap.  Företaget påpekar att chefens åsikter bryter mot företagets värdegrund. Upprörande, eller hur? Ja, att företag känner behov att distansera sig från en av sina medarbetares åsikter.

Maliks tes är att han förvisso har radikalt annorlunda åsikter än Eich. Han vill gärna att den senares åsikter raderas ur samhällskroppen. Men: detta skall inte ske genom att de som har dessa åsikter sparkas och marginaliseras, utan genom att Malik står upp i öppen debatt och för fram sina argument.

Vilket ju osökt för mig in på den svenska åsiktskorridoren, där den som har fel åsikt också kan räkna med att inte få jobb. Eller att inte vara välkommen på arbetsplatsbesök.

Vilket för mig in på en artikel i en kulturspalt häromdagen. Patrik Svensson tycker det är helt rätt att mota bort SD från arbetsplatser. SD gör skillnad på människor, vilket går helt emot allt vad arbetsplatserna står för. Och här gör Svensson faktiskt något som är riktigt bra: från den vanliga floskeln om lika värde, går han vidare till att tala om för oss rent konkret vad det är för fel på SDs politik:

1. De motsätter sig att papperslösa skall få icke-akut vård
2. De är emot tolkhjälp i vården
3. De är emot akut tandvård till papperslösa barn
4. De vill att vårdpersonal skall vara tvingade att anmäla papperslösa till polisen
5. De vill att det skall vara kriminellt att hjälpa en papperslös

Äntligen har vi något konkret att diskutera. Till min förskräckelse finner jag att jag tydligen verkar vara en sådan där hjärtlös, rasistisk typ som inte tror på människors lika värde. Detta trots att jag är en av de tokliberaler som vill släppa invandringen fri. Jag är nämligen också en regelfascist. Ja, jag vill se ett liberalt samhälle med så få regleringar som möjligt. Men har vi en regel, så ska vi banne mig också följa den, tycker jag. Bestämmer riksdagen att det är förbjudet att gå över vid röd gubbe så skall polisen övervaka och haffa alla som bryter mot regeln. Vi ska inte strunta i regeln för att vi tycker den är löjlig, utan i så fall avskaffa den.

En regel som riksdagen fattat med stor majoritet är att vi ska ha en reglerad (eller, som de kallar det, generös)  invandring. Vilket innebär att några får komma in, medan det stora flertalet inte får komma in. Min åsikt är då att den som struntar i regeln och tar sig in i Sverige i alla fall skall straffas hårt. Inte belönas. Så min åsikt om papperslösa är att det skall vi inte ha några. Allra helst skulle jag vilja ha det fixat genom att alla får tillåtelse att släppas in. Men när inte resten av folket håller med, då får vi upprätthålla den regel vi har. 

Alltså vill jag ha tokstopp för all hjälp till papperslösa. Polisen och resten av samhället skall göra vad de kan för att vi inte ska ha några papperslösa här. Låt mig gå igenom SDs punkter igen:

1. Ingen icke-akut vård till papperslösa? Helt rätt. Den som inte har rätt att vistas här, har inte rätt till sjukvård. Det enda de har rätt till är en enkelbiljett hem. Enligt den regel folkmajoriteten stiftat. Att först förbjuda inresa, och sedan belöna brott mot denna regel med gratis sjukvård, är för mig helstolligt.
2. Ingen tolkhjälp? Nej, här håller jag inte med. Det är viktigt att läkare kan förstå patienterna. Ibland skulle jag vilja ha en tolk så jag förstår vad läkaren säger. Dock ligger ett stort ansvar på de som kommer till Sverige att lära sig svenska; tolkhjälpen är en nödlösning som kan tas till för nyanlända. Utan svenskakunskaper står man sig slätt vid kontakter med myndigheter, jobbsökande osv.
3. Ingen akut tandvård? Ja, jag håller även med SD här. Den som är papperslös och har behov av tandvård kan få denna i hemlandet. Bara att rapportera till närmsta polisstation för vidare befordran hem.
4. Att vårdpersonal skall tvingas anmäla papperslösa till polisen? Det kan väl ändå ingen vara för? Dags att problematisera:
   Vi hade nyligen en debatt om samvetsfrihet inom vården, där alla på den goda sidan var överens om att man absolut inte kan vägra utföra aborter bara för småsaker som att man anser att det är barnamord. Alltså: inom vården måste man göra som arbetsgivaren säger. Sen tror jag redan det är praxis att allvarliga brott anmäls inom sjukvården. Om det kommer in en HA-medlem med skottskador, håller sjukvården då polisen utanför? Om min fru kommer in på akuten blåslagen, kommer sköterskorna då skydda mig från närgångna polis- och socialassistentfrågor? Knappast. Så jag tycker det är rimligt att arbetsgivaren uppmanar sina anställda att anmäla misstänkta lagbrott - och papperslöshet är ett  brott. Ni som inte ville ha samvetsfrihet, var landar ni nu?
   Själv tycker jag två saker: Det är rimligt att samhället föreskriver offentliganställda att anmäla lagbrott. Det är även rimligt att anställda har samvetsfrihet, så att den som vurmar för illegala immigranter kan slippa anmäla dem.
5. Ska det vara kriminellt att hjälpa papperslösa, då? Tja. Lagar som gör det olagligt att hjälpa brottslingar är inget nytt, vi som tittar på utländska deckare stöter ofta på frasen "aiding and abetting a criminal". På ett vis är det redan olagligt att hjälpa papperslösa: den som smugglar in papperslösa kan drabbas av kännbara straff. Är det då så fullständigt moraliskt förkastligt att utöka detta till att hjälpa de som tagit sig in i landet?
   Själv landar jag i att vi nog inte ska kriminalisera hjälpandet av kriminella, utom möjligen för svåra brott.

Jag tycker inte SDs punkter ovan känns så hemska. Jag håller inte med om alla, men jag ser inte hur den som driver denna linje blir en ovärdig människa som man inte kan ha något umgänge med. Men så är jag ju en av de som gillar olika.

SDs invandringspolitik är nog den näst sämsta jag stött på. Den sämsta? Den som vi har idag, den som kallas generös. Den bygger på att vi har murar och taggtråd gentemot Afrika. Den bygger på att hundratals dör i sina desperata försök att nå de europeiska lyckorikena. För vad skulle hända med dagens politik den dagen som murarna revs? Jo, då skulle vi alla raskt anamma SDs politik. Vi skulle själva få göra det hundarbete som vi nu lämnar över till Libyen, Grekland, Spanien osv. Dagens invandringspolitik känns lite som att driva ett kasino med garanterad jackpot till alla spelare, men där man ser till att alla dörrar in till kasinot är låsta. Solidariskt, pyttsan.

Min invandringspolitik, då? Släpp gränserna! Låt vem f-n som vill komma hit!

Men välfärdsstaten då? Hur kan vi försörja alla de som kommer in? Stopp där, jag sa bara att vi öppnar gränsen. Jag sa inget om att försörja någon. Vem som helst får komma in, men de får tamejtusan försörja sig på egen hand. Välfärdsstaten är för svenska medborgare.

Ok, det var ju ett effektivt alexanderhugg, men finns där inga nackdelar? Jodå, massor. Inga politiska förslag har enbart fördelar, inte ens avskaffandet av spritmonopolet.

• Klassklyftor. Vi riskerar att få skaror av hitflyttade urfattiga människor utan jobb och bostad. De som tidigare lade hundratusingar på flyktingsmugglare klarar sig nog bra, de kan lägga pengarna på en bostadsrätt och en falafelvagn istället, men nya och fattigare invandrare kan nu komma in när gränshindren undanröjts. Nåväl, för oss tokliberaler är ju inte klassklyftor i sig något problem. Vi har inget emot fattiga, och gör inte skillnad på människor.
• Synligt utanförskap. Många i Afrika är ohyggligt fattiga, saknar mat, sjukvård, platt-TV och annat viktigt. Det gör oss inget, eftersom vi inte ser det ifall vi inte har Kunskapskanalen på på vår egen platt-TV. Men nu kommer de fattiga sitta längs gatorna, bygga favelas runt Vellinge, knacka dörr för att hitta jobb. De rumänska tiggarna blir en västanfläkt i jämförelse. Kan svensken acceptera det?
• Kriminalitet. Ja, jag misstänker att klassklyftor och utanförskap kommer skapa kriminalitet. Den som inte har mat till barnen ser till att fixa det, på något sätt. Vilket säkert kommer öka vår benägenhet att skapa 'gated communities', vilket jag absolut inte ser positivt på.

En annan sak jag inte löst är den sociala mobiliteten. Fattiga invandrare som inte har tillgång till svensk sjukvård, socialbidragsnorm osv - vad händer när de får barn? Kommer barnen ärva utanförskapet? Inte kunna gå i svensk skola? När blir en invandrare svensk, och får komma in i den varma gemenskapen? När de själva arbetar och betalar skatt?

Jag har en del kvar att tänka på. Målsättningen med min invandringspolitik är att det skall vara lätt att komma till Sverige och bli en produktiv del av samhället, samtidigt som samhället skyddas från alltför stora utgifter.

Jag misstänker att de flesta som läser det här anser min politik vara helt vansinnig. Ok. Har du bättre förslag? Förslag som innebär att halva Afrika slipper stångas mot taggtråden, och som bevarar välfärdssamhället?

Det var en gång...

Ja, det var en gång så att varje saga började med orden "det var en gång...". Så icke längre. Nuförtiden verkar varje skrämsig saga börja med "Jimmie Åkesson...". Den gode Jimmie verkar ha en sällsynt förmåga att locka fram antidemokraterna, både i sitt eget parti, där de antingen blir uteslutna eller skickas i exil till Ungern. Herrejösses, jag länkade just till Fria Tider. Nåväl, här kommer en länk till en extremisttidning på andra kanten som jämvikt.

Veckans saga börjar med att Jimmie och hans hov vill resa ut i riket för att se hur vanligt folk har det. Något inte helt ovanligt bland de höga och mäktiga i vårt land. Denna gång ville de till akutmottagningen i Malmö. Varpå en del ur personalen kukade ur rejält. De startade ett upprop för att Jimmie skulle portas från akuten. De som vill att man inte ska göra skillnad på människor vill göra skillnad på Jimmie och andra partiledare. Orsakerna som framförts är:

• Patientsäkerhet. Det sägs inte klart ut, men jag antar att det syftar på att Jimmie är en hotad person, och att någon kanske går bärsärk inne på avdelningen, försöker slänga en tårta i plytet på en sverigedemokrat, missar och träffar en patient istället.
• Allas lika värde. Detta är inskrivet i regionens stadgar. Hur kan man då ta emot någon som inte står för allas lika värde?
  Tja, för det första så är det där ju något det nog råder delade meningar om. Jag misstänker att Sverigedemokrater överlag inte anser sig stå för att andra människor är mindre värda. Skall vi döma Sjöstedt efter vad vi gammelmoderater tycker han står för? I så fall tror jag att det någonstans i regionens stadgar står att man inte ska hylla folkmord och Gulag. Och att dela upp människor i arbetare och utsugande kapitalister är också att tilldela människor olika värde.
  För det andra misstänker jag att det inte heller i regionens stadgar står något om att man skall porta människor med andra åsikter.

Sen får sagan ett nytt kapitel. Någon, gissningsvis med sympatier för Jimmie, mordhotar de som vill porta Jimmie. Och här blir jag lite förbryllad.

Ingenstans på våra kultursidor läser jag nämligen några förstående, igenkännande och stöttande tankar om de som mordhotar. Det borde ju annars vara upplagt: i det här fallet så har några människor försökt hindra en folkvald att besöka folket. Antidemokratiskt. Och antidemokratiskt är också fascistiskt, har vi lärt oss. Och "antifascism är självförsvar" är en slogan som går hem på kultursidorna. Så varför står de inte upp för sina antifascistiska kamrater på kultursidorna?

Ifall ni undrar så tycker jag själv att de som mordhotat antidemokraterna är avskum. Jag ogillar våld. Oavsett om det är brunt eller rött våld.

Hur tycker jag att de som ogillar Jimmies politik bör hantera situationen? Ja, ungefär på samma sätt som de som ogillar Fredriks, Stefans eller Jonas politik bör agera. Tag emot politikern med öppna armar, och ta chansen att delge honom en bit av din verklighet. Redan Jesus lärde att det var bättre att sätta sig och ta en pilsner med syndarna än att stå på avstånd och beskärma sig. Fisförnämt och fjärt, kallas det senare.

Äntligen en enad front emot våldet

Häromdagen hände, som ni säkert redan läst om överallt, något tragiskt här nere i söder. Inför en match mellan Djurgården och Helsingborg blev en besökande supporter ned- och ihjälslagen. Tragiskt.

En glädjande följd av detta illdåd är att Sverige nu står upp som en man emot fotbollsvåldet. Tidningarna ropar efter hårdare tag, polisiär spaning och långa straff. Inte minsta urskuldande och ursäktande av gärningsmannen. Det värmer ett gammalt moderathjärta, som önskar att hans gamla parti fortfarande drev dessa konservativa kärnvärden.

Ingenstans höjs några röster för att några supportrar är fulare/finare än de andra. Inga Stockholms-krönikörer med hjärtat hos DIF har ännu hörts yttra att det är dags att gå till motattack emot Skåne-supportrarna. Ingen här nere har hävdat att tillresta supportrar får skylla sig själva. Nej, alla är helt eniga om att våldet, oavsett vilket lag det kommer ifrån, är fotbollen till förfall, helt oursäktligt och skall bekämpas stenhårt.


Vad jag önskar att det vore likadant i politiken.