Brunt är fult

Daniel Suhonen gör i dagens sydsvenskan ett försök till svenskt mästerskap i "Guilt by association" - eller kanske till och med "Reductio ad Breivikum".

Bakgrunden till Suhonens indignation är en artikel om Svante Nordin i DN. Professor Nordin gör en del intressanta uttalanden, blandat med journalistens referenser till tidigare artiklar: Nordin är kritisk emot politisk korrekthet, använder ordet "massinvandring", och ställer muslimska invandrare gentemot valloner och tyska köpmän. Lite SD-varning, kan man ju tycka. Vilket Suhonen gör, och även går ett steg längre:

"Anders Behring Breivik avrättar med fältrop om islamisering. Till slut är det bara själva krigsmomentet i kulturkriget som skiljer. Något är ruttet i den västerländska kulturkonservatismen. Finns det ingen självkritik i denna gubbröra från nätets hatforum till universitetens skinnsoffor?"

 OK, så om man använder SD-liknande ordval så står man och gör vågen för Breiviks massmord? Tycker man även om att gasa judar ifall man tycker det är en bra idé att bygga motorvägar?

 Låt oss applicera Suhonens teknik på en annan politisk gruppering. Socialdemokrater använder ord som "klasskamp" och "socialism". Det gör även många terrorister och diktaturer. Alltså stödjer socialdemokraterna dessa. Eller är en sådan koppling fullkomligt vanvettig?

En liten utvikning: vad är så hemskt egentligen med ordet "massinvandring"? Det är dags för oss som gillar invandring att göra en reclaim på detta ord. Ja, SD har rätt. Idag har vi massinvandring. Som jag såg någon annanstans på nätet: om andelen arbetslösa hade varit lika stor som andelen utlandsfödda hade vi absolut talat om massarbetslöshet. Skillnaden är att till skillnad från SD så vill vi ha invandring. När vi har massinvandring, då har vi uppnått vårt mål! Massinvandring är bra!

På en punkt får jag ge Suhonen rätt. Han skriver:

"Nordin måste svara på vad han ser som lösningen på den muslimska massinvandringens problem."

Och det gäller inte bara Nordin. Det gäller alla vi som vill ha invandring, fri eller reglerad. Vi som tycker att människor skall få komma hit för att de fruktar för livet, vill ha ett jobb, har funnit kärleken, eller bara är lite allmänt nyfikna på hur det ser ut i det Malmö där isbjörnar och renar strövar fritt på gatorna. För invandringen, muslimsk eller ej, har baksidor: Arbetslöshet, utanförskap, segregering, fattigdom. Dessa baksidor måste fixas, så att de som kommer till landet får ett bra liv. Ju fler invandrare som kommer in i samhället i år, ju fler kan vi ta emot nästa år. Det ligger på oss som är för invandring, från vänster till höger, att förklara hur detta skall ske, oavsett om vi vurmar för arbetslinjen, företagarlinjen, utbildningslinjen, bidragslinjen eller gröna vågen-linjen.

Och om vi inte gör det? Ja, då står Jimmie beredd med en färdig lösning. Och den vet vi hur den ser ut.

Om vikten av demokrati och rättssäkerhet

Så har nu domen fallit emot de journalister som tagit sig in i Etiopien illegalt. Genast höjs en kör av röster emot det ruttna etiopiska rättsväsendet, den korrupta diktaturen, och (givetvis) Carl Bildt. Och som anhängare av demokrati och pressfrihet sjunger jag givetvis med. Eller?

Till att börja med: journalisterna ifråga förtjänar inga sarkastiska kommentarer om deras tidigare politiska hemvist. Inte heller förtjänar de några gliringar om att de likt Lars Vilks är karriärkåta strebrar som väl visste vad de gav sig in på. Nej, de journalister som för att ge mig frukostbordsinformation om tillståndet i världen trotsar såväl kulregn, sönderknarkade barnsoldater som korrupta regimer förtjänar unisona hyllningar. Tack för att ni finns, och för att ni kämpar för ett fritt informationsflöde. Och må ni vara hemma snart, så ni kan ge er ut på nya äventyr.

Sen lite funderingar.

Är det etiopiska rättsväsendet politiserat och regimstyrt? Tja, inte vet jag. Som självgod svensk är det naturligt att anta att alla stater på fel sida av Öresundsbron (förutom socialistiska folkrepubliker, förstås) har ett uselt rättsväsen: USA har politiskt tillsatta domare och medborgarjurys fulla med rednecks, i Danmark dricker de säkert Gammeldansk under överläggningarna, osv. Endast Sverige bra rättssystem äger. Här finns en intressant infallsvinkel på det.

Så kanske våra journalister dömdes helt enligt den etiopiska lagen. Då kommer nästa angreppspunkt: är lagen måhända i strid med generella mänskliga rättigheter? Där känns det, till att börja med, lättare att bli indignerad. Inte sjutton skall man hamna bakom galler i 11 år för att ha tagit sig in illegalt med avsikt att rapportera om missförhållanden? Inte skall det väl räcka att man hänger med en terrorlistad grupp för att man själv skall bli dömd för terrorbrott?

Det är nog läge att ta fram de stora kanonerna för att sätta press på Etiopiens premiärminister Meles Zenawi. Jag kan tänka mig hur en diskussion med den fria världens banerförare, fredspristagaren Barack Obama, kommer låta översatt till svenska:

Obama: Hej Meles. Vi är lite oroliga över läget på terroristbekämparfronten. Svenskarna börjar klaga. Nu har vi amerikaner beslutat oss för att slå näven i bordet och se till att mänskliga rättigheter inte trampas på längre.
Zenawi: Nej, men jättekul, alltså! Menar du att Guantanamobasens fångläger skall avvecklas, ingen längre hållas fängslad utan rättegång av USA, att de som är ansvariga för tortyr skall ställas inför rätta? Det ser jag fram emot!
Obama: Eh ... men... nej, alltså... va...

Sen får vi väl skicka någon europé också, Merkel eller Bildt till exempel.

Europén: Hej Meles. Vi tycker inte om rättssäkerheten i Etiopien. Ni får banne mig fixa till domstolarna om ni ska ha något bistånd framöver.
Zenawi: Aha - ni vill ha europeisk standard på rättssäkerheten. Visst, det kan vi nog fixa. Till att börja med tillsätter vi nämdemännen från de politiska partierna, det blir ett bra första steg mot oberoende. Sen har al-quaida hört av sig och vill ta med ett par journalister till hårda förhör i Pakistan; planet landar imorgon. Det är väl OK? Sen har vi också upprättat avtal med några av de mer hårdföra klanerna i Somalia som skall se till att hålla immigranter (såsom journalister) ute ur landet; den som närmar sig området får en kula i pannan. Allt enligt kända europeiska förebilder. Det blir väl bra?
Europén: Eh ... men... nej, alltså... va...

Sensmoralen av denna lilla historia? Att de mänskliga rättigheterna gäller alla. Alltid, överallt. De gäller svenska journalister, och de gäller skäggiga gubbar i länder vars namn vi inte klarar av att uttala. Hur tusan skall vi med kraft kunna fördöma diktaturernas övergrepp när vi inte ens klarar av att undgå att begå dem själva?

Dags att hylla Pinochet?

Någon som vill hänga med på demonstration? Gå i arm och minnas det glada 70-talet, när vi hurrade över Pinochets kamp mot vänstern, tände facklor ihop med Chiles ambassadör och längtade efter dagen när hela Latinamerika blev fascistiskt? Ingen?

Nej, särskilt lätt att leta upp moderater som gör vågen över småvuxna diktatorer med Hitlermustasch och svarta glasögon är det inte. Ligger liksom i namnet - moderat. Extremister göre sig inte besvär.

Annat är det på vänsterkanten. Här på S-info hittade jag en man som med glädje och stolthet minns den tid när han hejade på FNL och välkomnade det vietnamesiska enandet. Vilket inte blev en tebjudning direkt. Och han förstår inte alls varför man inte med glädje skall välkomna en kommunistisk enpartistat.

Det här får mig att undra vilka politiska ställningstaganden och vänner jag kommer skämmas för 30 år fram i tiden. Jag håller med Hökmark:

"Det är när diktaturen accepteras som en rättighet för makthavarna som galenskapen kan härska utan motkrafter."

Säkrast att som avslutning rensa öronen med en dos Reagan:

Är Saab sabb nu?

Så är den vådliga färden äntligen slut, och kråkan Mueller har sluntit ned i diket för sista gången. Jag misstänker att flaggan står på halv stång lite här och var i min uppväxtstad (Trollhättan, alltså).

En första snabb observation är att Maud Olofssons näringspolitik var helt rätt. Saab skall antingen stå på egna ben, eller slås ut. Statliga pengar in i Saab hade bara varit pengar som vi inte haft att tillgå för att underlätta den ändå oundvikliga omställningen. Vänsterns näringspolitik är just nu något som de är lika ivriga att gömma undan i någon Bohusfjord som de osäljbara tankfartyg som varvsakuten gav upphov till när högern försökte föra vänsterpolitik senast.

Är då det här ett unikt dråpslag mot Trollhättan, omöjligt att resa sig ifrån? Nej. När jag var ung gick Nohab under. En gammal hederlig verkstadsindustri vars inhägnade område fyllde ungefär hälften av de tre kilometer jag hade in till stan. Alla gubbar i trakten cyklade dit på morgonen, och vällde ut till lunchmatsalen när visslan tjöt.

Intermezzo: för den nostalgiske gubben kommer här en bild på en Saab framför den kran (rysskranen) som Nohab använde för att skeppa ut ånglok till Ryssland. Nohabs gamla lokaler syns knappt bakom Saaben. (Bilden är snodd från forum.saabklubben.nu.)

Visst, ett tag blev det rätt kärvt i de familjer där föräldrarna var svetsare eller plåtbockare på Nohab. Men sen fylldes lokalerna med annat: Saab-museum, Film i Väst, etc. Och nu kan man åka buss igenom det område man tidigare bara fick stå utanför och glo in på.

Samma lär ske med Saab. Nya företag växer upp.

I denna hoppfulla anda får jag avsluta med en sång rekommenderad av en nyligen 70-årsjubilerande allianspolitiker.

Jag Gillar Juholt

Ja, faktiskt.

Tänk om S leddes av Thomas Östros. Varje dag samma inlägg om den kalla hårda alliansen, som skapar ett kallt hårt samhälle.

Tacka vet jag Juholt. Inte en popcornmaskin, men väl lik de där gottebitarna (Bertie Bott's every flavour beans) som Harry Potter prövar på för första gången på tåget till Hogwarts. I ena pralinen ett körsbär, i den andra en snorkråka. Livet som politisk bloggare blir aldrig tråkigt med Juholt. Jag har inte ens tid att sakna Bodström.

Sen, efter den första muntrationen, funkar Juholts utspel ofta som inkörsport till lite allvar. Ta till exempel senaste bubblan om mobiltäckning. Kul. Sen hoppar IT-Tittis mamma ut och gör tummen upp, strax innan Juholt backar. Kul igen. Men när det första fnittret lagt sig, så inser jag att här finns politik och ideologi som behöver redas ut.

Även vi gamla moderater som tror på en liten stat, vill att det offentliga skall styra upp vissa väsentliga gemensamheter, som t. ex. domstolar, poliser, sjukvård, vägar, avlopp, post- och paketbefordran. Inte nödvändigtvis äga och utföra allt detta, men i slutändan ansvara för att det finns alla medborgare till dels: rika och fattiga, stadsbor och lantisar.

Hör ett telefonnät till sådana gemensamma nyttigheter? Ja, säger jag. Vi byggde en gång upp ett trådbaserat nät, som i stor utsträckning finns kvar, men kanske börjar kännas lite passé. Många ungdomar halar inte upp en tusenlapp för att få ansluta sig till Telias kopparkabel och koppla in sin grå televerkstelefon, utan köper en Smartphone istället. Skall man idag skaffa telefon till sommarstuga eller nybyggt hus i glesbygden, så är ofta kostnaden så hög att det lönar sig bättre med radiolänk.

När då trådarna drar sig tillbaks från landsbygden, vem skall betala? Alla solidariskt, eller den som blir av med tråden? Om telefoni är en gemensam nyttighet, så har Juholt en poäng. Samhället bör hjälpa till att möjliggöra för alla att få del av den. Liksom jag inte behöver betala för ett eget postkontor, skall jag inte behöva betala för en egen basstation.

Sen får vi vara försiktiga med hur vi låter samhället tillhandahålla telefoni. Om politiker skall bestämma detaljerna, blir det lätt dyrt och fel. Det finns en poäng med att låta abonnenterna betala kostnaden själva: då köper de bara det som är värt priset - kostar en telekabel tusen spänn metern är det en god indikation på att man inte bör dra kabel ut i ödemarken. De slipper också ställa sig i kö och vänta på att politikerna skall bestämma sig.

För övrigt är det här ironiskt nog inte bara ett glesbygdsproblem. Jag är själv en av de stackars drabbade. Jag är telekomingenjör, och bor 10 km från sveriges telekom-Mekka (dvs Lund). Och jag kan inte få signal inomhus, vilken konstig vinkel jag än ställer mig i. Surt. Kom och hjälp mig, Juholt!

Räven raskar under isen

Jo, nog tror jag han är lite av en räv, Juholt. Och just nu anser alla som fattar något om politik att han är under isen. Senaste mätningarna går inte sossarnas väg.

Eftersom jag inte fattar något om politik, så tror jag fortfarande på Juholt. 6% är inte mycket, minns hur rökta alliansen ansågs vara efter förra valet och hur det sedan gick. Som motorintresserad tänker jag dra en liknelse. Juholt är just nu inne i depå, med förtroenderådet febrilt rotande under huven. Samtidigt som några i laget gör sitt bästa att punktera hjulen. Istället för att ge järnet för att få några varvs ledning, så glider alliansen fram på tomgång, i förvissning om att Juholt inte kommer ut på banan. Men det gör han. Och då blir det race igen.

Till sist en hälsning till Juholt från det blå laget. Vi vill ha dig kvar, Håkan.

Heja di blåe!

Nej, det här är inte en peppnings-post för alliansen. Jag var med sonen och tittade på handboll häromdagen, H43 mot Lugi. En förnedrande förlust, dessvärre.

Några lärdomar för alliansen kunde jag dock få med mig från matchen:

• Det hjälper om man har ett anfall. Att inför valet om några år glatt anta att det andra laget kommer göra självmål efter självmål är inte en vinnande strategi. Dags att fundera på vilket samhälle vi vill ha några valperioder framåt.
• Servera inte bollen till motståndarlaget. Frågor som misskötta vårdföretag, fas3, betygsinflation - där måste alliansen vara på hugget och visa att det är hemmalaget som har svaren. Inte sitta och vänta på att stormen skall blåsa förbi.

Till det röda laget kan jag bidra med en gammal plattityd: det är inte alltid domarens fel när man förlorar. Eller publikens.

Kom igen blåe, kom igen!

Palme om SCUM

Det är mycket SCUM nu. Ni vet, det där manifestet av Solanas från 60-talet som anser att män är biologiska olyckor som bör utrotas. Påminner svagt om en skrift några decennier äldre som mer fokuserar på judar.

 En teater har skapat en pjäs utifrån manifestet,och diverse skribenter är inte helt glada över att föreställningar som applåderar mord av halva befolkningen ges skattepengar och applåderas från kultursidorna.

I sydsvenskan försvarar kulturchefen både pjäsen och manifestet, anser det senare vara strålande litteratur, anser parallellerna med Mein Kampf absurda, förstår inte varför någon kan bli upprörd. Solanas slog ju från ett underifrånperspektiv. Då kan man ju påminna om att Tyskland och Adolf hade ett underifrånperspektiv när nazismen växte fram. Tyskland hade blivit grundligt pryglat av motståndarna. Adolf var inte direkt någon börs-VD när han startade sin karriär.

Min åsikt? Ja, här tänkte jag gömma mig bakom Olof Palme, som blandat med oreserverat stöd för förtryckare i tredje världen även kunde ställa sig oreserverat på de förtrycktas sida:

"Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart. Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen. På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken. Därför ligger fördomen alltid på lur. Även i ett upplyst samhälle." 

Lägg till kön till "hudfärg, ras, språk och födelseort" i stycket ovanför så framgår det rätt klart vad jag tycker om hatmanifest av alla slag.

Juholt som president?

Han har det tungt nu, Juholt. Inte nog med att han har ett inbördeskrig på halsen, nu får han även kritik från höger. DN radar idag upp punkt efter punkt där Juholt inte haft koll på fakta. Men är det verkligen räknenissar med koll på alla detaljer vi vill ha i ledningen för våra politiska partier? Som gammal glömsk gubbe som får räkna på fingrarna för att räkna ut hur gammal jag själv är, känner jag viss sympati för honom. Och så har han en snygg mustasch också.

Juholt påminner faktiskt om en av mina politiska favoriter: Ronald Reagan. Skoningslöst kritiserad av det andra lägret för att ha noll koll på detaljerna, men älskad av sina egna för sin ideologiska klarsyn gentemot 'The evil empire'. Så mitt tips till Juholt är: tillsätt en räknenisse som du kan skicka fram i de debatter där procentenheter hit och dit är viktiga att kunna traggla. Ägna sedan din energi åt att ta fram en ideologisk färdriktning för de röda, och ägna dina tal åt de stora, svepande linjerna. Inspireras av Reagan...

Juholt i Indien

Senaste destinationen på Juholts förlåt mig-resa är Indien, där han personligen skall åka runt och skaka hand med alla indier och säga förlåt för Bofors-affären. Nej, allvarligt talat. Han är och undersöker den globala industrin.

Hade jag kunnat rita, hade jag hittat på något i den här stilen, med Julholt som maharadjan av Rawajpoutalah:

Men tyvärr sträcker sig min talang inte förbi streckgubbar, så det blir dags att bli allvarlig.

Vad kan Juholt lära sig av indiska företag? Förhoppningsvis att globalisering är bra, och att det kanske inte är helt lyckat att facket skriver lagtexterna.Ta det anonyma företag jag jobbar på som exempel. Vi har på senare år dragit ned en hel del i Sverige, och samtidigt expanderat kraftigt i Indien, Kina och Östeuropa. Detta är ju alldeles utmärkt för utvecklingsländerna, som kan behålla kompetens i landet och utveckla ekonomin. Oändligt mycket bättre än att Sverige inför handelsmurar och behåller utvecklingen i Sverige, och sedan över muren kastar några biståndssmulor som antagligen direkt plockas upp av de korrupta överkasten.

Men Sverige då - är expansionen i Indien bra för oss? Om Kommunal fått skriva lagarna så hade antagligen svenska företag förbjudits expandera utomlands, och indiska ingenjörer förbjudits att komma hit och jobba. Varpå en stor del av arbetsstyrkan på mitt företag fått åka hem: på min avdelning jobbar två indier, min chef är polska. Jag misstänker dock att resultatet inte skulle bli välmående svenska företag. Istället hade företaget raskt flyttat utomlands, eller blivit utkonkurrerat av de andra utländska företag som kunnat lägga utvecklingen i Indien.

Är då globaliseringen ett ont? Nödvändigt, men ont? Nej. Vi vill ha höga löner här i Sverige, högre än i Indien. Då får vi också erbjuda ett mervärde. De jobb som kan utföras av indier kommer inte ha högre lön än indierna har. Alltså måste vi i Sverige ha god utbildning och nischade yrken där vi gör sådant som indierna inte klarar av. Då kan vi behålla våra höga löner.

Så Juholt, jag hoppas att du kommer tillbaks från Indien fylld av glädje över globaliseringens möjligheter. Och att du lyckas hålla protektionisterna i facket tillbaka.

Om vi i högern skall lära oss något av Indien, så kan vi titta på deras nationalsport - kricket. Matcherna pågår i oändligt lång tid. Först är ena laget inne och slår, och får massor med poäng så det ser ut som om det andra laget är hopplöst efter. Sen byter lagen plats, och helt plötsligt är ställningen jämn igen. Samma sak händer i politiken. Efter förra valet ansågs alliansen rökt, nu anses Juholt chanslös. Så fel det kan bli, om man inte ser upp.

Muta och kör, Juholt

Så har nu Juholt varit i Skåne och vänt, och pressen rapporterat från händelsen. En sak slår mig vad gäller Juholt: han har en fantastisk förmåga att i sina svar hamna ur askan i elden.

Som konservativ högerman tycker jag inte det är särskilt upprörande att man får familjeboendet betalt. En riksdagsman skall kunna försörja sin hemmafru eller hemmamake. Att en reseräkning av hundra blir fel är inte heller så allvarligt. Hade jag inte arbetat i det privata näringslivet, där ekonomiavdelningen har stenkoll och raskt skickar alla underligheter i retur, så hade säkert även jag haft problem.

Det är den där semesterresan till Vitryssland som naggar mitt samvete, den där staten betalade för även kulbons semester. Vad säger då Juholt om detta till pressen? Jo, att det är klart att det är svårt att redovisa kvitton i ett läge där man får muta sig fram.

Och där rämnar min världsbild.

Jag trodde fortfarande att i Sverige var vi lite bättre, lite ärligare. Svenska försvarspolitiker och industriledare mutar inte, när indier och sydafrikaner sträcker ut näven under bordet vänder vi i dörren. Trodde jag. Men tydligen tycker Juholt att det är helt OK att använda statens pengar till mutor. Jag misstänker lagen säger något annat...

I mitt företag har vi en etisk policy vad gäller mutor. Det är absolut förbjudet. Det är möjligt att det ändå förekommer - men den som är så j-a dum att han öppet säger något om det får ju avsked omedelbart.

Ett sånt exempel du sätter, Juholt!

Välkommen, Håkan!

Idag är Juholt på besök i Malmö. Tyvärr skall jag jobba, annars hade jag gärna åkt in och ställt lite frågor till honom. Inte om bostadsersättning, det tycker jag känns rätt uttjatat, men om politik, ideologi och framtiden för Sverige.
Så jag får väl fråga här istället.

Käre Håkan, idag går det bra för Malmö. Högskola, bro till Danmark, växande företag i Västra Hamnen, och en växande medelklass. Långt från den trista ruinen efter Kockumsnedläggningen. Men för alla går det inte lika bra. En del bostadsområden hänger inte riktigt med, och några har till och med blivit riks(ö)kända. Vad vill S här?

Skolpolitiken satsar vi hårt på i högern. Björklund trycker på disciplin, kateder och faktakunskaper. Detta för att hjälpa barn från studieovana hem, som inte har föräldrar som har koll på läxor och studieteknik. Vi satsar på friskolor, så att föräldrarna får välja - och välja bort katastrofskolorna, vare sig de är offentliga eller privata. Får katterna välja Whiskas, så skall även vuxna människor betros med val. Vi förbättrar svenskundervisningen. Vad vill S? Häromdagen utökade S platserna i populära innerstaden - vad gör vi/ni med de som blir kvar i förorten?

Arbetslinjen satsar vi hårt på i högern. Att de som vill upp och vidare skall kunna få jobb, mera betalt och klättra uppför i bostadsstegen. Att de som är sjuka (och därmed får usel inkomst) skall få rehabilitering, och inte bara gå kvar i bidragssvängen. Dock finns alltid de som inte kan göra klassresan - jag är nyfiken på vad vänstern har att erbjuda dem.

Batongpolitik satsar vi hårt på i högern. Ja, vi brukade i alla fall göra det, med de nya moderaterna vet jag inte riktigt. De som terroriserar sin omgivning skall punktmarkeras av polis, och få stränga straff. Vad är S synpunkt idag? Vi vet att det inte är utvisning av svenska medborgare. Är det återgång till 70-talets politik att tycka synd om förövaren, eller har S efter Bodström fått hårdare nypor?

Som sagt, Håkan: jag är nyfiken på din politik. Och kommer du med ett bra förslag, lär vi lyssna. Om förslaget håller dagen ut, alltså.

Färgblind?

Ja, jag börjar undra ifall jag fått någon konstig form av färgblindhet som gör att blått blir rött och rött blir blått.

Först läser jag att Reepalu vill skicka hem kriminella svenska medborgare till de länder de ursprungligen kom ifrån. Sen vill Morgan Johansson förbjuda mc-västar. Och nu vill Malmös sossar starta elitskolor i innerstaden. Med matematikprofil, ryktas det! Jan Björklunds våta dröm.

I sak tycker jag Malmö gör rätt. Marknadsekonomi är bra. Vill många läsa i fina innerstadsskolor med bra lärare och god disciplin så skall det kunna startas nya skolor som tillgodoser de behoven. Och inget hindrar kommunen att verka på den marknaden.

Men glöm inte de som inte får komma till de nya fina skolorna. De som går kvar i slitna förortsskolor med slitna lärare. Även de har rätt till bra lärare och god disciplin. Vi skall satsa både på duktiga och mindre duktiga elever. Man skall kunna gå i en bra skola överallt i Malmö. Varför inte lägga upp en djärv plan för hur Malmös elever om 5 år skall stå på kö för att få komma till Rosengårdsskolan!? Björklund ger säkert gärna några tips gratis. Eller, om ni tror att det är hopplöst - lägg ned skiten och bussa alla till innerstaden. Men vad ni än gör, låt det inte bara rulla på som idag.

Dags för politik

Efter att nu i ett par veckors tid sköljts över av artiklar om ifall det är rätt att få ersättning för arbetsrelaterade kostnader, resor i jobbet eller ifall man får vara aktiv i näringslivet eller ej, så är det dags för en annan diet.

På s-bloggar kan man nu se att lugnet lägger sig. Ja, lugn och lugn förresten. Ibland blir man avundsjuk. När jag stressar för att åstadkomma ett inlägg i veckan, sprutar Tord Oscarsson ur sig fem om dagen. Inte alla sossar verkar glada över det, men jag glädjer mig över de guldkorn som kommer. Häromdagen lärde jag mig att arbetarrörelsen har en tankesmedja. Och därifrån kommer bland annat följande tankeväckande artikel: Att lära för arbetslivet.

Om jag tolkar skriften rätt, så har vänstern börjat inse att dagens arbetsliv inte riktigt är som gårdagens. Att livslånga kneg i gruvan eller på bruket inte är så vanligt längre. Att det är mer normalt att jobba några år på ett ställe och sen gå vidare, och att företag går omkull eller går dåligt och då måste säga upp. Och att staten inte kan gå in och täcka upp - minns att varken facket eller S erbjöd sig att köpa Saab för egna stålar.

Här borde finnas utrymme för en spännande dialog mellan gamla och nya arbetarepartiet. Även i vänstern finns de kreativa entreprenörer som inte kan tänka sig en fast anställning. Även i högern finns vi slöa gamla gubbar som gärna går in genom samma port var vardag och kör våra åtta timmar, och oroar oss för friställningar.

Var är svaret för framtidens arbetsmarknad? Utbildning - men till vilka jobb? Flexicurity - men finns det nya jobb när man förlorat det gamla? Skall A-kassa vara för evigt eller som ett tunt och högst tillfälligt skyddsnät? Är det viktigast att skapa nya jobb, eller att underhålla de gamla?

Nog kan väl höger och vänster vara mer konstruktiva än att stå och ropa "bidragslinjen" på ena sidan, och "hårt och kallt" på den andra?

Själv tror jag på att få snurr på arbetsmarknaden. Bort med hämmande skattekilar i servicesektorn. Tillåt privata initiativ. Sänkta ungdomslöner, varför inte - det innebär relativt sett högre vuxenlöner. Och ja, S-förslagen om utbildning tål att fundera på. Jag ger hellre tummen upp för ett förslag från motståndarlägret än låter människor stanna kvar i utanförskap.

De är inte kloka, socialdemokraterna

Så hade nog i alla fall Obelix uttryckt det.

Först lät Ilmar Reepalu munnen gå angående att ta ifrån invandrare deras svenska medborgarskap, och därmed göra dem statslösa. Sen hakade Morgan Johansson på, och under en förmiddag var det officiell socialdemokratisk politik.

Sen kommer Morgan Johansson idag med nästa utspel: det skall bli olagligt att ha mc-väst på krogen! Har karln fått hjärnsläpp? Sån här batongpolitik skulle inte ens vi gammelmoderater kläcka ur oss.

Även Bandidos har rätt att leva i Sverige, som fullvärdiga svenska medborgare. Begår de brott skall de sys in. Men att bära väst är inte ett brott.

Vad kommer härnäst - att förbjuda motorcyklar för att bekämpa organiserad brottslighet?

Rätt att leva, rätt att tala

Själv är jag för fri invandring. Att den som har lust och möjlighet skall få komma till Sverige och bo och jobba. Att den som vill får ta med sig sin kultur: konstig musik, konstig mat, konstiga seder. Är det OK för norrlänningar bör det vara OK för somalier.

Det gör det lite lustigt att jag nu får skriva ett försvarstal för sverigedemokraterna. Igår hade de demonstration i Malmö. 150 från SD, 300 från polisen och ett gäng skrikande motdemonstranter. Tack och lov blev ingen skadad, men så här kan vi inte ha det i längden. En av de saker jag är stolt över med Sverige är att här kan vem som helst ta en demonstrationstur genom staden utan att bli nedslagen av polis eller ihjälskjuten av militär. Att de som väljer kalla sig antirasister då tar sig rätten att omvandla ett svenskt torg till en tillställning av egyptiskt eller syriskt snitt är fel. Antidemokrater är de, inget annat.

De 300 poliserna kunde använts bättre till att trygga vardagen för de invandrare antidemokraterna säger sig värna om.

Jag har ett förslag, att vi istället för demonstrationer med motdemonstrationer får var sin dag. Måndag vandrar de som vill sparka ut invandrarna. Tisdag vandrar de som vill sparka på de som vill sparka ut invandrarna. Onsdag vandrar lite lagomrasisterna, de som inte vill ha arbetskraftsinvandring. Torsdag vandrar vi liberaler. Och på fredag festar vi tillsammans.

Så kan polisen få ägna sig åt att fånga bovar istället. Och SD-marscherna samlar 10 åskådare och inga journalister, istället för de förstasidesrubriker de får idag.

Reepalu har problem med ohyra

Först Juholt, sen nästa sosse. Nej, Ilmar Reepalu har varken fuskat eller slarvat med hyran. Däremot har han problem med löss i Malmö. Löss i form av kriminella ungdomsgäng som trakasserar de boende i Seved. Den som uttalar sig för tidningen får ägg och gatstenar på fönstret. Den som inte visar respekt får ägg och gatstenar på fönstret. Journalister attackeras. Knarkhandeln försiggår öppet. Och Reepalu föreslår att invandrare skall kunna utvisas för grova brott. Samt att de som nyligen fått svenskt medborgarskap skall kunna bli av med det, och utvisas.

Morgan Johansson ger först bifall, och gör sedan en jättepudel. Mona Sahlin protesterar. Och högern skrattar.

Det här låter ju lite som det SD varnat för. Kriminella utlänningar som terroriserar Malmö. Har Ilmar blivit brun? Om jag tolkar vad polisen säger rätt, anser de att Ilmars förslag är närmast rasistiska, och att det i själva verket är synd om busarna som måste leva i en så otrevlig miljö utan fritidsgårdar.

Låt mig slå fast en sak rakt och hårt: det är tamejtusan inte synd om busarna. Det är synd om de som busarna trakasserar. Vanlíga, hederliga människor i Seved. Och eftersom de bor i Seved, antagligen invandrare med låglöneyrken eller inga yrken alls. Dessa är de människor vi skall värna om. Busarna skall, bildligt talat, få en batong i skrevet.

Ilmars förslag om att utlänningar skall kunna utvisas vid grova brott är redan verklighet. Frågan är dock om dessa brott är nog grova, ingen har ju dött än? Vi skall ju inte utvisa någon för en felparkering eller svordom på allmän plats. Där vill jag dra en parallell till den stalkerlag som nyligen skapats, där upprepade småförseelser mot en person blir ett sammantaget, grovt brott. Är du med i ett gäng och trakasserar ett helt område så skall det få konsekvenser. Är du utlänning, räkna med att få trakassera somaliska grannar med kpist inom en snar framtid. Är du svensk, räkna med att få sitta på en ungdomsvårdsskola i Norrland några år. Vi får absolut inte ge uppväxande ungdom intrycket att som gängmedlem blir du kung, onåbar av samhället.

Sen har de blödande vänsterhjärtana en poäng. Vissa områden i Malmö ser för j-iga ut. Arkitekter och byggherrar borde också få sitta på den där norrländska ungdomsvårdsanstalten några år, så de lär sig veta hut. Vissa områden bör bombas och byggas upp igen. Kanske får vi då lite färre busar att ta hand om om 30 år. Men det får inte hindra oss från att ta hand om busarna idag. Inte för att vi välbeställda i Malmös innerstad och grannkommuner skall kunna sova gott om nätterna. För att de inte lika välbeställda i Malmös ytterområden skall kunna sova gott om nätterna.

Juholt har problem med ohyra

Ja, med att inte ha behövt betala sin hyra, alltså. För den lägenhet han och hans sambo bor i i Stockholm. Och givetvis jublar högern. På S-info är det blandat, man både sluter upp bakom ledaren och säger ifrån.

Och min åsikt? Jag är lite vacklande, faktiskt. Ingen skall dömas av mediadrev, vare sig Juholt eller Littorin. Vad som verkar helt fastlagt är att Juholt har tagit emot pengar emot reglerna, efter att ha fyllt i en felaktig ansökan - han har inte kryssat i rutan där det står att han delar bostaden med någon.

Vad som däremot inte är fastlagt är om han gjort det med vilje, eller helt enkelt inte varit smart nog att fylla i blanketten rätt. Vilket som sen är mest skrämmande hos en statsministerkandidat kan man sedan fundera på. Att riksdagsförvaltningen uppger att de påpekat reglerna för Juholt, innan han fyllde i blanketten senast, bättrar inte på bilden.

Men kan höga politiker vara så jämrans klantiga att de, när de har en månadslön på 144 kKr, fuskar till sig några tusenlappar i hyra i månaden? Tja, för några år sedan avslöjades att politiker i England hade fuskat till sig pengar. Bland annat hade inrikesministern tagit ut hyresersättning för sin systers bostad i London. Hon fick sparken (ministern, alltså). Och för några år sedan var inte Juholt S-ledare, utan bara riksdagshjon med futtiga 40-50 kkr i månadslön.

Är det då så mycket att tala om, att man får betalt för den bostad man bor i? Egentligen inte. Riksdagsledamoter som kommer till Stockholm från landet bör kunna behålla bostaden hemmavid, och ha möjlighet att fixa bostad någorlunda nära riksdagen. Finns flera sätt att klara det på:

• Skicka ut kungen till en fyra i Huddinge, och ge politikerna övernattningslägenheter i slottet.
• Göra riksdagslönen så hög att politikerna kan köpa bostad själva.
• Ge bidrag till de som behöver, så som det är idag.

Men det är inte OK att bryta mot reglerna bara för att man känner för det. Jag kan inte gå in på banken, rycka åt mig hundratusen, och sen säga till polisen att banken hade ju gett mig ett lån om jag bett om det. Mona Sahlin kan inte använda statens kort privat. Och Juholt kan inte låta staten betala sambons hyra.

En god sak har dock kommit ut av denna affär. I den budget som S presenterade häromdagen skulle det satsas på att förebygga bidragsfusk. Och redan har den första fula fisken fångats sprattlande i nätet. Sällan har en skuggbudget visat sig så effektiv!


Uppdatering: ett gammalt inlägg hos Annie Lööf verkar tyda på att det är helt OK att få betalt för hela hyran enligt tjänstemännen:

"När jag bodde här uppe i Stockholm själv stod de för min månadsavgift på dryga 4000 kronor på bostadsrätten, ränta och amorteringar betalar man själv. När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag."

Social demokrati

Socialdemokraterna har nu en budget på gång. Den är inte helt populär inom hela rörelsen, och högerbloggare jublar över det öppna kriget. Även jag jublar. Inte av skadeglädje, utan av glädje och förväntan.
Av glädje, eftersom S nu kan bli ett parti som alla andra. Inte som på sjuttiotalet, när kremlologer försökte tolka den vita rök som kom ur skorstenen på LO-borgen för att utröna vilken politik partiet skulle föra, utan som ett parti där öppenhet råder. Eller som Tord Oscarsson uttrycker det: "Jag vill hellre se det som ett tecken på god socialdemokrati."

Av förväntan, eftersom ett budgetförslag som fått öppen kritik och därefter fått förbättras har chansen att dra väljare till S. Och dras väljare till S, då måste alliansen fila på sina förslag så att vi alliansväljare lockas tillbaka. Kanske till och med börja prata ideologi. Vinst för alla, alltså.

Lite om mat

Fazer har nu gått och ändrat designen på sitt kinapuffspaket, eftersom designen med en glad kines i röd hatt kändes lite för rasistisk. En krönikör på Helsingborgs Dagblad hade tagit upp vardagsrasismen, och då även gottepåsen.

Själv känner jag att det här tar fokus från de verkliga problemen. Krönikören tog upp flera exempel på klockren rasism och hur folk gör sig lustiga över kineser, men det gav ingen som helst respons i media. Rasismen finns, och måste bekämpas. När mörkhyade inte kommer in på krogen, hamnar längst ned i jobbsökarhögen eller får jobba i närvaro av fackrepresentanter som skriker "go home", så måste vi protestera högt och ljudligt. Men är verkligen dagens viktigaste fråga en stereotyp bild på en godispåse?

Men visst, även jag skulle vara väldigt kränkt av att representeras av en kinapuff. Påsen struntar jag i, men innehållet - den där bruna, äckliga sörjan. När sedan Kina är fullt av god mat. Ungefär som att låta fransmän representeras av grodor. Jag är glad att jag i alla fall förknippas med sådana här godsaker.

Antag att vi skulle låta påsarnas omslag bättre skildra vad som finns inuti. Så här i särskrivningens tider, så misstänker jag att påsen med 'skum tomte' då kommer prydas av den här figuren:

Jämtin som finansminister!

Häromdagen visade Carin Jämtin, sossen som ogillar städerskor med RUT men gillar butlers i tunnelbanan, upp en dold talang. Hon verkar vara en skolad matematiker!

Bakgrunden till det hela är att Jämtin lyckades jämföra Dawit Isaak med Annika Östberg. Vilket fick högerbloggare att gå i taket. Jämföra en polismörderska med en demokratins förkämpe!?

Men, det enda Jämtin gjort är ju att säga att det tog 23 år att få den onda Östberg fri, och att det då borde gå snabbare att få den snälle Isaak fri. Tämligen okontroversiellt. Ungefär som att säga att Juholt nog skulle vara en bättre regent än Stalin. Eller att Jimmie Åkesson är mindre nazistisk än Goebbels. Helt sant, men samtidigt tämligen intetsägande.

Och det är här det matematiska kommer in. En gång i tiden när jag läste matematik så var det ofta viktigt att visa att en funktion med ovanligt krångligt utseende asymptotiskt (på ren svenska: så lång tid som det tar vänsterpartiet att sänka en skatt...) gick mot noll. Det åstadkom man genom att plocka fram en känd funktion, som man visste gick mot noll, och visa att den krångliga funktionen både var större än noll och mindre än den kända funktionen. Då blev den instängd i ett hörn, ungefär som Mona mellan V och MP, och kunde inte komma undan sitt öde.

Så visst kan jag hålla med Jämtin om att Isaak skall släppas fri före Östberg. Men jag kan gå längre än så. Isaak borde aldrig spärrats in. Östberg, däremot, vete sjutton om hon borde släppts ut.

Frige SD:s politiska fångar!

Vad nu då? Har SD samvetsfångar? Några som blivit inspärrade för att de offentligt firat MENA-lösa barns dag?

Nej, så illa är det inte ännu. Visst kan de bli av med jobbet, men lite får man ju räkna med om man säger vad man tycker i en demokrati. Jag pratar om Dawit Isaak. Om någon vänsteraktivist lyckas läcka SD:s medlemsmatrikel igen, så står där säkert någonstans: "hedersmedlem, D. Isaak".

Denne man verkar ha läst SD:s invandringsprogram långt innan det blev skrivet. När hans hemland exploderar i tyranniets galenskap, så flyr han till Sverige för att rädda livhanken. För att slippa bli ännu en droppe i statistiken över invandrare som lever på bidrag så försörjer han sig som städare. När sedan läget verkar förbättras nere i Eritrea, så reser han ned för att utföra lite praktiskt biståndsarbete på plats. Något av det mest effektiva biståndsarbete som finns - i stället för att liksom SIDA skicka ned pengar till den korrupta diktaturen för vidare befodran till schweiziska banker, så drar han igång en oberoende tidning som utmanar regimen från rätt sida av den demokratiska skiljelinjen. Som klippt ur SD:s program. Som tack för detta tycker jag att han borde gjorts till minister i en ny, demokratisk regering. Tyvärr ville de gamla politrukerna inte släppa makten, så de släpade in Dawit i buren istället. Och där sitter han väl än.

Så låt mig för en stund stämma in i den sång som unisont höjs av hundratusentals ölfuktade SD-strupar:

"Free Dawit sha-la-la-la, Free Dawit shaa-la-la-la-la"

Kyrkstöten

Nu är Jimmie Åkesson upprörd. Det verkar, enligt honom, som om Storkyrkan som hämnd för SDs uttåg förra året nu med avsikt jäklas med honom. Och det är ju inte orimligt. Vi är många som gillar att mobba SD, och kallt räknar med att ingen, absolut ingen, kommer ställa sig upp till deras försvar.

Åke Bonnier, domprost i Stockholm, ger en lite annorlunda vinkel på sin blogg. Han har helt enkelt velat avgränsa sig från hedningarna och polyteisterna genom att bjuda in företrädare för de monoteistiska religionerna att tillsammans göra en Friggebodare och stå framme vid altaret och sjunga "We shall overcome". Och det är ju inte heller orimligt.

Låt oss för ett tag undvika att faktakolla en bra story, och anta att svenska kyrkan är ute efter Åkesson. Då finns det många hyss att ta till till kommande år:

• Överglänsa SDs folkdräkter genom att låta alla andra komma i sparkdräkt. Jag har länge längtat efter det modets återkomst, efter att ha tillbringat en sommarkurs i orgelspel på folkhögskolan i Hjo samtidigt som där gick en flummig new age-kurs där vuxna människor gick runt klädda i sådana plagg i mysigt gröna och rosa nyanser.
• Låta kollekten tas upp av zigenarkvinnor som plockar plånböckerna av SD-gossarna utan att fråga.
• Låta kollekten gå till flyktinghjälp på plats. Det står i SDs partiprogram att det är det de vill satsa på, så då får de vara så vänliga att hala upp plånböckerna.
• Låta gosskören bestå av ensamkommande flyktingbarn.
• Fokusera på kristendomen genom att bjuda in syrianska ortodoxa och afrikanska lutheraner. Då blir det å andra sidan svårt för Åke Bonnier, eftersom dessa inte bara är kristna, utan även emot kvinnopräster och homosex.
• Bjuda in Ulf Ekman att predika över den barmhärtige samariten. Livets ord tenderar att ta bibelorden på allvar, så han kan säkert säga Jimmie (och alla andra i salen som inte är för fri arbetskraftsinvandring) ett par sanningens ord om vad Kristus tycker man bör göra för sin nästa.

Pirater i privat vårdverksamhet?

Jag brukar inte ha någon större lust att skriva ned mina politiska motståndare, men nu kliar det i fingrarna.

Idag är Ulla Andersson, vänsterpartiets ekonomiska talesperson, riktigt upprörd. De privata vårdföretagen rycker fram som karibiska pirater, rövar våra skattepengar och seglar  hem med kassakistor fulla med guld tillbaks till sina soliga skatteparadis.

Jag kan inte annat än hålla med Ulla. Det är stötande att de privata vårdföretagen kan göra gigantiska vinster genom att ta lika mycket betalt som de offentliga institutionerna. Tänk så många miljarder av våra dyra skattekronor som slängts ut i den offentliga vård som uppenbarligen hushållar väldigt dåligt med våra pengar. Slöseri av skattemedel är stöld! Tänk hur mycket mer vård vi hade fått för pengarna, om bara den offentliga vården hade varit lika effektiv. Men Ulla är visst upprörd på de privata företagen!?

Sen undrar jag lite över hur mycket av det stalinistiska arvet V har gjort sig av med. Nackskotten och Gulag sitter nog inte längre på hedersplatsen, men 5-årsplanerna och planekonomin verkar fortfarande ha gott anseende. Ulla tycker nämligen att det är onödigt att ägna tid åt en massa förhandlingar, avtal, vinst och marknadsföring. Just de smörjmedel som håller igång en marknadsekonomi. Den marknadsekonomi som all erfarenhet visat är fullständigt överlägsen planekonomin.

Låt mig exemplifiera med en anekdot från min tid som datakonsult:
Ett kontor hade en chef som var van vid att arbeta på en konkurrensutsatt marknad. Han var ständigt ute och letade uppdrag. I slutet på varje månad samlades vi för att gå igenom beläggningsläget, det var ofta som några var på väg att sitta oallokerade, men till sist gick det alltid vägen. När någon skulle nyanställas, fick vi först leta upp några lämpliga uppdrag att ha i rockärmen - eller ta den ekonomiska risken att stå utan uppdrag några månader. Och konsulter, kan jag tillägga, är som taxibilar - står vi still, så drar vi bara en massa kostnader men ger inga intäkter. Det är de sista procenten i beläggningsgrad som gör att företaget får vinst.
Ett annat kontor fick en chef från offentlig verksamhet. Han anställde raskt ett dussin konsulter, och satte sig sen och väntade på att kunderna skulle knacka på - vilket de givetvis inte gjorde. Rätt snart blev det en ny chef...

Poängen med vinst är att vinst är trevligt, och utebliven vinst är lika med konkurs. Alltså anstränger man sig som fan för att få vinst. Klarar man det inte, ersätts man med någon som klarar av det. Därmed pressas man att konkurrera, att ständigt kapa onödiga kostnader, att organisera verksamheten bättre.
I offentlig verksamhet saknas ofta detta. Man kan jobba hur lite som helst, årets anslag trillar ändå in.

Ulla hävdar också att de privata företagen, eftersom lejonparten av kostnaderna är lönekostnader, endast kan konkurrera genom att ge sina anställda sämre arbetsvillkor och löner. Majoriteten av arbetsgivarna inom vården är ännu offentliga. Menar alltså Ulla att folk med vilje söker sig till en ny arbetsgivare som ger sämre villkor och sämre lön? Tvärtom är det så att med mer än en arbetsgivare så finns möjligheten att förhandla om lönen vid byte av arbetsgivare. Och bara det faktum att det finns mer än en arbetsgivare inom 30 mils avstånd gör ju att även vårdbiträden kan göra som Tiina Rosenberg, skrika "Fuck you" till sin arbetsgivare och dra. Egenmakt!

9/11

Nej, jag har svårt att hitta något vettigt att skriva. När nu tvillingtornen på Manhattan inte längre lyser upp horisonten, så får vi väl hitta ett annat resmål:



När vi kommit tillbaks från Afrika, är det dags att fundera lite. Vårt öppna, västerländska samhälle är unikt. Så unikt att afrikanerna nu går i döden för att få samma friheter: möjligheten att säga vad man vill, rösta på vem man vill. Då är det lite dumt att frivilligt kasta bort det. Till vänster finns ibland ovanan att betrakta staten som god. Och då är det inget problem att ge staten rätt att övervaka medborgarnas varje steg. Men till makten kan en Hitler eller Pinochet komma helt plötsligt, varpå statens kontrollapparat kommer användas till att sätta judestjärnor eller motsvarande på misshagliga folkgrupper.
Så kampen för det fria samhället bör föras på två fronter. Dels mot de som vill spränga oss i bitar, och dels mot de som vill ta bort mer och mer frihet så att vi skall slippa sprängas i bitar.
För att travestera den store tänkaren Göran P: "Den som är övervakad är inte fri".

Är det jag eller doktorn som är viktigast i sjukvården?

Sydsvenskan har nu en artikelserie om sjukvården i Malmö. Den är tydligen inte helt frisk. Långa köer på akuten, pressad arbetssituation, allmän överbeläggning. Sjukhuschefen pratar om en McDonalds-effekt, där unga är vana vid att få en burgare i näven på tio sekunder. Tanken verkar vara att om bara 'the common riff-raff' lär sig att gå till vårdcentral istället för akuten, så blir det bättre. Och visst, ju mer vi anpassar oss till sjukvårdsapparaten desto bättre lär den fungera.

Hos Laakso får jag ett motsatt perspektiv, patientens perspektiv. Att välfärden skall vara till för patienten. Rätt omvälvande för att komma vänsterifrån. Men visst, även detta låter klokt. Om man ser till att vårdcentralen har öppet 9-5, och att alla lediga tider tar slut 9:02, vart skall då folk gå annat än till akuten? Om sedan vårdcentralen är det osexigaste ställe en läkare kan jobba på, och därmed befolkas av vårdsystemets bottenskrap, som enbart skickar hem en med en Alvedon, så ökar inte benägenheten att söka sig dig.

Så går det att få en patienttillvänd och samtidigt rationell vårdverksamhet? Ja, jag tror det. Men det krävs en sjukvård som överhuvud taget frågar efter patientens behov, och som har förmåga att pröva nya vägar. Och jag är tveksam till att offentlig verksamhet klarar av det.

Här passar högerpolitik perfekt. Öppna privata vårdcentraler som får betalt per besök. Som, för att överleva, måste få patienter. Som skaffar dessa patienter genom att ha öppet när man kan komma dit. Som inte har råd att låta vårdcentralen gå på sparlåga när de utbrända läkarna går sjukskrivna. Som talar om för kundkretsen att man finns, så att kunderna strömmar till. Som har inkastare snarare än spärrvakter i telefonkön.

Om det innebär att de vårdcentraler som efterhand börjat se patienterna som en störning i verksamheten går under - så mycket bättre!

Ostalgi

Politiskt Inkorrekt kommer nu med ett riktigt scoop: En butik på Rosengård försöker sälja de produkter man tror kunderna efterfrågar!

Så får det inte gå till i det gamla folkhemssverige de drömmer sig tillbaka till. Anpassa sig till kunden? Låta vårdcentraler och apotek ha öppet på kvällar och helger? Låta folk få välja skola eller vilken typ av kött man skall ha till middag? Nej för tusan, det skall centralkommitten bestämma åt dig i nästa 5-årsplan.

Sen har jag ett nytt scoop till PI. Här i Skåne säljs spettkakor i långa rader, som en anpassning till skåningarna. Däremot är det himla svårt att få tag i en frys som slukar en styckad älg, något som lär gå mycket lättare norröver. Ännu en orättvisa att ta tag i!

Till sist känner jag mig lite svagt frestad att stjäla en fras från dem själva, och be dem utvandra till Östtyskland om de så gärna vill ha ett enhetssamhälle där den enskilda kunden inget har att säga till om. Men tack och lov finns inte Östtyskland kvar.

Om att knäcka nötter

Nu har näthatarna avancerat från kommentarsfälten till verkligheten. För tillfället verkar det vara vänsterns avskrap som gått AFK för att misshandla, bränna och lite sådär allmänt terrorisera Sverigedemokrater. Det får mig genast att tänka på följande klipp:



Kan ingen ligisterna närstående passa på och byta ut pojkrumsaffischen med Stalin mot en med Stoltenberg?

Med gillande ser jag den demokratiska vänstern rycka ut. Mona Sahlin är tydlig. Och några axplock från s-info: Nej till allt politiskt våld,Fruktansvärda angrepp på politiska motståndare.

Från den senare:

"Jag frågar efter att själv varit utsatt för nattliga samtal och hotmail samt efter att själv förlöjligats och hånats på diverse SD-medlemmars och SD-sympatisörers hemsidor och bloggar. Kanske man borde sopa rent framför egen dörr innan man går ut och beklagar sig?"

Men - där börjar bloggaren pissa i lovart. Vi är väl alla överens om det totalt förkastliga i att skuldbelägga alla somalier bara för att jag råkat bli rånad av en somalier? Det kallas kollektivisering, uppdelning i "vi" och "dem", och är väldigt fult. Och det är lika fult om det drabbar sverigedemokrater. Den som tar till våld skall drabbas av högerns batongpolitik och sättas in i buren, oavsett om det är en sverigedemokrat, centerpartist eller AFA:are. De andra debatterar vi med.

Näthat, me worry?

Allt fler börjar bli oroade av det grasserande näthatet. Stora tidningar stänger av kommentarsfälten. Bloggare går i terapi för att orka med att öppna sin egen sida.

Kära vänner, här har jag lösningen. Se på min blogg. Det är bara att göra inläggen så trista att ingen ids kommentera, så slipper ni näthatet och kan ha kommentarsfälten på vid gavel.

Till sist en hälsning till näthatarna. För den här låten höll SLF på att bli bannlysta från radion, innan någon kom på den goda idén att faktiskt lyssna till texten:

Ska studenterna ha någonstans att bo också?

Det är ingen ände på alla krav. Studiemedel, lätta tentor, billig öl, och nu ska de ha bostäder också.

Skämt åsido, situationen är inte helt tillfredsställande. Här i Lund berättas om hur utländska studenter har gett ett par månadshyror i förskott, bara för att vid ankomsten finna att lägenheterna inte existerar. Eller så har de hamnat hos hyrestanter som skulle passat bättre i Psycho. Så här kan det givetvis inte fortsätta i längden.

Han Juholt har redan kastat handsken. I SvD lyfter han och Palm fram fem punkter:

• Stimulans för studentbostäder. Jamen visst, Juholt, vill du sänka skatteuttaget i byggsektorn så inte mig emot.
• Sänk parkeringsnormen. Nej stopp och belägg, som en gång motorintresserad ungdom minns jag hur viktigt det var att kunna få en parkering till rishögen. Mitt motförslag är att lagstifta om en smörjgrop per 10 studenter.
• Kommunalt ansvar för att bygga blandat. Ja, jag tycker det är en bra idé att kommunerna planerar blandad bebyggelse. 70-talets stadsplanering är inget att bli inspirerad av. Frågan är bara hur det ska gå till.
• Kommunal förmedling av andrahandskontrakt. Jag håller med Juholt att andrahandsmarknaden är en djungel. Men min erfarenhet av 80-talets kommunala förmedling är inte god. Här litar jag hellre till den privata sektorn, privata mäklare är inte en okänd företeelse.
• Kommunala bostadsförmedlingar. Nej, för tusan. Inte denna DDR-företeelse tillbaka. Om inte någon kan visa för mig varför det kommer bli mycket bättre än förra gången vi hade det.

Lösningarna bör inte bygga på planekonomi, utan på marknadsekonomi med statliga/kommunala ingrepp vid behov.

En sak jag inte riktigt förstår är varför universitet och kommuner inte är mer intresserade än de är. Här i Lund har universitetet en website som hänvisar till AF bostäder, vandrarhem osv. Intressant: i Sydsvenskan kan man läsa att bopoolen.se är ett lite mer riskabelt ställe att leta bostäder på än bopoolen.nu, som universitetet hänvisar till. Varför i h-e inte skriva det med jättestora bokstäver på hemsidan?

En gång i tiden var även jag utbytesstudent, tvungen att fixa bostad i en för mig helt okänd stad. Visserligen kunde jag språket, men ändå. Och detta var före Internet hade hittat utanför universiteten. Med ansökningshandlingarna fick jag även en blankett där jag kunde fylla i i vilket av universitetets egna boenden som jag var intresserad av. Och lite senare hade jag ett korridorrum. Senare, väl inbodd och bekant med staden, kunde jag på egen hand fixa en lägenhet att dela med några studiekamrater.

Varför är det då inte så enkelt i svenska städer? Det borde ju bara vara att logga in på universitetets hemsida, gå vidare till någon av de anvisade sajterna och beställa en bostad. Min misstanke är att det helt enkelt inte finns tillräckligt med bostäder att förmedla. Och då hjälper Juholts förslag att förbättra förmedlingen föga.

Vad kan då göras? Här är några förslag:

• Låt universitetet ta större ansvar. Ha anställda som letar och fixar bostäder med garanterat skummisfria hyresvärdar. Det är ju trots allt universitetets varumärke som blir lidande när studenter inte får bostad. Japp, Juholt, jag kan till och med tänka mig lite statliga anslag till detta.
• Titta utanför Lunds centrum. Mindre orter som Dalby, Veberöd, Sandby och Sjöbo har direktbuss till universitetet. Universitetet borde kunna göra en kunskapsförmedlande insats och berätta för studenterna vilka alternativ till knökfulla Lund som finns, om man kan stå ut med att inte behöva umgås med stupfulla studenter hela tiden. 
• Utöka de ansträngningar som redan finns, att fixa fram tillfälliga rum till terminsstarten då trycket är som högst. Rektorn har lånat ut sin soffa nån gång, men det verkar inte räcka till. Här borde de prata med de handbolls- och fotbollsföreningar som alltid tycks lyckas hitta logi åt en hord ungdomar under nån veckas tid.
• Anlita scouterna för att bygga upp en tältstad i Lundagård. Kan de fixa drägliga förhållanden för 10,000 scouter på en Jamboree, så borde några tält för några hundra studenter inte vara så svårt. Och i Lundagård blir tältstaden en tydlig, årlig påminnelse för universitet och kommun att det är dags att göra något långsiktigt.

Sen, efter alla ovanstående nödlösningar, så är det bästa på lång sikt att få fram fler bostäder. Och där är det dags att göra upp med den traditionella, socialistiska bostadspolitiken.

Se upp, svenska kyrkan!

Nu har moderaterna sent omsider bestämt sig för att inte längre ställa upp i det nationella kyrkovalet. Utmärkt! Det lämnar fältet öppet för oss kristna mörkermän att ta över kyrkomötet och återuppliva kyrkotukten. Muahahaha!

Vilse i politiken

När jag var ung, var det lätt att orientera sig i den politiska pannkakan. Till höger höll vi på demokrati och individens egenmakt, medan storpotätans gäng där till vänster kramade diktatorer och överförde lite mer makt till staten för varje mandatperiod.

Nu snurrar kompassen runt hej vilt.

Sunda åsiktsvindar fläktar in från vänster: Röda Berget pratar infrastruktur, Juholt tar greppet om bostadspolitiken.
Samtidigt, till höger, vill centerpartister att staten skall bestämma hur vi tar hand om våra barn. Riksdagsledamöter från de borgerliga småpartierna vill bestämma när vi tar en sup.

Uppochner är världen. Men kan kanske det öppna för att en minoritetsregering kan hitta lite nya sängkamrater?

Kris i politiken

Enligt senaste opinionsmätningen är SD nere på 2.9%. Katastrof. Inte för Sverige, men väl för oss politiska bloggare. I ett års tid har vi nu kunnat hitta lågt hängande, lätt ruttna frukter att skriva om: trashade tv-rum, taxibetalningssmitande, storkyrkoprocessioner, folkdräkter.

Åker SD ut ur riksdagen kommer vi få börja skriva om politiska sakfrågor igen. Hu!

Blair: which project?

Ursäkta rubriken, jag satte den själv.

Via Hökmark hittade jag en intressant länk: Gamle Labour-ledaren Tony Blair skriver om kravallerna i England.

I inledningen gör han den intressanta observationen att det är viktigt att samhället står bakom poliskåren, så de inte tvekar att gå in med full kraft från början i rädsla för att hängas ut i media. Inte riktigt vad man är van vid att höra vänstern i Sverige säga.

Sen går han i klinch med både höger och vänster. Sociala klyftor är förvisso bra att bli av med, men de förklarar inte kravallerna. Hårda straff hjälper inte heller.

Så vad är då problemet, enligt Blair? Jo, individer och till och med familjer som hamnat utanför samhället. Som lär sig redan i tidig ålder att det är i gängen man får bärs, bilar och brudar.

Hoppingivande är att han anser att England faktiskt blivit ett bättre land de senaste decennierna, med mer aktiva och arbetsamma ungdomar, mindre korrupta politiker osv.

Vad finns då att göra, om varken batonger eller bidrag hjälper? Enligt Blair måste man gå på familj efter familj:

"We had to be prepared to intervene literally family by family and at an early stage, even before any criminality had occurred. And we had to reform the laws around criminal justice, including on antisocial behaviour, organised crime and the treatment of persistent offenders. We had to treat the gangs in a completely different way to have any hope of success."

Sängkammarspionernas återkomst

Förr i tiden, på den gamla hemska forntiden, var det väldigt viktigt för moralens väktare att reglera vad som försiggick i sängkammaren. Det skulle vara en man och en kvinna, i äktenskapligt barnalstrande syfte, i missionärsställning. Inget S&M, swinger, homo, eller kiss&bajs-sex.

Den tiden är tack och lov över. Nu får var och en själv sätta ribban för moralen, vad som är fult och fint. Ingen kommer och drar in bidragen för mig utifall frugan skulle ligga ovanpå lite mer än normen. Ingen blir upprörd om jag har svart latex, nitar och piska. Men moralens väktare dyker upp igen i ny skepnad. Nu är det inte sängkammaraktiviteterna de vill reglera, utan en aspekt av frukten av dem: den betalda barnledigheten.

Några centerpartister vill individualisera föräldraförsäkringen, så att var förälder får ett år var med barnet. Det är alltså politikerna som skall bestämma, inte du och jag. Min enkla tanke är att försäkringen redan är individualiserad: varje barn får två år hemma med sina vårdnadshavare. Ja, det är faktiskt barnet som är i centrum. Försäkringen är inte till för att jag skall kunna slippa jobba ett år, försäkringen är till för att inte barn skall hamna på dagis en vecka efter födseln. Kanske dags att påminna politikerna om barnkonventionen?

Vem är det som bestämmer? Förr i tiden var kungen utsedd av Gud, och ville han kunde han anlägga en ny huvudstad ute i träskmarken, starta 30-åriga krig, eller vad han ville. Nuförtiden, däremot, är det folket som styr. Politikerna är till för att göra som vi vill. Därför: om svenska män och kvinnor vill dela föräldraförsäkringen på ett visst sätt, och detta visar sig genom de val som faktiskt görs i varje familj, så är det väl bara för politikerna att acceptera det? För en liberal känns det i alla fall som det naturligaste valet: låt folk välja själva.

Är därmed allt väl? Nej, politikerna i fråga agerar för att åtgärda faktiska problem. Nu när det mest är kvinnor som stannar hemma med barnen, hamnar den kvinna som vill jobba i en otrevlig situation: arbetsgivare går på statistiken och räknar med att hon kommer vara hemma med barn, och väljer att anställa en karl istället. Därmed får de enskilda val som familjer gör hemma, och som är optimalt för dem själva, en negativ effekt för andra.

Men: innan man begränsar ens frihet för att behålla en annans frihet, bör man fundera på alternativen. För alternativ finns det. En del ger sina egna följdproblem - som sen kanske kräver nya plåsterlappar för att funka.

• Man kan helt enkelt ta bort eller radikalt korta föräldraförsäkringen, och införa en Alva Myrdalsk lösning där barnen från späd ålder vistas på storbarnkammare. Därmed kan både män och kvinnor jobba heltid, och problemet är löst. Men den metoden lär inte få så stor anklang i folkdjupet.
• Man kan gå på de arbetsgivare som inte vill anställa kvinnor, och tvinga dem att anställa kvinnorna. Men helt optimalt att gå in och styra upp vem privata arbetsgivare får anställa är det inte.
• Man kan höja kvinnolönerna så att det inte längre finns några ekonomiska incitament att huvudsakligen låta kvinnan stanna hemma. Offentliga sektorn kan gå före, sen lär privata få gå efter för att kunna anställa. Men aj, det lär nog svida hos politikerna att behöva använda egna pengar i stället för andra människors frihet för att uppnå sina mål.
• Och sen lämnar jag vidare lösningsförslag som övning åt läsarna.

Jag anar även en annan anledning till att politikerna vill styra hur vi tar ut vår ledighet. De vet att det bästa för alla familjer är en delad ledighet, och detta vill de få oss att förstå och rätta sig efter - med tvång, om så är nödvändigt. Det här brukar kallas elitism, och brukar vara något riktigt fult. Det är mycket möjligt att politikerna har rätt i sak. Tag till exempel det analoga fallet att en mängd människor i Sverige med glädje lyssnar på melodifestivalen. Jag, som är bildad och kultiverad, vet givetvis att det vore bättre att köra Bachs Brandenburgkonserter eller några Beethoven-sonater på bästa TV-tid istället. Men inte tusan skall jag köra ned min förfinade smak i människors halsar via lagstiftning!?

Min slutkläm: kära politiker, sluta upp med att försöka bestämma hur vi skall bete oss före, under eller efter sexualakten.

Palestiniernas fiender visar sig från sin rätta sida igen

Nu har de jäklarna gett sig på palestinierna igen. Från båtar lobbades granateld in mot ett palestinskt flyktingläger.

Inga förstasidesrubriker i svenska tidningar? Inga protestartiklar från vänstern?

Kan bero på att det var Syrien som var i farten den här gången.

Ja, palestinierna har det för jävligt. Men det verkar som det är deras arabiska bröder som behandlar dem sämst.

Men vad faen, Cameron?

Som anglofil och konservativ har jag länge haft ett gott öga till brittiska Tories. Men nu får jag gnälla lite. När Breivik fick spel på Utöya gjorde norrmännen vad man skulle: skickade poliser med skarpladdade vapen för att fälla fulingen, inga dialogpoliser som försökte prata ned honom. När pöbeln började tömma butiker och fixa 'fire sale' på egen hand, så tvekade polisen att tala allvar omedelbart. Om detta beror på polisen eller regeringen tvistar nu de olika fraktionerna om.

Vad Cameron dock snabbt och resolut har gjort är att börja prata om nya polisiära befogenheter för att stävja framtida kravaller: utegångsförbud, amerikanska experter, kasta ut plundrares familjer från kommunala bostäder, stänga av plundrare från sociala medier, osv.

Ovanstående är helt fel prioritering. Om det börjar brinna, så ser man fort som tusan till att släcka elden, och hälla på lite extra vatten så det inte tar fyr igen. Sen kan man i lugn och ro börja fundera på förebyggande åtgärder. Att i panik riva ned hela byn för att slippa se ett hus brinna är inte särskilt vist.
Alltså: se först till att hårt och resolut slå ned kravallerna. Sedan, när den värsta paniken lagt sig, är det dags att fundera på hur samhälle och polisinsatser bör ändras för att undvika kravaller, vilka värden man eventuellt förlorar istället, och vilket som väger mest. Även om kollektiva bestraffningar visar sig vara ett effektivt sätt att stoppa kravaller, så kanske priset för en och annan kravall är värt att betala för att få behålla ett öppet och rättssäkert samhälle.

And now for something completely different: såg en gång ett program om Disneys ned- och uppgång. Efter att Walt Disney dog, blev tydligen alla upptagna med att fundera på vad Walt hade gjort. Med resultat att alla idéer som inte Walt redan haft röstades ned, med resultat att artistisk utveckling uteblev.

Disneys dåliga exempel borde faktiskt Cameron följa. Vad hade Maggie gjort? Margaret Thatcher hade större kulor än resten av kabinettet tillsammans. Här är en liten stripp från när några skäggiga generalissimos tröttnade på sina lokala viner och ville skaffa sig en liten lantlig brittisk pub som serverar överjäst ljummet öl på en ö långt ute i ingenstans:


Hade Maggie haft makten idag, hade plundrarna legat på rygg i en polispiket innan de fattat vad som hände.

Cameron borde även fråga sig: vad hade Stoltenberg gjort? För inte har jag hört några snabba förslag om registrering av högerextrema, kontroll av sociala medier osv från Norge.

Måndag hela veckan lång...

... borde det vara nu när vi firar det 80:e måndagsmötet, för att minnas de måndagsmöten som väl inte var avgörande för att de baltiska staterna skulle kunna kasta av sig det sovjetiska oket, men i alla fall var en droppe av solidaritet i det sovjetvänliga svenska opinionshavet.

Sovjetvänliga? Jo, så tokig var tiden förr i tiden. Tredje ståndpunkten och kålsuparteorin satte det demokratiska USA i samma hörn som diktaturen Sovjet. Amerikanska missilutplaceringar i Europa sågs som en provokation mot det fredsälskande Sovjet, DDR var normen för svensk skolpolitik, och Röda Khmererna var helyllevänster. Och de baltiska staterna var en integrerad del av Sovjet, och fan ta den osnutne moderatpolitiker som vågade sig på att säga något annat.

Den som vill vältra sig i tokiga citat från mainstreamvänstern kan till exempel gå till Segerfeldt.

Själv gläder jag mig åt att vänstern numera kommit över på vår planhalva, och slutat applådera folkmord bara för att de utförs med den röda fanan vajande över slaktfältet.

Sen är det alltid bra med lite eftertanke. Vilka galna diktatorer kommer kloka människor skaka på huvudet åt om 20 år för att vi stödde dem nu? Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-planen började bomba honom. Visst, ja, Juholt fixade till så vi inte fick bomba. Omtagning: Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-piloterna började hötta med näven åt honom? Kina, som fortfarande är en kommunistdiktatur trots att vi köper alla våra prylar därifrån, och som på grund av handeln sällan får kritik, och ibland till och med beröm? Saudiarabien, som vi kränger vapen till?

En konsekvent högerpolitik bör vara att kompromisslöst kritisera alla diktaturer, oavsett färg, närhet till Sverige eller exportberoende. Att invånarna i dessa länder är värda och mogna demokrati. Västerländsk demokrati. Och det räknar jag med att även den demokratiska vänstern kan ställa upp på.

En hyllning till muren

Jaha, så är det 50 år sedan Berlinmuren byggdes. Eftersom jag gillar positiva nyheter, kan jag nämna en god sak som muren åstadkom. Den immuniserade en ung man - mig - gentemot de sirener som sjöng socialismens lovsång. Å andra sidan höll den ett folk i träldom och kostade ett antal människor livet, skjutna i ryggen av sina landsmän när de sökte friheten, så vågen väger väl inte helt jämnt.

I slutet på 70-talet, i nedre tonåren, tillbringade jag en sommar hos mina släktingar i Berlin. Det gav några tillfällen att titta på dödens och skammens mur. En gång rodde vi ut med familjens kanot på floden Spree, och såg på nära håll undervattenshindren, varningsskyltarna och de patrullerande flodbåtarna. Efter den turen var det inget snack om 'tredje ståndpunkten' längre, jag visste på vilken sida gränsen ondskan hade sin boning (ja, jag var lite mer kategorisk i mina moraliska ställningstaganden på den tiden).

Berlinmuren har nu hamnat tryggt i närminnets ruiner. Höger och vänster och till och med Åsa Lindeborg är överens om att den var en ohyggligt dålig idé. Ja, jag väljer i alla fall att tolka Åsa som att hon sörjer raserandet av sina ungdomliga drömmar, inte raserandet av den mur där tyska arbetare sköts ihjäl av diktaturens kreatur. Mina tyska släktingar tar cykelturer ut i det som förr var förbjudet territorium; de har vunnit ett land. Jag skall fira Tyskland med en weissbier ikväll.


Vad kan man då säga om alla andra murar som dyker upp idag?

Israel är tacksamt att skälla på. De bygger ju en mur mellan sig och palestinierna. Förtjänar de samma eftermäle som de demokratiska republikanerna? Nej, jag tycker inte det. Det är en viss skillnad mellan anfall och försvar. En mur som byggs för att folket inte skall fly från ett arbetarparadis är inte samma sak som en mur som byggs för att inte självmordsbombare skall spränga sig mitt i en skara med barn.

Kan man inte skälla på Israel, så kan man väl i alla fall få skälla lite på USA? Där kan jag väl ändå inte ha något att invända? De fulingarna håller ju på med att bygga upp en mur emot Mexico, så att mängden illegala invandrare som flyr över gränsen skall minska. Nja. För det första misstänker jag att jänkarna inte satt upp kulsprutetorn. Sen är det väldigt bekvämt att sitta här uppe i norr och klaga på hur andra länder beter sig. Vi har ju 'Festung Europa' som spärrar gränsen emot migranterna i Afrika, hittills med Khadaffi som god medhjälpare. Hade vi haft en lång landgräns emot Algeriet och Marocko så lovar jag, då hade även vi svenskar stått och byggt murar. På den här sidan av staketet ser det förvisso ut som om vi har en generös invandringspolitik. Men sett från den afrikanska sidan är den svenska invandringen en rännil av det verkliga behovet.

Sen kan jag bara inte låta bli att dela med mig av följande fotoskatt:

Ingvar Carlsson, på bild tillsammans med Erich Honecker. Nej, jag tror inte att Foten var Stasi-agent, eller att han ville införa ett DDR-samhälle med en kulsprutebevakad gräns mot Danmark. Men så här var tidsandan förra århundradet. Ingen skulle komma på tanken att ställa sig bredvid Pinochet eller Franco i bild, men med onda vänsterdiktatorer gick det bra. Vi som ville befria Baltikum och kallade DDR för diktatur sågs för lite lagom galna högerextremister. Så en liten harmlös, milt skadeglad eftersläng kan jag kosta på mig.
Till sist tänkte jag avsluta med Tom Robinson sjungande 'Living in the DDR', men den lyckades jag inte hitta. Så det får bli 'hold out' i stället, något som kanske passar som hyllning till de som satt bakom muren i alla år.




Och sen tänker jag på Ronald Reagan, "Mr Gorbatchev: tear down this wall!", och råkar hitta denna gamla favorit:


Texten passar väl inte helt, men titeln var bra, och det är inte ofta jag får tillfälle att lägga in Willie Nile.

Varför gör di på detta viset?

Förklaringarna på kravallerna i Storbrittannien börjar nu droppa in. Reaktionerna från vänster är faktiskt rätt blandade. Leif Hagberg vill lite tillspetsat slå batongen i huvudet på slöddret. Röda berget, om jag förstår det rätt, anser att kravallerna inte beror på att engelsmännen är elaka ligister, utan på att många är besvikna på samhället och känner sig utanför. Och därför bör vi förändra samhället så att de som kastar sten, tänder på och plundrar affärer blir gladare och slutar.

Det där sista kan man nysta vidare på, med lite andra inblandade:

• Unga arbetarkillar i glesbygd blir upprörda över att invandrare kommer och tar jobben för dem. De börjar kasta sten och spöa upp araber. Därmed bör vi sluta ta in invandrare.
• Karlar blir upphetsade när de ser lättklädda kvinnor, varpå antalet våldtäkter går upp. För att minska antalet våldtäkter, bör kvinnor dra på sig mer kläder.
• Fundamentalistiska kristna blir ilskna på Pride-paraden, och går bärsärk i centrala Stockholm. Därför bör bögarna tillbaks in i garderoben.

Det räcker alltså inte med att några är så förbannade att de tar till våld, för att man genast skall tillmötesgå dem. Något lärde vi oss av Breivik. Det är demokrati som gäller, och de som tar till våld skall vi alla stå emot. Enat och stenhårt.

Nu efter att gladeligen ha sågat argumentet att vi skall lyssna på de förfördelade, så får jag vända på klacken och inse att det finns en poäng i det ovanstående. Inte i att gå de våldsamma till mötes, men däremot i hur man undviker att gödsla i den trädgård där extremisterna gror.

Tillfället gör tjuven, sägs det. Och i en känd bön ingår strofen "inled oss icke i frestelse". Vi människor har en impuls i oss att göra ont. Även jag. Även du. Ja, varje människa är ansvarig för sina gärningar. Men vill vi dra ned brottsligheten i ett stort kollektiv, så skall vi undvika att utsätta kollektivet för frestelser. En ökad andel människor i utanförskap, en ökad andel människor utan hopp, kommer ge en ökad andel brottslingar. Och där bör vi arbeta preventivt. Gör det lätt för människor att gå den smala vägen, och smäll sen batongen i skallen på de som inte klarar det.

Nu är det dags för ett citat igen, från Sebastians tankar, en annan tankvärd sosseblogg:

"Lösningen är lika komplicerad eller lätt, beroende på hur man ser det, som orsakerna är. Segregerad skola, barn i fattiga familjer, nedlagda fritidsgårdar, arbetslöshet, misslyckad integrationspolitik, nedmonterade trygghetssystem, fler i försörjningsstöd och så vidare. Som man sår får man skörda och odlar man denna typ av samhälle så är reaktioner att vänta."

Ja, jag håller med. Vi har problem som ligger och gror i samhället, som har med segregation att göra. det jag däremot inte håller med om är att det är de senaste årens högerpolitik som är orsaken och vänsterpolitik som är lösningen. Det var inte högerpolitik som kölsatte miljonprogramsområdena. Det var inte högerpolitik som förtidspensionerade människor rakt ut i utanförskap. Det var inte högerpolitik som satte människor i AMS-åtgärder i stället för jobb. Här bör vänstern utöva lite självkritik.

Vad är de stora segregationsproblemen? Inte att vi får ett till jobbskatteavdrag eller ej.

• Att invandrare inte får jobb. Där kan en högerpolitik se till att de snabbt kommer in på jobb med måttliga löner, i stället för att sitta arbetslösa. Tag kampen mot facket!
• Att unga inte får jobb. Arbetslinjen, säger vi till höger.
• Att unga inte får bostäder. Där bör högern jobba på en bostadspolitik som inte bygger på regleringar och planekonomi.
• Att skolan är usel på sina håll. Det löser högern genom att tillåta fri sökning till skolor, så att de uslaste skolorna får lägga ned. Vi släpper även lös major Björklund på lärarutbildningen och skolorna, rensar ut flumpedagogiken och ser till att även den sämsta skolan blir en bra skola. Fler centrala prov, kanske till och med studentexamen åter. Så får man lite anledning att sjunga "fy fan va vi e bra".

En Ohlycka kommer sällan ensam

Först britter som beter sig som mjöduppfödda gutefår på sommarbete, och sedan avgår Lars Ohly. Alliansens trognaste valarbetare, som idogt knegat för att skrämma gråsossar över till en fana utan löss. Vi kommer sakna dig, Lars.

Varför går då Lars just idag? Jag misstänker att han nu insett att ett jobb inom det fack han gärna går tillbaka till nu kommer bli ledigt.

Anarchy in the UK

I min ungdom var det Brixton som brann, och nu är de igång igen i Tottenham. Ungefär som marknadsdag i Emil i Lönneberga. En sång säger mer än tusen ord:

S-info slår till igen

Häromdagen hade Ingerö ett inlägg som bestod av en skärmdump rubriker från s-info. Ett slags 'hall of shame', antar jag. Även jag har haft en hel del roligt åt t. ex. C G Carlsson.

Men sen kan det också bli som hos Tord Oscarsson. Ett inlägg Utöya in memoriam, fullt med framtidshopp, ideologiska förhoppningar och förtröstan på den egna partiledaren. Och inte ett ont ord om det andra laget, inte ens de där som har folkdräkt ibland.

Enkelt, avskalat och vackert.

Lite om friskolor

En ideologisk skiljelinje mellan höger och vänster går i synen på friskolor. För några veckor sedan skrev några SSU-are om att friskolor borde avskaffas. Deras skäl var bland annat:

1. Friskolor drivs av elaka kapitalister som erbjuder undermåliga skolor där det snålas på allt. Eftersom barn far illa i sådana skolor så bör dessa skolor förbjudas.
2. Friskolor segregerar; rika välutbildade föräldrar väljer friskolor till sina barn och kvar blir de underpriviligierade.

Med tanke på vad jag tidigare sagt och tänkt om segregering låter ju det andra argumentet allvarligt. Men de två ovanstående argumenten utesluter faktiskt varandra. Om friskolorna är så usla som punkt 1 anger, så kommer inte de engagerade akademikerföräldrarna att välja dem. Och därmed försvinner risken för segregation.
Sen kan man undra om artikelförfattarna någonsin arbetat i den privata sektorn. Jag har själv jobbat på mindre konsultbolag. Eftersom konkurrensen innebar en strid på kniven för att få vinst, så fick man se till att snåla in på allt onödigt och vara kreativ. Finns det ett kommunalt bibliotek ett kvarter bort, så kanske det är onödigt att bygga upp ett halvtaskigt skolbibliotek. Ligger skolan i centrum, så kan lunchkuponger till närliggande restauranger vara bättre än att skapa en egen matsal. Denna kreativitet skall inte stävjas, istället bör den spridas till den kommunala skolan.

Men skapar då inte bra friskolor segregation, när engagerade föräldrar väljer skolor åt sina barn och lämnar arbetarkidsen i slummen. Nja. Tycker man så så gör man ogenomtänkta angrepp på två kategorier:

• Jaha, och varför skulle arbetarföräldrar vara mer benägna att skita i sina barns framtid? Tror ni att bara akademiker kan tänka på annat än tipsextra och en hela renat?
• Vad säger att de kommunala skolorna håller låg kvalitet? En poäng med den konkurrens som friskolorna ger är att de kommunala skolorna kan inte bli hur usla som helst. För då får de knappt några elever, och då läggs de ned snabbt som ögat av kostnadskänsliga kommunalpolitiker. Målet md den konkurrens friskolorna ger är att även kommunala skolor är såpass bra att den som väljer en skola på måfå skall ha en väldigt liten risk att välja en riktigt dålig skola.

Sen bör man även, som socialdemokrat, tänka på de dära mänskliga rättigheterna som FN hittat på. För visst gillar väl socialdemokratin FN? Ett utdrag ur artikel 26:
"3: Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar."
Där stod alltså inte en rad om skolpedagoger eller kommunalpolitiker. Föräldrarna. Det är därför vi har friskolor.

Även från liberalt håll kommer kritik mot friskolor, att de driver upp betygsinflationen. Visst, det är ett reellt problem. I Lund finns flera skolor som har förvånansvärt höga betygsmedel, även jämfört med centralproven. Och nej, de är inte alla friskolor.
Men är lösningen verkligen att förbjuda friskolorna. Låt oss gå in på en liknelse. Sverige dräller av privata restauranger, från korvhak till lyxkrogar. Att laga mat till någon är inte en lek. Mat kan döda. Många har dött av matförgiftning. Bör man därav dra slutsatsen att privata restauranger bör förbjudas, och mat endast erbjudas på kommunala bespisningar?
Givetvis inte. Istället skapar man livsmedelsinspektörer, som tar de värsta grisarna av banan. På samma sätt kan man hantera friskolor: genom inspektioner, förelägganden och uppföljningar. Och bakvägen får vi i högern in mer skriftliga prov och betyg i skolan...

Högerns bostadspolitik

Två saker har fått mig att börja fundera på bostadspolitiken:

• En tur i Bohuslän, bland norska lyxvillor. Avundens gröna monster får mig för en stund att vilja införa tredubbel värnskatt och fastighetsskatt på Pomperipossanivå. Tur att man kan hoppa i vattnet och svalka av en överhettad hjärna. Eftersom man i dagsläget inte kan skälla på norrmännen, så får jag väl försöka bli konstruktiv.
• En diskussion hos Laakso. Främlingsskräck bygger på att man egentligen aldrig möter den andre, utan gör sig en bild via media, som enbart rapporterar om våld och misär. Oavsett om den andre är en mörkhyad, en rik borgare, en arg ung AFA:are eller en sverigedemokrat så är det illa. Vi behöver möta varandra, och ett bra sätt att åstadkomma det är att vi inte bor i separata enklaver.

Det är dags att fundera över alliansens bostadspolitik. Alliansen behöver frågor med ideologi och praktisk politik, som är lite mer spännande än ett jobbavdrag till. Och alla behöver vi bostäder.

Kanske hade socialdemokraterna en poäng med den solidariska bostadspolitiken? Där regleringar gjorde att alla bostäder kostade lika mycket, där bostäder fördelades via offentliga köer? Jag tror målet var utmärkt: att människor ur olika grupper skulle blandas. Därmed undviker man förvisso inte de inkomstklyftor som sossarna ogillar, men man minimerar sociala spänningar. Det är svårt att hata människotyper man träffar på i trappuppgången, på fiket, i affären.
Sen tror jag ju som högerspöke inte på offentliga bostadsregleringar, och anser att verkligheten gett mig rätt. Den solidariska bostadspolitiken hade en generande förmåga att samla släktingar till HSB- och Riksbyggenchefer i attraktiva områden. Om man inte kan köpa sig attraktiva bostäder, får man mygla till sig dem istället.

Så även om målet var helt rätt, så underkänner jag medlen. Själv tror jag på girighet och penningens makt. Attraktiva bostäder skall kosta. Alternativet göder bara korruption och svarta pengar. Så är det på villa- och bostadsrättsmarknaden, och så bör det vara på lägenhetsmarknaden. Jag tycker inte det är rätt att fattiga kontaktlösa människor i förorten skall subventionera de som hyr i innerstaden. Den som tycker det, är välkommen att lämna över sitt förstahandskontrakt till mig. I Malmö har det kommunala gått ett litet steg mot marknadshyror - givetvis utan att använda detta ord - genom att låta attraktiva lägen ha lite högre hyra än mindre attraktiva lägen.

Så här långt verkar jag totalt ha kapitulerat. Det allmänna skall hålla sig borta, och den feta plånboken skall styra. Det låter som om det är oundvikligt att de fattiga får tränga ihop sig i Rosengård, medan de rika fixar villor i Limhamn.


Nej, något skall väl staten vara bra till. Till exempel:

• Det allmänna hanterar stadsplanering. Där kan det allmänna låta bli att smälla upp billiga hyreshus på en sida av stan, och ett villaområde på den andra sidan. Bryt upp och gör om de höghusöknar som finns, genom att riva, ändra vägar, plantera grönområden, planera för företag i området, osv.
• Planera områden så att skolor får upptagning från mer än ett område. Om barn får leka med varandra i skolan, blir det svårare att skapa bilden av Den Andre.
• Friskolor har inte mycket med bostadspolitik att göra, men kan ändå få nämnas. Till skillnad från vänstern anser jag att friskolor främjar integrationen, eftersom de gör det möjligt för barn från olika områden att mötas. Ett exempel är den invandrade taxichaufför jag läste om i Sydsvenskan, som varje dag skjutsade in sina barn till en innerstadsskola så de skulle kunna lära sig ordentlig svenska. Här kan det allmänna göra en insats, genom att skjuta till medel till skolskjuts även till den skola som inte är den närmast liggande kommunala skolan.
• Strandskydd bör även vara en borgerlig angelägenhet. Om strandskydd inte funnes, så hade hela bohuskusten från Stenungsund till Svinesund nu varit privatägd norrbaggebeach, och jag hade fått svalka mig i Bullaren istället för i en salt tångruska. Däremot kanske inte samma skydd behövs för skogstjärnar i Norrland.

Ett annat problem är ungdomars möjligheter att få bostäder. OK, har man rika föräldrar kan väl de ställa upp med en insats till en bostadsrätt. Men om man inga sparade pengar har, och ingen tillsvidareanställning?

• Marknadshyra. Det ger inte bara möjlighet för fastighetsägaren att ta ut dyr hyra på fina lägen, det ger också den boende möjlighet att förhandla ned hyran på usla lägen. Visst, det innebär att man får hyra en halvmeter från en rangerbangård, men man får i alla fall hyra och slipper sina tjatiga föräldrar.
• Det borde gå att hyra lägenhet även med osäkra inkomster (ströjobb, arbetsmarknadsåtgärder, osv). Här har de kommunala bostadsföretagen all möjlighet att visa framfötterna, i blå såväl som röda kommuner.
• Det borde vara lätt för ungdomar att dela på kontrakt till en större lägenhet; det är oftare billigare att hyra en fyra än tre ettor. Klarar studenter av att bo på korridor eller dela lägenhet, så borde andra ungdomar kunna göra det.
• Vi får också fundera på hur vi kan skapa billiga bostäder. Låta polska byggfirmor göra jobbet? Importera färdiga hus från Kina?