Vad nu då? Har SD samvetsfångar? Några som blivit inspärrade för att de offentligt firat MENA-lösa barns dag?
Nej, så illa är det inte ännu. Visst kan de bli av med jobbet, men lite får man ju räkna med om man säger vad man tycker i en demokrati. Jag pratar om Dawit Isaak. Om någon vänsteraktivist lyckas läcka SD:s medlemsmatrikel igen, så står där säkert någonstans: "hedersmedlem, D. Isaak".
Denne man verkar ha läst SD:s invandringsprogram långt innan det blev skrivet. När hans hemland exploderar i tyranniets galenskap, så flyr han till Sverige för att rädda livhanken. För att slippa bli ännu en droppe i statistiken över invandrare som lever på bidrag så försörjer han sig som städare. När sedan läget verkar förbättras nere i Eritrea, så reser han ned för att utföra lite praktiskt biståndsarbete på plats. Något av det mest effektiva biståndsarbete som finns - i stället för att liksom SIDA skicka ned pengar till den korrupta diktaturen för vidare befodran till schweiziska banker, så drar han igång en oberoende tidning som utmanar regimen från rätt sida av den demokratiska skiljelinjen. Som klippt ur SD:s program. Som tack för detta tycker jag att han borde gjorts till minister i en ny, demokratisk regering. Tyvärr ville de gamla politrukerna inte släppa makten, så de släpade in Dawit i buren istället. Och där sitter han väl än.
Så låt mig för en stund stämma in i den sång som unisont höjs av hundratusentals ölfuktade SD-strupar:
"Free Dawit sha-la-la-la, Free Dawit shaa-la-la-la-la"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar