Så har nu domen fallit emot de journalister som tagit sig in i Etiopien illegalt. Genast höjs en kör av röster emot det ruttna etiopiska rättsväsendet, den korrupta diktaturen, och (givetvis) Carl Bildt. Och som anhängare av demokrati och pressfrihet sjunger jag givetvis med. Eller?
Till att börja med: journalisterna ifråga förtjänar inga sarkastiska kommentarer om deras tidigare politiska hemvist. Inte heller förtjänar de några gliringar om att de likt Lars Vilks är karriärkåta strebrar som väl visste vad de gav sig in på. Nej, de journalister som för att ge mig frukostbordsinformation om tillståndet i världen trotsar såväl kulregn, sönderknarkade barnsoldater som korrupta regimer förtjänar unisona hyllningar. Tack för att ni finns, och för att ni kämpar för ett fritt informationsflöde. Och må ni vara hemma snart, så ni kan ge er ut på nya äventyr.
Sen lite funderingar.
Är det etiopiska rättsväsendet politiserat och regimstyrt? Tja, inte vet jag. Som självgod svensk är det naturligt att anta att alla stater på fel sida av Öresundsbron (förutom socialistiska folkrepubliker, förstås) har ett uselt rättsväsen: USA har politiskt tillsatta domare och medborgarjurys fulla med rednecks, i Danmark dricker de säkert Gammeldansk under överläggningarna, osv. Endast Sverige bra rättssystem äger. Här finns en intressant infallsvinkel på det.
Så kanske våra journalister dömdes helt enligt den etiopiska lagen. Då kommer nästa angreppspunkt: är lagen måhända i strid med generella mänskliga rättigheter? Där känns det, till att börja med, lättare att bli indignerad. Inte sjutton skall man hamna bakom galler i 11 år för att ha tagit sig in illegalt med avsikt att rapportera om missförhållanden? Inte skall det väl räcka att man hänger med en terrorlistad grupp för att man själv skall bli dömd för terrorbrott?
Det är nog läge att ta fram de stora kanonerna för att sätta press på Etiopiens premiärminister Meles Zenawi. Jag kan tänka mig hur en diskussion med den fria världens banerförare, fredspristagaren Barack Obama, kommer låta översatt till svenska:
Obama: Hej Meles. Vi är lite oroliga över läget på terroristbekämparfronten. Svenskarna börjar klaga. Nu har vi amerikaner beslutat oss för att slå näven i bordet och se till att mänskliga rättigheter inte trampas på längre.
Zenawi: Nej, men jättekul, alltså! Menar du att Guantanamobasens fångläger skall avvecklas, ingen längre hållas fängslad utan rättegång av USA, att de som är ansvariga för tortyr skall ställas inför rätta? Det ser jag fram emot!
Obama: Eh ... men... nej, alltså... va...
Sen får vi väl skicka någon europé också, Merkel eller Bildt till exempel.
Europén: Hej Meles. Vi tycker inte om rättssäkerheten i Etiopien. Ni får banne mig fixa till domstolarna om ni ska ha något bistånd framöver.
Zenawi: Aha - ni vill ha europeisk standard på rättssäkerheten. Visst, det kan vi nog fixa. Till att börja med tillsätter vi nämdemännen från de politiska partierna, det blir ett bra första steg mot oberoende. Sen har al-quaida hört av sig och vill ta med ett par journalister till hårda förhör i Pakistan; planet landar imorgon. Det är väl OK? Sen har vi också upprättat avtal med några av de mer hårdföra klanerna i Somalia som skall se till att hålla immigranter (såsom journalister) ute ur landet; den som närmar sig området får en kula i pannan. Allt enligt kända europeiska förebilder. Det blir väl bra?
Europén: Eh ... men... nej, alltså... va...
Sensmoralen av denna lilla historia? Att de mänskliga rättigheterna gäller alla. Alltid, överallt. De gäller svenska journalister, och de gäller skäggiga gubbar i länder vars namn vi inte klarar av att uttala. Hur tusan skall vi med kraft kunna fördöma diktaturernas övergrepp när vi inte ens klarar av att undgå att begå dem själva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar