Dags att kalla på hjälp

Våra poliser har problem. När ensamma polisbilar åker in i "orten" för uppdrag, och inte har en eskort som vaktar bilarna, möts de av sånt här när de kommer tillbaks:
Inte så trevligt. För att göra det hela än värre: när de möter motstånd, och drar sig tillbaka och inväntar förstärkningar, så åker de ändå på pumpen.

Vad göra? Jo, dags att kontakta några som vet hur denna slipsten ska dras.

Sverige har ju, tack och lov, goda kontakter med Sydafrika. För ett tag sedan sålde vi ett gäng flygplan till dem. Nu är det dags att åka på inköpsresa. I Sydafrika har de sådana häringa fordon:


Kombinera det med några stadiga inhyrda sydafrikanska kravallpoliser, och vi har ett vinnande team. Självfallet skall vi hyra in ett gäng poliser så mörkhyade att de får Kitimbwa Sabuni att se ut som ett blekansikte. Varje protest mot polisbrutalitet kan då mötas med ett nonchalant "men är du rasist, eller?".


De här poliserna lägger inte fingrarna emellan. De har inte slutat skjuta på folkmassor bara för att Apartheid är över.

Jag misstänker att brottsvågen och de kriminella gängen i våra förorter snart är ett minne blott.


De besvärliga kriminella marockaner som ockuperat Nordstan i Göteborg, då? Även där kan våra gamla vänner i ANC hjälpa till.



När de olika "befrielse"-rörelserna kämpade om makten i Sydafrika hade ANC som sed att göra sig av med motståndare genom att hänga ett bensinfyllt bildäck om halsen och tutta på. Något som bland annat Mikael Wiehe tyckte var en sund idé; han sa till och med några väl valda ord om omelett och knäckande av ägg. Efter att ett par marockaner sprungit omkring på Nordstan som frenetiskt viftande mänskliga facklor fattar nog resten hur landet ligger och spontanemigrerar.

Brutalt, säger ni? Men vad som dög för sydafrikanerna på den tiden alla här i Sverige stödde ANC duger väl för oss?



Sen då? När vi knäckt de kriminella, tackat sydafrikanerna för hjälpen och skall ta över själva?

Då är det dags att vända blad, från "carry a big stick" till "speak softly". Vi behöver både piska och morot. Vi behöver införa lag och ordning, men också ge vettiga möjligheter till klassresor. Det måste vara slut med hopplöshetens politik.


Vi skall in med vanliga svenska poliser på bred front. Dialogpoliser? Nej, kvarterspoliser. Poliser i varje kvarter som håller koll på folks vardagsliv. Håller koll på att ingen knark säljs. Håller koll på att ingen hotar den som går utan slöja, och att ingen hotar den som har slöja.
Till sin hjälp skall kvarterspolisen ha dialoghundar. Japp, ni hörde rätt. Rätt sorts dialog:
Busen: Din mamma, snutjävel!
Hunden: Grrr.... nafs!
Busen: Mamma!
Varpå dialogen är över. Ingen som bor i Sverige skall någonsin behöva fundera på vem som har våldsmonopolet. Överallt.

Polisens uppdrag blir att tydligt visa på att kriminalitet inte är en attraktiv karriärväg. Att visa att den som väljer att vittna emot kriminella inte lämnas vind för våg. Att värna även fattiga människors rätt att äga en bil eller driva en affär.

Vi skall skapa enkla jobb, jobb anpassade till de vi släppt in. Om det nu är möjligt. När vi nu släppt in ett stort antal analfabeter, så får vi gilla läget. Antingen bidragsförsörjer vi dem i evighet, vilket är dyrt och förödande för deras självkänsla, eller så skapar vi arbeten åt dem. Eller i alla fall tillåter att de skapar sig arbete själva. Skoputsning, gräsklippning, vadhelst för pig- och drängjobb vi kan komma på. Äntligen en lösning på medelklassens livspussel!

Med dessa enkla, och därmed enkelt betalda, jobb så följer också att vi behöver skapa enkla bostäder. Bostäder där alla inte har eget rum med färg-TV, dator, mobilabonnemang osv. Bostäder som snarare för tankarna till sovsalar i YMCA från skildringar av amerikanska depressionen. Bostäder som de som har en skitlön har råd med.



Det är beska piller, det här. Svåra att svälja för en svensk som fått jämlikhet och låga klyftor med modersmjölken. Men ju längre vi struntar i att kavla upp ärmarna och göra någonting, ju hårdare kommer vi behöva ta i när det väl är dags. Westerholm pratade för ett tag sedan, efter en resa i Libanon, om att han där fått varningen att Sverige snart måste göra som de hade gjort: låta militären gå runt och rensa en trappuppgång i taget. Jag hoppas innerligt vi inte kommer dit.

Trump vs Sverige

När jag läser om de senaste dagarnas holmgångar mellan Donald Trump och sverigebildens försvarare tänker jag på detta:

Ett par ärthjärnade skräcködlor som står och pucklar på varandra för fullt. Ja, de anses ärthjärnade av de stackars japaner som myllrar runt på marken och pratar obegripligt, men är nog ändå filmens smartaste aktörer.

Jag har upptäckt en enkel grundregel som gäller här i Sverige, vad gäller Donald Trump:

"Donald Trump har alltid fel."

För vänster-Sverige har den regeln gällt varenda republikansk president: Reagan, Bush Sr, Bush Jr, och nu Trump. Men Trump verkar förena både höger och vänster i total, irrationell avsky. Säger Trump att jorden är rund måste alla i Sverige genast svara att den minsann är lite tillplattad vid polerna. Känslorna kommer så starkt och totalt att argumenten emellanåt blir lätt löjliga.

Några exempel:

• Trump vill stänga till gränsen mot Mexico, med en mur, så att inte fler illegala invandrare anländer. Enligt oss fullständigt omoraliskt. Samtidigt har Sverige praktiskt nog en bred vallgrav mot Danmark och Tyskland. En vallgrav som vi inte på något sätt försökt fylla igen. Istället gör vi vårt bästa (ett ganska dåligt bästa, tyvärr) för att inte en jävel ska komma över bron. Dubbelmoral dubbelt så bra?
• Trump vill skicka hem illegala invandrare. Fy så fult! Att Obama intensifierade hemskickandet har lustigt nog ingen svensk protesterat mot. Att Ygeman sagt att 80 000 behöver skickas ut från Sverige har inte lett till några rasande attacker.
• Trump vill reservera amerikanska jobb för amerikanska jobbare. Usch då. Han låter ju nästan som LO. Och därmed som LOs knähund, socialdemokraterna. Som nu lanserar konceptet "ordnung muss sein".

Det blir inte roligare när media ger sig in i leken. Jag växte upp med SvD. En tidning som var noga med att skilja på opartiska nyheter och ärkekonservativa ledare. Idag är det arvet bortblåst. Sverigedemokraternas insändare i WSJ kommenteras på nyhetsplats i SvD. Artikelns huvudfokus verkar vara inte att berätta vad som hänt, utan hur fel SD har.

• SD-påståendena att Sverige tagit emot flest flyktingar per capita i Europa, att 80% saknar ID och att majoriteten kommer från muslimska länder får jag anta är helt korrekta. SvD bemöter dem nämligen endast med att påpeka att källhänvisning saknas. Ett diskret sätt att antyda att uppgifterna inte är trovärdiga. Hade uppgifterna varit felaktiga utgår jag från att SvD hade angett detta mycket tydligt.
• SD hävdar att islam nu är Sveriges näst största religion. SvD hävdar att inget belägg finns för detta. Själv lägger jag en halvminut på att googla mig fram till Utrikespolitiska Institutet. Jodå, visst är islam Sveriges näst största religion. Om detta sedan är ett problem, en utmaning eller en möjlighet borde vi lämna åt SvDs debattsidor.
• SD hävdar att Muhammed är det vanligaste namnet på nyfödda barn i Malmö. En uppgift som en gång i tiden lanserades av den liberala debattören Paulina Neuding, gällande läget 2004. Något som vad jag förstår även Neudings politiska motståndare håller med om. Den givetvis helt oantastliga källan "24Malmö" hävdar att SCB hävdar att Muhammed nu är det vanligaste mansnamnet i Malmö. SvD hävdar att inga belägg finns, och påpekar att "Allt för föräldrar"s databas, en annan viktig källa till sanning på nätet, hävdar att Erik är det vanligaste Malmö-namnet. Jag hoppar själv in i databasen, och blir häpen. De första 40 pojknamnen är enbart pursvenska, förutom Ali på plats 21. Sen kommer, på plats 53 och 54, Mohammed och Mohammad, med tillsammans 2231 röster. Vilket hade räckt till en 18:e plats på listan. Mohamed på plats 73 lägger till ytterligare 798 röster; 3029 röster ger 10:e plats. Mohamad på plats 114 ger 506 röster, totalt 3535 röster ger 6:e plats. Muhammad på plats 184 ger 279 röster, totalt 3814 röster ger 5:e plats. Dock lite fusk det här, då jag även borde gå igenom de svenska namnen och slå ihop Erik och Eric, osv. Men som summering: det verkar som om även "Allt för föräldrar" håller med om att Muhammed är ett mycket vanligt namn för nyfödda i Malmö, om än inte det vanligaste.
  Det som slår mig med namndatabasen är dock den kompakta, nästan totala dominansen av svenska namn i topp-100. Detta i en stad som kryllar av invandrare av alla de sorter. Har alla invandrare börjat kalla sina barn Pelle och Nisse i hopp om att de därmed inte skall sållas bort vid anställningar? Eller är denna "databas" självrapporterad av svenska lattemammor?
  Jag kan just nu inte nå SCB. Det verkar dock som om SD inte har exakt rätt, men att deras poäng - det finns rejält många muslimer i Malmö - ändå går hem.
• SvD hävdar att SD, vad gäller skjutningar, jämfört Sverige som helhet med de nordiska huvudstäderna, och påpekar att det är rätt korkat att jämföra länder med städer. Sant, om det stämmer - WSJ-artikeln är nu bakom betalvägg, så jag kan inte se om det stämmer. Dock kunde ju en inte alltför lat journalist hänvisat till vad Helsingborgs Dagblad rett ut: att Malmö är sisådär 3 gånger värre än Köpenhamn, och alltså lagt fakta på bordet. Men när fakta stödjer SD-tesen att allt inte är väl i Sverige så skall de väl inte tas fram.
• SD-påståendena om att sexbrott och kvinnlig otrygghet ökar hävdar SvD "saknar direkta källor". Undrar just vad det där "direkta" betyder. SvD försöker inte heller på något sätt påstå att några av påståendena är falska. DN, däremot, tar i sin analys av SD-artikeln upp att SD hänvisat till BRÅs trygghetsundersökning, och är intelligenta nog att rota i undersökningen och hitta en del fel i SDs påståenden. Så skall fakta tas fram! Fascinerande att jag här skall hylla agendajournalistikens högborg. Samtidigt är jag även kritisk till DN: När en politiker tar upp en oroande ökning i sexbrotten med att "det har fördubblats" och tidningen svarar "nähä, det har den inte, det var bara 70% ökning", då har tidningen missat problemet. Oavsett om ökningen är 70% eller 100% så vill vi väl att den skall bytas mot en radikal minskning?

Till sist en liten summering av allt detta trista rabblande.

Så som svenska politiker och tidningar beter sig idag, kommer de bara åstadkomma en enda sak: Jag kommer lita mer på Donald Trump och Jimmie Åkesson än på dem.

Smart jobbat, pojkar och flickor.

Dags för statistiksnack

Det är ohyggligt lätt att gå bort sig i statistikens irrgångar. Till exempel är det vanligt att tro att när två saker samvarierar på ett diagram, så orsakas den ena saken av den andra. Varpå statistiknörden svarar "correlation is not causation". Vad det innebär, och annat matnyttigt, kan man läsa här.

Varför är det så, då? Om vi ser att brotten ökar när invandringen ökar, nog är det väl självklart vad som händer?

Nix. För det första vet vi inte vilken som är den drivande faktorn. En precis lika möjlig hypotes är att syrier och afghaner är konfliktälskande folk - en hypotes som inte direkt motsägs av situationen i deras hemländer. När brottsligheten ökar i Sverige kommer då det att funka som socker för flugor, och mängden hitresande syrier och afghaner naturligt öka.

För det andra så spelar slumpen oss spratt. Upprepar man ett test tillräckligt ofta kommer till sist det osannolika att hända. Om vi om och om igen upprepar ett test som avser prova om högerpopulism orsakar cancer så kommer vi till sist få ett test som säger att så är fallet. Ritar vi slumpvis tagna faktorer i diagram får vi till sist diagram som visar på att saker samvarierar - oavsett om de har några (direkta) orsakssamband eller ej. Som det klassiska exemplet från min första statistikkurs på den goda korrelationen mellan storkar och spädbarn i Tyskland.

Vad gör en klok person då, när en ser en sådan däringa graf om att brottsligheten går upp?

Som ingenjör och naturvetenskapsman skulle jag genast börja fundera på rimliga - och orimliga - förklaringsmodeller. Jag skulle leta upp fler variabler än afghaner, som till exempel tillgång till bostäder, fungerande arbetsmarknad, tillgång till vapen, alkoholproblematik, zombieinvasion eller vad som nu skulle kunna tänkas påverka. Hade detta varit ett ingenjörsproblem hade jag sedan varierat faktorerna, randomiserat för att undvika systematiska försöksplaneringsfel, och mätt hur mycket de påverkar. Det är dock svårt att göra med människor utanför kommunistiska diktaturer, varför man får hitta andra vägar framåt.


Trots att statistiska grundkurser varnar för lättvindiga antaganden av orsakssamband, går folk i fällan hela tiden. Några exempel:


På brittiska vänsterbloggen "Left foot forward" hittade jag ett inlägg där de sågade statistik som sades visa att invandring orsakar brott. Som följande graf:


De påpekade att den för ögat uppenbara samvariationen inte automatiskt innebar att invandrarna orsakade våldtäkterna. Helt korrekt.

Sen stökar de till det för sig. De påpekar att våldtäktsbegreppet vidgats 2005, och hävdar att det är hela skälet till att grafen ser ut som den gör. (Sen missar de att ännu en utvidgning skedde 2013, vilket hade ytterligare stärkt deras hypotes).

Är det inte så, då? Svaret är att det svarar inte grafen heller på. Grafen ger inga orsakssamband. Det kan vara så att hela ökningen beror på nya definitioner. Eller att ökningen beror på kåta invandrare. Eller att de två förklaringsmodellerna delar på äran. Eller att invandringen faktiskt rejält dämpat ökningen, som annars hade varit ännu större. Eller att det är "intervention by aliens" som orsakat alltihop. Riktiga aliens alltså, såna där gubbar från Mars. Återigen: bilden ger inga förklaringar, eller kausala samband som ägghuvudena brukar kalla det. Det kan finnas hur många dolda faktorer som helst bakom bilden.

Vad skulle kunna ge information? Tja, till exempel om BRÅ publicerade statistik för hurpass överrepresenterade invandrare av olika kategorier är. Om man där till exempel ser att, procentuellt sett,  somaliska invandrare är tio gånger mer förekommande i brottsstatistiken än svenskar, så kan man ju raskt forma hypotesen att det vore smart att inte ta in fler somalier om man vill ha färre våldtäkter i landet. Eller, om man har annan ideologisk färg, gå ut på gator och torg och demonstrera emot det rasistiska svenska rättsväsendet. Statistik tas fram i mängd av BRÅ, även för sexualbrott, men om det finns någon bra sammanställning uppspaltat på gärningsmannens härkomst vete sjutton.



På facebook sågade Anders Nilsson(S) Tino Sanandajis siffror. "Tinos siffror", ni vet. Varpå Tino kom in i tråden och tussarna började ryka. Tråden har högt underhållningsvärde.

Jag hoppas att jag förstår Nilsson rätt här. Såvitt jag fattar det så anser han att Sanandajis tes är:

"...omfattningen av brottslighet, arbetslöshet och beroende av försörjningsstöd beror på att vi har många immigranter..."

 Jag måste erkänna att jag själv omfattar den tesen. Om vi inte hade tagit emot invandrare skulle inte K- och M-falangerna i Malmö (som består just av invandrare) ägnat år åt att ta livet av varandra. Om vi inte hade tagit emot hundratusentals invandrare utan utbildning hade dessa invandrare inte varit arbetslösa och beroende av försörjningsstöd. Ja, inte i Sverige, i alla fall.

Nilsson anser att tesen är fel. För att visa att tesen är fel, gör han en jämförelse med Finland. Resonemanget går så här:

1. Finland och Sverige är väldigt lika: socialt, ekonomiskt och kulturellt.
2. Antag att invandring orsakar brottslighet.
3. Sverige har mycket större antal invandrare än Finland.
4. Alltså: då måste Sverige ha mycket större brottslighet än Finland.
5. Men: Finland har faktiskt större brottslighet. Alltså är antagandet i punkt 2 ovan falskt.

Någon som ser Nilssons argumentationsfel? Just det. De dolda variablerna.

Vi vet inte vad som ligger bakom skillnaderna mellan Sverige och Finland. Skillnader som, för övrigt, funnits långt före någondera land var invandrarland. Jo, lite "vet" vi ju, som det där att alla finnar är snabba att dra kniv och att de råsuper vodka. Och att de talar så obegripligt att ingen förstår dem, vilket nog kan driva vem som helst att ta till nävarna i desperation.
Efter denna drift med vårt finska broderfolk, som vi svenskar i ärlighetens namn borde vara förbannat ödmjuka gentemot efter att finnarna tampats med den ryska björnen och kommit undan med nationen i behåll: tillbaka till allvaret. Precis som med våldtäktsgrafen tidigare så kan det vara vad som helst som gör att siffrorna ser ut som de gör. Nokias kollaps, Löfvens smidiga näringspolitik, finska vs svenska polisers attityd till invandrarbrottslighet, osv.

Sanandaji kontrar med denna bild, som visar hur brotten minskat i både Finland (blå linje) och Sverige (gul linje).



Här blir det riktigt kul. Nilssons meningsbröder hävdar här att grafen tydligt visar att Sanandaji har fel. Brottsligheten har ju sjunkit i Sverige, samtidigt som invandringen ökat. Då kan ju inte invandring orsaka brottslighet. Sanandaji däremot hävdar att grafen tyder på att den höga invandringen till Sverige är orsaken till att Sveriges brottslighet inte sjunkit lika snabbt som övriga västländer, här exemplifierat med Finland.

Återigen: grafen bevisar ingenting. Den är endast underlag för vidare undersökningar.


Lite senare kommer Nilsson med ett intressant uttalande:

"Sanandaji ger utförligt svar på frågan om vem som löper risk att hamna i brottslighet, arbetslöshet och fattigdom - men inte vad det är som bestämmer omfattningen av dessa missförhållanden i samhället."

Här finns lite att bita i! Äntligen kommer vi in på förklaringsmodeller.

Jag tror att både höger och vänster är överens om att fattigdom och misär är en god grogrund för brott. Som Ann Heberlein uttrycker det, så bränner medelklasstanter inga bilar. Att släppa in invandrare i landet är alltså inte per se en väg fram till kriminalitet. En våg av indiska programmerare på våra IT-bolag kommer inte orsaka krav på änkebränning, eller våldtäkter av det slag vi fått rapporterat om från Indien. Om vi däremot tar emot en halvmiljon analfabeta indier från landsbygden, knökar in dem i Rosengård, utestänger dem från (den vita...) arbetsmarknaden via kollektivavtal och låter polisbilarna stå på tomgång på behörigt avstånd medan kravallerna pågår, ja då har vi allt krattat manegen.

Vi har tagit in en stor mängd invandrare på ett sätt som gör att de hamnar i fattigdom. Fattigdom orsakar kriminalitet. Vad kan vi förvänta oss? Att strida om ifall det är invandringen eller fattigdomen som orsakar kriminaliteten är då mest en lek med ord, väl?

Nja. Det spelar viss roll när vi ska diskutera åtgärder. Om fattigdomen är det enda problemet så är det ju bara att ösa pengar över våra problemområden tills invånarna inte längre är fattiga. Då kommer alla problem försvinna. Om vi nu för ett ögonblick bortser från att vi inte har oändligt med pengar, och inte heller oändligt med lärare, socialassistenter och poliser. Men när vi väl har tillsatt tillräckligt med pengar, så återstår kulturella problem. Klankulturer, hederskulturer och så vidare. Kulturer som tyvärr inte byts ut mot ett folkpartistiskt sinnelag vid passage av svenska gränsen.


Ett sista citat från Nilsson:

"Om Sverige utmärker sig i internationell jämförelse är det att dessa missförhållanden är mindre utbredda här än i länder med större klyftor, oavsett att immigrationen och i synnerhet flyktingimmigrationen har varit större hos oss än på många andra håll."

Här anser jag att Nilsson är helt fel ute. Tvärtom. Det är i länder med stora klyftor som migranterna har en chans att integreras. Länder där jobb som skoputsare, toalettvakt och matkassepackare fortfarande existerar. Länder där de syrier och afghaner som faktiskt har utbildning har lättare att få användning för sin utbildning.

Islamofobi

Jag sade en gång i tiden att jag tänkte gå igenom de fobier som susar runt i debatten. Nåväl, låt mig börja med en av dem: islamofobin.

Innan jag drar igång på allvar vill jag betona att jag starkt ogillar dagens tendens att ägna mer tid åt att hitta en nedgörande och stigmatiserande etikett på motståndaren än att vässa argumenten. Det tyder på intellektuell lättja och ett förakt för det öppna samtalet och det öppna samhället. Ja, jag är till och med beredd att ta till paralleller med länderna öster om järnridån och börja citera Vaclav Havel och George Orwell. Att sätta psykdiagnoser på sina motståndare är helt enkelt inte rätt väg att gå.


Vad är en fobi, då? I grunden är det ett medicinskt begrepp, som anger en rädsla för något. En rädsla som, även om den inte behöver helt sakna grund, är starkt överdriven. Diffust? Dags för lite exempel, Helge.

Agorafobi är skräcken för att ge sig ut på öppna ytor. Mina katter har det, helt klart, de smyger gärna längs häckar och huskanter. En sund instinkt för djur ute i djungeln som kan överfallas och ätas upp när som helst, men kanske lite mindre sund instinkt för människor som skall gå till Ica och handla. Eller kanske inte.

Själv har jag arachnofobi - jag är rädd för spindlar. Helfjantigt i Sverige, här finns knappt en enda måttligt giftig spindel, och de småttingar som mina katter jagar i källaren, och som jag blir hysterisk när jag ser kravla längs duschväggen, hör definitivt inte till de giftiga. De som bor i Australien lär däremot inte höra så mycket gnäll om fobier när de kollar stövlarnas innehåll innan de stoppar i fötterna - där är risken att dö av bett högst påtaglig.

Sen är det dags att problematisera. Fobier används även, enligt uppslagsverket, i överförd bemärkelse. Dels för väldigt konkreta tillstånd, som hydrofobi - vattuskräck är ett gammalt svenskt namn på den ytterst icke-psykiatriska sjukdomen rabies. Dels för att syfta på uttryck av "motvilja, hat, hets, fientlighet, fördomar och konspirationsteorier mot olika grupper" - där vi av en händelse råkar hitta just de grupper som di progressiva värnar om. Japp, uppslagsverket har lyckats beskriva att det är ett etablerat grepp att göra denna glidning. Är det därmed acceptabelt? Nej, anser jag! Nej, eftersom det är tydligt att man med denna överförda bemärkelse vill just se till att etablera en etikett som antyder att den åsikt som etiketteras är irrationell och omöjlig att försvara, och därmed en åsikt som inte behöver argumenteras emot.


Så vad gäller då specifikt för islamofobin? Finns den? Hur ser den ut?

Låt oss gå tillbaks till definitionen av en fobi. Om en överförd bemärkelse skall ha någon som helst relevans måste den ju ha en koppling till den ursprungliga betydelsen.

I ena änden av skalan: finns någon anledning att frukta islam och/eller muslimer, eller är de lika harmlösa som svenska skogssniglar? (Övning för läsarna: sätt er i grupp och diskutera om svenska villaägares motvilja och hat gentemot spanska skogssniglar är en fobi eller ej.) Jodå, visst finns anledning att frukta islam. Några exempel:

• IS, Boko Haram, AlQuaeda in Magrib och så vidare härjar och slår ihjäl för fullt söderöver.
• Charlie Hebdo. Ett gäng muslimer går in och tar livet av en redaktion för att de driver med konservativ islam.
• Jyllands-posten. Ett gäng muslimer tar bilen ner till Köpenhamn i avsikt att skära huvudet av redaktionen för att de publicerat bilder på Muhammed.
• Lars Vilks. Flera gäng muslimer har oberoende av varandra försökt ta livet av Vilks för att han ritat en bild på Muhammed.
• Svensk press. Ingen svensk tidning skulle komma på tanken att publicera en Muhammed-bild idag. Inte för att de inte vill kränka troende - då hade de inte skojat om påvens roliga hattar - utan för att de inte vill dö. De vet att en sådan bild resulterar i att de blir internationella måltavlor. De vet att de för resten av livet får ha en port bevakad av tungt beväpnad säkerhetspolis. Eftersom tillräckligt många muslimer, i Sverige och utomlands, kommer se det som en religiös plikt att försöka ta livet av dem.

Ok, så att det finns anledning att frukta islam verkar inte vara fake news. Men är fruktan överdriven, då? Jodå, det kan den vara. Om jag till exempel, så fort jag får reda på att jag fått en muslimsk IT-ingenjör från Pakistan som kollega, låser in mig på toaletten och vägrar komma ut därifrån innan polisen kommit och eskorterat ut den slemme muselmanen - ja, då har jag nog drabbats av islamofobi. Då kan det nog vara dags för mig att kontakta min vårdcentral för lite tillvänjningsterapi.

Liksom det finns farliga och ofarliga spindlar, liksom det finns farliga och ofarliga ormar, så finns det farliga och ofarliga muslimer. Det finns muslimer som, liksom jag, anser att det sekulära samhället, det samhälle där man får tolerera att andra inte håller med om allt man tycker, är den religiöses bäste vän. Det finns muslimer som fokuserar hårt på de verser som Muhammed tog fram när han var på gott humör, och ignorerar de stridiska verserna. Samtidigt finns det muslimer som gör tvärtom.

En enkel lösning på problemet kunde här vara att vi till Sverige släpper in de snälla muslimerna, och låser ute de stygga. Ungefär som djurimportlagarna låter oss importera söta veterinärundersökta hundvalpar och stänga ute rabiessmittade djur:

 

Men, tyvärr. Det är inte lika lätt att se skillnad på de snälla muslimerna och de elaka muslimerna. En skäggig, ovårdad typ kan vara en from tillbedjare av fredens religion. En kostymklädd grabb kan vara på väg från sin pilotutbildning till en lämplig skyskrapa att öva snabblandning i.

Det vi vet om muslimer, i allmänhet, är vad de säger i diverse undersökningar.

• 99% (!) av afghanerna anser att Sharia skall styra landet. Kvack!
• Dock är det bara färre än två tredjedelar av afghanerna som anser att även icke-muslimer skall styras av Sharia.
• 85% av afghanerna tycker att stening är det lämpliga straffet för otrohet.
• 79% av afghanerna tycker att dödsstraff är en lämplig behandling av de som lämnar islam.

Viss varning för skeva resultat får dock ges. Ni vet väl att SD:s siffror alltid underskattas i undersökningar här i Sverige? Vi vikingar är rädda för att någon skall få reda på att vi röstar på SD och utesluta oss från framtida middagsinbjudningar och uppdrag. I arabvärlden är det lite tuffare. Om grannarna får reda på att du missaktar koranen kommer en rasande mobb slita ut dig ur huset och sedan slita dig i stycken. Bokstavligt. Jag kan tänka mig att en och annan liberalmuslim tänker sig för både en och två gånger när opinionsinstituten ringer på.

Men - nog anammar väl alla afghaner den svenska värdegrunden när de passerar gränsen? Ja och nej. Om vi tar emot ett begränsat antal, som jobbar med svenskar och bor bland svenskar, så kommer deras tidigare kultur att utsättas för viss nötning och tänjning. Idag, däremot, kommer det många afghaner som bosätter sig ihop med andra afghaner i en liten enklav, ungefär som en gallisk by i ett i övrigt ockuperat land. Resultatet blir ökad sammanhållning, rättning i ledet och renlärighet. Katerina Janouch nämnde i den (ö)kända tjeckiska TV-intervjun något om invandring som ett salt i det svenska samhället, något som i liten mängd kryddar soppan och i stor mängd gör den oätlig. För det fick hon mycket skit - jag tycker det låter klockrent.


Värst vad du svamlar, gubbe. Till saken! Är den rädsla för islam vi ser i Sverige en fobi?

Min summering av ovanstående är: nej.

• Vi tar idag emot muslimer från länder med allt annat än liberala åsikter visavi religion. Dessa hamnar i enklaver där klankultur och patriarkala mönster förstärks snarare än bryts. Kombinerat med svag svensk poliskår, usel skola i dessa områden och brist på jobb för oskolade tillreds en riktig häxbrygd.
• Vi vågar inte längre uttrycka oss hädiskt om religion i Sverige, för att vi är rädda för repressalier. Vi är rädda för att religiösa fanatiker i Europa, med Mellanösterns religiösa diktaturer som klangbotten, skall ha ihjäl oss närhelst vi publicerar sånt här:

Vad bör vi vara rädda för, då?

• Att möta en muslim på gatan? Nej. Som vi väl alla vet (?), så vill de flesta muslimer, liksom vi, bara leva sitt liv ifred. Risken att de halar fram en kroksabel ur turbanen och halshugger oss är måttlig.
• Enklaverna som växer fram i Sverige? Ja. Det är kollektivet av stor muslimsk invandring, och den miljö de hamnar i, som skapar de få individer som vi har anledning att vara rädda för.
• Sharia-lag i Sverige? Nja. Informell sådan finns visst fog för de som bor i enklaverna att oroa sig för. Vi har redan sett hur kvinnor övervakas av gubbarna på torget. Att något parti i Sverige skulle på allvar driva Sharia, inte smälta samman som MP, och till och med få igenom det, ser jag som orimligt. Om inte centerns vision om 30 miljoner nya invandrare blir verklighet.
• Att vi inte skall få uttrycka oss fritt? Ja och nej. Nej då det inte finns någon anledning att vara rädd för att det som redan har hänt skulle kunna hända. Ja eftersom det ju är så idag - hädar du så riskerar du att dö.

Ett Alexanderhugg?

Jag har emellanåt förespråkat en radikal omläggning av asylpolitiken. Samt problematiserat denna omläggning en aning. Propagerat för att vi ska ha fri invandring men stängda gränser. Fri invandring? Ja, fri i den meningen att vem som helst kan ansöka om svensk asyl från utlandet, men att ansökan utreds i lugn och byråkratisk reda medan den sökande fortfarande befinner sig utomlands och har ansvar för sin egen försörjning. Vilket innebär att många nog får dela ödet med de som köar i den svenska sjukvården: det glada budskapet att man fått en plats kommer ofta efter att man hunnit dö av hög ålder.

Nu visar det sig att dessa stolliga idéer även nått Europas regeringar. Österrike driver ett förslag som innebär att:

• EU ger inte längre asyl åt de som spontant dyker upp i EU.
• EU upprättar skyddszoner i EUs periferi. De som landar i dessa (av JAS-plan gentemot drogade barnsoldater skyddade ?) flyktingläger kan få asyl i EU. Antalet som ges asyl matchar det antal som medlemsländerna anser sig kunna ta emot.
• Urvalet skall ske med beaktande både av skyddsbehov och av möjligheten att integreras i värdlandet. Själv vill jag lägga till att frånvaro av klara papper bör få en att hamna längst bak i kön.
• De som ändå dyker upp i EU utan lov skickas raskt tillbaka till skyddszonerna.
• De som ges asyl förväntas stanna i det land de fått asyl i. Om de struntar i det, då? Tillbaka till skyddszonen!

Vad säger ni, kan detta lösa upp den europeiska asylinvandringens gordiska knut? Mästerförhandlare Löfven har länge varit tydlig med att vi måste ha en gemensam Europeisk lösning; att det inte är okej att enskilda länder får ta en oproportionerlig del av bördan. Övriga länder har nog snarare uttryckt det som att det vore väldigt skönt om inte de där naiva idioterna uppe i norr stod och ropade "Refugees Welcome" och utlovade PUT och livslång bidragsförsörjning till hela världen, för att sedan stänga gränsen och börja gnälla om att dela bördorna när världen faktiskt hörsammar inbjudan.

Men det där är bara käbbel. Det väsentliga är: kan EU enas om denna politik? Möjligheten borde finnas, då den löser en stor knut: spänningen mellan det flyktingfientliga öst och det flyktingvänliga väst. Hittills har väst talat om att "vi skall dela solidariskt på bördorna", vilket jag misstänker resulterar i att de asylsökande alla väljer Tyskland/Sverige hellre än Ungern, och att randstaterna blir förbannade för att Tyskland/Sverige funkar som ett saftglas på sommaren och underblåser trafiken över Medelhavet.

Med det nya förslaget kan alla få som de vill, om de är villiga att kasta sina glorior. Gränsen stängs, vilket radikalt minskar trafiken till randstaterna. Öststaterna kan välja att ta emot ingen alls. Annie Lööf kan gå till val på att Sveriges kvot skall vara en miljon om året. De enda som får bita i ett surt äpple är de som tidigare på stödgalor kunnat framstå som att de är för fri asylrätt, samtidigt som de med andra handen gör sitt bästa (transportöransvar, gränskontroller) för att så få som möjligt i praktiken skall kunna åtnjuta rätten.

I Sverige får vi förutsägbarhet. Vi kan gå till val 2018 med politiker som öppet går ut med att de vill ha 0, 1000, 10000 eller miljonen asylanter per år. Politiker som då även får tala öppet hur de vill planera för pensioner, bidrag, bostäder, skolor, sjukhus, poliser och andra resurser som kommer krävas.

Vi kan också kraftigt dra ned på Migrationsverket. Bert Karlsson kommer få gå tillbaks till att promota dansband.



Låter jättebra. Kan där finnas smolk i denna glädjebägare?

Jag tvivlar på Sveriges förmåga att upprätthålla avtalen. Antag att första året tio miljoner flyktingar får asyl i EU, och en halv miljon av dessa prompt tar tåget till Sverige, knackar på hos Malmö socialkontor och kräver bidrag, vård och skolgång. Kommer Sverige då lika prompt att skicka tillbaka dem till skyddszonen, eller ens till det EU-land de just kom ifrån? Med tanke på att det idag är svensk lag att illegala invandrare har rätt till akutvård och skolgång, och att Malmö ger dem socialbidrag, så tvivlar jag.

Jag misstänker att trafiken över Medelhavet inte kommer dö ut helt. När EU får bestämma kvoterna kommer de bli betydligt lägre än det antal som tar sig in idag. Många kommer därför ha alternativet att stanna i lägret eller ta sig in och leva illegalt i EU. Även jag skulle nog föredra det senare. Vi kommer därför fortsatt ha många illegala invandrare i EU och i Sverige. Jag tvivlar starkt på Sveriges förmåga att skicka ut dessa. Den förmågan är dock inget som är starkare idag, så förslaget försämrar i alla fall inte läget. Tvärtom gör det nog situationen lite bättre, då det i alla fall innebär att man som illegal invandrare inte har något hopp om att kunna söka asyl.

Jag tvivlar på Sveriges förmåga till repatriering. Det hade varit väldigt skönt att kunna plocka upp alla de marockanska knarkande kriminella som gör centrala Göteborg osäkert och sätta dem på en båt till närmsta skyddszon. Men vilken polischef vill gå gatlopp på landets kultursidor? De minns nog ännu REVA-debatten.

Visst, vi lär minska trafiken på Dödens Hav, Medelhavet. Men det räcker inte. De som idag strömmar från mellersta och södra Afrika måste korsa Törstens Hav, Sahara.

Enligt vad de säger så är Sahara betydligt jävligare än Medelhavet. Med de säkra zonerna samlade längs EUs gräns så försvinner inte behovet av att ta sig över Sahara. Det kan vi ju i och för sig lösa med uppsamlingsstationer söderöver. Eller genom att i förväg tydligt förklara att den som kommer från Kenya inte får asyl i EU.

Kommer Sverige kunna ha kvar gränskontroller efter detta är genomfört? Kommer Sverige ens vilja det? Här är en liten knut kvar att lösa upp. Jag utgår från att gränskontrollerna kommer försvinna. I bästa fall utan att någon saknar dem. Ingen statsledning med något vett i skallen utgår dock från att vi lever i den bästa av världar; man bör i stället fundera över vad som kan gå fel och vad man då kan göra för att styra upp det. Om en stor skara av de som kommer till EU anser att det land de placerades i är skit, och vill till paradiset i Sverige istället, så måste vi kunna stoppa dem. Nya gränskontroller är då sista utvägen. Bättre ansatser är att i förväg dra undan incitamenten, genom att tydligt i lag och praxis annonsera att den som kommer in i landet utan tillstånd inte får vård, bidrag eller skola, inte någonsin kan ansöka om att få sin sak prövad, och omgående vid sin första kontakt med svenska myndigheter kommer bli skickad ut ur EU utan att inkassera 4000:-.



Var vill jag sätta Sveriges kvot? Ja, jag är ju för fri invandring som princip och vill därför ha en generös kvot. Jag är gammelkonservativ, och vill därför ha in en mängd konservativa människor med gammeldags värderingar. En nyckelmening i förslaget är dock att länderna skall ta emot flyktingar i den mån de kan integreras. Min nivå på den generösa kvoten är därför, i nuläget:

NOLL.

Inte en jäkel över bron. Inte en stackare, heller.

Vi har idag utanförskapsområden där poliser inte vågar sig in ensamma, där ingen vågar vittna eftersom det är buset som har våldsmonopolet, där flickor könsstympas och kastas från balkonger, där vi hör nyheter om skjutningar dagligen. Vi har bostadsbrist, brist på lärare, en skola i utförsbacken, samt en arbetslöshet hos de som invandrat som kommer synas i ditt och mitt pensionsbesked framöver.

Först hittar vi lösningar på detta. Sedan, när våra städer är säkra och trygga, det finns gott om bostäder, det finns jobb som passar kompetensen hos de som anländer, när skolorna åter satt ordning och reda i högsätet, när det finns SFI-lärare nog, när vi skapat en civilförsvarsbuffert med kapacitet att ta emot en flyktingvåg från Öster den dag Putin invaderar våra broderfolk:

Då vrider vi på kranen igen. Då, inte förr.

Den som är sant invandringsvänlig, och Sverigevänlig, är inte den som talar om hur mycket fint man skulle kunna göra i en ideal värld, utan den som genomför alla de små praktiska lösningarna som gör det möjligt att ta ett par steg emot drömvärlden.