Di rälia rasisterna

Den onda rasismen i min lilla skånska by har nu blivit förstasidesnyhet. Vadan, har någon heilat? Har någon försökt bränna ned en synagoga? Har någon bytt ut rondellhunden i rondellen utanför byn mot en judesugga? Har det flyttat in några sossar från Malmö?

Nej, någon stackars bybo råkade, vid ett infomöte om kommande flyktingbostäder, offentligt lufta sin oro inför de så småningom anländande flyktingarna:

"- Jag vill inte ha någon på min dörr, då åker de ut! Finns det någon säkerhet? Vågar man släppa iväg flickorna utan att de utsätts för våldtäkter och sexuella övergrepp?"

Detta citat får Sydsvenskans pappersupplaga att inleda med ingressen:

"Efter ett rasistiskt utspel från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Till nätupplagan verkar dock dagpersonalen ha tagit ett litet snack med sina jurister och insett att det kanske inte är så klokt att kalla någon rasist, strax intill ett fotografi, förvisso bakifrån, av den utpekade. Då heter det istället:

"Efter ett starkt ifrågasättande från en av åhörarna kunde kommunens öppna informationsmöte om planerna för de nya lägenheterna fortsätta i ett sansat tonläge."

Rektor invänder att skolan har full koll på läget och kan garantera barnens trygghet, liksom Behrang Kianzad kan hon det här. Tillåt min oro att inte vara stillad - detta är samma rektor och samma skola vi var tvungna att flytta vår grabb ifrån då det höll på att gå åt häcklefjäll. Blir det problem lär de nog lösa det på samma sätt som Stefan Löfven löser problem, genom att kraftfullt uttrycka att det inte är okej.

Förvisso finns det slemma rasister i byn. För några år sedan bodde här en mörkhyad barnfamilj. Efter att ungdomliga ligister kastat ägg på huset och haft sig flyttade barnfamiljen. Nog är vi väl överens om att dessa ligister borde fått sig en tids trevlig semestervistelse på ett ungdomshem i inre Norrland som belöning?

Förvisso kommer rasisterna att med emfas motsätta sig byggen av flyktingboenden i byn. Antagligen kommer flera av dem vara såpass smarta att de inte går ut under vajande hakkorsbaner och skanderar "Inga negrer på våra gator", utan hittar mer insmickrande invändningar, som att det blir synd om de stackars flyktingarna som ska behöva bo så långt från Malmös caféer.

Men, innebär det att alla protester emot flyktingbostäder därmed är rasism? Nej. Kommunister kommer alltid att vara emot privat ägande. Det innebär inte att alla som har något emot en friskola eller en privatisering är kommunister.

Låt oss börja med sakfrågan. Vår lilla by är som en viss liten by i Gallien, en fridens oas omgiven av ockuperat territorium. Malmös no go-zoner och Landskrona ligger inte långt bort. Den danska synden lockar våra ungdomar i Köpenhamn. Hemmavid är vi förvisso lite fattigare och lite mer korkade än de fina familjerna i Lund, och har vår beskärda del av missbrukare och slynglar som hänger i centrum och ställer till med bus, men det är "våra" busar. Vi har dessutom lokalpolis som kan hålla dem under tummen om de blir för besvärliga. (Här misstänker jag att eventuella läsare från Norrland gnuggar sig i ögonen, en liten by som har en polisstation - det har väl knappt ens residensstäderna i Norrland nuförtiden?). Vi har, likt Obelix, kunnat sitta i lugn och ro på vår skånska ljugarbänk, knacka oss med ett finger i huvudet och säga "de är tokiga, araberna". Jag har i lugn och ro kunnat gå ut med hunden i mörka parker utan att behöva oroa mig för mer än att stöta på en bjäbbig tax.

Nu skall hundratalet nya bostäder byggas, strax intill det område i byn där det byggts som mest de senaste åren, ett område där de som inte har råd med fantasipriserna i Lund fått lägga sin framtid i pant på att köpa en liten sockerbit till lägenhet eller radhus. Femtio av dessa bostäder har vikts till de flyktingar som Lund fått sig tilldelade.

Finns det några rimliga farhågor för detta scenario? Låt oss fundera på några möjliga framtidsvyer:


Vi får femtio unga ensamstående män. Då skulle jag bli rejält orolig. Orolig för att dessa män saknar fritidsgård och börjar dra runt på byn i gäng. Orolig för att byns unga flickor hamnar i kläm mellan sexuella frustrationer och kulturkrockar - Mellanösterns kvinnosyn är, som Mona Sahlin nog skulle uttryckt det, härligt osvensk. Jag skulle också bli smått orolig för att gå ut med hunden på kvällen, eller gå ned till centrum för att hämta en kvällspizza. Om sen de unga männen får kontakt med de tungt kriminella element som finns i Malmös förorter en halvtimmes bussresa bort blir det riktigt spännande. Dock är nog inte detta scenario så troligt; jag tvivlar på att alla femtio bostäderna är dimensionerade för ensamhushåll.

Vi får femtio barnfamiljer. Massor med barn i skolan; barn som behöver massor med resurser för att komma in i den svenska skolan. Barn som inte skolats i genusdagis, barn som har antisemitismen med sig, om inte i blodet, så väl i kulturen. När mitt barn behövde extra resurser fanns de inte - vad är oddsen för att de här barnen kommer ges det stöd och den hjälp som behövs för att de skall komma ifatt? Jag ser framför mig hur köerna till friskolorna runtom i trakten kommer öka rejält, när "white flight"-mekanismerna kommer igång.


Är jag för negativ nu? Måhända. Mycket gott kan säkert komma av detta. Lunds kommun hjälps beta av sin flyktingplaceringskvot. Invandrartanter kan ställa upp stånd i vårt urtrista 70-talscentrum och sälja afrikanskt konsthantverk och mustiga grytor. Kanske de konservativa invandrarna visar  oss urballade svennar hur riktig konservativ barnuppfostran ska gå till, så deras ungar sitter som tysta små lamm i skolan. Företagsamma afghaner startar butiker och hantverkerier i de tomma centrumlokalerna. Ni har säkert en del idéer också, förutom kamelcentrum och getvallning.

Men jag är inte frikyrkopastor eller politiker, en sån som måste se möjligheter i allt innan, utmaningar i allt efteråt, och möjligen erkänna viss naivitet när kraschen är fullkomlig. Jag är ingenjör. Tränad i att alltid leta upp risker i projekt, och sedan finna vägar att i förväg ha en plan utifall det skiter sig - vilket det alltid kommer göra, på något sätt. Jag är helt enkelt en sån där som skaffar försäkring innan det brinner. Som bygger en brandstation utifall att.


Det som oroar mig med detta flyktingboende är att de som bestämmer häromkring inte är ingenjörer. Att de inte funderar igenom risker och problem, och ser till att avsätta de resurser som krävs för att mota Olle i grind.

• Om det visar sig bli en massa bråk mellan svenska och invandrade skolelever, kommer skolan då resolut att kvarsätta eller hemskicka bråkiga elever, och snabbt sätta in ett par biffiga vuxna som kan ge de som inte följer muntliga tillsägelser ett par rapp på knogarna? Eller räknar man glatt med att skolans digra värdegrundsdokument vaccinerar oss mot allt sånt?
• Om det visar sig att vi råkat få hit ett antal skolbarn som inte kan svenska, kommer man då omedelbums sätta dem i en svenskundervisningsklass, eller kommer de få gå bredvid i klasserna och inte fatta något tills de blivit så stora att de flyttar till gymnasiet och skolan blir av med dem? Låt mig gissa...
• Om det blir problem med trakasserier av vuxna - beslöjade kvinnor eller bikiniklädda kvinnor eller både och - har polisen förberett med resurser?

Det är detta som oroar mig. Inte att det kommer en klump utlänningar till min lilla by, utan att det svenska samhällets funktioner och funktionärer totalt saknar förmåga att styra in de nyanlända till en bra integration. Varpå det blir som i Rosengård, Skäggetorp, Kronogården, Vivalla och så vidare: Flugornas herre.

Bus eller godis?

Senaste nyheterna från Lunds universitet gör mig lite orolig. Min äldste grabb kommer antagligen söka sig dit nästa år. Vad kommer möta honom?

Den här genusvetenskapen som verkar tränga in i allt som fukt i ett EPA-tält under en svensk campingsemester - är den något att ha? Är den bus eller godis?

Nu häromdagen hörde jag att kurslitteraturen skall kvoteras, så att minst 40% måste vara skriven av kvinnor. Något som får min konservativa sida att få spatt. Visst är det väl relevans och kvalitet som skall avgöra? Eller skall vi börja kvotera in så att det är 40% kvinnliga skribenter i kursen i inledande korankunskap? Målet 40% manliga skribenter i kursen i genusvetenskap lär också bli svårt att uppfylla. Jag börjar inför mitt inre se GestapoGenus-kommissarier i svarta rockar och hatt klampa runt bland universitetets salar och beordra nackskott på ej tillräckligt renrasiga föreläsare.

Företeelsen är inte heller ny. Minns ni den här damen?

Tiina Rosenberg. Genusvetare, som en gång i forntiden var verksam i Lund. "Det utgick ett påbud från kejsar Rosenberg att hela världen skulle genuscertifieras...", eller i alla fall Lunds universitet. Det är väl frukterna av den draksådden vi ser idag.

Man skall vara försiktig med att dra paralleller från dagens Sverige till trettiotalets Tyskland eller efterkrigstidens öststater. Här får jag dock svårt att undvika en hänvisning till den kvävande intellektuella universitetsmiljön på fel sida (den östra, alltså, ifall jag råkar ha Lindeborg eller Ohly bland läsarna) av järnridån. En miljö där allt skulle Marxism-certifieras. I öst gjordes detta eftersom den som protesterade omhändertogs av statsmakten och skickades till Sibirien. Här är det medborgarna själva som glatt och ivrigt snöper sig själva. Ynkligt!


Dags att vända på myntet. Finns det inte goda anledningar att lyfta fram av tidigare, patriarkala generationer glömda kvinnliga tänkare? Jodå. Som exempel, låt oss visa dessa två döda vita män (nej, jag har inte börjat kvotera än):

Han till vänster är Johann Sebastian Bach. Under sin livstid inte oreserverat hyllad, han var lite gammaldags och barockig, hängde inte med i modesvängarna. Han till höger är Felix Mendelssohn-Bartholdy. En man som i sin ungdom var mycket i ropet, och som gjorde sitt för att få till en rejäl Bach-revival som stått sig ända in i våra dagar; Bach hyllas nu som ett av de stora musikaliska genierna. Även Mendelssohn kunde vara värd en revival idag. Eller varför inte hans syster:

Som gammal orgeltrampare blir jag heller inte ledsen om det svenska stjärnskottet Elfrida Andrée får mer uppmärksamhet och speltid:

Vad försöker jag säga här? Jo, att genusvetarna på Lunds universitet har en del grundläggande poänger. Vår förståelse av historia är inte statisk, utan bör ständigt omvärderas. Nya rön hittas, gamla rön återanalyseras, och kunskapsfronten flyttas. Flyttningen skall dock göras på vetenskapliga grunder, inte för att passa dagens politiska mål och ideologier. Den som vill hävda att vikingar hyllade Allah bör lägga fram konkreta bevis, inte falsarier.

Om vi skruvar tiden bakåt sisådär hundra år, kan vi vara överens med feminister och socialister att det inte var en merit att vara vare sig fattig eller fittbärare och önska tillgång till högre studier. Snarare var det ett närmast oöverstigligt hinder.  Dessutom drev tidens normer och sociala konventioner - ett annat namn för strukturer - kvinnor att ta hand om familjen medan gubben kunde leka kulturman. Därav ett visst underskott av skapande kvinnor, och även ett måttligt intresse från den tidens Virtanens och Timells att uppskatta och sprida resultaten från de få kvinnor som mot alla odds lyckades.

Vi bör alltså ständigt vara kritiska mot gällande kanon, konsensus och tidigare omdömen. Vi bör aktivt leta efter nya Bach och Andree. Vi bör leta efter högkvalitativa röster som dolts av tidigare generationers fördomar.

Vi bör däremot inte leta efter  sådant som passar dagens fördomar. Kvoter om hälften kvinnor, i en kurs som handlar om tiden före kvinnorörelserna, lär vara lika lätt att uppfylla som en kvot av hälften marxistiska författare, i en kurs som handlar om tiden före Marx födelse. Även om det nog går att hitta en del gamla författare som skrev i Bröderna Marx anda.

Den dag någon ger mig bakläxa på att jag har för få kvinnor i litteraturlistan vet jag dock vad jag ska plocka fram:

För det var nog knappast tanken med kvotering att konservativa röster skulle ges plats. Jag vet, Golda Meir var socialist, men jag har svårt att se någon som retar gallfeber mer på dagens identitetsvänster än den som sa "Peace will come when the arabs love their children more than they hate us".

Sexualkonservatismens återkomst

Den där trigamisten i Nacka har i alla fall haft en god sak med sig: han har vitaliserat det svenska kulturlivet. Från att idka fittpyssel och performancekonst har vi nu alla blivit limerick-smidare. Här kommer mitt bidrag:

En ståndaktig man uti Nacka
från tre fruar ej nöddes backa
För massor av mus
i tre fina hus
han hade kommunen att tacka

Ja, jag vet, han fick inga hus utan fick "bara" nyttja tre bostadsrätter - men försök ni att göra rim på bostadsrätt. "Från köp av bostadsrätt, gjorde kommunen reträtt" - nej, det svänger inte, katten.


Mannen med kvinnotycke har verkligen rört upp moralisterna. Jag blir lite förvånad. Bakom varje buske hoppar en liberal fram och uttrycker sin motvilja mot månggiftet. Från "all kärlek är fin kärlek" till "sådär gör vi inte i Sverige" på en nanosekund. Vad klagar ni för, ni har ju fått precis vad ni vill?

Att jag blir upprörd är förståeligt. Jag är konservativ och fundamentalist. I min kyrka är giftermålet en institution för släktets fortlevnad och barnafostran. En oupplöslig förening mellan två personer. En man och en kvinna, närmare bestämt. Och våga inte knysta om "kukbärare".

Men ni!? Ni vill ju ha ett giftermål som är ungefär lika solitt och långlivat som en McDonalds-leksak. Ett giftermål som kan upplösas i en handvändning, hur många gånger som helst. Stjärnfamilj är för er något fint. Så vad gnäller ni om?

Tänk tanken att denne muslimske hedersman varit en upplyst, modern, västinriktad man. Först gifter han sig med en kvinna, skaffar några barn, skiljer sig och gifter om sig, doppar veken några gånger till, och så vidare. Vem vet, han kanske till och med är sambo med mödrarna istället för att vara gift. Vad händer när denne liberale föregångare får asyl i Sverige? Givetvis får han förenas med alla sina barn. Barnen får sedan ta hit sina mödrar, alla måste de bo någonstans, och vips så är vi i precis samma läge som innan.

Men vad tusan säger jag? Jämställer jag patriarkala halvtvångsgifta barnbrudar med ursvenska frejdiga swingerpar? Nej, men vad jag säger är att lagstiftaren inte kan ha en ordning för bra förhållanden och en annan för dåliga. Eller skall vi förbjuda vanliga hederliga äktenskap mellan man och kvinna för att det kommer en massa araber med patriarkala äktenskap in i landet? Samma argument borde gälla där.

Men är jag riktigt klok? Står jag här och argumenterar för att vi skall tillåta muslimska polygama förhållanden? Nej. Jag vill att äktenskapet skall vara av den gamla, traditionella formen. Jag har mängder med konservativa argument att hala fram för det. Jag förstår bara inte varför ni nu plötsligt vill "ogiltigförklara andras kärlek".

Vårt stora problem, som behöver lösas, är inte att vi släpper in en och annan bigamist. Problemet är att vi släpper in alldeles för många överhuvud taget, ger dem livstids kravlös försörjning och bostad, och överlåter åt denne man att hantera integrationsträning och rättsskipning i "orten":

Det är klart, i valet mellan Ali Khan och Eliasson är det inte självklart att den senare går segrande. Men, vad som behövs är:

Håll gränsen. Börjar jag bli tjatig?

Håll i batongen. Dags att mynta parollen "ingen ska vara illegal". Inte på fri fot, i alla fall. Kriminella gatugäng skall förpassas inom lås och bom, tills dess de frivilligt lämnar landet. Polisens våldsmonopol skall upprätthållas på varje kvadratmeter svensk mark. Vad sägs om att köra nästa Aurora-övning i Angered?

Håll i plånboken. Staffanstorps inlogering av flyktingar verkar rimlig. Till och med Galenskaparna håller med:

Påver logi och eget försörjningsansvar är tydlig signalpolitik. Även våra vänner i Miljöpartiet borde följa denna linje; då får vi ju råd att ta emot så många fler. Att inte så många kommer vilja komma hit om vi har sämre villkor än Tyskland behöver vi inte nämna.

Dags att förbjuda tiggandet?

Vad säger du gubbe, dags att sätta in polisen mot den gamla rumänska/bulgariska damen utanför ICA?

Nej.

Va, nej!? Är du skörbjuggsliberal öppna hjärtan-moderat?

Njoo. Jag tycker ju faktiskt att öppna gränser är en väldigt bra vision. Att medelsvensson kan åka på bilsemester runtom i Europa utan visum eller köande vid gränskontroller är också till och med en väldigt bra praktik. Min ungdoms köande längtar jag inte efter att få tillbaka.

Men - vill du verkligen ha tiggare här?

Nej. Men allt jag ogillar bör inte förbjudas. Mitt motstånd mot tiggarförbud grundar sig på att jag tror det idag kostar mer än det lönar sig. Tiggerskan utanför Ica stör mig inte. Om vi skall förbjuda henne, så måste vi också avsätta de polisiära resurserna (på vanlig hederlig svenska: anställa fler poliser) att gå runt till landets Ica-butiker för att haffa tiggarna och eskortera ut dem från Sverige. Motfråga: hur väl räcker polisens resurser idag till att haffa och utvisa illegala marockanska yrkeskriminella? För att inte tala om den viktiga uppgiften att återta svenskt territorium i förorten. Idag får polisen lägga våldtäktsanmälningar från 12-åriga flickor på hyllan för att de har för många lagar att upprätthålla.

Men usch och fy! Ställer du grupp mot grupp!?

Jajamen! Politik är att vilja ... eh ... vela .... nä ... välja!

Nu är du väl ändå lite väl populistisk i ditt sökande efter enkla lösningar? Om vi inte förbjuder tiggeriet, får vi ju istället alternativa uppgifter för våra poliser: att tömma ockuperade landsortsvillor på alternativboende, att tömma tätortsnära skogsdungar på friluftsintresserade turister - ofta i kamerablixtarnas sken störda av sjövilda motdemonstranter. Blir inte det en ännu tyngre black om polisens fot? Låt oss heller inte glömma saneringskostnaderna. Tänk även på de privatpersoner som drabbas.

Hörrudu, här är det du som frågar och jag som brer ut mig. Men du har en poäng. Den som föreslår en åtgärd - eller brist på åtgärd - bör även framlägga en plan för de alternativkostnader som uppstår. Vi som älskar friskolor bör vara de första att gå till storms mot betygsinflationen. Vi som hyllar privata vårdgivare bör hata dåliga upphandlingar och halvdana konkurrensutsättningar.

Om vi inte tar kostnaden att stoppa tiggeriet vid ICA-butiken, så får vi alternativkostnader. Vi får läger i parker och på ödetomter. Vi får folk som sover i bilen och skiter i buskaget invid. Vi får kostnader för att tömma lägren, och kostnader för att rensa upp skräp och avföring. Polisen kommer få utreda de brott som uppstår när ilskna svenskar tar lagen i egna händer. Vi får ta kostnaden för den prostitution och de småbrott som följer i tiggeriets spår.

Du har rätt, helt enkelt.

Aha, så nu fattar du att det är dags för ett förbud?

Nej, jag envisas. Polisiära resurser är alltför dyrbara att använda till att jaga tiggare i våra köpcentra. Dock har jag en del förslag, en del mer allvarligt menade än andra, på hur alternativkostnaderna kan sänkas:

• Stäng gränsen. Japp, dra ner brallorna på den fria rörligheten. Eller nja, en halvmesyr. Givetvis vill jag att mina tyska kusinbarn skall kunna åka upp och kanotsemestra i Dalsland som tidigare, och att svenskar ska kunna åka på skidresa till Alperna snabbt och smärtfritt. Men vi stänger gränsen för de som inte har nog med pengar att betala för hotellvistelse.
• Mer resurser till tullen. Det lär behövas när gränsen stängs.
• Notera vem som passerar gränsen. Påträffas de efter tre månader i Sverige, utan försörjning, blir det straffarbete på en av staten anvisad lokal. Den lagen finns nämligen redan, och skall därmed upprätthållas av polisen. Eller tas bort.
• Tillåt markägare att avhysa människor själva. Idag måste kronofogde identifiera och varsko alla ockupanter, vilket är omöjligt. Låt istället markägaren göra det själv, med det våld som nöden kräver.
• Sälj jakträttigheter till rika tyskar, som kan komma hit och skjuta sig en ockupant. Samla även in ockupantbajs på burk och sälj till tyskarna; det har ju funkat bra med älgarna.
• Tillåt butiksägare att freda sina entréer, eller bjuda in tiggare, efter behag.
• Förbjud tiggeri, men lägg ut jobbet att avhysa tiggare från offentliga lokaler till Sverigedemokraterna. Jag gissar att de tar sig an detta jobb "pro bono". Folkrörelse-Sveriges pånyttfödelse.
• Kategorisera tiggeri som ett arbete. Skapa 3-åriga universitetslinjer som krävs för att bli legitimerad tiggare. Skapa kollektivavtal, och skicka Handels på alla som inte följer reglerna. Kräv F-skattesedel och skicka Skatteverket på den som inte betalar skatt. Finns ingen industrigren så livskraftig att inte myndighets-Sverige kan ta död på den.
• Renovera polisen. Börja med Eliasson, och dra sedan upp nivåerna under honom med roten. Ut med chefer vars främsta merit är att man prioriterat genus, dialog och respekt gentemot kriminella apajävlar. In med hårda tag.

Men det där är ju bara trams. Ska vi ge upp?

Nej. Vi måste dock prioritera. Ett svårt ord, som inte betyder "vi gör allt samtidigt" eller "det bara måste gå". Först får vi få polisen på banan och skurkarna på kåken. Vi ser till att våldtäkt av barn är ett brott som utreds av polisen. Sen kan vi ge oss på tiggeriets alternativkostnader. Och om det visar sig att ett tiggeriförbud är den rimligaste vägen att få bukt med dessa, ja, då är även jag okej med ett förbud.

Vi bör dock betänka att vi redan har förbud mot inbrottsligor, vägpirater och asfaltskojande resande. Jag har en vag misstanke om att en mindre porös gräns är den mest verksamma medicinen.

Då får vi genast börja fundera över alternativkostnaderna för tillkorkade gränspassager. Att vi semesterfirare raskt transporteras bak till det 70-tal där vi satt i långa köer och väntade vid europeiska gränspassager är en sak. Men även nyttotrafiken, lastbil och tåg, kommer drabbas.

I vart fall är en öppen debatt och redovisning av kostnader och vinster vägen framåt. Inte att sjukdoms- eller rasiststämpla de som tycker olika.

Det är bögsvinens fel!

Har ni undrat varför vissa blir homosexuella, och andra inte? Det har diskuterats en hel del hur det kommer sig. En del anser att den sexuella läggningen är medfödd och omöjligt att ändra på, medan andra tycker det är dags för oss Svenssons att komma i kontakt med vår inre flata. Nu har det dock slutgiltigt avgjorts. En imam i Malmö har rett ut det. Det är helt enkelt genom att äta homosexuella grisar, svin, som vi människor får i oss homosexuella dragningar. Nu vet ni! Det här måste ju stämma - nu förstår vi också hur imamerna kan hävda att det inte finns några homosexuella i arabvärlden; där äter ju ingen bacon.

Dags att bli allvarlig. Jodå, en skolklass på besök i en moské fick där höra en del kränkande påståenden från en imam (en del påståenden kommer från artikel i Sydsvenskan, som dock inte länkas till då den ligger bakom betalvägg):

• Den som inte ber fem gånger om dagen blir straffad av Gud.
• Muslimer äter inte grisar då de (grisarna, alltså) är homosexuella och äter sina egna barn.

Skolans rektor har med häpnad reagerat och agerat, och stoppar nu alla vidare besök, då moskén inte svarar emot skolans värdegrund.

Gott så. För de flesta sekulära svenskar slutar det där. Jag har dock en massa frågor och funderingar surrande runt i huvudet:

Men vad tusan väntar de sig?

Vad tror egentligen den här rektorn, som skickat skolklasser till moskén, om Islam? Fredens religion? Att Allah älskar alla barnen?

Sisådär 99.99999999% av världens muslimer tror att det som Muhammed anses ha emottagit, och andra nedskrivit korrekt, är Guds ofelbara ord. Det som står i Koranen "is da shit". Även 99.99999% av muslimerna tror att de nedtecknade traditioner om Muhammeds leverne skall styra hur man lever här på jorden. En stor majoritet tror även på att de Koran-utläggningar som genom århundradena gjorts av kloka teologer är bra rättesnören.

Lagt kort ligger, liksom. Man ändrar inte på Koranen hur som helst.

Så vad tusan tror de kommer predikas när de besöker en svensk moské? Vänsterflum som i den ockuperade svenska kyrkan?

Anfäkta och anamma, det är väl för höge farao en självklarhet att i en moské predikas att:

• Mannen är familjens överhuvud
• Vill mannen ha sex, skall hustrun släppa till.
• Kvinnan tige i församlingen (jag tror Paulus går hem även i Islam).
• Islams fem pelare skall följas, annars går det åt helvete. Bokstavligen - Koranen har många och målande beskrivningar av hur de otrogna brinner i helvetet. Beskrivningar som muslimen tror på. En av de fem pelarna är just att be de föreskrivna bönerna - varje dag.
• Homosexualitet nej tack
• Sex före äktenskapet? Glöm det.
• Du skall vara givmild och hjälpsam emot de fattiga (japp, det är Islam tydligt med!)
• Det är Gud som bestämmer. Koranen gäller.

Jag kan dock i och för sig förstå varför rektorn trodde att den här moskén var annorlunda. Det var nämligen hos Ahmadiyya-moskén barnen var på besök. Ahmadiyya är en liten udda indisk gren av Islam, som liksom Margot Wallström fått araberna i Shia och Sunni att enas i sitt hat. Eftersom andra muslimer hatar och dödar Ahmadiyya, har de fått rykte om sig att vara fredliga, snälla och reko.

När nu dessa helyllemuslimer visar sig faktiskt vara religiösa - vad kan vi då säga om de andra samfunden?

Men stämmer det imamen säger, då?

Dags att fundera på om imamen kanske har rätt. Är de kränkande saker han sade ändå korrekta?

Är grisar homosexuella? Tja, homorörelsen har jobbat hårt med att berätta för oss svenskar att homosexualitet är något helt naturligt, som förekommer flitigt i naturen. Har de alltså fel?

Äter grisar sina barn? Jajamen.

Straffar Gud den som inte ber? Jodå, enligt Islam. Och nu var ju skolklassen på besök hos en muslim, så vad tusan trodde de att han skulle svara?

Är det okej att säga så, då?

De här kränkningarna - hur farliga är de? Jag anser att det farligaste här är att vi blir så kränkta. Jag vill att muslimer skall härdas till den härligt hädelsefulla västvärlden, genom att vi tapetserar sådana här bilder i det offentliga rummet:

Men om vi börjar yla om värdegrund så fort någon säger något vi inte håller med om, vad sätter vi då för exempel? Vad ger vi för budskap till muslimer om vi talar om för dem att de absolut inte får säga att homosex är synd? Säger vi inte just att muslimerna inte får häda?

Är det verkligen enligt Islam?

Tidningsartikeln har en kul passus, där en muslimsk flicka i klassen intervjuas. Hon är upprörd, säger att så som imamen säger är det ju inte alls; många muslimer ber inte, till exempel.

Låt mig tvivla. Bönen är som sagt en av de fem pelarna. Förvisso kan jag tänka mig att det finns muslimer som skippar bönen ibland, men de är väl medvetna om att de syndar därigenom.

Jag gissar att flickan är "muslim" i samma mening som svenskar som går till julbön och gifter sig i kyrkan är "kristna". Det vill säga inte alls.

Att vara muslim (eller kristen...) och anse att påbuden från ovan inte är så viktiga, är ungefär som att vara miljöpartist och anse att en Thailandsresa väl inte kan vara så farligt.

Får man inte tycka olika?

Jag tycker skolans "värdegrund" skall vara att lära barnen läsa, räkna och skriva, samt se till att mina fina gossar och de andra ungjävlarna håller klaffen under tiden. Den ideologiska skolningen får föräldrarna sköta.

I ett mångkulturellt samhälle får vi acceptera att stöta på människor som tycker att det vi är, och det vi gör, är fy, fel, äckligt, "kräkas i munnen", och så vidare. Det rikemansbarn som besöker Folkets Hus lär kunna mötas av budskap om hur fel det är med girighet och inkomstklyftor. Homosexuella som hälsar på hos moskén lär få hör att de använder fel hål. Köttätare på besök hos veganrörelsen lär inte strykas medhårs. Heterosexuella flickor på F!-besök lär få veta att de förråder systerskapet om de har heterosex. Och så vidare.

Det är bättre att barnen konfronteras med mångkulturen än att de kapslas in i en värdekulturell filterbubbla. Tänk den dag stackars Tindra tar studenten och får ett jobb i Grums. Kulturkollisionen blir total, när hon inser att folk i gemen där faktiskt använder ordet "neger" som en neutral beteckning för mörkhyade människor.

Några avskedspresenter

Imamen behöver bli mer integerad, och ta del av den västerländska kulturen. Vad passar bättre än lite Tom Robinson?

Rektorn behöver inse att det finns människor som inte delar hennes åsikter.

Sen kan jag ju bara inte avhålla mig från Muhammed-teckningar...

Landsförrädarna

Nej, kära Sverigevänner, det är inte Sjuklövern i allmänhet eller Fredrik Reinfeldt i synnerhet jag tänker tala om idag. Jag håller inte med om att den som för en politik som jag tycker är tokig nödvändigtvis är landsförrädare. Jag tror inte Reinfeldt avsåg föra landet in i kaos genom att öppna sitt hjärta. Jag tror faktiskt inte ens att han avsåg att, i enlighet med sin ungdomsförsyndelse till bok om det sovande folket, avskaffa det svenska välfärdssamhället. Jag tror att han helt enkelt tänkte i enlighet med de "Nya moderaternas" strategi: anamma dagens samhälle (utåt, alltså) och fokusera på en punkt att ändra. När sedan den är klar, välj nästa. De små stegens tyranni, alltså. I den andan fixade Reinfeldt en med tidsandan (refugees welcome, Ahlan wa Sahlan, nån som minns det?) väl överensstämmande migrationspolitik ihop med miljöpartiet, för att slippa krig på den fronten, väl medveten om att länderna i söder höll gränsen åt oss. Vilket de sedan inte gjorde, med känt resultat.

Nej, kära försvarsvänner, det är inte heller den regering som via Transportstyrelsen skänkt bort hemliga uppgifter till främmande makt jag tänker tala om. Jag är rädd att de helt enkelt inte fattade vad de gjorde; att de i det stora hela inte fattade vilka uppgifter som var på väg bort. En inkompetens som förvisso gör att de omedelbart borde bli en före detta regering, men som inte är skäl att ställa dem inför exekutionspatrull.

Jag tänker inte heller ödsla många ord på Jan Guillou, även om det är bevisat att han är KGB-agent och Sovjet-kollaboratör.


Nej, idag skall jag prata om våra så kallade fredsvänner. Fredsvänner som var gång lyckas bli upphetsade över de fredsälskande västländernas övningar i hur man står emot ryssens anstormning, men på något sätt aldrig lyckas nås av nyheten att ryssarna övar invasion i vårt närområde.

Redan i min ungdom på 70-talet var dessa filurer igång. Envetet marscherade de emot västliga kärnvapen och militära samarbeten, medan sovjetiska missiler aldrig orsakade någon som helst protest. Även Olof Palme var igång och kampanjade för ett kärnvapenfritt Europa, en rak kopia av Kremls linje. Och jodå, ryssarna var rätt bra på att finansiera och infiltrera fredsrörelserna.

Var Palme en landsförrädare, då (och där miste jag alla socialdemokratiska läsare...)? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte Palme var Sovjet-agent - däremot finns nog många andra politiker som inte vill att arkiven öppnas. Jag ser flera alternativa förklaringar.

• Palme kan ha trott att det var viktigare att få bort kärnvapnen än att försvara Europa; bättre röd än död, liksom. Då får jag i och för sig fråga varför han inte lyfte ett finger för att få bort de sovjetiska vapnen. 
• Palme kan ha ansett att det var i Sveriges intressen att stryka Sovjet medhårs, på samma sätt som socialdemokratin var helt emot de baltiska staternas frigörelse. 
• Kanske han bara ville hålla sin egen vänsterflygel nöjd med förslag han visste aldrig skulle genomföras, så som S idag gör med vinstbegränsningar i välfärden? 

Hade han levt idag, hade vi kunnat fråga honom. Eftersom det inte går, ska jag vara lite försiktig att ta äran av en död man, när alternativa förklaringar existerar. Pierre Schori, däremot...

Så, käre fredsvän, om du nu tänkt dig ut för att demonstrera emot Aurora: du är en av två saker. Antingen en omedveten nyttig idiot, eller en svensk som agerar emot svenska säkerhetsintressen. Välj själv. Eller välj att protestera emot den ryska aggressionen istället.


George Orwell (ständigt denne Orwell, som Åke Holmberg hade sagt) var inte särskilt snäll emot pacifisterna i de skrifter han publicerade under andra världskriget. Några korta citat kommer här.

Lite allmänt om våra intellektuella tredje vägen-typer som hittar lika mycket fel hos öst och väst:

"...intellectuals who are so fond of balancing democracy against totalitarianism and "proving" that one is as bad as the other are simply frivolous people who have never been shoved..."

Några ord om neutralitet, Sverige ej nämnt men säkert heller ej glömt:

"For there is no such thing as neutrality in war; in practice one must help one side or the other." 

 Vems ärenden pacifisten går:

"Objectively the pacifist is pro-Nazi."

Ett par citat om hur pacifism är en inställning som bara den som skyddas av någon annan kan anse sig ha råd med:

"Pacifism is only a considerable force in places where people feel themselves very safe"
"To abjure violence it is necessary to have no experience of it."

Här kommer han ut som NRA-anhängare:

"...the advantages of arming the population outweigh the danger of putting weapons into the wrong hands."

Ett tänkvärt citat för de inom vänstern som är anti-nazister:

"National Socialism is a form of Socialism, is emphatically revolutionary, does crush the porperty owner just as surely as it crushes the worker."

Till sist är det värt att påpeka att Orwell inte är något ofelbart orakel. Så här tyckte han om kapitalismen:

"It is not certain that Socialism is in all ways superior to capitalism, but it is certain that, unlike capitalism, it can solve the problems of production and consumption." 

De förbjudna orden

Ända sedan min ungdom har det funnits ett starkt inslag av ordmagi i amerikansk och svensk debatt. Så fort vi hittar en företeelse vi ogillar, så räcker det att byta namn på den för att den skall försvinna. Om städerskans jobb är tungt och slitsamt, byt namn till lokalvårdare. Om amerikanska indianer har det för jävligt på reservaten, kalla dem "native americans". Och så vidare. Nick Cohen har tidigare skrivit om varför detta är en riktigt dålig idé. Efter ett tag fattar vi att lokalvårdaren inte heller har det så bra, och så får det ordet bannlysas, och så vidare. Det tar aldrig slut.

Nu senast är det Tomas Bodström som råkat illa ut, när det kommit ut bilder på hur den nye landshövdingen poserat på bild som indianhövding, med fjäderskrud på huvudet. Kulturell appropriering! Jag får hålla med konservative skribenten Hakelius, att det är dags att sluta ta knäppgökarna på allvar.

I Wales hittar jag en liknande historia. Vid en parad i en liten ort, en sån där parad där man drar små vagnar och klär ut sig till något knasigt, hade ett gäng gjort en hyllning till det jamaicanska bobsled-team som skildrats i Disney-filmen "Cool Runnings": de gjorde en vagn i form av en bobsled, och klädde ut sig till jamaicaner: rasta-peruker, jamaica-färgade kläder - och blackface. Då tog det hus i helvete, det är ju ren rasism att måla huden svart. Eller hur? Polisen undersöker nu om det är dags att fängsla förövarna.

Jag tycker reaktionen från Devon Harris, en av de ursprungliga slädåkarna från den verkliga olympiaden, är betydligt vettigare. Han blir smickrad och glad, för att människor i Wales fortfarande minns och hyllar hans prestation.


Risken är dock att knäppgökarna kommer ta över. I USA verkar knäppgökarna redan ha tagit över universiteten helt. Läs till exempel denna lista över mikroagressioner som universitet i USA använder sig av. Uttryck som skall raderas ut från campus med lagens långa arm. Uttryck som kan få dig avstängd från utbildningen om du envisas. För er svenska vänsterprogressiva identitetskrigare kan det vara av intresse att märka att påståendet "det finns inga raser" är med på listan, en åsikt som i svenska innekretsar raskt orsakar uteslutning om man inte omfamnar den; ni får alltså genomgå en ideologisk omskolningskurs innan ni åker till USA om ni inte skall bli stämplade som slemma rasister. Det är sannerligen inte lätt att tycka rätt!

Det är inte bara i USA universiteten håller på med sådana dumheter, även anrika universitet i Storbritannien är anfrätta. Universitetsledningar och studentkårer jobbar hårt med "no-platforming" av "hate speech", där definitionen av hat är att ha en avvikande åsikt. Vi får hoppas att vi slipper dylikt i Sverige.

Jag håller med Stephen Fry: