Är Saab sabb nu?

Så är den vådliga färden äntligen slut, och kråkan Mueller har sluntit ned i diket för sista gången. Jag misstänker att flaggan står på halv stång lite här och var i min uppväxtstad (Trollhättan, alltså).

En första snabb observation är att Maud Olofssons näringspolitik var helt rätt. Saab skall antingen stå på egna ben, eller slås ut. Statliga pengar in i Saab hade bara varit pengar som vi inte haft att tillgå för att underlätta den ändå oundvikliga omställningen. Vänsterns näringspolitik är just nu något som de är lika ivriga att gömma undan i någon Bohusfjord som de osäljbara tankfartyg som varvsakuten gav upphov till när högern försökte föra vänsterpolitik senast.

Är då det här ett unikt dråpslag mot Trollhättan, omöjligt att resa sig ifrån? Nej. När jag var ung gick Nohab under. En gammal hederlig verkstadsindustri vars inhägnade område fyllde ungefär hälften av de tre kilometer jag hade in till stan. Alla gubbar i trakten cyklade dit på morgonen, och vällde ut till lunchmatsalen när visslan tjöt.

Intermezzo: för den nostalgiske gubben kommer här en bild på en Saab framför den kran (rysskranen) som Nohab använde för att skeppa ut ånglok till Ryssland. Nohabs gamla lokaler syns knappt bakom Saaben. (Bilden är snodd från forum.saabklubben.nu.)

Visst, ett tag blev det rätt kärvt i de familjer där föräldrarna var svetsare eller plåtbockare på Nohab. Men sen fylldes lokalerna med annat: Saab-museum, Film i Väst, etc. Och nu kan man åka buss igenom det område man tidigare bara fick stå utanför och glo in på.

Samma lär ske med Saab. Nya företag växer upp.

I denna hoppfulla anda får jag avsluta med en sång rekommenderad av en nyligen 70-årsjubilerande allianspolitiker.