Farväl till det svart-rosa blocket

Det börjar mullra i de borgerliga leden, vi är trötta på allt det goda hatet vänsterifrån. Håkan Boström i GP vill ha stopp för mötesstörarna, de demokratins dödgrävare som med hatramsor, nyckelringar och vuvuzelor försöker hindra dem de ogillar att nyttja sin yttrandefrihet. Expressen visar hur kommunistiska tokfeminister med hat och hot skrämmer bort statsanställda och demokrater från pride-parader.

Kommentarerna från de som anordnar pride-parad är obetalbara:

Styrelsen för årets Prideparad i Göteborg förklarar problemet:

”Dilemmat med de som kallar sig för rosa-svarta blocket är att de inte agerar som en grupp. Enskilda individer ger sig på vissa ekipage i paraden, bland annat har Migrationsverket slutat att gå då det blir för mycket problem. Det är oacceptabelt men samtidigt har vi och polisen bedömt att skadan blir mindre om vi inte stoppar dem”, skriver West Prides styrelse.

Man tycker alltså det blir mindre besvär om förövarna får gå med i tåget och vanligt folk skräms bort. Huga! Att även polisen håller med illustrerar tydligt förfallet i polisledningen. Vakna för fan, polisen: det är ert jobb att skydda offer från förövare. Oavsett hur upprörda förövarna blir. Vad händer härnäst - skall ni stå bredvid och titta på vid överfallsvåldtäkter för att inte förövarna skall bli arga och höja rösten?

Mitt i allt elände, så tror jag dock att detta kommer lösa sig framöver. Allas vår demokratiminister har ju tillsatt en utredning, med syfte att pengar inte skall gå till hatretorik och polarisering.  Främsta syftet lär väl vara att de som hyllar bombbälten och lastbilsattacker inte ska få pengar i fortsättningen. Som Johan Westerholm på ledarsidorna.se har varit inne på tidigare har dock motståndet mot sådana lagar varit stort inom aktivistiska regeringskretsar, eftersom en sådan lag riskerar slå brett. Att hylla Hamas och åka på Ship to Gaza ihop med diverse terrororganisationer kan bli svårt framöver. Att låta sitt parti skicka biståndsmedel till kommunistiska väpnade styrkor kan bli brottsligt. Det är inte lätt att hitta på en hatparagraf som förbjuder det onda hatet men tillåter det goda hatet.

När Bah-Kuhnkes förslag blir lag, kommer det bli kul:

• Jag räknar kallt med att det svart-rosa blocket blir utestängt från pride, med besked. Eller så kommer lagen se till att pride-evenemangen inte får en spänn i bidrag. Ja, förutom Järva pride då, som ju håller hårt på det där med kärlek och allas lika värde. Så kan moderater, liberaler, myndighetsanställda och andra demokrater starta kärleks-pride, och låta vänstern ha sitt hat-pride i fred.
• De som förhärligar revolution och klasshat blir utan bidrag. Som till exempel svensk public service. Jag ser fram emot nedläggningen av Sveriges Radio.
• Vänsterpartiet förlorar sitt partibidrag. Statliga bidrag kan inte gå till att köpa vapen till kommunister.
• Eftersom polarisering är fel, kommer alla organisationer som debatterar genom att sätta psykiska diagnoser på sina motståndare förlora bidragen. Varpå det offentliga användandet av invektiv som slutar på -fobi drastiskt minskar.

Ni kan säkert hitta fler grupper som inga byxor få, och därmed med ändan bar får gå.

Hårresande resande

Dags att förfasa sig

Jag misstänker att många av er redan sett ett av de säkra vårtecknen: de irländska resande som kommer till Sverige och fulla av hjälpsamhet ser till att fixa till tak och asfaltera uppfarter - emellanåt innan de ens kommit sig för att be om lov. Efter sig lämnar de tacksamma villaägare som glatt viftar efter dem med högafflar och knutna nävar.

Även andra länder har problem med dessa klantverkare. Wales, till exempel, åtskiljs från Irland endast av lite vatten, över vilket det går färjelinjer. Nu senast var det ett gäng som beslöt sig för att "reclaima" ett grönområde i Rhiwbina, en liten förort till Cardiff.

 Ett fin-område, ungefär som Limhamn i Malmö. Varför myndigheterna var snabba att reagera. Jag misstänker att de har en del tidigare erfarenheter. Så här såg det till exempel ut efter en campinghelg på ön Ynys Môn (Ynys råkar händelsevis vara kymriska ordet för "ö"...):

I kommentarsfältet för den första artikeln jag länkade till uppstår en intressant, och något polariserad diskussion. Ena lägret anklagar det allmänna för att inte ha finansierat, byggt och underhållt tillräckligt med platser för resande att slå upp sina husvagnar på, medan det andra lägret kort och koncist kan sammanfattas med "Paddy, go home!". Med en och annan kärnfull svordom insprängd.

Innan jag går vidare, och prematurt landar i rasist-lägret eller godhets-lägret, låt oss ta en titt i Sverige. Svenska husbilsturister rasar i Skanörs hamn, över hur få parkeringsplatser som kommunen ordnat åt dem. En husbilsturist intervjuas. Jag vet inte riktigt var jag skall placera honom på intersektionalitetsskalan: tatueringarna tyder på white trash, attityden till andras egendom tyder på Stureplans-brats:

"Vi räknar in böterna i semesterkassan. Vi hyr ut huset hemma så någonstans jämnar det väl ut sig."

Ok. Så om kommunen bestämt att man inte får parkera på kommunens mark, så tar man bara böterna och parkerar lik förbannat. Låter som de svenska värderingarna inte är vad de varit. Eller så sker något märkligt med folks hjärna så fort de sätter sig i en husbil.

Dags att besinna sig

Vad bör samhällets ansvar vara för våra mobila medborgare: resandefolket i sina vagnar, sommarsemestrande husbilsägare, till och med de som kajkar omkring i flytande lyxbåtar eller halvtrasiga roddbåtar?

Eftersom jag är en sådan där normbrytare (inga är mer udda än konservativa gamla gubbar), så gillar jag att folk är olika. Alla skall inte behöva ha villa, Volvo och vovve. Vill några resa runt i landet, så varsågod. Liberala friheter innebär dock både att du får välja att åka runt i husbil om du så önskar, och att jag får välja att inte finansiera dina livsval.

Jag anser att det allmänna bör se till att det finns viss infrastruktur: vägar för bilarna att åka på, rastplatser där man kan parkera en stund eller kanske till och med övernatta.

Vill du däremot övernatta på en viss plats, men markägaren inte vill ha dig där, så är det markägarens vilja som gäller. Är det fullt på en viss plats, får du hitta en annan. Till exempel på en camping eller båthamn som tar betalt för att ta emot dig. Har du inte råd med camping? Då får du lägga tid och energi på att hitta en ledig rastplats, leta upp en ledig skogsglänta, eller vänta med att ge dig ut på vägarna tills du samlat ihop nog med pengar.

Hur kommer vi åt busarna?

De där typerna som ändå gör som de behagar, då? Jo, det finns en plan. Har ni undrat över varför irländarna åker ut till resten av Europa, när nu Irland är så trevligt på sommaren? Jo, på Irland finns det lagar som reglerar vildcampingen. De är väl värda att citera lite ur:

...it is a criminal offence for anyone to enter, occupy or bring anything onto privately-owned land or land owned by local authorities if that act is likely to:

• Substantially damage the land
• Substantially damage any amenity on the land or prevent any person from making reasonable use of that amenity
• Render the land or any amenity on it unsanitary or unsafe
• Substantially interfere with the land or an amenity on it.

 

If a landowner believes that someone is illegally occupying their land to the extent of committing one of the above offences, they should inform the Garda Síochána. The Garda Síochána are then empowered to visit the land, and if they find any person on the land, they can demand that the person gives them their name and address and that they leave the land and remove any objects under their control from the land. If the person refuses to comply with a Garda's directions, that person is liable to prosecution. A person who is convicted of one of these criminal trespass offences is liable to a class B fine or 1 month's imprisonment or both.

 

If a person does not co-operate with the Garda Síochána when asked to leave the land, any objects brought upon the land can be seized and stored by the Garda Síochána. These objects can be subsequently sold or disposed of by the Garda Síochána if the owner of the objects does not reply in writing to an official notice that the object has been seized within one month of receiving that notice. The person must also agree to pay the Garda Síochána for any reasonable expense incurred as a result of seizing and storing the object before being allowed to reclaim it.

 

Ord och inga visor. På Irland kan alltså den som ockuperar en äng få fordonen beslagtagna, och åka i finkan. Markägaren kan ringa polisen, som kommer på direkten, tar namnen på förövarna och kör iväg dem.

 

I Sverige är markägaren maktlös. Det är markägaren som måste identifiera de som ockuperar marken - varje individ - och kontakta kronofogden för avvisning. Den som inte har en tomt i centrala Malmö, där offentligheten kan se den växande misären, lär aldrig få någon hjälp av det offentliga. Då återstår en informell deal med Hells Angels avhysningsbyrå, och tusan vet om inte att hamna i tacksamhetsskuld till HA är att gå ur askan i elden.

 

Inte konstigt att de irländska asfaltstrykarna kommer hit om sommaren.

 

Det är dags för svenska myndigheter att göra ett studiebesök på Irland. Eller så får vi svenska medborgare helt enkelt flytta dit. Fastighetsmarknaden där är fortfarande rätt hyfsad. Eller vad sägs om en sån här kåk, med havsutsikt?

 

Ölen ryktas också vara drickbar. Det enda jobbiga blir att lära sig förstå den rotvälska de pratar där.

 

 

Dags för kollektiva bestraffningar?

Häromdagen föreslog jag importstopp från Mellanöstern. Att vi inte skulle ta emot fler asylsökande därifrån förrän vi har ordnat jobb, bostäder, integration och så vidare, eftersom tillräckligt många av de nyanlända, och den andra generationen, har lust att springa omkring med vapen i hand och ropa "Allahu Akhbar" för att det ska bli lite smått otrevligt.

Men det är ju kollektiv bestraffning! Och det är ju jättefult?

En sak som förbryllar mig lite är att de som är som mest emot kollektiv bestraffning av migranter även är de som mest propagerar för att de migranter som landat i förorten skall få kollektiv belöning. När några av dem missköter sig, bränner bilar och kastar sten på räddningstjänsten, så skall kollektivet få fler fritidsgårdar, pysselsättning och mer bidrag. Om kollektiv bestraffning är så fel, är väl även kollektiv belöning det?

Kollektiv bestraffning, förresten - är det inte just det som sker när alkoholskatten höjs, en kollektiv bestraffning av oss som gillar att ta oss en tuting i soffan medan vi tittar på en repris av Morden i Midsomer för femte gången? Så jag vill hävda att jag har lite prejudikat på att kollektiv bestraffning är en vanlig åtgärd i Sverige, allaredan. Kanske till och med en Svensk Värdering?

Jag tror vi skall angripa situationen i förorten med en mix av kollektiva bestraffningar, kollektiva belöningar, individuella bestraffningar och individuella belöningar. För att få en fungerande framtid, en eller ett par generationer bort, så att vi kan dra igång invandringen igen, eller i alla fall fundera på om det är det vi vill göra, så är en fungerande skola central. Idag är skolan i förorten en katastrof, en institution dit barn är tvingade att gå, och där de främst lär sig att de svinigaste typerna är de som får mest uppmärksamhet och stödinsatser.

Även britterna verkar ha en liknande situation. Läs till exempel det här inlägget från The Quirky Teacher: "My top tips on how to be a Strict Teacher". Jag får mycket inspiration av inlägget. Jag ser en ljusning för svenska skolan, om vi bara lägger om kursen. Tyvärr tror jag inte en satsning på bra ämneskunskaper är vägen, idag är det så illa att det vi måste satsa på är disciplin. Tystnad i klassrummet. Når vi bara det, så kan vi sedan ta nästa steg.

• Staten tar över skolan. Alltför många kommuner (Malmö!?) har visat att de inte har varken intresse eller kunskap för att driva skolor. Vi skall även ha en skolinspektion med klor, som reser runt och utvärderar disciplinen. Klassrum som inte håller måttet läggs ned. Lärare som inte klarar disciplinen får åka på sådana där Schymanska omskolningsläger, förslagsvis förlagda i Sibirien eller Saudiarabien. I de länderna lägger de inte fingrarna emellan. Kanske vi skulle avhjälpa lärarbristen med en rekryteringsdrive bland arbetslösa mödrar i Rosengård, som vet hur man läxar upp en unge på arabiska? Genom att rekrytera kvinnor slipper vi i alla fall problemet att de inte vill skaka hand med kvinnliga kollegor...
• Kollektiv belöning: att förorten (och övriga Sverige...) får skolor som i alla fall hjälpligt fungerar. Kommer ge oändligt mycket bättre integrationsresultat än att bygga fritidsgårdar där bygdens byfånar och böss kan sitta och mobba bort snälla pojkar och flickor.
• Nivågruppering: det är dags att inse att de elever som anländer till Sverige kan ha väldigt olika motivation och förutsättningar. En del lär sig svenska på ett år och får toppbetyg, andras ordförråd går aldrig förbi "jevla hura". De skall inte läsa samma kurser. Självfallet införs nivågruppering över hela landet.
• Individuella straff: den elev som inte sköter sig åker ut ur klassrummet. Lärare skall ha tydliga och effektiva sanktioner att ta till. Det skall inte vara möjligt för ett par elever att sänka en hel klass.
• Individuella belöningar: elever som gör bra ifrån sig får stipendier som möjliggör att de har råd åka buss till fina skolor i innerstaden.

Nog tusan skall vi väl kunna få en bra skola igen?

Disciplin. Ordet ger mig ståpäls. Antagligen därför att jag upplevt tröstlösheten i frånvaron av disciplin.

Samvetsfrihet i vården

Ni minns väl tösabiten som ville jobba som barnmorska, men slippa aborter av etiska skäl? Många svenskar tyckte då att religion, moral och annat oviktigt får lämnas hemma innan man åker till jobbet. Och det tycker ni väl än?

Sen läser jag om Läkare i Världen, som åker runt med en buss i Malmö och erbjuder vård och rådgivning till brottslingar. Ja, det uttrycks inte direkt så i artikeln, de använder orden "papperslös" och "EU-migrant". Att vara EU-migrant är förvisso inte ett brott - men att ha varit det i mer än tre månader, utan att ha fixat sin försörjning, är det. I det läget har man inte rätt att vara i Sverige.

Tänk nu tanken att Sverigedemokraterna ingår i regeringen efter 2018, och driver igenom en lag som säger att all vårdpersonal (och skolpersonal...) har anmälningsplikt. Att de, när de stöter på en illegal invandrare, skall kvarhålla denna person och skyndsamt kontakta polisen. Att den som bryter emot detta inte kan räkna med anställning i Sverige. Är ni fortfarande lika positiva till att alla måste tycka samma sak?


Själv tycker jag det är rimligt att vårt samhälle är mångkulturellt: att det tillåter flera åsikter att samexistera och skavas emot varandra. Att man kan ha en samhällskunskapslärare som är sverigedemokrat, en vårdanställd som är kristen, eller till och med en partiledare som är kommunist.

Det där som Läkare i Världen gör verkar inledningsvis rätt sympatiskt. Jag har länge drivit att den som är positiv till invandring skall göra slag i saken. Att istället för att kräva att staten finansierar allt, gå in med egna pengar. Därmed tycker jag att ett gäng läkare och sköterskor som på sin fritid går runt och erbjuder gratis vård är helt OK.

Sen finns det sådant som skaver. Så fort man börjar vända på stenarna i "ideella organisationer", så dyker skattefinansieringarna upp.

• I artikeln framgår att läkarna skriver ut recept. Hmmm. Receptbelagd medicin brukar vara saftigt subventionerad av staten - en anledning till att hederlig svensk brukar se till att överdriva sina besvär tills ens husläkare skriver ut ett recept. Här kommer alltså skattebetalaren få betala den illegala invandrarens medicin.
• Hela Malmö-projektet sponsras tydligen via EU-pengar. Återigen är det skattebetalaren som får lätta på plånboken.

Mina tankar om det här med samvetsfrihet:

• Jodå, jag tycker att vårdpersonal bör ha rätt att vägra ta liv. Deras uppgift är att rädda liv. Den till synes oupplösliga knuten med att alla barnmorskor måste vara beredda att avdagataga barn, eftersom det ingår i arbetsbeskrivningen, löses med ett enkelt alexanderhugg: vi inför regelrätta abortkliniker, där skarprättare arbetar på heltid. Om den politiska majoriteten så önskar kan vi även lämna in våra föräldrar där när de blir för gamla och jobbiga.
• Ja, jag tycker det är rimligt att vårdpersonal och lärare som får reda på brottsliga förhållanden även anmäler dessa till polisen, som till exempel när det kommer in någon utan ID eller personnummer till akuten. Det känns rimligt att det borde finnas ett socialt tryck att bete sig på det viset. Vanligt hyfs, helt enkelt. Nog sjutton tillkallar vårdpersonal polis när någon kommer in med skott- eller knivskador?
• Nej, jag vill undvika tvingande klausuler för polisanmälan. Det sociala trycket borde räcka. Frågan om anställning eller ej bör bli en diskussion mellan arbetsgivare och arbetstagare. I ett läge där vi har brist på både läkare och lärare kan jag tänka mig att arbetsgivaren kan acceptera en anställd som inte vill polisanmäla brottslingar, och låta den anställdes kollegor sköta den biten istället. Eller kanske det kan överlåtas på de väktare som blir en alltmer normal syn på svenska akutmottagningar?
• Övervakande myndigheter bör ta en titt på hur de ideellt jobbande läkarna skriver ut recept. Läkarna råder över sin egen tid. Men det borde inte vara tillåtet att skriva ut recept åt de som inte har rätt till svensk läkarvård.

Är jag onödigt hård? EU-migranterna är ju så få, jämfört med oss 9 miljoner svenskar, så det kostar väl inga stora slantar?

Vi behöver en tydlig signalpolitik. Den som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige skall inte uppehålla sig i Sverige. Punkt. Samhället kan då inte ge dubbla budskap - då kommer ingen att uppfatta vilket av budskapen som gäller. Vi kan inte med ena handen säga "du får inte vara här", och med andra säga "men vi kommer gör allt för att du skall kunna stanna".

Jag vill att Sverige skall ha en politik där EU-medborgare fritt kan komma hit och bo och jobba. För att den politiken skall vara möjlig, så gäller att de som kommer hit också skaffar sig bostäder, som de betalar med den lön de tjänar. Har de inte råd att skaffa sig en bostad, då, tyvärr, får de stanna hemma. Och komma först när de tjänat ihop nog med pengar för att leva i Sverige.

Svenska värderingar

Det har varit mycket prat om svenska värderingar på senaste tiden; om vilka värderingarna är, och om vikten att vi alla delar dem.

Jag blir rädd.

Va? Jag, en konservativ gammal gubbe som emellanåt till och med kallar mig Sverigevän, borde jag inte jubla? Jo, jag får erkänna att för ett ögonblick kände jag mig glad över att de som tidigare endast sett barbari i det svenska, nu kände stolthet över svenska värderingar. Men sen började jag läsa det finstilta, och insåg vad det var för värderingar de kallade svenska:

Svenska värderingar = sosse-värderingar

Alla gamla sosserier, samt en del socialliberala sådana, framställs nu som sprungna ur den svenska folksjälen, djupt rotade i den skandinaviska myllan sedan långt före istiden.

Jämställdhet sägs nu vara en svensk värdering. Förvisso, så länge vi inte går in på detaljerna. Men varför måste alla dela åsikten att kvinnor och män skall arbeta lika mycket och dela på alla hushållssysslor, att alla barn skall gå på dagis och lära sig en socialistisk värdegrund, att abort är helt oproblematiskt, att kvotering är bra, och så vidare? Att det är Gudi behagligt att våra barn lär sig utforska sin sexualitet genom att knulla runt i alla hål och kanter. Att man kan komma i kontakt med sin inre flata. Alla verkar passa på att kasta in sina käpphästar i den värdegrund vi alla måste bekänna oss till.

Stopp och belägg!

Visst, till viss del håller jag med. Det finns definitivt väldigt osvenska värderingar, som de som invandrar till Sverige måste göra sig av med: att kasta flickor från balkonger, att tvångsgifta flickor och pojkar, att gifta minderåriga, att spöa upp barnen sina, att könsstympa flickor, att könsstympa pojkar, att åka ned och kriga för IS.

Samtidigt finns det värderingar som jag, som konservativ patriark, ser positivt på att de nyanlända berikar oss med (nej, jag är inte SD-sarkastisk nu): respekt för ålderdomen, disciplin, familjesammanhållning, sexuell återhållsamhet, religion (även om en hel del verkar fallit för den där villoläraren Muhammeds locktoner, men med lite missionärer i förorten så fixar vi det). Värderingar som de raskt lär sig av med i utanförskapsområdenas tröstlösa tillvaro.

I ivern att skava bort de hörn som inte passar i våra runda hål - eller i ivern att driva igenom våra egna åsikter - går vi för långt.

Jag blir ledsen över sosseriets invasion på den borgerliga sidan när jag hör moderaternas Ulf Kristersson tala sig varm över hur viktigt det är att alla går på dagis. Så långt förfallet har gått. När jag var ung var moderat politik att människor själva skulle få välja: dagis, dagmamma, lämna barnen hos mormor, bli hemmafru/hemmaman. Nu skall alla in på dagis för att bli goda socialister redan i unga år.

Att könsuppdela är tydligen jättefult och osvenskt. Ok, jag minns med glädje hur i min ungdom det var naturligt att vi ynglingar på läger bastade och nakenbadade samkönat. Utan att vi gossar samlades i ring runt flickorna för att tafsa. Jag har dock inte en tanke på att kalla de gubbar och gummor som inte gick med till bastun för osvenska. Var och en får göra som de vill. Som anglofil blir jag även upprörd över att de enkönade privatskolor mina engelska kusiner gick på tydligen är så osvenska och räliga. Om du, liksom jag, föredrar att gå i en skola med läckra brudar att spana in, så gör det. Och låt andra göra som de vill.

Ärlighet, att göra rätt för sig, ska tydligen vara svenskt. Jodå, i jämförelse med grekiska skattebetalare är nog svenskarna hyfsat ärliga. Men nog minns jag hur skattefusk blev en folksport under 70-talets Pomperipossa-skattenivåer. Jag minns också hur mina arbetskamrater tyckte jag var en idiot, när jag skickade tillbaka den extra minneskrets som en datortillbehörsfirma skickat till mig av misstag. Nej, den svenska ärligheten är nog inte vad den varit. Även om den  fortfarande överstiger den afghanska.


Det finns en svensk värdering jag vill se utraderad: önskan att tvinga alla andra att bli en kopia av sig själv.

Till sist vill jag rekommendera denna ledare i Smålandsposten.

Satans mördare

Brottet

Så har det smällt igen. En dåre i Frankrike har med vilje kört rakt in i en folkmassa och tagit livet av uppåt hundratalet människor.

Vad skall man säga? Jag lider med de drabbade, och rasar i ilska emot missdådarna. Dags för lite högstämd, sorgesam fransk musik:

(Ja, jag vet, grabben är belgare, inte fransman, men det är inte bara för Hercule Poirot det blir fel hela tiden.)

Reaktionerna världen över låter inte vänta på sig. Donald Trump vill tydligen gå ut i krig emot IS. Varpå svensk vänster verkar mer intresserade av att gå ut i krig emot Trump än mot IS. Samtidigt är fransmännen väldigt tydliga med att kriget redan pågår, och kommer trappas upp. Lycka till med att berätta för fransmännen att de överreagerar. Eller att "så här har alltid män betett sig i Frankrike".

Orsakerna

Innan jag säger alltför mycket, låt oss minnas att vi ännu inte vet särskilt mycket om dagens gärningsmans bevekelsegrunder. Jag minns några bloggare som direkt efter det började smälla i Norge var raskt ut ur startgroparna med analyser om islamismens elände, och sedan fick vara lika raska ur startgroparna med att radera sina inlägg. Den här grabben kan vara en Al Quaida-tränad terrorist. Han kan också vara en småkriminell som på egen hand hittat IS-videor och korantolkningar på nätet, och tyckte att det var värt att avsluta ett misslyckat liv med att skaffa sig drösvis med jungfrur i paradiset. Eller en dåre som snedtände och ville ta livet av sig på offentligast möjliga vis.

Så, med dessa brasklappar i kraft, låt mig prata lite allmänt om islamismens förbannelse och lockelse. Vad är det som gör att muslimer, och även människor som tills nyligen inte alls var särskilt religiösa, ropar "Allahu Akhbar" och spränger sig själva och omgivningen i luften? Varför springer inte Malmös judar runt och har ihjäl otrogna? Varför utdelar inte svenska filatelister en fatwa emot de som slickar frimärkena på fel sätt?

Jag ser en trestegsraket som orsakar denna perfekta storm:

1. Den religiösa intoleransen och extremismen i Mellanöstern. Där finns massor med regimer, "befrielserörelser" och predikanter som öser ur sig hat emot allt det som inte stämmer med deras uppfattning, och förslag på hur man lämpligast har ihjäl de otrogna hundarna. Med Internet når även dessa gossar till pojk- och flickrummen i väst.
2. Predikanterna i väst. När invandrade muslimer går till moskén i kvarteret möter de ofta en predikan som stämmer väl med det de hört från IS på internet. Förvisso kanske inte imamen står och skriker "död! död! död åt hundarna!" eller visar instruktionsvideos på hur man puttar dottern från balkongen, men att väst är dekadent, att homosex och apostasi förtjänar döden, och att frun förtjänar ett rejält kok stryk om hon är uppkäftig är tämligen mainstream. Otroligt? Läs vad Muhammed Omar har att säga om vad som predikas på arabiska i Sverige.
3. Migrationen från intoleranta kulturer i Mellanöstern till väst. Så länge muslimerna kom från Balkan var det rätt lugnt; de hade ungefär samma syn på demokrati och religiositet som vi. Ja, som en genomsnittlig tungomålstalande pingstpastor i alla fall - och även för pingstpastorer får nog Knutby ses som extremt användande av våld. Bombbälten, automatvapen och lastbilar är inte aktuellt. Nu däremot, när vi tar emot en rejäl klump människor som först vuxit upp med de hatiska budskapen, sedan lever isolerat från majoritetssamhället, och även får de gamla budskapen återmatade via Internet och de lokala predikanterna, har vi problem.

Dags söka inspiration

Det där med att ett litet land ansätts av horder av elaka barbarer, har vi hört talas om det förut? Jomenvisst:

 Eh, nej. Associationerna till Frankrike är förvisso rätt, men Asterix är ju hittepå. Nej, det jag syftar på är:

Jajamen. Israel. Landet vars invånare, om grannländerna och Hillevi Larsson fick välja, hade drivits ut i havet för länge sedan. Utan flytväst. Landet som Sverige från en lugn position längst upp på läktaren länge har kunnat kritisera och moralisera över. Nu verkar det dock som vi hamnat på spelbar plats.

Israel har i decennier haft problem med att vara hatade av resten av Mellanöstern. Hatade till den grad att de varit anfäktade och anammade av ett regn av bomber och granater.

Det är dags för oss att kicka Wallström till en ambassadörspost i Långtbortistan, och inleda en charmoffensiv gentemot Israel. Föreslå utbyte av underrättelser. Skicka våra dialogpoliser på utbildning i konflikthantering hos IDF. Lära sig hur man går in på ett torg med lättprovocerade unga män.

Straffet

Vad göra? Jag anser att vi samtidigt bör ge oss på alla länkarna i denna kedja. Därmed nås bästa effekt.

Mellanöstern

Jag håller med fransmännen. Det är dags att bomba skiten ur de i Mellanöstern som försöker föra krig emot Europa. Om Frankrike skickar ned sin med dialogpoliser totalt underbemannade armé så står jag bredvid och hurrar. Ju mer vi slår ut deras Internet-predikanter, ju mer vi krossar deras maktbaser på plats, desto bättre. Dock:

• Tyvärr kan inte Sverige hjälpa till, med mer än glada tillrop. Inte bara för att Löfven har lika mycket ryggrad som en geléråtta, utan för att vi i Alliansen lyckades avveckla försvaret innan Löfven kom till makten. Det bästa vi kan lova Hollande när han hör sig för om förstärkningar är att vi är fullt upptagna med att rusta upp så att vi kan försvara Gotland under en fikapaus, men att vi hör av oss när vi kan hålla Putin stången. Dock tvivlar jag på att någon upprustning kommer ske.
• Det löser inte ensamt problemet. Forskning har lärt oss att det är god tillgång på fritidsgårdar och kravlösa bidrag som motverkar terrorism. Eftersom Mellanöstern aldrig har haft några välfärdsstater, och vi just bombat varenda fritidsgård de kunnat ha i småbitar, så torde läget vara hopplöst. Även om vi totalt krossar IS, står nästa väst-hatande faktion på kö att skicka fatwor och bombbälten åt vårt håll. Skulle dessutom inte förvåna mig om EU ägnat sig åt att beväpna denna faktion för att den skall kunna puckla på IS, varpå EU härnäst får finna sig i att bli beskjutna med sina egna vapen.

Imamerna här hemma

Jag hör röster höjas för att religiösa sammanslutningar som inte följer värdegrunden (demokrati, jämställdhet, anti-våld, positiv till folkdans eller vad som för dagen gäller) skall kunna förlora bidrag eller stängas ned. Jag ser poängen, men blir också rädd. Det är ett obehagligt vapen att ge de sekulära. Snart kan det vapnet användas för att stänga synagogor eller katolska kyrkor.

Jag har ett annat förslag: låt oss återvända till den kristna reformationen. Mer specifikt: vi lägger ett lagförslag att all predikan i svenska religiösa rum skall hållas på svenska. Därmed blir det lätt för oss att skicka ut kontrollanter runtom i kyrkorum och moskéer för att hitta och lagföra hatpredikanterna. Det borde även öka motivationen hos våra nyanlända invandrare att lära sig svenska!

Muslimerna här hemma

 Här kan jag tänka mig många kreativa förslag.

Från ett närliggande land, för inte alltför länge sedan, kan vi plocka Endlösung. Samla ihop alla muslimer i läger, vrid på gaskranarna, bränn resterna i ugnar och gräv ned. För magstarkt för dig? Lugn, det är alldeles för magstarkt även för mig. Då har vi blivit precis det vi ville bekämpa: mordiska fascister utan samvete.

Lite snällare är att samla ihop alla muslimer i läger, och sedan låta dem sitta där. Förvisso löser det problemet med självmordsattacker, men det där med koncentrationsläger låter inte så fräscht, som de brukar säga på Twitter.

Mina lösningar är:

1. Stoppa tillflödet. Rinner badkaret över, kan man börja med att vrida av kranen. Det löser förvisso inte att man har vatten till fotknölarna, men det förhindrar att vattnet en stund senare står till knäna. Så steg ett är att stoppa all invandring från Mellanöstern. En virtuell, anti-fascistisk skyddsvall (med lite mer berättigad benämning än originalet) i stil med vad Israel hittat på för att slippa sin självmordsterror. Lite orättvist mot alla de hedersknyfflar som därmed inte får komma hit, men vi måste se till oss själva först. Inte så kul för mig, som ideologiskt är för fri invandring, men som hemmaodlare har jag lärt mig en enkel läxa: först gräver man en bra grop och förbereder med gödsel. Sedan åker man till plantskolan och köper de där kul växterna man tänkt sätta. Annars är risken att växterna står ett par veckor oplanterade och dör, för att man aldrig hann gräva gropen.
2. Bort med bidragen. Den generösa försörjningen är en rejäl pull-effekt. Tyvärr har vi inte råd. Inför en regel att endast den som haft ett jobb ett par år får bidrag. Ett riktigt jobb, inte statligt subventionerad pysselsättning. Ni vet, så där som Brexit-typerna hotar göra.
3. Ös för glatta livet. Så många som möjligt skall skickas hem igen. De där 80 000 som Ygeman pratade om skall tillbaka. Jag föreslår att de som ansvarar för återskickandet bläddrar i historieböckerna för att lära sig hur krigsfångar transporterades under 2:a världskriget. Inga kapacitetsproblem på den tiden.
   Granskningen av arbetskraftsinvandring bör även stramas upp, så att vi inte får en massa skenanställningar.
4. Återta förorten. Återigen, se Israel som ett gott exempel. Där bor en rejäl andel araber, med fullständiga medborgerliga rättigheter. En av dessa rättigheter är rätten till skydd av landets polis. Vi måste skapa en polisstyrka som inte låter bli att gå in på torg av rädsla att provocera de som har makten. En polisstyrka som, likt Fantomens lag, ser till att unga flickor kan gå klädda i bastkjol på en stig mitt i natten.
5. Inför normkritik. Satte ni kaffet i halsen nu? Jodå, vi ärkekonservativa är de mest normkritiska av alla. Vad kan vara mer emot normen än att inte ha sex utom äktenskapet, att vilja tjäna Jesus, eller att vilja vara hemmafru? Det svenska samhället skall genomsyras av tanken att det som inte skadar mig, skall jag inte förbjuda. Om Herr Omar väljer att inte dricka alkohol, inte knulla runt, gå i vida kläder, ha ett tovigt skägg och be några gånger om dagen, vem bryr sig? Om Fröken Larsson väljer att färga håret lila och ha ringar i tungan och näsan, varför skall jag bry mig? Sann normkritik är den som inte ersätter din norm med min norm.
6. Behåll åsiktsfriheten. Jag börjar se liberala debattörer som hävdar att det är dags att tysta hatpredikanterna. Förvisso håller jag med om att uppmaningar om att med våld störta demokratin skall innebära ett möte med statens våldsmakt. Där verkar dock finnas ett farligt sluttande plan, där debattörer tar chansen att även vilja förbjuda kritik av sina käpphästar: feminism, homosex, jämställdhet, osv. Nej, där går gränsen för mig. Det är ett farligt vapen att ge statsmakten. Tänk tanken att SD får majoritet, eller ett parti utanför SD. Tänk tanken att det då är deras käpphästar som styr. Ja, hemska tanke, tänk om vi skulle förbjuda allt jag inte gillar. Då skulle Sverige bli ganska trist.
7. Skolan, skolan, skolan! Om det vettigaste karriärvalet vi erbjuder ungdomen i förorten är att välja mellan ett liv i bidragsberoende och ett liv i kriminalitet, så kommer de garanterat att välja ett bidragsfinansierat kriminellt leverne. Vi måste få styr på skolan i våra katastrofområden. Eftersom jag skrivit en del om skolan innan, tänker jag inte gå in på detaljer.

För övrigt anser jag att det är alldeles för länge sedan Muhammed förekom i bloggen:

De' ä' dans på Husby brygga

Säga vad man vill om Almedalen, men nog är spektaklet pålitligt. Varje sommar alstrar det material till några glada skratt. För ett tag sedan var allas vår Gudrun igång och brände pengar:

I år är det SD som slagit till. Jimmie Åkesson vill återta de förlorade förorterna med folkdans och stöd till kulturevenemang.

Folkdans!?

Förslaget verkar seriöst menat. Genom lite privatspaning har jag avslöjat att SD redan har förberett en liten stormtrupp elitsoldater.

Partiledaren själv kommer gå i täten. Jag ser framför mig hur ett av Sveriges favoritprogram byter sin fånigt anglifierade titel från "Let's dance" till det mer sverigedemokratiskt nationalistiskt klingande "Dansom, drängar och pigor". Osannolika par virvlar runt i hambo och polska, och skapar braskande kvällstidningsrubriker. Våra politiker, väl vana vid att dra en vals eller två, får givetvis framträdande roller. Som till exempel Björn Söder och Rossana "du är inte min kavaljer" Dinamarca:

(Eftersom jag är lite lat får ni nu föreställa er en finurlig photoshoppning av ovanstående två bilder till ett eldigt tango-par. Ni med vänster-böjelser får väl för att undvika kräkreflexer istället föreställa er Dinamarcas häl på Söders haka istället, "antifascism är självförsvar" heter det ju när det goda våldet kommer på tal.)

En tvillingpolska borde också få plats som pausnummer:



Eftersom SD (ännu?) inte har egen majoritet, så får vi väl även ha med lite icke-svenska folkdräkter att spä ut de blågula fanviftande inslagen med. Här är mina förslag på lämpliga damer och kavaljerer:

Jag då? Kommer jag göra en insats för förorten, och svinga mina lurviga på stadens gator och därmed bekräfta dansbane-eländet? Nej, hu! Jag dansar inte. Hur anglofil jag än är, får en uppvisning i Morris-dans mig mest att tänka på detta:

 

Stöd till kulturevenemang!?

Nej, stopp nu, SD! Här har vi äntligen börjat få lite opinion för att staten inte bör stödja diverse skumma föreningar, ja till och med har några börjat vakna för att vuxna människor helst bör sköta sina fritidssysslor med egna pengar, och så börjar ni prata om att ösa in mer pengar i dessa föreningar?

 

Detta kommer inte sluta väl. Hur många minuter efter att ni gett Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor en massa miljoner att dela ut tror ni det tar de vanliga bidrags-iglarna att skapa föreningen "Somalier för svensk folkdans", "antirasister för svensk kultur i förorten", och tjogtals liknande föreningar som glatt tar emot pengarna och sedan använder dem för att hålla kurser i antifascistisk gerillataktik eller inhyrande av islamistiska brandtalare?

 

Nej, gör som ni hade tänkt med dansen. Skicka in ett gäng SDU-are med nyckelharpa och portabla DVD-spelare med "Janne Vängmans bravader". Vad mer kan man göra för att göra svenskar av folk? Det var ju detta som gjorde folk av svenskarna!

 

Poliserna, då?

Dags att bli allvarlig. Åkesson pratade trots allt om lite mer än dans och tjo och tjim. Han talade huvudsakligen om att återta kontrollen över de förorter där kvinnor trakasseras och kontrolleras, de förorter där polisen inte går in på torget för att inte provocera de som de facto har kontrollen. Han identifierar flera verkliga problem. Tyvärr får jag, återigen, säga: Attans också, SD har ju rätt!

 

Polisen är ett katastrofområde. Poliser slutar, det är svårt att rekrytera nya. Högste chefen verkar sympatisera mer med brottslingar än med offer. Nu senast har han närmast uppmanat till civil olydnad i flyktingfrågan. Många underchefer följer hans agenda, där dialogpoliser, pinnjakt och att inte få skit från Aftonbladet Kultur är viktigare än att se till att de som bryter lagen hamnar bakom lås och bom.

 

Åkesson föreslår en ny polisstyrka med lite mer militära befogenheter. Något i stil med vad de har i Sydeuropa, alltså? Jag ser poängerna. Min åsikt är att när polisen kommer till ett område, då skall lugnet härska. Buset skall raskt slinka ner under sina stenar. I ett läge där busarna blir provocerade av polisens ankomst, där busarna går till motattack, där polisen då raskt retirerar: i det läget är det dags att gå in med militär styrka och rensa ut buset. Ni som läser vad Westerholm skriver på ledarsidorna.se minns kanske hans tankar från hans Libanon-resa?

 

Det räcker inte med en effektiv polisinsats. Vi måste också se till att de som haffats raskt döms och, i de fall de befinns skyldiga, får snabba och tydliga påföljder. Så är det knappast idag.

 

Samtidigt får vi inte glömma den vanliga polisen, den som skall ta vid när buset rensats ut. Den måste reformeras, uppifrån. Både inom polis- och skolväsende är chefslagren full av människor som ägnar all sin empati åt de som bär sig illa åt, och måttligt med energi till att se till att lag och ordning råder.

Återigen, vänner, återigen: Attans också, SD har ju rätt!

Vi behöver en ny(gammal) typ av ämbetsman:

 

Den nuvarande generationen, då? Dags för en trevlig reträttpost som statlig utredare eller ambassadör? Nej, jag har en bättre idé:

 



Krisen i Malmö

Det är spännande att se hur åsiktskorridoren vrängs ut och in. Sydsvenskan, Skånes liberala flaggskepp, kör långa artikelserier om hur Malmö sjunker till botten på grund av massinvandring. För ett par år sedan hade dessa reportrar fått göra Marika Formgren sällskap på avbytarbänken; idag är det mainstream.

Vi märker tydligt hur journalisterna har läst på hos Tino Sanandaji. För ett par år sedan hade de skrivit att det i snitt tar 7 år innan invandrare får jobb - vilket ju inte låter så farligt. Visst, det blir en liten karensperiod i början medan de väntar på uppehållstillstånd och lär sig svenska, men sen kommer ju jobben. Vilket det tyvärr inte alls betyder - vad denna mediantid betyder är att det efter 7 år fortfarande är 50% som ännu inte fått ett jobb. Och, vad värre är, siffran stiger inte nämnvärt med tiden. Vad som värst är: i statistiken för "har jobb" ingår alla som har minst en timme i veckan, statligt subventionerad pysselsättning inräknad.

Nu använder journalisterna andra mått:

"Före höstens flyktingkris tog det åtta år innan ens hälften av nya flyktingar i Sverige var sysselsatta.
När Sydsvenskan granskade hur det gått för dem som gick på sfi i Malmö för tio år sedan visade det sig att bara en tredjedel fått arbete.
Nu vill både regeringen i Stockholm och politikerna i Malmö korta tiden från ankomst till jobb. Men mycket tyder på att den i framtiden tvärtom blir längre.
– Marknaden för enkla jobb är mättad i Malmö, säger Yerk Liveröd."

Jag förstår inte hur de som ansvarar för ekonomin i Malmö kan sova på nätterna. Eller för den delen ekonomiansvariga i andra kommuner. Jag förstår däremot varför en del av dem gråter i intervjusituationer.

Lägg därtill den karta över Malmöbornas intäkter som publicerades i pappersversionen av artikeln, där områden som låg under riksmedel var röda, och de som låg över var blå. Jag blev lite chockad, fastän jag bor i trakten. Nästan hela Malmö var solitt rött! Endast några enstaka isolerade galliska byar höll stånd emot övermakten, områden väl kända för sina dyra villor. Problemen är alltså på intet vis koncentrerade runt katastrofområden som Rosengård och Lindängen, utan finns överallt. Även områden där de trista hyreskasernerna var lite lagom uppblandade med små villaområden var röda; de skattebetalande medelklassarna lyckades inte väga upp för alla de andra.

Ett par snabba observationer:

• Allt är inte invandringens fel. Så gott som hela Malmö är fattigt, inte bara de invandrartäta områdena. Det finns helt enkelt inte några enkla, välbetalda industrijobb kvar i Malmö. Därmed inte sagt att en stor invandring av outbildade människor som inte talar svenska är ett bra sätt att åtgärda problemet.
• Mycket är Malmös politikers fel. De satsade under decennier på att fylla Malmö med trista, likriktade hyreskaserner. Malmös invånare svarade med att, så fort de fick pengar, barn eller bäggedera, flytta ut till kranskommuner som Vellinge, Svedala, Staffanstorp, Lomma och Bjärred som erbjöd de villamattor medelklassen vill ha. De satsade hårt på att driva bort industrier från Kockums-området för att istället bygga lyxiga bostäder för övre medelklass, i sin iver att åtgärda det problem med trista hyreskaserner man själv skapat.
• Mycket är statens fel. Genom att ha öppen gräns emot Asien, och hålla "refugees welcome"-galor, har staten fixat ett stort inflöde. Genom att glatt godta att alla som säger de är från Syrien och är under 18 år verkligen är det, har staten åsamkat kommunerna och skattebetalarna stora kostnader för inflödet. Genom att inte bygga upp resurser för utvisning, och ge vård, bostad och skola till de som struntar i att återvända, har man sett till att utflödet behålls lågt. Genom EBO har man låtit problemen koncentreras i Malmö och Södertälje.

Det finns de som är pessimistiska vad gäller framtiden. Den konservative debattören Tomas Gür, till exempel, tror att den höga arbetslösheten helt enkelt inte har någon lösning. Vi har byggt bort låglönejobben i Sverige, och vill inte ha tillbaks dem. Därmed har vi nu en stor grupp människor som vi kommer få försörja via skattsedeln livet ut.

Jag tror Gür är optimist. Han beskriver i artikeln vad som måste till för att inte arbetslösheten skall gå i arv: En ordentlig utbildning, som gör att invandrarnas barn är rustade att ta de jobb som invandrarna själva inte klarar av att ta.

Ordentlig utbildning - hurdå? Vi ser hur svenska skolan rasar i PISA. En karta över skolor under europeiskt snitt i Sverige skulle ge en lika dyster bild som kartan över Malmö. Även helsvenska skolor dras med ämnesokunniga lärare, fega rektorer, decennier av flum och oordning. I Malmös invandrartäta områden är det flera resor värre. Viss sjukdomsinsikt finns förvisso hos Malmös styrande sossar, men jag misstänker att de inte kommer mäkta med att lösa problemen. Att vi har flera förlorade generationer framför oss. Där nya generationen är mer religiöst extrem, mer arbetslös, mer kriminell, mer korkad än den föregående.

Kanske vi kan vända på det, om vi skickar in lite skolledare med denna attityd till disciplin:

Men fan tro't. Jag är pessimist.