Satans mördare

Brottet

Så har det smällt igen. En dåre i Frankrike har med vilje kört rakt in i en folkmassa och tagit livet av uppåt hundratalet människor.

Vad skall man säga? Jag lider med de drabbade, och rasar i ilska emot missdådarna. Dags för lite högstämd, sorgesam fransk musik:

(Ja, jag vet, grabben är belgare, inte fransman, men det är inte bara för Hercule Poirot det blir fel hela tiden.)

Reaktionerna världen över låter inte vänta på sig. Donald Trump vill tydligen gå ut i krig emot IS. Varpå svensk vänster verkar mer intresserade av att gå ut i krig emot Trump än mot IS. Samtidigt är fransmännen väldigt tydliga med att kriget redan pågår, och kommer trappas upp. Lycka till med att berätta för fransmännen att de överreagerar. Eller att "så här har alltid män betett sig i Frankrike".

Orsakerna

Innan jag säger alltför mycket, låt oss minnas att vi ännu inte vet särskilt mycket om dagens gärningsmans bevekelsegrunder. Jag minns några bloggare som direkt efter det började smälla i Norge var raskt ut ur startgroparna med analyser om islamismens elände, och sedan fick vara lika raska ur startgroparna med att radera sina inlägg. Den här grabben kan vara en Al Quaida-tränad terrorist. Han kan också vara en småkriminell som på egen hand hittat IS-videor och korantolkningar på nätet, och tyckte att det var värt att avsluta ett misslyckat liv med att skaffa sig drösvis med jungfrur i paradiset. Eller en dåre som snedtände och ville ta livet av sig på offentligast möjliga vis.

Så, med dessa brasklappar i kraft, låt mig prata lite allmänt om islamismens förbannelse och lockelse. Vad är det som gör att muslimer, och även människor som tills nyligen inte alls var särskilt religiösa, ropar "Allahu Akhbar" och spränger sig själva och omgivningen i luften? Varför springer inte Malmös judar runt och har ihjäl otrogna? Varför utdelar inte svenska filatelister en fatwa emot de som slickar frimärkena på fel sätt?

Jag ser en trestegsraket som orsakar denna perfekta storm:

1. Den religiösa intoleransen och extremismen i Mellanöstern. Där finns massor med regimer, "befrielserörelser" och predikanter som öser ur sig hat emot allt det som inte stämmer med deras uppfattning, och förslag på hur man lämpligast har ihjäl de otrogna hundarna. Med Internet når även dessa gossar till pojk- och flickrummen i väst.
2. Predikanterna i väst. När invandrade muslimer går till moskén i kvarteret möter de ofta en predikan som stämmer väl med det de hört från IS på internet. Förvisso kanske inte imamen står och skriker "död! död! död åt hundarna!" eller visar instruktionsvideos på hur man puttar dottern från balkongen, men att väst är dekadent, att homosex och apostasi förtjänar döden, och att frun förtjänar ett rejält kok stryk om hon är uppkäftig är tämligen mainstream. Otroligt? Läs vad Muhammed Omar har att säga om vad som predikas på arabiska i Sverige.
3. Migrationen från intoleranta kulturer i Mellanöstern till väst. Så länge muslimerna kom från Balkan var det rätt lugnt; de hade ungefär samma syn på demokrati och religiositet som vi. Ja, som en genomsnittlig tungomålstalande pingstpastor i alla fall - och även för pingstpastorer får nog Knutby ses som extremt användande av våld. Bombbälten, automatvapen och lastbilar är inte aktuellt. Nu däremot, när vi tar emot en rejäl klump människor som först vuxit upp med de hatiska budskapen, sedan lever isolerat från majoritetssamhället, och även får de gamla budskapen återmatade via Internet och de lokala predikanterna, har vi problem.

Dags söka inspiration

Det där med att ett litet land ansätts av horder av elaka barbarer, har vi hört talas om det förut? Jomenvisst:

 Eh, nej. Associationerna till Frankrike är förvisso rätt, men Asterix är ju hittepå. Nej, det jag syftar på är:

Jajamen. Israel. Landet vars invånare, om grannländerna och Hillevi Larsson fick välja, hade drivits ut i havet för länge sedan. Utan flytväst. Landet som Sverige från en lugn position längst upp på läktaren länge har kunnat kritisera och moralisera över. Nu verkar det dock som vi hamnat på spelbar plats.

Israel har i decennier haft problem med att vara hatade av resten av Mellanöstern. Hatade till den grad att de varit anfäktade och anammade av ett regn av bomber och granater.

Det är dags för oss att kicka Wallström till en ambassadörspost i Långtbortistan, och inleda en charmoffensiv gentemot Israel. Föreslå utbyte av underrättelser. Skicka våra dialogpoliser på utbildning i konflikthantering hos IDF. Lära sig hur man går in på ett torg med lättprovocerade unga män.

Straffet

Vad göra? Jag anser att vi samtidigt bör ge oss på alla länkarna i denna kedja. Därmed nås bästa effekt.

Mellanöstern

Jag håller med fransmännen. Det är dags att bomba skiten ur de i Mellanöstern som försöker föra krig emot Europa. Om Frankrike skickar ned sin med dialogpoliser totalt underbemannade armé så står jag bredvid och hurrar. Ju mer vi slår ut deras Internet-predikanter, ju mer vi krossar deras maktbaser på plats, desto bättre. Dock:

• Tyvärr kan inte Sverige hjälpa till, med mer än glada tillrop. Inte bara för att Löfven har lika mycket ryggrad som en geléråtta, utan för att vi i Alliansen lyckades avveckla försvaret innan Löfven kom till makten. Det bästa vi kan lova Hollande när han hör sig för om förstärkningar är att vi är fullt upptagna med att rusta upp så att vi kan försvara Gotland under en fikapaus, men att vi hör av oss när vi kan hålla Putin stången. Dock tvivlar jag på att någon upprustning kommer ske.
• Det löser inte ensamt problemet. Forskning har lärt oss att det är god tillgång på fritidsgårdar och kravlösa bidrag som motverkar terrorism. Eftersom Mellanöstern aldrig har haft några välfärdsstater, och vi just bombat varenda fritidsgård de kunnat ha i småbitar, så torde läget vara hopplöst. Även om vi totalt krossar IS, står nästa väst-hatande faktion på kö att skicka fatwor och bombbälten åt vårt håll. Skulle dessutom inte förvåna mig om EU ägnat sig åt att beväpna denna faktion för att den skall kunna puckla på IS, varpå EU härnäst får finna sig i att bli beskjutna med sina egna vapen.

Imamerna här hemma

Jag hör röster höjas för att religiösa sammanslutningar som inte följer värdegrunden (demokrati, jämställdhet, anti-våld, positiv till folkdans eller vad som för dagen gäller) skall kunna förlora bidrag eller stängas ned. Jag ser poängen, men blir också rädd. Det är ett obehagligt vapen att ge de sekulära. Snart kan det vapnet användas för att stänga synagogor eller katolska kyrkor.

Jag har ett annat förslag: låt oss återvända till den kristna reformationen. Mer specifikt: vi lägger ett lagförslag att all predikan i svenska religiösa rum skall hållas på svenska. Därmed blir det lätt för oss att skicka ut kontrollanter runtom i kyrkorum och moskéer för att hitta och lagföra hatpredikanterna. Det borde även öka motivationen hos våra nyanlända invandrare att lära sig svenska!

Muslimerna här hemma

 Här kan jag tänka mig många kreativa förslag.

Från ett närliggande land, för inte alltför länge sedan, kan vi plocka Endlösung. Samla ihop alla muslimer i läger, vrid på gaskranarna, bränn resterna i ugnar och gräv ned. För magstarkt för dig? Lugn, det är alldeles för magstarkt även för mig. Då har vi blivit precis det vi ville bekämpa: mordiska fascister utan samvete.

Lite snällare är att samla ihop alla muslimer i läger, och sedan låta dem sitta där. Förvisso löser det problemet med självmordsattacker, men det där med koncentrationsläger låter inte så fräscht, som de brukar säga på Twitter.

Mina lösningar är:

1. Stoppa tillflödet. Rinner badkaret över, kan man börja med att vrida av kranen. Det löser förvisso inte att man har vatten till fotknölarna, men det förhindrar att vattnet en stund senare står till knäna. Så steg ett är att stoppa all invandring från Mellanöstern. En virtuell, anti-fascistisk skyddsvall (med lite mer berättigad benämning än originalet) i stil med vad Israel hittat på för att slippa sin självmordsterror. Lite orättvist mot alla de hedersknyfflar som därmed inte får komma hit, men vi måste se till oss själva först. Inte så kul för mig, som ideologiskt är för fri invandring, men som hemmaodlare har jag lärt mig en enkel läxa: först gräver man en bra grop och förbereder med gödsel. Sedan åker man till plantskolan och köper de där kul växterna man tänkt sätta. Annars är risken att växterna står ett par veckor oplanterade och dör, för att man aldrig hann gräva gropen.
2. Bort med bidragen. Den generösa försörjningen är en rejäl pull-effekt. Tyvärr har vi inte råd. Inför en regel att endast den som haft ett jobb ett par år får bidrag. Ett riktigt jobb, inte statligt subventionerad pysselsättning. Ni vet, så där som Brexit-typerna hotar göra.
3. Ös för glatta livet. Så många som möjligt skall skickas hem igen. De där 80 000 som Ygeman pratade om skall tillbaka. Jag föreslår att de som ansvarar för återskickandet bläddrar i historieböckerna för att lära sig hur krigsfångar transporterades under 2:a världskriget. Inga kapacitetsproblem på den tiden.
   Granskningen av arbetskraftsinvandring bör även stramas upp, så att vi inte får en massa skenanställningar.
4. Återta förorten. Återigen, se Israel som ett gott exempel. Där bor en rejäl andel araber, med fullständiga medborgerliga rättigheter. En av dessa rättigheter är rätten till skydd av landets polis. Vi måste skapa en polisstyrka som inte låter bli att gå in på torg av rädsla att provocera de som har makten. En polisstyrka som, likt Fantomens lag, ser till att unga flickor kan gå klädda i bastkjol på en stig mitt i natten.
5. Inför normkritik. Satte ni kaffet i halsen nu? Jodå, vi ärkekonservativa är de mest normkritiska av alla. Vad kan vara mer emot normen än att inte ha sex utom äktenskapet, att vilja tjäna Jesus, eller att vilja vara hemmafru? Det svenska samhället skall genomsyras av tanken att det som inte skadar mig, skall jag inte förbjuda. Om Herr Omar väljer att inte dricka alkohol, inte knulla runt, gå i vida kläder, ha ett tovigt skägg och be några gånger om dagen, vem bryr sig? Om Fröken Larsson väljer att färga håret lila och ha ringar i tungan och näsan, varför skall jag bry mig? Sann normkritik är den som inte ersätter din norm med min norm.
6. Behåll åsiktsfriheten. Jag börjar se liberala debattörer som hävdar att det är dags att tysta hatpredikanterna. Förvisso håller jag med om att uppmaningar om att med våld störta demokratin skall innebära ett möte med statens våldsmakt. Där verkar dock finnas ett farligt sluttande plan, där debattörer tar chansen att även vilja förbjuda kritik av sina käpphästar: feminism, homosex, jämställdhet, osv. Nej, där går gränsen för mig. Det är ett farligt vapen att ge statsmakten. Tänk tanken att SD får majoritet, eller ett parti utanför SD. Tänk tanken att det då är deras käpphästar som styr. Ja, hemska tanke, tänk om vi skulle förbjuda allt jag inte gillar. Då skulle Sverige bli ganska trist.
7. Skolan, skolan, skolan! Om det vettigaste karriärvalet vi erbjuder ungdomen i förorten är att välja mellan ett liv i bidragsberoende och ett liv i kriminalitet, så kommer de garanterat att välja ett bidragsfinansierat kriminellt leverne. Vi måste få styr på skolan i våra katastrofområden. Eftersom jag skrivit en del om skolan innan, tänker jag inte gå in på detaljer.

För övrigt anser jag att det är alldeles för länge sedan Muhammed förekom i bloggen: