Samvetsfrihet i vården

Ni minns väl tösabiten som ville jobba som barnmorska, men slippa aborter av etiska skäl? Många svenskar tyckte då att religion, moral och annat oviktigt får lämnas hemma innan man åker till jobbet. Och det tycker ni väl än?

Sen läser jag om Läkare i Världen, som åker runt med en buss i Malmö och erbjuder vård och rådgivning till brottslingar. Ja, det uttrycks inte direkt så i artikeln, de använder orden "papperslös" och "EU-migrant". Att vara EU-migrant är förvisso inte ett brott - men att ha varit det i mer än tre månader, utan att ha fixat sin försörjning, är det. I det läget har man inte rätt att vara i Sverige.

Tänk nu tanken att Sverigedemokraterna ingår i regeringen efter 2018, och driver igenom en lag som säger att all vårdpersonal (och skolpersonal...) har anmälningsplikt. Att de, när de stöter på en illegal invandrare, skall kvarhålla denna person och skyndsamt kontakta polisen. Att den som bryter emot detta inte kan räkna med anställning i Sverige. Är ni fortfarande lika positiva till att alla måste tycka samma sak?


Själv tycker jag det är rimligt att vårt samhälle är mångkulturellt: att det tillåter flera åsikter att samexistera och skavas emot varandra. Att man kan ha en samhällskunskapslärare som är sverigedemokrat, en vårdanställd som är kristen, eller till och med en partiledare som är kommunist.

Det där som Läkare i Världen gör verkar inledningsvis rätt sympatiskt. Jag har länge drivit att den som är positiv till invandring skall göra slag i saken. Att istället för att kräva att staten finansierar allt, gå in med egna pengar. Därmed tycker jag att ett gäng läkare och sköterskor som på sin fritid går runt och erbjuder gratis vård är helt OK.

Sen finns det sådant som skaver. Så fort man börjar vända på stenarna i "ideella organisationer", så dyker skattefinansieringarna upp.

• I artikeln framgår att läkarna skriver ut recept. Hmmm. Receptbelagd medicin brukar vara saftigt subventionerad av staten - en anledning till att hederlig svensk brukar se till att överdriva sina besvär tills ens husläkare skriver ut ett recept. Här kommer alltså skattebetalaren få betala den illegala invandrarens medicin.
• Hela Malmö-projektet sponsras tydligen via EU-pengar. Återigen är det skattebetalaren som får lätta på plånboken.

Mina tankar om det här med samvetsfrihet:

• Jodå, jag tycker att vårdpersonal bör ha rätt att vägra ta liv. Deras uppgift är att rädda liv. Den till synes oupplösliga knuten med att alla barnmorskor måste vara beredda att avdagataga barn, eftersom det ingår i arbetsbeskrivningen, löses med ett enkelt alexanderhugg: vi inför regelrätta abortkliniker, där skarprättare arbetar på heltid. Om den politiska majoriteten så önskar kan vi även lämna in våra föräldrar där när de blir för gamla och jobbiga.
• Ja, jag tycker det är rimligt att vårdpersonal och lärare som får reda på brottsliga förhållanden även anmäler dessa till polisen, som till exempel när det kommer in någon utan ID eller personnummer till akuten. Det känns rimligt att det borde finnas ett socialt tryck att bete sig på det viset. Vanligt hyfs, helt enkelt. Nog sjutton tillkallar vårdpersonal polis när någon kommer in med skott- eller knivskador?
• Nej, jag vill undvika tvingande klausuler för polisanmälan. Det sociala trycket borde räcka. Frågan om anställning eller ej bör bli en diskussion mellan arbetsgivare och arbetstagare. I ett läge där vi har brist på både läkare och lärare kan jag tänka mig att arbetsgivaren kan acceptera en anställd som inte vill polisanmäla brottslingar, och låta den anställdes kollegor sköta den biten istället. Eller kanske det kan överlåtas på de väktare som blir en alltmer normal syn på svenska akutmottagningar?
• Övervakande myndigheter bör ta en titt på hur de ideellt jobbande läkarna skriver ut recept. Läkarna råder över sin egen tid. Men det borde inte vara tillåtet att skriva ut recept åt de som inte har rätt till svensk läkarvård.

Är jag onödigt hård? EU-migranterna är ju så få, jämfört med oss 9 miljoner svenskar, så det kostar väl inga stora slantar?

Vi behöver en tydlig signalpolitik. Den som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige skall inte uppehålla sig i Sverige. Punkt. Samhället kan då inte ge dubbla budskap - då kommer ingen att uppfatta vilket av budskapen som gäller. Vi kan inte med ena handen säga "du får inte vara här", och med andra säga "men vi kommer gör allt för att du skall kunna stanna".

Jag vill att Sverige skall ha en politik där EU-medborgare fritt kan komma hit och bo och jobba. För att den politiken skall vara möjlig, så gäller att de som kommer hit också skaffar sig bostäder, som de betalar med den lön de tjänar. Har de inte råd att skaffa sig en bostad, då, tyvärr, får de stanna hemma. Och komma först när de tjänat ihop nog med pengar för att leva i Sverige.