Jul, jul

Det är visst tradition att man skall skriva ett juligt inlägg denna dagen. Nu är jag inte särskilt road av traditioner, men här kommer i alla fall en stämningsfull julvisa:



God Jul!

Det gör gott när fördomar spricker

Jag har gnällt en del på senaste tiden över den stolliga identitetsvänstern. Hur de ständigt hittar nya ord som man inte får säga för att det kränker någon, i hopp om att ett namnbyte får verkligheten att försvinna. Hur studenter vid mitt gamla universitet vill tysta inbjudna talare.

Sen, när jag fullständigt förtvivlat över dagens vänster, så hittar jag detta: http://eustonmanifesto.org/the-euston-manifesto/. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för demokrati och mänskliga rättigheter, och emot diktatur och förtryck. Oavsett hur väl det går förtryckaren i identitets-bingo. Ett vänster-manifest som tydligt står upp för Israels rätt att existera. Ett vänster-manifest som slår ner på den slappa antiamerikanismen. Ett vänster-manifest som går på tvärs med Olof Palmes gamla doktrin om att förtryck är (socialist-)staters inre angelägenhet. Ett manifest som tydligt framhåller kommunismens förtryck som en förbrytelse, och delar av vänsterns förringande och medlöperi för detta som en förolämpning.

Jag är själv en blålila konservativ, men känner mig frestad att lägga till mig själv längst ned på papperet, på listan av undertecknare.


Men det där var britterna. Sverige, då? Är vi övertagna av F! och Grön Ungdom? Nej då, klokvänstern finns även här. Läs till exempel Arbetaren. Även Flamman är läsvärd, även när man inte håller med. (Dock kan man här fundera lite över det där med den skuld över tidigare försyndelser som så ofta kommer upp i samband med riksdagspartiet-som-inte-får-nämnas. Flamman var tidigare partiorgan för AKP, ett på alla sätt vidrigt parti som glatt stött massmord i socialismens namn. Men vi fokuserar väl på åsikten, inte avsändaren?). Till och med Lenin-vurmaren Lindeborg börjar tröttna på att den nya revolutionen äter sina barn.

Det jag hoppas på är att vi alla börjar tröttna på de som skriker högst och kastar sand i sandlådan. Att Miljöpartiets nya identitetspolitiskt färgade kulturmanifest nu verkar bli ett 3%-partis program är glädjande (och ja, jag vet att mitt parti ligger på ännu lägre nivåer än MP idag...). Att åsiktskorridoren har breddats så pass att den som säger ett ord om icke fri invandring inte längre hamnar i samma bås som Hitler är positivt.

Då jag sitter nära Danmark, får jag till avslutning gräva lite i barndomens alkoholförhärligande reklamkampanjer, och fråga:

När smakar fri opinionsbildning och fakatabaserad argumentation bäst?

Dags för fri invandring?

Jag har funderat lite på de två polerna i invandringsdebatten.

I ena ringhörnan sitter vi välfärdsstatskramare och hävdar att fri invandring inte går att kombinera med en välfärdsstat som ger generösa bidrag till de som inte är anställningsbara. I andra ringhörnan sitter de som säger att det inte är invandringen som är problemet, utan den usla integrationen. Om bara integrationen funkade, så kunde vi glatt ta emot hur många som helst - landet är på det stora hela öde och tomt.

Jag börjar undra om inte de andra har rätt. Om alla som trädde över landets gränser tämligen omgående omfattade svenska värderingar vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter, arbetsgivarna slogs om deras tjänster, tomma skolsalar med välutbildade lärare stod och väntade,  och våra privatvärdar längtade efter fler hyresgäster att stoppa in i sina outhyrda höghus - ja då hade en invandring av tidigare ej skådade proportioner inte varit något som helst problem. Inte ens en utmaning. Snarare en tillgång.

Så jo, de har rätt. Fixar vi bara integrationen, så är de volymer som kommer över Öresundsbron inte längre något problem. Vi är överens!


Problemet är bara att vi inte har fixat integrationen. Tvärtom har vi Europas i särklass uslaste integration: en överreglerad dysfunktionell bostads-"marknad" som inte klarar av att bygga nytt, en arbetsmarknad med höga trösklar och ingen plats för outbildade, överfulla skolor som raskt dalar i PISA-undersökningarna, en polis som börjar lämna över rättskipningen till gängen i utanförskapsområdena.

Återigen gäller det som vi just kom överens med den fria invandringens vänner om: fixar vi bara integrationen, så kan invandringen vara fri. Eller omvänt: tills vi fixat integrationen, så får vi vänta med invandringen. En enkel logisk slutsats.

Att fixa integrationen tar lång tid. Bostads- och arbetsmarknad är bundna av lagar, avtal och traditioner som tar decennier att fixa till. Skolan tar generationer att vända; vi måste pensionera alla Pastor Jansson-typer och få in en generation av Caligula-lärare. Och skolledare av morbror Antons kaliber.

Under tiden vi fixar integrationen så gäller den politik som SD, M (och KD?) står bakom: inte en jävel över bron. Den politiken kommer inte att bli vacker. Vi har sett i Melilla och vid tunneln vid Calais hur det går till:

När desperata människor vill in i ett land så stoppas de inte av att ett par dialogpoliser vänligt ber dem vända om. Det krävs kanske inte de kulsprutetorn som en SD-tok föreslog, men rejäla mängder taggtråd, betong och batong lär krävas. Rakt framför TV-kamerorna här hemma. Även om färdriktningen är klar, så kommer det av många krävas en verklighetsanpassning av Romsonska mått när bilderna når den egna TV-apparaten.


Så, är vi överens?

Första steget i arbetet för bättre integration blir förslagsvis att peka ut vilka metoder som skall användas, och vad de beräknas åstadkomma.

• Vänstern vill satsa på utbildning. Ok. Ange gärna hur många lärare som ska fram, var de ska tas ifrån, vem som ska utbilda lärarna, och hur snabbt det sedan ska gå att utbilda de som inte talar svenska och inte har fullgjort 9-årig grundskola. Visa hur fler fritidsgårdar kommer få julefriden att sänka sig över Rosengård. Floskler som "vi har målet att få ned introduktionstiden till 2 år" undanbedes.
• Högern vill satsa på lägre löner och förmåner. Ok. Ange gärna hur låga löner, och hur låga förmåner. Skall en sjuk invandrare lämnas utan sjukvård att dö på gatan? Om inte, vem betalar för sjukvården, och vad kostar det medelklassen? Var ska vi få alla de poliser ifrån som krävs för att hålla ordningen i hela landet? När invandrare idag inte får jobb trots att staten går in och betalar lejonparten av lönen - hur låga löner talar vi om? När Morgan Johansson angriper centern för att invandrare ska jobba för en tia i timmen och bo i en källare, tycker jag faktiskt att han i Bah-Kuhnksk tradition ställer en väldigt viktig fråga. Är det sådana villkor vi pratar om? 

Jag misstänker att integrationsarbetet kommer köra fast i leran redan här; att vi inte kan enas om hur integrationen bör gå till. Med gränsen stängd tills vidare. Om nu inte danskarna räddar vårt skinn genom att i sin tur införa gränskontroller. Eller om turkarna, med Löfvens goda minne, ser till att halvt spöa ihjäl varje flykting som vågar närma sig EUs gräns. Tänk vad fint om vi kunde återfå vår moraliska svansföring.

Neo är död. Länge leve Axess!

Som prenumerant på den insomnade, borgerliga tidskriften Neo fick jag som avskedspresent en prenumeration på tidskriften Axess istället. En trevlig bekantskap, med massor av intresseväckande artiklar:

• Magnus Norell sågar Mona Sahlins arbete med (mot?) våldsbejakande extremism under fotknölarna: "Det vänligaste man kan säga om dokumentet är att det förhoppningsvis inte kommer att göra någon större skada." Han tar upp hur Sahlin i sin rädsla att inte stöta sig med några inflytelse- eller väljarrika grupper så till den milda grad tunnar ut sig att det inte blir ens en spik kvar i soppan.
• Josefin Holmström pucklar på Miljöpartiet efter noter: "Lättkränktheten är direkt kulturfientlig. Det har alltid varit konstens roll att provocera och väcka anstöt."
• Erik Helmerson backar och kör över Miljöpartiet en gång till: "Kulturen blir alltmer ett bonsaiträd för politiker med nypiga fingrar och ideologiskt skärpta saxblad. Snipp snipp, en felaktig formulering här, en skev genusfördelning där, här var det fel hudfärgsnyanser, här var det kanske lite väl heteronomrativt. Snipp snipp."
• Sen träder miljöpartisten (!) Josefin Utas fram och skriver om hur våra makthavare gått över från att lyssna till att informera; hur ytan börjar bli viktigare än innehållet.

En härlig blandning, alltså. Allt sammanvävt med en massa artiklar om kultur: målare, författare och andra konstiga människor och deras konstiga verk. Saker jag får läsa om när jag får lite tid över. Saker jag gärna hade velat läsa på dagstidningarnas kultursidor, i stället för de identitetspolitiska litanior som trycks för att informera oss undersåtar.

Sån tur att jag tagit ordentligt med ledigt i jul - då får jag tid att läsa ordentligt.

Diktaturens kreatur

Förspel 

Nu inför advent är det dags att sitta stilla hemma i fåtöljen och läsa.

Jag läser om Lars Vilks, en konstnär som är flykting i sitt eget land. Reportern, Niklas Orrenius, verkar ha gjort ett bra jobb.

En helt absurd situation. En svensk konstnär har ritat en bild, och hotas därmed till döden av andra svenskar och tvingas leva under polisskydd. I Sverige. Idag, inte på medeltiden. Andra konstnärer, i vanliga fall provokationens avantgarde, vågar inte bjuda in Lars av rädsla att bli bombade eller perforerade av kulor. Som Lars så träffande beskriver hur rondellhunden kom till: en utställning ville ha ett provokativt verk av Vilks, och förväntade sig den vanliga nidbilden av George Bush, vilket givetvis är bekräftande snarare än provocerande. Istället fick de en rondellhund, och kunde inte acceptera en provokativ provokation.

Alla ni diktaturens kreatur som tycker Lars borde haft vett att hålla käften, att det är oansvarigt att provocera människor, bör betänka att det nog sitter en och annan Trollhättan-wannabee och irriterar sig på det ni säger. Så om ni tror på vad ni själva säger, bör ni hålla käften för all framtid.


Jag läser vidare. På ålderns höst har jag blivit ebok-frälst. Efter att ha skaffat en tysk läsplatta, letar jag även efter lite tyska texter och hittar Erich Kästner. Förutom den härliga förväxlingskomedin "Drei Männer in Schnee" (som även filmats i Sverige, ifall ni inte orkar plöja igenom tyska texter) har han även skrivit mer seriösa texter. Idag har jag fastnat för "Über das Verbrennen von Büchern" (om bokbränneri). Eftersom mitt intryck av tyskar förr i tiden mest formats av flitigt läsande av Biggles-böcker, lär jag mig mycket. De är tydligen inte alla som von Stahlhein.

I boken berättar Kästner om hur han själv närvarar i Berlin, när själve Goebbels står framför bokbålet 10 maj 1933 och eldar massorna att elda böcker. Döm om hans förvåning och sorg när han ser att det inte är korkade, plattnackade idioter som står och lassar upp offer till kunskapsförnekarnas Gud, utan universitetsstudenterna, landets kommande elit. Om det att de intellektuella var drivande bakom nationalsocialismens kunskapshat, skriver han:

"Es war Mord und Selbstmord in einem. Das geistige Deutschland brachte sich und den deutschen Geist um, ..."

"Man hatte sich an sich selber verraten. Der neue Judas hatte etwas Unmögliches zuwege gebracht: Er hatte, vor den Augen der Menge und der ausgesandten Häscher, sich selbst geküsst."

Alltså: Judas hade här förrått sig själv.


Är det dags att anropa Godwin? Försöker jag leda diskussionen till att alla som inte tycker som jag är Hitler? Låt oss fortsätta lyssna på Kästner. Han betonar att det inte är något unikt med nazismens bokbränneri. I alla tider har böcker bränts, och åsikter undertryckts:

"Man hat nicht nur gegen die Autoren, sondern Auch gegen ihre Bücher gewütet, indem man besondere Kommissare berauftragte, die Geisterzeugnisse der bedeutendsten Köpfe auf offnem Markte zu verbrennen. Natürlich meinte man in diesem Feuer die Stimme des Volkes, die Freiheit und das Gewissen töten zu können. Man hatte ja obendrein die grossen Philosophen ausgewiesen und alle echte Kunst und Wissenschaft ins Exil getrieben, damin nirgends mehr etwas Edles und Ehrliches anklagend auftrete ... Während in fünfzehn Jahren ... gerade die geistig Lebendigsten durch das Wüten des Führers umkamen, sind nun wir wenigen ... nicht nur die Überlebenden von anderen, sondern Auch von uns selber, Weil ja mitten aus unserem Leben so viele Jahre gestohlen wurden, in denen wir aus jungen zu alten Männern geworden sind, ... indessen wir zur Stummheit verurteilt waven."

Nej, det var inte Kästners klagan över nazisterna, utan Tacitus klagan över den romerse kejsaren Domitianus. Kästner nämner även andra bokbrännare och åsiktsförtryckare genom tiderna, låt mig lägga till Pinochet och Pol Pot.

Till saken

Varför denna långa utläggning om det som sedan länge är passerat? Jo, som Kästner också säger:

"Was hülfe es, wenn sie nur der Errinerung an arge Zeiten diente, nicht aber der Erinnenung an unser eignes Verhalten?" 

 Alltså: poängen med att blicka bakåt är att kunna blicka framåt.

Vilka är då de som idag är Goebbels och Domitianus arvtagare? Vilka är de som vill tysta det fria ordet?

En kandidat hittar jag i de som i dagarna protesterar här i Lund. Jajamän, SD är i stan, med sin sedvanliga svans av autonoma protest-tanter. En protestmarsch emot SDs åsikter kan jag förstå; även om deras flyktingpolitik nu är allmänborgerlig så har de många andra åsiktspaket det går att diskutera. Men syftet verkade vara "SD ut ur Lund", dvs att SDs röst skall tystas. Vilket torde vara definitionen på "antidemokratisk". Fascistisk ligger också nära till att ta till.

Några som passar på pricken att vara moderna ersättare till historiens huliganer är våra universitetspolitiskt färgade studenter. I USA och Storbritannien har de spårat ur fullständigt; de kräver att debattörer som har av de rättrogna ej önskade åsikter, eller som pratar i fel identitetspolitiskt sammanhang, skall drabbas av "no platform", dvs tystas. Eftersom trender västerifrån tenderar vältra över oss med några års fördröjning, är väl snart tsunamin här.

Bokbrännare, då? Det närmaste vi har är Behrang Miri, mannen som ville förvisa Tintin i Kongo från biblioteket. När det begav sig sade hans försvarare att det hela var en storm i ett vattenglas; att han bara avsett flytta böckerna från en avdelning till en annan. Hans medverkan i MPs välbekanta kulturprogram gör mig dock säker: med Behrang vid facklorna lär bålen flamma höga.

Alla de i vänstern och borgerligheten som fryste ut Marcus Birro när han vågade kritisera Islam: skäms! Eller sträck stolt på er, dra på er uniform och svarta stövlar, och stäm upp i fosterländsk sång och hedra de som gått före er. Marcus, förresten. Vet ni att han fått en tillflykt hos gamle gråsossen Widar Andersson på Folkbladet? Läsvärt, i vart fall.

Även de av mina borgerliga kamrater som nu vill slå ned på islamismen, och utrota den från landet, får jag ge en känga. Den som tystar åsikter, oavsett om åsikten är av mig djupt avskydd, står bokbrännarna nära. I ett liberalt land skall det vara tillåtet att vara hur oliberal som helst - till och med att vara värdekonservativ.

Slutklämmen

Vad säger vi då om dessa människor som vill tysta oss? "Det är inte okej", hade nog vår statsminister med sin känsla för retorikens höjder uttryckt det. "Diktaturens kreatur", kanske Palme hade klämt ur sig. Om han inte var upptagen med att hetsa upp sig över ett privat dagis.

Nej, våra svenska talare får ursäkta, jag avslutar med Kästner:

"Meine Damen und Herren, ich habe Gefährlicheres erlebt, Tödlicheres - aber Gemeineres nicht!"

De principlösa

Så har nu regeringen slagit till med ett nytt migrationsutspel. Löfven och Romson, den senare med gråten i halsen enligt de som såg presskonferensen, berättar om hur de nu skall införa en politik som ligger på EUs miniminivå. Borta är de tider då danskarna var rasister - nu är det Sverige som är klassens Emil Ruda. Jag kan tänka mig stämningen när sossarna framöver träffar de europeiska statschefer man tidigare offentligt dömt ut som rasister och egoistiska svin. Svinhugg tenderar gå igen.

Gottvädersprinciper, principer som man bara håller på tills det ögonblick de prövas, är värdelösa. Lika värdelösa som de som stoltserar med dem. Vad är det för poäng med att vara vegetarian mellan måltiderna, eller att vara pacifist ända tills dess man blir anfallen? Miljöpartiets principer i invandringsfrågan har nu prövats och befunnits vara av papp. Tidigare var den som talade om tak och volymer en ondsint rasist - det gäller ju människor på flykt, då får det inte finnas några tak. Men så fort alla de man bjudit in till festen började anlända, så stänger MP porten. En sådan ynkedom.

Jag förväntar mig nu att alla MP-medlemmar omedelbart går ur den organisation de själva måste anse vara genomrasistisk och ondskefull.


Löfven verkar angripa problemen på flera fronter:

För det första efterfrågan: pull-faktorerna. Det skall inte längre vara attraktivt att komma till Sverige. TUT, svårare med familjeåterförening. Åldersbestämning av barn.

För det andra tillgång: gränshinder. Tidigare har ID-krav införts på färjor, nu skall det även gälla Öresundsbron.

De häringa åtgärderna hade varit mer effektiva om de tillgripits tidigare.

Flera pull-faktorer kvarstår. Alla de invandrare som redan idag bor i Sverige och kan ta emot släktingar och klanmedlemmar är en kraftig pull-faktor. De försvinner inte. Generösa bidrag och gratis utbildning för barnen är inte heller fel.

Gränshindrena vill jag se innan jag tror på dem. Tidigare försöket, att meddelst stickprov slussa människor till Migrationsverket, var verkningslöst. Vem som ville kunde bara avvika innan registreringen. Att det står ett par dialogpoliser på perrongen och pekar med hela handen lär inte ge någon verkan. Skall människor hindras komma till Sverige så är det de lösningar som tagits fram i Ungern, i Melilla eller i Calais som gäller:

Japp. Taggtråd och hundpatruller. Är du beredd till det, Löfven? Om inte, så kommer du måhända till rätta med vilka som beviljas asyl. Däremot inte med den illegala invandringen.


Sen har Löfven ett hinder till att forcera: motståndet från de yrkeskårer som ska genomdriva beslutet.

Läkarna vägrar genomföra kontrollerna. Vore jag Löfven skulle jag då helt raskt outsourca kontrollerna utomlands. Eftersom jag är för samvetsfrihet, vill jag inte tvinga alla svenska läkare att utföra handleds- och tandröntgen. Finns ingen anledning, så länge vi kan ge turkiska läkare samma uppdrag till en lägre penning. Visst, blir dyrt att flyga ned den asylsökande till Turkiet, men när han då ändå är där nere så kan han ju stanna i ett läger där tills besked i ärendet meddelas. Jag tror dygnskostnaden för förvaring är lägre i Turkiet.

Migrationsverkets tjänstemän, kommer de lyda? Risken finns att Anders fortsätter vara Anders, och gör som han själv vill. Våra poliser, kommer de orka hålla gränsen? Våra tullare, kommer de fortsätta släppa igenom bilar fulla med smugglare?

Det kommer krävas både tydliga besked och en öppen plånbok för att Löfvens senaste utspel ska bli mer än ännu ett slag i luften.

Om det där med ansvar och befogenheter

Det finns ett systemfel i svensk politik. Som min politiska idol en gång sade:

Sen sa hon i och för sig även detta:



Så kanske vi skall ta hennes visdomsord med en gnutta salt. Men hon har en poäng, Maggie. Väldigt många svenska politiker och opinionsbildare har öppnat sina hjärtan på vid gavel, men skickat räkningen till andras plånböcker. Eller hoppats på att det aldrig skall bli någon räkning.

Jajamen, jag pratar invandringspolitik. Det var lätt och enkelt att propagera för vidöppna gränser och rasiststämpla den som vågade nämna Volymer, i ett läge där vi kunde lita på Khadaffi och Orban att hålla gränsen åt oss, på sådant avstånd att inga Reva-kritiska vänstertwittrare kunde komma på tanken att skapa några hashtaggar. Nu när Europas gräns går vid Öresundsbron är det värre, och helt plötsligt har åsiktskorridoren gjort en sådan helomvändning att man nu närmast blir idiotförklarad om man påstår att vi kan ta emot ännu fler än idag.

Läget har ändrats, minst sagt. Gänget bakom Allt åt alla stod i ett par dagar och välkomnade flyktingar vid Malmö central, sen gav de upp och insåg att det inte är så lätt att leverera allt åt alla om det är man själv som skall stå för jobbet. Migrationsverket har nu gett upp, och tycker att Malmö kommun ska ge husrum åt de som Migrationsverket inte längre klarar av att ta emot. Kommun efter kommun säger att det är fullt.



Vad göra? Jo, vi skall införa det som vi ingenjörer kallar dogfooding. Som de lite mindre fina i kanten uttrycker det: Eat your own shit. Eller, för att anknyta till den där leken som Bert alltid försöker leka med flickorna: den som har privilegiet att definiera sanningen, bör också få stå för konsekvenserna.


Vem ansvarar för gränsen, vem som kommer däröver och vem som får stanna utanför? Jo, staten. Alltså är det staten som äger problemet och ska ta konsekvenserna av eventuella problem.

Staten skall ansvara för gränskontroll. Inte stickprov som idag, vilket visat sig vara fullständigt verkningslöst, utan total kontroll. Den som har rätt att resa in släpps igenom. För övriga får staten välja:

1. Införa de koncentrationsläger som vi i KD föreslagit. Alla asylsökande och illegala tas dit, och släpps inte ut. Taggtråd och beväpnade vakter ser till att oönskade utsläpp inte sker. Sedan släpps man inte ut i svenska samhället förrän asylansökan bifallits. Vid avslag, eller om man inte söker asyl, så är det nästa båt ut ur landet som gäller. Förslagsvis med slutdestination i anslutning till ett flyktingläger i Jordanien eller Afghanistan.
2. Avvisa direkt vid gränsen, enligt den modell som först SD föreslog och Moderaterna sedan kopierade (av någon konstig anledning utan att berätta var man plockade den ifrån).

Om staten väljer modell 1, så är det staten som ansvarar för flyktingarna och deras uppehälle. Japp, jag föreslår faktiskt att vi ett tag frångår ett par rätt så liberala, marknadstillvända reformer:

• Privata asylboenden. Nej, tyvärr, det lägger kostnader för skola och vård på kommunerna. Asylboenden skall drivas av staten, och vara små stater i staten: utbildning och vård sker på (de stora) boendena, med personal som ditförskaffas av staten. Kommunerna skall inte drabbas.
• Eget boende (EBO). Att flyktingar har kunnat hysa in sig hos någon släkting har gjort läget svårt för de stora mottagningskommunerna, t. ex. Malmö och Södertälje. Den trångboddhet som blivit resultatet är inte heller någon succé för de asylsökande själva.

Om nu staten inte klarar av att fixa boende till en oanad mängd människor? Det är statens problem. Om staten inte klarar av att lösa det, har staten alltid motmedlet "stänga gränsen" att ta till. Eller så kan man ju förstås be andra EU-länder att hjälpa till. Danskarna är nog väldigt pigga på det...


När en asylsökande fått asyl, så är inte statens ansvar slut. Kommunerna har självstyre. Det är statens uppgift att göra de asylsökande så pass attraktiva att kommunerna vill ta emot dem. I ett läge där lagar, skatter och regler gör det svårt att få outbildade analfabeter anställningsbara, så är det statens uppgift att antingen ändra på dessa regler, själv anställa analfabeterna, eller se till att de inte kommer in i landet. Ansvaret skall inte lastas över på kommunerna. Syriska läkare, däremot, misstänker jag att glesbygdskommunerna kommer bjuda över varandra för att få tilldelade sig. Eller de två ingenjörerna.

En idé jag har är att utöka det 2-åriga ansvar staten idag har för invandrares försörjning till att räcka livet ut - eller i alla fall till den dag då en invandrare har haft ett "jobb man kan leva på" i ett par år. Därmed kan kommunerna förses med garanterade intäktskällor.


Det var hårda ord det här, och många beska förslag. Jag misstänker dock att det inte kommer gå många veckor innan det av allmänna opinionen ses som hopplöst förlegade, idealistiska vänsterflummerier.


Under tiden står Löfven på landsvägen, stelfrusen i strålkastarskenet, och ser en bil närma sig i hög fart. Alliansen står på vägrenen, ropar lite tafatta förslag, men gör inte ett skvatt för att få bort Löfven. Om det ändå funnits en Margaret Thatcher i dagens svenska politik.