Peterson och Findus

Vår kända duo har råkat i blåsväder; massor av kritik riktas nu mot dem i sociala medier.

Pettson och Findus

Dessa? Nej, det var ju Pettson och Findus. Än har inte någon vithetskritiksstudent fått upp ögonen för det koloniala Robinson/Fredag-förhållandet mellan Pettson och Findus, så våra vänner lever tryggt vidare på landets biblioteks barnavdelningar. Ett tag till.

Peterson och Findus

Det är dessa jag tänker på. Men är det inte Annie Lööf bredvid Peterson, inte Findus? Jo, men jag tycker Lööf och Findus är rätt lika. Samma idesprutande popcornmaskineri. Samma totala frånvaro av fundering över ifall ens idéer kunde ha några taskiga konsekvenser. Jag kan mycket väl tänka mig katten Findus få ett förslag på Afghan-amnesti presenterat för sig och raskt replikera "men varför lägger vi inte till att de inte ska behöva ha fastlagt sin identitet dessutom?". Så får Pettson gå efter och städa.

Min ståndpunkt, får jag erkänna, är att jag för det mesta är tämligen kritisk till Annie Lööf, som intar en helt annan position i flyktingpolitiken än jag, och tämligen positiv till Jordan Peterson, som ofta intar samma knökkonservativa positioner som jag. Därför tänkte jag vända på steken och idag försöka se poängerna med Lööfs världsbild, och klanka lite på Petersons argument.

Den konservative Peterson

Är Peterson konservativ? Han fick frågan på Skavlan-intervjun och värjde sig mot det, han såg sig inte alls konservativ. Konservativ är dock ett halt, svårfångat och relativt begrepp. Är den konservativ som vill bevara dagens svenska högskattesamhälle, eller den som vill tillbaks till tiden innan detta samhälle? Nedsläppt i den svenska plaskdammen likt en hummer på en fiskrestaurang, blir Peterson för svenskar till vänster om KD väldigt konservativ, konservativ till sådan grad att det blir väldigt lätt att dra till med en fobi-diagnos eller att be honom krypa tillbaks under en sten.

• Äktenskap. Peterson anser att äktenskap är något som inte lättvindigt ska upplösas; att varje enskild människa har ett ansvar som inte kan släppas hur som helst. Jag håller med Peterson, jag har svårt att förstå den gängse svenska synen att det är en självklarhet att samboskap ska ge samma rättigheter och skydd som äktenskap, samtidigt som äktenskap ska vara lika lätta att dra sig ur som samboskap. Vad blir då skillnaden - en dyr bröllopsfest? Pacta sunt servanda. Bakom orden "tills döden skiljer oss åt" skall finnas lite allvar. Men varför inte införa lite andra instiftelseord som bättre passar det moderna svenska kynnet? Göteborgs-vigseln "tills det inte känns gött längre" eller Frank Andersson-vigseln "tills kuken fått sitt"?
• Kärnfamiljen. Peterson kritiserar det moderna samhällets stöttning av den ensamma föräldern. Givetvis blir då Peterson raskt insatt i "kärnfamiljsvurmar"-facket. Lite orättvist, om man lyssnar på vad han säger. Det han säger är att kärnfamiljen är den minsta fungerande barnuppfostringsenheten. Han säger dock inte att kärnfamiljen är den enda fungerande barnuppfostringsenheten, tvärtom öppnar han för alla möjliga andra varianter: 70-tals-kollektiv, somaliska klanfamiljer, Bullerbygemenskaper, eller vad man nu vill. Det han vänder sig emot är just att vi idag, i västvärlden, har så många ensamma föräldrar.
• HBTQ, och specifikt T. Petersons första stapplande steg mot berömdheten var just när han protesterade emot att Kanada införde en lag om att alla måste använda de pronomen som folk ville skulle användas om dem. Notera att han, såsom varande en vänlig och icke-konfrontativ människa, inte hade något emot att kalla någon "asfosdiaflsdf" om de kom fram till honom och bad honom - det enda han motsatte sig var att han skulle bli haffad av polisen ifall han vägrade. Återigen, sådana åsikter finns nog bara vänster om KD i Sverige. Även i Kanada är väl Peterson lite konservativ i denna fråga? Där har ju till exempel nu ett gäng kvinnor blivit anmälda för att de inte velat vaxa pungen på en MtF (man som bestämt sig för att vara kvinna). 

Peterson och humrarna

För att visa på hur fel de socialkonstruktivister har som hävdar att våra hierarkier är socialt grundade, har Peterson pekat på hur hierarkierna återkommer överallt i djurvärlden, till och med hos humrar. Vilket fått en del kritiker att gå i taket - hur sjutton kan man dra slutsatser om hur människor interagerar med varandra från hur humrar kryper fram under sina stenar och knäpper med klorna? Kritikerna har förvisso en poäng - om man tar Peterson så bokstavligt att man hävdar att han anser att humrarnas hierarkier och maktspel är rätt och rimligt att apa efter hos människor.  Alla vi som är akvarister sedan barnsben vet även att till exempel sättet att ta hand om sin avkomma varierar våldsamt mellan olika ciklidarter, allt från att hannen vaktar ensam till att honan gör det. Men det har väl Peterson inte sagt? Det han säger är att verkligheten är så beskaffad att arvet har betydelse, utan att därmed gå in på vilka delar av detta ärvda beteende som är önskvärt, och vad som ska tränas bort. Och där ger fiskarna Peterson rätt. Munruvare skyddar inte sina avkommor genom att ta dem in i munnen därför att de lärt sig det av grannarna eller Patriarkatet, utan för att deras gener säger åt dem att göra så. Sätter du ett par munruvare ensamma i ett akvarium, kommer de fortsätta munruva.

"Forskning visar"

Dags att "problematisera" Peterson lite. I meningsutbytet med Annie Lööf har mycket väsen gjorts av att Peterson pekar på entydig och enstämmig forskning, medan Lööfs tunga argument är "det tror inte jag". Hur kan man vara emot forskning?

Ja, där har tyvärr forskningen ställt till det för mig. Det finns forskning, men det finns också mycket "forskning". Minns att "forskning" har konstaterat att järnvägsstationer är patriarkala. När jag var ung fanns det gott om marxistisk ekonomisk "forskning", även på västliga universitet. Det produceras så mycket politiserad dynga inom universitetsvärlden idag att det är svårt att lita på en forskningsrapport, eller ens ett helt forskningsfält, utan att själv ha gått igenom rubbet. Om Mattias Gardell skulle stå i en debatt och hänvisa till all forskning som visar att Islamism intet med Islam har att göra - skulle vi då inte reagera som Annie Lööf?

Petersons tes - eller, rättare sagt, tesen i den forskning som Peterson hänvisar till - är att ju mer jämställda vi blir i väst, desto större blir skillnaden mellan könen. Detta eftersom att då vi tar bort de kulturella skillnaderna, så framträder de genetiska skillnaderna. Fler kvinnor väljer ingenjörsyrken i Tunisien än i Sverige, eftersom kvinnor i Sverige är fria att göra de val de önskar.

Låt oss problematisera det, lite.

Om vi tittar på andra datapunkter än ingenjörsutbildningar, har Sverige då blivit mindre jämlikt genom åren? Går vi tillbaks något hundratal år var kvinnor spärrade från högre utbildning - idag börjar kvinnorna ta över utbildningar till läkare, veterinär och jurist. Skolan är närmast ett matriarkat. Tesen att kvinnor valde att bli läkare mer ofta för hundra år sedan, när kvinnokampen inte hunnit lika långt, lär därmed vara svår att driva.

Innan jag rakt av litar på de undersökningar Peterson hänvisar till skulle jag vilja läsa igenom dem i detalj, för att se vad de undersökt och hur slutsatser dragits.

Lika utfall vs lika rättigheter

Det är här Peterson och Lööf verkligen inte förstår varandra.

Peterson är liberal, och tror på individen. När lagen väl gett män och kvinnor lika rättigheter ser Peterson jobbet som avklarat, från samhällets sida. Nu är det dags för var och en av oss att följa hans tolv regler: kamma dig, stå rakt upp och ta ansvar för ditt liv. Om du som kvinna vill bli läkare, eller som man vill bli barnskötare, och känner att omgivningen inte stödjer det valet, så är det du själv som är ansvarig för att uppfylla dina drömmar. Ingen annan.

Lööf är en produkt av den svenska socialistiska kvinnorörelsen, och anser därmed att det finns glastak och strukturer som begränsar kvinnor, och att det är statens roll att se till att dessa försvinner (strukturerna alltså, inte kvinnorna). När hon ser en skillnad mellan män och kvinnor utgår hon ifrån att den måste bero på att strukturerna begränsar kvinnorna, eftersom några biologiska skillnader mellan män och kvinnor inte finnes - eller är så obetydliga att de inte inverkar i mätbar omfattning.

Det här är faktiskt lite förvånande.

Minns ni den här TV-serien? Lilla huset på prärien, efter böckerna skrivna av Laura Ingalls Wilder - med visst bistånd av dottern Rose. Via min hustrus akademiska djupdykningar i böckerna har jag fått lite insikt i de som skrev dem. Alla vet vi väl att radikalliberalen Ayn Rand är en av Annie Lööfs förebilder? Rand var inte ensam radikalliberal i USA, en annan tongivande filur var just Rose Wilder Lane. Hör bara vad Wikipedia skriver om henne:

"Along with two other female writers, Ayn Rand and Isabel Paterson, Lane is noted as one of the founders of the American libertarian movement."

Dessa damer hade intet till övers för den svenska välfärdsstaten; deras credo var den amerikanska västerns pionjäranda. Lane hade en hård och fattig uppväxt, hon var den enda i syskonskaran som levde till vuxen ålder, hade strålande läshuvud, saknade tyvärr pengar att gå på universitet men kunde utbilda sig till, och arbeta som, telegrafist. Tydligen inte ett ovanligt yrke för framåt kvinnor på den tiden, även vår egna första svenska domkyrkoorganist Elfrida Andree var tidvis telegrafist. Rose lyckades senare själv lära sig flera språk och etablera sig som en av USAs högst betalda kvinnliga författare. Hennes åsikt om Lööfs "glass roof" hade säkert uttryckts med ett elegant men mustigt språk.

Så varför hyllar inte Lööf, i sin förebilds anda, den individualism och tro på individen som Peterson ger uttryck för? Här har vi nästa ledtråd:

Pelle ska krypa tillbaka under sin sten, sa Bull

Det ryktas att Gösta Knutsson inte fabulerade ihop sina elaka katter, utan använde diverse mindre aptitliga personligheter ur den uppsaliensiska akademin som förebilder. Man behöver dock inte gå till Uppsala för att hitta den elake mobbaren Måns, eller de lismande sykofanterna Bill och Bull som alltid säger vad de tror mobbaren vill höra. Det räcker att gå till närmsta skolgård. Eller politik-twittrare.

Här har vi huvudanledningen till varför Annie Lööf aldrig skulle offentligt uttrycka någon form av förståelse för Svanslösingens, förlåt Petersons, ståndpunkt, hur mycket det än råkar sammanfalla med hennes personliga övertygelse. I gänget Sverige gäller som officiell ståndpunkt det Lööf hävdade på intervjun: patriarkala strukturer skapar ett glastak som hindrar kvinnor. Varje avsteg från den ståndpunkten leder till rask fördömelse av alla Billar och Bullar. Och att en procent centerröstare går över till F!.

Arv och miljö, till slut

Här har jag fjantat fram och tillbaks med Petersons och Lööfs syn på det där med arv och uppfostran. Vad tycker jag?

Min teori är att radikalfeministerna i Roks har rätt! Män är djur. Då radikalfeminister anser att det inte finns någon skillnad på män och kvinnor, så innebär det även att kvinnor är djur. Vi är inte heller vilken typ av djur som helst. Vi är flockdjur!

Framåt!

Inser vi att vi människor är flockdjur, så behöver vi inte patriarkatet som förklaring till varför män och kvinnor gör könsstereotypa val även idag. Vi väljer helt enkelt som alla andra, eller undviker att välja och följer med strömmen.


Peterson hävdar att när vi tar bort de kulturella skillnaderna, så syns de biologiska desto tydligare. Feminister hävdar att det finns en patriarkal kultur som trycker ned kvinnor, och en våldtäktskultur som får män att våldföra sig på kvinnor. Jag hävdar att urtillståndet för vår ras är barbariet. En gång i tiden såg mannens aggressivitet och muskelmassa till att alla gubbar låg i lur bakom en buske i väntan på en kvinna de kunde banka i huvudet och släpa hem till grottan. Såg man något man gillade, slog man ihjäl ägaren och tog det. Kvinnofridslagar och äganderätt är tämligen moderna påfund, från tio Guds bud och framåt. Påfund som ständigt åker på bakslag.

Patriarkatet är alltså inte en kultur, utan brist på tillräckligt med kultur för att hindra oss från att kliva tillbaka till våra djuriska bottennivåer.


Är det rimligt att anta att människan är det enda djur där det inte finns några som helst skillnader, mentalt, mellan män och kvinnor? Nej, inte utan bra bevis. Dock har jag full förståelse för varifrån kvinnorörelsen kommer. För hundra år sedan sade de "kloka" gubbarna, med referens till "forskning", att kvinnor rent genetiskt inte var i stånd att inneha högre ämbeten - trots tydliga motexempel från drottningarna Kristina, Katarina och Viktoria. I ett sådant läge är det högst rimligt att anta nollhypotesen - det finns inga skillnader - för att sedan i praktiska livet gå ut och se hur långt den håller. Och den verkar, likt Newtons mekanik, ha hållit väldigt långt. Kvinnor utför idag arbeten som förr ansågs självklart vara inom manliga domäner.

Dock kan det nu vara dags att även studera antitesen - att det finns skillnader, som emellanåt är värda att beakta.

• I skolan har pojkar, omgivna av kvinnliga lärare och kvinnliga utlärnings- och socialiseringsmetoder, börjat få svårt att hänga med. Beror det på genetiska skillnader i hur pojkar lär sig, eller på grupptrycket från "antipluggnormen"?
• Även om kvinnor brutit in på många manliga områden, så är flera yrken ännu väldigt könsuppdelade. Gruvarbetare och sopgubbar är manligt dominerade, medan vårdyrkena huvudsakligen besätts av kvinnor. Är det för att män genetiskt dras till saker och kvinnor till relationer, eller för att grupptrycket gör att "mamma är som sin mamma", som det heter i schlagern?

Här har postmodernisterna faktiskt fattat rätt. Flera svar kan vara rätt samtidigt, och antingen sam- eller motverka. Vad som är den huvudsakliga orsaken lär därför kräva åtskilligt med forskning. Riktig forskning.

Nämen. Slutklämmen blev visst att det är viktigt och riktigt med mera genusforskning!