För att börja med "humbug":
I gårdagens tidning kunde vi läsa om hur svenska forskare sågar den rapport som Försvarshögskolan skrev 2009 om hur islamismen sprids i Rosengård. Rapportens författare, Magnus Ranstorp, svarar idag. Hans tes är att vänstermuppar förklädda till forskare sedan länge blundat med bägge ögonen och gjort sitt bästa för att förneka alla problem/utmaningar som skulle kunna ha med Islam att göra.
Va, svenska forskare med Mao-glasögon, kan det vara så illa? Jodå, läs även dagens ledarsida, där ledarskribenten Bredberg berättar om hur hans svåger, Aje Carlbom, skrev en liknande rapport 2003, till skillnad från Ranstorps rapport ett riktigt forskningsarbete, men att även detta togs emot tämligen kallt av islamforskarna. Det man kan undra lite över, förutom forskarna, är Sydsvenskans ledarsida: om ni nu har så nära band till forskare som vet läget, var har er islamistkritik varit det senaste decenniet? Rädda för att gynna SD?
Sen kan vi spä på med att i tidskriften Kvartal lyssna på en psykiatriprofessor som berättar om den ovetenskapliga vänstervridningen inom hans eget fält.
Humbug är sannerligen inte att ta i i överkant. Tyvärr lever 68-vågens antifaktavåg kvar i flera humaniorafält, vilket gör det väldigt svårt att i debatter använda argumentet "forskning visar att...". Risken är att det bara är någons ideologiska insikter eller "analys" man vidarebefordrar. Dags att rensa ut och börja om från början. Att gå till den internationella forskningen hjälper heller inte alltid; skolforskning i både USA och Storbritannien verkar lika politiserad.
Sen kommer vi till bah. Bah-Kuhnke, alltså. Efter Kaplans gråvargs-fadäs verkar alla miljöpartister som har ett par hjärnceller kvar efter att ha stått och målat båten med giftfärger vilja distansera sig lite lagom från Kaplan, utifall att Löfven skrider till handling (osannolikt, förvisso, men vem vet). Bah-Kuhnke hävdar:
"Jag tycker det är ytterst olämpligt att vi statsråd finns i sammanhang där extremister också finns."Ok. Då vet vi. Att bli inbjuden till samma middag som en extremist, och snällt sitta kvar på denna middag, en bit bort från den däringa extremisten, det är fult.
Men att ta en selfie med extremister, då?
Jämför även "The posthumus papers of the Pickwick Club.
SvaraRaderaYou are a humbug, sir!
Men att ta en selfie med extremister, då?
SvaraRaderaDenna kommentar uppvägde all gråt man annars har i halsen iallafall en liten stund när man läser om och ser hur tillståndet i fd Sverige numera Absurdistan är.
Hej.
SvaraRaderaOm du är känslig för humbug och ormolja, så undvik Skolverkets diverse instruktioner och läroplaner.
Den svenska skolan är likt besättningen på 'Nostromo' infekterad av en parasit, och de besättningsmedlemmar som inser problemet rekommenderar troligen samma lösning som Ellen Ripley valde.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Så sant! Kommer precis från skolverket (efter att ha bråkat med sonens engelskalärare). Jag ifrågasätter varför eleverna ska lära sig annan engelska än brittisk (Oxbrigde) engelska (eller möjligtvis amerikansk engelska). Engelskan lärs som andra språk och då bör det som lärs ut vara det som är vedertaget inom akademisk kultur (brittisk eller amerikansk engelska). När någon lär sig svenska så lär man inte ut skånska, dalmål, värmländska, älvdalska. När man lär sig spanska ska r-en vara hårda (till britters frustration).
RaderaVad säger du, Lotta? Får eleverna lära sig irländsk rotvälska?
RaderaHej.
RaderaOm jag minns rätt (Lotta Trouble får gärna rätta) så skall all sorts engelska representeras, från den (i mitt tycke) enda rätta Queen's English med received pronounciation, till pidgin-rotvälska som 'ebonics'. Det är ju den engelska som eleven upplever som rätt, som är rätt för eleven. Jag kanske överdriver men det är så jag upplever den bakomliggande attityden.
Så om kvantingarna kommer hem och låter som Apu Nahasapamapettilan så är det inte mer rätt eller fel än om de låter som Sir Basil Rathbone.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Hans: Nja, i stället för att bli verkligt bra på ETT främmande språk (engelska) ska de - precis som Rikard skriver - "vara bekanta" med "olika dialekter och socio-ekonomisk (bla bla. Fyll i lämplig floskel).
SvaraRaderaJag själv talar Queen's English - eftersom engelska INTE är mitt modersmål, utan något som jag har lärt mig i skolan. Jag förstår inte heller en massa rotvälska som talas, men, det gör inte infödda britter heller.
@Lotta&Rikard: Jag är lite nyfiken på hur lärare, om alla varianter är rätt, reagerar när eleverna kommer in och pratar låtsas-gettoamerikanska fulla med hoas and niggaz. Kan bli spännande att matcha det med värdegrunden.
RaderaSen intar jag nog en lite annan ställning än ni. Mina barn har engelska som modersmål, och då lite vridet emot den amerikanska varianten. Som amerikanerna själva hävdar är den mer ursprungliga, då britterna genomgått diverse stavnings- och uttalsreformer som gått kolonierna förbi. När lärarna benhårt rättar mina barns amerikanska stavning blir jag lite purken.
Världen är större idag; vår exponering av engelskan begränsar sig inte längre till Onedinlinjen på TV och en Londonresa vartannat år. Amerikanerna brer ut sig, dels på TV, dels så köper amerikanska företag upp svenska och inför amerikansk stavning som koncernspråk. Vi behöver känna till de olika varianterna.
Kanske jag kan jämföra med de nordiska språken? Förvisso är svenska det väsentliga i våra skolor, men man skall ha ett visst hum om de övriga språken. Vi i sydväst, som ser på dansk TV och weekendturar till Köpenhamn, behöver mer danska, och bohuslänningarna mer norska.
Basil Rathbone, jodå, det väcker goda minnen från svartvita Sherlock Holmes-filmer. Men aldrig att jag skulle komma på tanken att tala som Basil, eller något nyhetsankare på BBC. Det tycker jag låter lika fånigt som en svensk journalfilm från 40-talet. Nästan lika fånigt som att imitera cockney eller gettoslang. Hellre då låta som Basil Fawlty. Och ge mig ett par nubbar under västen så börjar jag imitera karaktärerna från Fireman Sam (japp, jag har bott i Wales).
På en punkt tycker jag engelskundervisningen brister, kraftigt. De lär inte ut skillnaden mellan film och verklighet. I Hollywoodfilmer går det inte tio sekunder utan att man hör "shit", "fuck" eller "motherfucker". Vilket svenska lyssnare glatt snappar upp och använder, både på svenska och engelska. Där har jag varit tydlig med mina barn: pratar ni så, så kan ni lika gärna gå omkring med en skylt som det står "trailer trash" på. Svenskar som aldrig skulle komma på tanken att säga "jävla fitthelvete" i varannan mening strösslar med grova engelska uttryck som de tyvärr har noll koll på hur grova de är. Uttryck som en bildad engelsman eller amerikan studsar inför.
Hej.
RaderaNär du har rätt, har du rätt.
Att jag förordar Queen's English och RP är givetvis för att det är så jag är lärd, men också för att dessa är lättlyssnade och lätta att lära sig. Att jänkarnas engelska blir den dominerande och standard är lönlöst att bestrida, men varför lämna W.O?
Fawlty Towers, Keeping up appearances, och även The Young Ones har jag använt i undervisningen, till stor förtjusning från eleverna. Angående hollywood och svordomar: vi (?) gör vad vi kan hoppas jag, men med Nätets genomslag känns det slaget förlorat - särskilt med tanke på hur texter till ungdomars musik är formulerade. Mitt knep är att använda låt-texter vid översättningsövningar - inte sällan påminner hiphop, rap och liknande om Stefan & Krister.
Mina handledare i Lund hamrade in i oss att vi skulle vara konsekventa med vilken engelska vi lär ut: bättre att vara bra på en variant än dålig på många. Vilken variant är nog i hög grad en personlig preferens, även om jag vill slå ett slag för tydligt uttal och god artikulation.
Den där tanken med att vi skall lära oss grannfolkens språk var god och vacker, men i min erfarenhet begränsas lektionstiden till kanske en timme per läsår, högt räknat.
Att du surnar till för att läraren rättar amerikansk 'color' till 'colour' (som exempel) är beklagligt - bättre att använda skillnaden som ett undervisningstillfälle, och uppmana eleven att vara konsekvent (eftersom eleven då själv måste tänka på skillnaden och därmed lär sig mer).
Matchning med värdegrunden sker (min erfarenhet) såhär: 'Nämen lilla vän så du säger! Gå och sätt dig - släpp hans jacka och gå och sätt- tyst! Vänta, ser du inte att jag talar med...' och så vidare. Om jag ville så skulle jag kunna spendera halva min arbetstid med att skriva meddelanden till rektor och mentorer om opassande, kränkande och mot värdegrunden stridande uttryck.
Fostran måste ske i hemmet. Barnet måste när det kommer till skolan vara moget och fostrat så att det kan sitta still och arbeta i fyrtio minuter utan att svära, skrika, kasta saker eller falla andra (särskilt läraren!) i talet. Eller som Cecilia Torudd sa (tror det var hon):
"Om jag slapp tillrättavisa - tänk vad jag skulle undervisa!"
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@hans. Jag har inget emot amerikanska. Vetenskapliga artiklar skrivs antingen på bre eller ame. Därför ska skolan fokusera på ETT av dessa språk. Utbildning syftar till att eleverna ska förberedas för akademien. Förr i tiden lärde de latin i gymnasiet.
SvaraRaderaVill man kolla på bollywood-filmer (eller dansk tv) får man göra det på fritiden.
Men, vad vet jag, det kanske är viktigt att som programmerare kunna indisk engelska? Men då är det oxå det som ska läras ut. Inte 10% indisk, 40% ame, 50% bre. Och så slutar det med 100% av svengelska... :-S