Ge järnet, Löfven!

Jag är höger ända in i benmärgen. Moderat sedan barndomen, men nyligen avfallen. Den totala inkompetensen i försvarsfrågan och ignorerandet/stigmatiserandet av invandringsfrågan fick mig att gå ur Partiet. Nuförtiden är jag Kristdemokrat. Eller, med tanke på vilket sänke mina ärkekonservativa åsikter är för varje svenskt parti, Kistdemokrat.

Men jag tänker inte gnälla över valförlusten. Spilld mjölk ligger där den ligger, och blir bara härsken och luktar illa. Så låt oss sopa upp den, vända blad och gå vidare.

Nu är det Stefan Löfvens dag. Eller veckor. Han ska skrapa ihop till en regering, och sen få riksdagens gillande för denna regering och dess budget. Väl där, kan han sen börja hoppa runt med tillfälliga majoriteter i olika frågor.

Jag har faktiskt hopp för Löfven. Jag tror han är rätt person på rätt plats, så rätt det nu kan bli med röd regering. Den partiledare som agerat taffligt i de debatter där leendet och bortförklaringarna ska sitta på plats, kan nu bli den gamla fackliga räv som nattmanglar fram en kompromiss. Som fackgubbe borde han väl vara van vid att sitta mittemot sin värsta fiende och kompromissa?

Från många håll hör jag hur det nu är dags för vissa allianspartier att visa sitt statsmannaansvar och svara positivt på Stefans inviter. Aha, samma statsmannaansvar som vänstern visade när de röstade ned en del av alliansens budget? Nej, liksom ansvaret för regerandet var Fredriks de senaste åtta åren så är det nu Stefans. Helt och hållet, till 100%.

Kan vi få ihop någon som helst majoritet, eller ens en fungerande minoritetsregering? SD sitter där i mitten och kan antingen släppa igenom eller sätta sig på tvären. Inte lätt att veta vad de kommer göra, eftersom ingen får släppa in de som inte vill släppa in alla, genom att förhandla eller ens samtala med dem. Risken finns ju att SD säger nej till alla minoritetsregeringar, så att enda kvarvarande alternativet är S&M. En rolig kombination, i och för sig.

Nyval, då? Nej, för tusan. Det är politikernas förbannade plikt att ta ett valresultat och vränga till det till en fungerande regering. Klarar de inte av det, då ska de avgå hela bunten så vi kan välja ett kompetent gäng istället.


Så vad göra? Jag tror det är dags att ta tjuren, det vill säga SD, vid hornen. Här visar faktiskt de kristna vägen. Bengt Malmgren, en katolik, har ett intressant inlägg: Sverigevänner! Är det rasism eller politisk dumhet och brist på mod som ar problemet i Sverige idag? Han har ett par bra poänger:

• Det är dags att ta tillbaka uttrycket Sverigevänner. Även jag som vill ha fri invandring är en Sverigevän. Jag älskar gamla pilsnerfilmer med Elof Ahrle, du-reformen, vår natur och mycket annat.
• Antirasismen påminner mycket om McCarthy-eran i USA. Något vi fått lära oss var mycket fult.
• Det är dags att syna SDs kort.

Även Åke Bonnier, biskop i den svenska kyrka som ringer i kyrkklockorna så fort SvP invaderar orten med sina 10-talet medlemmar, men däremot är moltyst när Sven Wollter, Pia Sundhage eller Dogge Doggelito dyker upp i media, skriver bra: Vi är olika i en gemenskap. Några lärdomar därifrån:

• Uppdelningen i "vi goda" och "de onda" är grundfalsk utifrån kristliga perspektiv. Vi är alla fallna syndare, så en järnrörs-svingande SD-huligan passar bra in i högmässogemenskapen.
• Alla är välkomna i kyrkan, oavsett partipolitisk tillhörighet.
• SD vill hjälpa på plats. Det är bra, där behövs mycket hjälp. Men vi behöver också hjälpa de som tar sig hit.

Nima Dervisch har gästbloggat hos Merit Wager: Be My Guest 102: Nima Dervish. Här är ett intressant citat:

"SD är ett av Sveriges minsta och mest lättlösta problem. Allt man behövde göra var att erkänna att SD, trots att det är ett kefft parti, har vissa poänger. Medge att de har en poäng när de har det, medge att problem finns, visa en seriös och resolut vilja att ta tag i de problemen istället för att bara leverera floskler: få resultat och gör SD överflödig för deras väljare."

Så vad bör Löfven göra? Jag tycker han skall göra som en rekorderlig arbetargrabb ska göra; han går över med ett helrör i näven och knackar på hos Åkesson för att mäkla fred. Säger att nu behövs alla krafter för att styra landet. Säger att mycket är de inte överens om, men kanske kan de komma överens om tillräckligt. Säger liksom till Sjöstedt att ministerposter inte är aktuella, men att det kan vara dags att diskutera realpolitik.

Finns då något att komma överens med SD om? De är väl ärkenazister, utan någon beröringspunkt med något annat parti? Nja. Jag ser dem som folkhemsromantiska sossar som är emot invandring i allmänhet och islam i synnerhet. Inte mycket värre än vänsterpartiets gamla rikemanshat och kristendomsantipati, och dem har det gått bra att prata med. Vänstern ser förstås å sin sida SD som moderater som är öppna med att de är emot invandring.

Så några konkreta frågor:

• Arbetskraftsinvandring. Där kan ju vänstern lätt få SD att gå med på att ge facket veto. Inget jag önskar, men nu var det ju inte jag som vann valet.
• Uppstyrning av Migrationsverket och de regler som styr verket. Ni läser väl Merit Wagers blogg? Där finns mängder med historier om dels hur icke asylberättigade lurat sig till asyl, och hur de som borde varit asylberättigade inte lyckats få rätt. Både invandringsvänner och -fiender borde vara överens om att Migrationsverkets precision ska vara hög, så att de regler vi faktiskt har följs. Genom att sålla agnarna från vetet får vi plats med mer vete i silon.
• Åtgärder för integration - jobb och bostad. Jag gissar att SD kan ställa upp på socialistiska bostads- och jobbprogram. Handen på hjärtat, SD, nog är det väl bättre om invandrarna integreras i det svenska samhället än om de sitter arbetslösa och tänker på jihad i segregerade enklaver. För ni har väl en politik för de som redan är här?

Så sätt igång, Löfven. Får du inget gehör hos alliansen, så sondera läget hos SD. Se vad du kan få, och vad det kostar. Innan du gjort det så är det ungdomsförbundsfasoner att hota med nyval.

Kommer Åkesson att jubla och skaka hand med Löfven om tillfälle ges? Jag är faktiskt rätt tveksam. Det som gjort att SD växt är just att ingen vågat prata integration och att alla hatat och isolerat SD. Den dagen som de andra partierna kommer överens om åtstramning av invandringen är den dagen som gamla S- och M-väljare vänder tillbaka till moderpartierna. Så jag misstänker att Åkesson kommer se till att varje överenskommelse blir för dyr för Löfven att acceptera. Och då är vi tillbaka till S&M.