Frau Merkel, tear down that wall!

Nej, det här blir inte ännu ett naivt inlägg i Mellanösterndebatten. Jag tänker på den mur vi i EU byggt upp emot omvärlden. Den mur som stänger inne de som inte har råd att betala flyktingsmugglarens taxor. Den mur som tidigare uppehölls av Khadaffi, med vårt goda minne. Den mur som gör att utvecklingsländer inte kan sälja sina varor på vår marknad. Den mur som gör att vi dumpar vårt överskott på världsmarknaden. Och sen ger vi en skärv i bistånd, tar emot ett par invandrare, och känner oss så goda så.

Det är dags att riva muren. Låt bananodlarna i EU kämpa emot utvecklingsländernas bananodlare på lika villkor. Låt låglöneländerna skicka sina T-shirts hit. Låt vem som helst som vill pröva lyckan komma hit. Bättre och mindre korrumperad u-hjälp än invandrare som jobbar här och skickar hem en skärv finns inte.

Nu blöder Syrien. Diktatorn gör sitt bästa för att decimera sitt folk. I stället för att några lyckliga och rika få som kan hala upp vad det kostar att smugglas in till Sverige skall få överleva, låt oss pröva något nytt. Låt oss ställa dörren på vid gavel, så att även de fattiga kan komma hit.

S - det nya högerpartiet?

Det är nog dags att sluta gnälla på vänstern, och vara lite snäll. Om de nu tycker det är att vara snäll att kalla dem för moderater.

Socialdemokraterna i Malmö verkar i alla fall ha triangulerat vår skolpolitik.När skolbarnen strömmar bort från problemområdena, så försöker S inte tvinga tillbaks dem i fållan för att göra det lätt för skolbyråkraterna att planera budgeten. Nej, de bejakar det fria valet, bygger ut skolorna i populära områden och drar ned på de skolor få vill gå i. Samt tar bort den regel som ger boende i området förtur.

Smaka på den, Svensson. Ren meritokrati, oavsett hur mycket man har i plånboken att köpa bostadsrätt i fina områden för. Låter som moderat politik. Och bra politik, för barnen i Malmö.

Tack, sossarna!

Är vänstern en bunt rasister?

Man kan undra, med tanke på det förra inlägget om skolströmmarna i Malmö. Om jag fattat den klassiska vänsterattityden till friskolor och föräldramakt så är det något i den här stilen:

Välståndet i Sverige är inte jämnt fördelat. I vissa områden är skolorna dåliga, i vissa är de bra. Därför försöker en del som bor i de dåliga områdena att öka sina barns chanser till ett gott liv genom att söka sig utanför sitt område, och söker istället lyckan i de bra områdena.
Detta tycker vänstern är fel. De som bor i de dåliga områdena borde istället solidariskt välja att stanna kvar. Sedan får vi som bor i de goda områdena skicka pengar, så vi kan hjälpa till på plats istället för att några få lyckliga kommer till oss och kostar en massa pengar.

Så, hur skiljer det sig egentligen från Sverigedemokraternas politik? Även de vill att invandrarna stannar kvar i sina ursprungsområden, för att få hjälp på plats. Varför fly en ond diktator som vill ge en nackskott, när man kan sitta och vänta på att Sverige skickar några miljoner till diktatorn i bistånd? Varför välja en annan skola när man kan sitta och vänta på att de politiker som skitit i problemområdenas skolor de senaste decennierna skall ordna upp situationen, lagom till dina barns pension?

Att inte låta människor välja själv börjar kännas smått rasistiskt. I vilket fall, inte fan är det av omtanke om människorna man vill förbjuda dem att förbättra sin egen situation.

Systemskifte!

Minns ni det glada 70-talet? När högerspöket vandrade i politikens korridorer? När till och med andra borgerliga partier distanserade sig från de extrema moderater som inte bara ville sänka skatten, utan även införa reklamradio, befria Östeuropa och liknande galenskaper? När sossarna började skrika systemskifte varje gång Lars Tobisson visade sin nuna? När varje tidningsartikel hade ett stabilt vänsterperspektiv?

Jag tror systemskiftet är här. En artikel i Sydsvenskan beskriver hur elever väljer bort sina lokala skolor:

"Klart flest elever pendlar bort från Rosengård. I Rosengårds skolor går bara drygt hälften så många elever som det faktiskt bor barn i stadsdelen – de åker i stället till kommunala skolor i grannstadsdelarna, till friskolor, eller till en helt annan kommun. Ytterst få pendlar dit."

Det som slår mig med häpnad och glädje är hur elevernas eget val inte ses som ett gigantiskt problem i artikeln, som något som genast måste stoppas. Vissa kritiska röster finns, som t. ex. professor Nihad Bunar:

"Det är både och. På individuell nivå ser man att det går bra för vissa elever. Men när man tittar på de sammanlagda effekterna är det en bidragande orsak till fördjupad segregation."

Men experternas kritik är mest en bisats. I en separat artikel intervjuas en gosse, Ahmed Mohammed, 
som bor i Rosengård men pluggar i Fosie. Och inte någonstans problematiseras eller ifrågasätts att en familj i Rosengård skall ha samma rätt och möjlighet att skicka sina barn till en bra skola som de som har råd att skicka barnen till Lundsberg. Ingenstans frågar reportern lite ledande om man inte känner sig lite osolidarisk med de som har kvar barnen i Rosengård.

Det är andra tider nu, vänstern.

Projektion

Nej, idag tänkte jag inte prata psykologi. Däremot lite om olika sätt att projicera en karta.

Bakgrunden är att jag nu läst Anders Lindbergs inlägg i Aftonbladet, där han tycker att alla till höger om socialdemokraterna krattar banan för Breivik. Han pekar bland annat ut tidskriften Axess och Timbro. Och eftersom jag gärna läser Axess, och nickat instämmande åt en och annan Timbroskrift, så har väl även jag stått och laddat bössan åt den flinande norrmannen ute på Utöya.

Alltså, hur tänker man när det känns naturligt att koppla ihop högerns tankesmedjor med massmördare? I stället för att genast författa en etterdrypande replik, tänkte jag försöka krypa in i huvudet på Anders Lindberg. Med hjälp av kartprojektioner.

När ett klot skall avbildas på ett fyrkantigt papper, uppstår vissa problem. Någon del av klotet måste förvanskas - men vilken, och hur mycket? Nog har vi väl alla sett gamla kartbilder, och hur förvrängda de ser ut. Det är inte bara på grund av att kartritarna var sämre förr, utan även på grund av att man använde andra sätt att projicera ned klotet förr. Jag minns att jag en gång såg en karta där ett jättelikt Irland låg mitt i, och diverse små kontinenter prydde hörnorna. När alla vet att det är Sverige som ligger i mitten!

Min politiska kartbild har försvaret av det demokratiska samhället i mitten. Där i mitten ligger S och M och trängs. En liten förkärlek för socialismen ger S en svans vänsterut, medan några nattväktarstatsanhängare låter M glida ut åt höger. Vidare åt höger fylls skalan på med de övriga allianspartierna som små öar strax till höger om moderaterna. Sedan är det en stor ocean bort till SD, varefter ett sund skiljer SD från de stöveltrampande rasisterna. Vänster om S finns vänsterpartiet, lite mer socialistiska men ändå huvudsakligen demokratiska, även om det finns en vald representant som vill fylla moderater med bly. Men en galning får väl varje parti ha. Bortom V börjar avgrundsvänstern med revolutionärer och terrorkramare. Eftersom jag själv är höger har jag dålig koll på vem som är vad på den kanten.

Lindbergs politiska karta misstänker jag har socialismen i mitten, och ritades på 70-talet, den tid då moderaterna inte hade triangulerat det socialdemokratiska välfärdssamhället. Den som är för socialism är god, den som är emot socialism är hård och kall och vill endast sitt eget egoistiska bästa. Den demokratiska socialismen ligger till höger, den odemokratiska (revolutionära) till vänster. Lindbergs karta utnyttjar säkert mycket mer areal till att visa skillnaderna mellan olika rörelser till vänster om vänsterpartiet; hur de skiljer sig i relation till att vilja hänga borgare i sina egna rep, vilja spränga oskyldiga människor i luften, osv. Däremot börjar nog pappret ta slut när geografin till höger om socialdemokratin skall beskrivas. Det blir bara några millimeter över mellan moderater och nazister.

Och därmed blir förklaringen rätt lätt till att Lindberg tycker moderater och nazister är samma andas barn. På hans karta, med dess perspektiv, syns ingen skillnad.

Så jag misstänker att det inte är någon större mening med att jag försöker argumentera med Anders Lindberg. Först får någon ge honom en karta från 2000-talet, en karta där högerns mystiska sekter är inritade i lite större detalj. Annars blir det som att försöka förklara vägen mellan Malmö och Lund på en jordglob.

En sak skulle jag dock vara väldigt intresserad av att lära mig av Anders Lindberg. Även min karta har sina brister: jag har inte ritat ut vänstern med någon större detaljrikedom. När jag hör någon vänstertomte utropa något riktigt oerhört så vet jag inte om detta är mainstream vänster eller en galning som alla vettiga vänstermänniskor skyr som pesten. Där skulle jag behöva lite vägledning. Var finns den vänster som konstruktivt bidrar till samhällsklimatet, och var finns den som bidrar till det våldsbejakande bakgrundsbruset?

Ett exempel: en gång i Sydsvenskan hade Tor Billgren och Mikael Wiehe ett meningsutbyte. Billgren, som bor i Sydafrika, tyckte det kunde vara en god idé om vi något problematiserade vårt ensidiga stöd till ANC, och vårt förkastande av alla andra sydafrikanska befrielserörelser som höger eller köpta av apartheidregimen. Så var nämligen inte riktigt synen i Sydafrika. Att ANC glatt avrättade hundratals meningsmotståndare utan rättegång genom att hänga ett bensinfyllt bildäck om halsen på dem och tända på tyckte Billgren var lite av en belastning, något man kanske i alla fall kunde uttala ett litet förkastande av!?
Så inte Wiehe. Han stödde "necklacing" fullt ut. Han lyckades till och med citera den kända sentensen att revolutionen inte är någon tebjudning.

Så vad säger du, Lindberg? Är Wiehe mainstream vänster, eller är han en rabiat hetsare som man måste ta avstånd ifrån? Jag är nyfiken. Jag har liksom aldrig hört någon till höger försvara dödspatrullerna i Sydamerika. Skulle någon göra det, skulle du nog få se på demokratisk renhållning.

Trollhättans räddning

Läste just i SvD att Trollhättan en gång i tiden var en internationell turistattraktion, på grund av sina flödande vattenfall (här i nutida, reglerad form):

Bilden stulen från http://sv.wikipedia.org/wiki/Trollh%C3%A4ttefallen

Så nu när SAAB går i putten, så är det dags att sätta några dynamitgubbar i stenmurarna och spränga bort hela rasket. Sen kan vi sätta upp souvenirstånd, bygga rikemansbungalower på öarna och börja klå turisterna på dollar. Elkraft är det väl ingen som behöver längre?

Det är klass på ungdomen

Jag har länge sett en obehaglig trend i samhället. Segregationen ökar. Även de vänsterungdomar som gärna gillar olika verkar isolera sig i socialistiska reservat som Smålands Nation, där de i svart uniform kryper ihop i bruna manchestersoffor och är så lika man bara kan vara, förenade i sitt hat mot borgarpacket. Men just som jag börjat tappa hoppet om dagens ungdom, så händer något glädjande. I ett försök att bryta klassgränserna har den vänsterinspirerade välgörenhetsorganisationen Allt åt Alla organiserat bussresor som möjliggör för unga med hjärtat till vänster att handgripligen lära känna borgarna.

Ett ypperligt alternativ. Genom att på nära håll se hur andra människor är och beter sig, att de inte har bockfot och äter småbarn, så undviks demonisering och skapande av skräckbilder av "den andre". Går det till så här, månne?



Vissa rykten gör gällande att bussarna blivit lite mindre väl mottagna av busarna i trakten. Att det förekommit äggkastning. Jag hoppas att det bara är illasinnade rykten. Invånarna på landets Solsida borde förvisso knäcka ett och annat ägg - för att göra sockerkaka, dra på kaffepannan, och bjuda in de långväga resenärerna på en fika. Där kan man i lugn och ro snacka ungdomsarbetslöshet, bostadsbrist och revolution. Ja, många av de välsituerade i villaområdena är väl gamla 68:or som gjort karriär i partiet, som kan komma med ett och annat tips om hur man bygger barrikader, ockuperar kårhus, röker hasch och idkar fri kärlek.

Vem vet, kanske kommer de bra överens. Så bra överens att bostadsbristen och hemtjänsten fixar sig av sig självt. Många rika med stora villor och utflugna barn kan ju nu, när en viss alliansregering undanröjt lite skattetekniska hinder, hyra ut rum till ungdomar. OK, villaområdena ligger inte helt centralt, men nu har de ju tack vare Allt till Alla tillgång till buss. Avgiftsfri, givetvis, även om man måste planka. Som gentjänst kan ungdomarna ställa upp med lite arbete. Arbete som även funkar som bra träning inför framtida aktivist-aktiviteter. Tänk till exempel att få betalt för att ligga i bakhåll i läkarvillans trädgård och kasta gatsten på kvartetets äppelpallande överklassyngel.


Jag tycker det här initiativet är så bra att det kan mana till efterföljd:

• Tvillingarna Kent & Ted Ekeroth borde skramla ihop en rosa buss var och tura genom Rosengård. Kanske kommer bussresenärerna finna att här finns ett outsinligt förråd av unga vackra kvinnor som längtar efter en patriarkal och konservativ karlakarl, varpå SDs nya invandringspolitik blir att öppna dörren vidöppen för mottagning av ensamkommande flyktingar.
• Vänsterpartiet i Pajala kan ta en dansbandsbuss söderöver för en turne kring de moderattunga kranskommunerna runt Malmö. Vem vet, kanske de kommer finna en och annan moderat med mänskliga drag. Vi får dock hoppas att Malmöpolisen är på plats för vapenkontroll.

Som sagt, ett stort tack till Allt för Alla för ett ypperligt första steg i toleransens och integrationens tecken!