Jag Gillar Juholt

Ja, faktiskt.

Tänk om S leddes av Thomas Östros. Varje dag samma inlägg om den kalla hårda alliansen, som skapar ett kallt hårt samhälle.

Tacka vet jag Juholt. Inte en popcornmaskin, men väl lik de där gottebitarna (Bertie Bott's every flavour beans) som Harry Potter prövar på för första gången på tåget till Hogwarts. I ena pralinen ett körsbär, i den andra en snorkråka. Livet som politisk bloggare blir aldrig tråkigt med Juholt. Jag har inte ens tid att sakna Bodström.

Sen, efter den första muntrationen, funkar Juholts utspel ofta som inkörsport till lite allvar. Ta till exempel senaste bubblan om mobiltäckning. Kul. Sen hoppar IT-Tittis mamma ut och gör tummen upp, strax innan Juholt backar. Kul igen. Men när det första fnittret lagt sig, så inser jag att här finns politik och ideologi som behöver redas ut.

Även vi gamla moderater som tror på en liten stat, vill att det offentliga skall styra upp vissa väsentliga gemensamheter, som t. ex. domstolar, poliser, sjukvård, vägar, avlopp, post- och paketbefordran. Inte nödvändigtvis äga och utföra allt detta, men i slutändan ansvara för att det finns alla medborgare till dels: rika och fattiga, stadsbor och lantisar.

Hör ett telefonnät till sådana gemensamma nyttigheter? Ja, säger jag. Vi byggde en gång upp ett trådbaserat nät, som i stor utsträckning finns kvar, men kanske börjar kännas lite passé. Många ungdomar halar inte upp en tusenlapp för att få ansluta sig till Telias kopparkabel och koppla in sin grå televerkstelefon, utan köper en Smartphone istället. Skall man idag skaffa telefon till sommarstuga eller nybyggt hus i glesbygden, så är ofta kostnaden så hög att det lönar sig bättre med radiolänk.

När då trådarna drar sig tillbaks från landsbygden, vem skall betala? Alla solidariskt, eller den som blir av med tråden? Om telefoni är en gemensam nyttighet, så har Juholt en poäng. Samhället bör hjälpa till att möjliggöra för alla att få del av den. Liksom jag inte behöver betala för ett eget postkontor, skall jag inte behöva betala för en egen basstation.

Sen får vi vara försiktiga med hur vi låter samhället tillhandahålla telefoni. Om politiker skall bestämma detaljerna, blir det lätt dyrt och fel. Det finns en poäng med att låta abonnenterna betala kostnaden själva: då köper de bara det som är värt priset - kostar en telekabel tusen spänn metern är det en god indikation på att man inte bör dra kabel ut i ödemarken. De slipper också ställa sig i kö och vänta på att politikerna skall bestämma sig.

För övrigt är det här ironiskt nog inte bara ett glesbygdsproblem. Jag är själv en av de stackars drabbade. Jag är telekomingenjör, och bor 10 km från sveriges telekom-Mekka (dvs Lund). Och jag kan inte få signal inomhus, vilken konstig vinkel jag än ställer mig i. Surt. Kom och hjälp mig, Juholt!