Häromveckan bjöd Böhlmark in den moderata bloggkretsens motsvarighet till Hells Angels att fundera över framtida moderat politik. Nåväl. Även vi perifera och perfida hangarounds får väl bidra. Och här är mitt bidrag, ett enkelt litet ord som en gång gjorde att jag gick med i Moderat SkolUngdom:
Frihet
Några bra steg för mer frihet har tagits sedan lönknyckarfondernas 70-tal. Skatten har sänkts, så jag kan bestämma över mer av min lön. Privata TV-kanaler, daghem, skolor och sjukhus är tillåtna. Bra så, men dessa reformer måste försvaras. Det får inte bli så att en socialistisk regering kan spruta ur sig återställare snabbt som Juholtska oneliners. Istället skall det parti som går till val på att vrida frihetens klocka bakåt raskt märka att väljarna sviker.
Vårdhemsskandalerna är inte bra för friheten. Frihetens belackare utnyttjar det för att vifta med förbud. Lämplig åtgärd? Inte att lägga locket på, förstås. Vrid istället argumenten ur händerna på våra motståndare. Se till att ålderdomshem inspekteras av en oberoende instans. Kan vi ha hälsoinspektörer i varenda gatukök, kan vi ha det på hemmet. Gör privata aktörer gigantiska vinster när de erbjuder samma service som kommunen? Se då till att förbättra den kommunala verksamheten, lär av de privata, och sänk sedan ersättningen. Så vinner vi alla.
Fria skolor är också hotade. Rapporter om glädjebetyg och segregering börjar dyka upp i media. Se till att snabbt som tusan få bort glädjebetygen. Inspektioner, centrala prov, kanske till och med studentexamen. Påpeka friskolans positiva roll i kampen emot segregering: I Malmö bygger S-styret nya skolor i populära innerstadsområden, som Rosengårdsföräldrar kan söka sig till. Förr i tiden gällde principen att bor du i Rosengård så tyvärr, då går du också i skola där. Friskolor bekämpar alltså segregationen!
Med frihet menar jag individens frihet, inte överhetens. Moderaterna bör leda fälttåget bort från övervakarstaten. Skrota FRA. Höj ropet för ett fritt, oberoende Internet.
Frihet förutsätter att man slipper invasion. Försvarspolitiken är sorgligt eftersatt i Moderaterna idag. Dags att känna en bris i nacken från det kalla kriget. Antingen höja försvarsanslagen rejält, eller gå med i Nato. Liksom på 60-talet kommer fienden österifrån; lika bra att säga det högt.
Frihet är att kunna röra sig över gränserna, utan att kpist-beväpnade män i uniform frågar vad man har här att göra. Fri invandring! Invandringen är ockå under attack. Återigen, vrid vapnen ur motståndarnas händer. Arbetslinjen är här ett bra grepp, för det vidare. Jämna miljonprogrammen med marken, och bygg upp människovärdiga stadsdelar. Ställ krav på goda kunskaper i svenska - men se för tusan till att handahålla en bra utbildning också!
Sen finns lite klassiska vänsterfriheter, som det nya arbetarepartiet borde kunna triangulera. För att parafrasera Göran Persson: den som inte har någon bostad är inte fri. Att som ung varken kunna hitta jobb eller bostad måste vara ett elände. Låt oss åtgärda det. Kombinationen av en skola som tar yrkesutbildning på allvar, arbetslinjen, samt en bostadspolitik som låter de hårda, kalla marknadskrafterna fixa fram de bostäder folk vill ha borde ge resultat efter någon mandatperiod eller två.
söndag 29 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Efter Juholt, syndafloden?
Ja, man kan undra. Vilken kandidat kan de olika fraktionerna enas om denna gång? Och vilken politik? Tidningarna listar de uppenbara och därmed omöjliga alternativen. För inte kan väl fraktion X tillåta ett kompetent alternativ från fraktion Y, som därmed skulle få framgångsrikt sprida sin politik över landet? Själv tänkte jag bidra med några lågoddsare:
Socialdemokraterna behöver verkligen en lagledare, en som kan stampa hårt på vredskande fraktioner och samla laget till en vinnande helhet. Ett sådant namn finns. En man med pondus, erkänd för sina hårda nypor. Samtidigt lyssnande och mån om att få med sig väljarna, något han också lyckats med. Men tyvärr, S, Fredrik Reinfeldt är nog inte aktuell för transfer till ert lag just nu.
En annan utpräglad lagspelare, med kapacitet till överraskande soloutspel som till skillnad från Juholts för det mesta går hem, är handbollens skyttekung Zoran Roganovic. Nu när hans H43 är på väg ner till allsvenskan skulle en liten summa till styrelsen nog kunna köpa loss honom. Man kanske kan lova kollektivanslutning av alla LO-medlemmar till H43? Så här lär S även kunna plocka V-röster i det röda Skåne. Enda problemet blir när Zoran förstamajtalar i Lund och folkhopen ropar "heja di blåe".
En som egentligen borde vara totalt uträknad, eftersom han uttalat intresse för posten, är komikern Claes Malmberg. Men tänk efter lite. När Juholt försökte skämta, som när han sa att Reinfeldt nog var för korkad för att förstå Juholts excellenta resonemang, så tog journalisterna honom på allvar och skrattade åt hans megalomani. Ingen lär dock ta Claes på allvar, oavsett om han skämtar eller ej. Hur många Juholtare han än kläcker ur sig, tas det bara som exempel på vilken go gubbe han är. Är det inte just detta som krävs av toppolitiker idag: god träning att fånga en publik, förmåga att säga vad de vill höra, och noll ideologisk kompass?
Socialdemokraterna behöver verkligen en lagledare, en som kan stampa hårt på vredskande fraktioner och samla laget till en vinnande helhet. Ett sådant namn finns. En man med pondus, erkänd för sina hårda nypor. Samtidigt lyssnande och mån om att få med sig väljarna, något han också lyckats med. Men tyvärr, S, Fredrik Reinfeldt är nog inte aktuell för transfer till ert lag just nu.
En annan utpräglad lagspelare, med kapacitet till överraskande soloutspel som till skillnad från Juholts för det mesta går hem, är handbollens skyttekung Zoran Roganovic. Nu när hans H43 är på väg ner till allsvenskan skulle en liten summa till styrelsen nog kunna köpa loss honom. Man kanske kan lova kollektivanslutning av alla LO-medlemmar till H43? Så här lär S även kunna plocka V-röster i det röda Skåne. Enda problemet blir när Zoran förstamajtalar i Lund och folkhopen ropar "heja di blåe".
En som egentligen borde vara totalt uträknad, eftersom han uttalat intresse för posten, är komikern Claes Malmberg. Men tänk efter lite. När Juholt försökte skämta, som när han sa att Reinfeldt nog var för korkad för att förstå Juholts excellenta resonemang, så tog journalisterna honom på allvar och skrattade åt hans megalomani. Ingen lär dock ta Claes på allvar, oavsett om han skämtar eller ej. Hur många Juholtare han än kläcker ur sig, tas det bara som exempel på vilken go gubbe han är. Är det inte just detta som krävs av toppolitiker idag: god träning att fånga en publik, förmåga att säga vad de vill höra, och noll ideologisk kompass?
lördag 21 januari 2012
Far i frid, Juholt
Så har då Juholt till sist avgått.Eller kan man lita på det? Nog vore det stilenligt om dementin kom imorgon - journalisterna har helt enkelt inte varit smart nog att fatta hans briljanta logik.
Det här är ett sorgens besked för så många. För oss högerbloggare, som haft de saftigaste köttbitarna sen Bodström reste till USA att bita i. För de politiska journalister som nu måste börja göra skäl för lönen genom att analysera politik. För de socialdemokrater som måste upp i ringen för en ny kamp om det skall bli höger- eller vänstertrafik på vägen mot regeringsmakten. För den stackare som får uppdraget att efterträda Juholt.
Vem bör ta över? Jag tycker - föga originellt - att det är dags för en kvinna nu. Varför inte Jämtin? Den som stär som Juholts högra hand och curlingmamma i månader lär stå pall för vilket mediadrev som helst. Och vi bloggare kan se fram emot fler kul förslag. Om idén att dra Köpenhamns Metro vidare in genom Malmö blir verklighet, kan vi även få några butlers på köpet.
Det här är ett sorgens besked för så många. För oss högerbloggare, som haft de saftigaste köttbitarna sen Bodström reste till USA att bita i. För de politiska journalister som nu måste börja göra skäl för lönen genom att analysera politik. För de socialdemokrater som måste upp i ringen för en ny kamp om det skall bli höger- eller vänstertrafik på vägen mot regeringsmakten. För den stackare som får uppdraget att efterträda Juholt.
Vem bör ta över? Jag tycker - föga originellt - att det är dags för en kvinna nu. Varför inte Jämtin? Den som stär som Juholts högra hand och curlingmamma i månader lär stå pall för vilket mediadrev som helst. Och vi bloggare kan se fram emot fler kul förslag. Om idén att dra Köpenhamns Metro vidare in genom Malmö blir verklighet, kan vi även få några butlers på köpet.
onsdag 18 januari 2012
Till Juholts försvar
Behöver man försvara en fd försvarspolitiker? Jag tänker i alla fall försöka.
Idag verkar alla utom de tappraste på s-info anse Juholt vara rökt, efter att han gjort en Arkelstenare genom att vara lite mindre faktabaserad vad gäller modern svensk historia. Och visst, den som försöker skicka en brun, kladdig SD-blaffa i ansiktet på sin motståndare och sen själv får den i ansiktet när vinden vänder förtjänar väl några fniss i smyg.
Men jag misstänker att Juholt gör detta med avsikt. I amerikansk fotboll är det ofta finurligt att skicka ut bollen över sidlinjen när man har ont om tid, för att stoppa matchklockan. Även Juholt är lite trängd just nu. Han har ingen politik. Slagord och ideologi har han gott om: bort med barnfattigdomen, bort med det privata, mindre klyftor. Men sakpolitik, konkreta förslag om hur det skall gå till, finns inte. Och lär inte finnas så länge partiet är i inbördeskrig. Oavsett vilka förslag som läggs, lär halva partiet antingen springa till Sjöstedt eller Reinfeldt och gråta ut.
Så när Juholt håller sina viktiga tal, så är det väsentligt att journalisterna inte börjar fråga om hur allt det han lovar skall bli av. Och vad är då enklare än att kasta en liten Juholtare till den dreglande journalistskaran, som då allihop sätter sig i ring och mumsar i sig SD-tabben i stället för att prata politik.
Den dag Juholt kan sluta leka clown och börjar prata politik, den dan får vi se upp. Då är S på spåret igen.
Idag verkar alla utom de tappraste på s-info anse Juholt vara rökt, efter att han gjort en Arkelstenare genom att vara lite mindre faktabaserad vad gäller modern svensk historia. Och visst, den som försöker skicka en brun, kladdig SD-blaffa i ansiktet på sin motståndare och sen själv får den i ansiktet när vinden vänder förtjänar väl några fniss i smyg.
Men jag misstänker att Juholt gör detta med avsikt. I amerikansk fotboll är det ofta finurligt att skicka ut bollen över sidlinjen när man har ont om tid, för att stoppa matchklockan. Även Juholt är lite trängd just nu. Han har ingen politik. Slagord och ideologi har han gott om: bort med barnfattigdomen, bort med det privata, mindre klyftor. Men sakpolitik, konkreta förslag om hur det skall gå till, finns inte. Och lär inte finnas så länge partiet är i inbördeskrig. Oavsett vilka förslag som läggs, lär halva partiet antingen springa till Sjöstedt eller Reinfeldt och gråta ut.
Så när Juholt håller sina viktiga tal, så är det väsentligt att journalisterna inte börjar fråga om hur allt det han lovar skall bli av. Och vad är då enklare än att kasta en liten Juholtare till den dreglande journalistskaran, som då allihop sätter sig i ring och mumsar i sig SD-tabben i stället för att prata politik.
Den dag Juholt kan sluta leka clown och börjar prata politik, den dan får vi se upp. Då är S på spåret igen.
söndag 15 januari 2012
Styr moderaterna i Malmö?
När moderaterna blev det nya arbetarpartiet hördes en del mummel vänsterifrån. Kan ränderna verkligen gå ur, kan moderater krama LAS och älska den starka staten?
Men nu verkar socialdemokraterna kopiera samma framgångsrecept. Eller hur skall man annars tolka dagens intervju med skolkommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Sydsvenskan? Artikeln är späckad med intressanta citat.
Hennes andra punkt är också viktig, något som vi friskoleälskare i högern bör ta till oss. Syftet med det fria skolvalet är att vi själva skall kunna välja den pedagogik och skolform som tilltalar oss. Syftet är inte att vi skall kunna välja bort en usel kommunal skola. I vissa fall blir så fallet, men det skall aldrig vara avsikten. Kommunen skall se till att det finns goda skolor i alla områden, även Rosengård och Lindängen. Ett lämpligt mål för Malmö bör vara att skapa elitskolor i Rosengård som är av så god kvalitet att föräldrarna i Limhamn och Slottsstaden slåss om att få in sina barn där. Då tar integrationen fart.
Min egen erfarenhet av IT-industrin säger mig att det är inte så viktigt att mäta lärartäthet. Hellre fem ypperliga lärare än tjugo medelmåttor. Så mitt förslag är att helt enkelt höja lärarlönerna med 50% i Rosengård, och därmed locka till sig de bästa lärarna. Visst, nu ökar ju det klyftorna, men lite får man väl offra.
Jag tycker artikeln visar på en rejäl tillnyktring i skolpolitiken vänsterifrån. Problemformuleringen ligger stabilt en bra bit till höger om mittlinjen. Fortsätter vänstern på den här linjen ser det ljust ut för Malmös elever, oavsett vem som vinner valet 2014.
Men nu verkar socialdemokraterna kopiera samma framgångsrecept. Eller hur skall man annars tolka dagens intervju med skolkommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Sydsvenskan? Artikeln är späckad med intressanta citat.
Jan Björklund lär få tårar i ögonen av glädje när han läser detta. Äkta kall och hård högerpolitik, att ställa höga förväntningar istället för att ursäkta misslyckanden i förväg.Även sossarna anser alltså nu att det inte räcker att vikta statistiken för att ursäkta dåliga resultat. Vi måste se till att få bra resultat."Men statistiken visar att elever med utländsk bakgrund och elever vars föräldrar har lägre utbildning når sämre resultat i Malmö än motsvarande grupp i riket?- Höga förväntningar på eleverna skapar bättre resultat. Har man en modell där man hela tiden förklarar varför eleverna inte klarar bättre, trappar man ner förväntningarna."
Revolutionerande! En klassisk vänster/höger-konflikt i politiken har ju varit just att vänstern vill ha mer anslag, högern anser att det är viktigare att pengarna används effektivt, varpå högern anklagas för att vara hård och kall. Att socialdemokratin nu har kommit över på vår planhalva, och är mer intresserad av att åstadkomma bra resultat än av att spendera mycket pengar, är glädjande. Att mötet mellan elev och lärare betonas borde också gynna en bra skoldebatt framöver."Trots att en Rosengårdselev är nästan dubbelt så dyr som en Limhamnselev har betygsglappet ökat?- Det är jätteviktigt att vi resursfördelar efter behov. Men mer pengar generellt inte löser problemen. Det handlar om metoder, en skolutveckling där mötet mellan elev och lärare blir det optimala."
S i Malmö bejakar alltså att föräldrar och barn själva skall få välja var de går i skola! De inte bara motvilligt accepterar fria skolval, utan ser till att öppna nya skolor i populära områden."Enligt lag har elever förtur till skolor i närområdet?- Vi tog ett nytt grepp i höstas när vi beställde en skola i Västra innerstaden, trots att stadsdelen inte behövde den. Vi ser att det finns områden där det finns ett väldigt söktryck, men där bara elever från närkvarteren kommer in. Nu planerar vi för 20 nya skolor. Vi måste se var vi placerar skolorna och hur vi arbetar med dem för att skapa mötesplatser för hela Malmö.- Men jag vill inte ha en situation där vi lägger ner skolor i de områden som socialt har det tuffast. Påverkas elevströmmarna så kanske vi kan få mindre enheter med bibehållet höga resurser i områden där det är tufft."
Hennes andra punkt är också viktig, något som vi friskoleälskare i högern bör ta till oss. Syftet med det fria skolvalet är att vi själva skall kunna välja den pedagogik och skolform som tilltalar oss. Syftet är inte att vi skall kunna välja bort en usel kommunal skola. I vissa fall blir så fallet, men det skall aldrig vara avsikten. Kommunen skall se till att det finns goda skolor i alla områden, även Rosengård och Lindängen. Ett lämpligt mål för Malmö bör vara att skapa elitskolor i Rosengård som är av så god kvalitet att föräldrarna i Limhamn och Slottsstaden slåss om att få in sina barn där. Då tar integrationen fart.
Här totalsågar hon sina underlydande och därmed sig själv. Det måste vara kommunalrådets uppgift att se till att pengarna satsas rätt. Och i nästa paragraf understryks än mer hennes eget ansvar:"Rosengårds skolor får mest pengar och har lägst meritvärden?- I mina ögon har Rosengård inte använt sina resurser på bästa sätt. Rosengård har betalat mycket pengar för halvfulla lokaler istället för att satsa pengarna på lärare och elever. Skillnader i resursfördelning måste leda till resultat."
OK, så mötet mellan lärare och elev är viktigt, pengarna skall satsas på lärare och elever, och sen förbjuder hon lönekonkurrens. Vad tror hon att lärare lockas av? En guldfärgad medalj i plast? Bra dock att hon insett att hög lön motiverar människor, och att det behövs vid rekrytering av lärare."Stadsdelarna får inte lönekonkurrera vid rekrytering av skolpersonal?- Hittills har vi sagt nej till det, men nu säger jag ja. Vi måste ta andra grepp."
Min egen erfarenhet av IT-industrin säger mig att det är inte så viktigt att mäta lärartäthet. Hellre fem ypperliga lärare än tjugo medelmåttor. Så mitt förslag är att helt enkelt höja lärarlönerna med 50% i Rosengård, och därmed locka till sig de bästa lärarna. Visst, nu ökar ju det klyftorna, men lite får man väl offra.
Jag tycker artikeln visar på en rejäl tillnyktring i skolpolitiken vänsterifrån. Problemformuleringen ligger stabilt en bra bit till höger om mittlinjen. Fortsätter vänstern på den här linjen ser det ljust ut för Malmös elever, oavsett vem som vinner valet 2014.
fredag 6 januari 2012
Röd avgång
Jaha, så har nu konduktör Ohly hoppat av från perrongen upp på historiens tåg, och Jonas Sjögren anlänt. Jag skulle kunna hitta på något vitsigt om att Ohly, liksom SJ, aldrig avgår i tid - men jag tycker att Ohly gärna kunde fått fortsätta några decennier till. Eller tills de fd kommunisterna gled under 4%-spärren.
Vad kommer då detta att betyda för den politiska geografin? När Mona Sahlin pressades att ta med Ohly i valsamverkan senast, så rasade S som ett korthus. En Westerbergeffekt, men omvänt. Sossar som i decennier vant sig vid att hålla den röda fanan fri från löss, fann nu lössen inbjudna till middagsbordet. Varpå man fick vända sig till Fredrik eller Jimmie.
Med Sjögren kan dessa sossar vända tillbaka till pappa Juholt, om vi inte passar oss. När Ohly är men inte kallar sig kommunist, så gör Sjögren ingendera. Framtoningen är mest som en vänstersosse, något som nog är mer aptitligt för en högersosse. Så det här blir helt klart en utmaning för alliansen. Med Dinamarca hade det varit betydligt enklare att vifta med vänsterspöket.
Samtidigt får Juholt problem. Hans starkaste supportrar i det idag smått sargade partiet är de som står till vänster. Om han skall ena partiet, blir det inte lätt att veta vilket ben han skall stå på. Om han lugnar högersossarna med lite skuggkabinettsplatser och marknadsvänlig politik, då gör han dels sina supportrar förbannade och riskerar att vänsterflanken av väljarna hoppar till Sjögren. Om han tar upp kampen med V genom att satsa på återställare och bidrag, ja då blir högersossarna alliansen trogen och S får kämpa med V om de 20% av väljarkåren som fortfarande är socialister.
Vad kommer då detta att betyda för den politiska geografin? När Mona Sahlin pressades att ta med Ohly i valsamverkan senast, så rasade S som ett korthus. En Westerbergeffekt, men omvänt. Sossar som i decennier vant sig vid att hålla den röda fanan fri från löss, fann nu lössen inbjudna till middagsbordet. Varpå man fick vända sig till Fredrik eller Jimmie.
Med Sjögren kan dessa sossar vända tillbaka till pappa Juholt, om vi inte passar oss. När Ohly är men inte kallar sig kommunist, så gör Sjögren ingendera. Framtoningen är mest som en vänstersosse, något som nog är mer aptitligt för en högersosse. Så det här blir helt klart en utmaning för alliansen. Med Dinamarca hade det varit betydligt enklare att vifta med vänsterspöket.
Samtidigt får Juholt problem. Hans starkaste supportrar i det idag smått sargade partiet är de som står till vänster. Om han skall ena partiet, blir det inte lätt att veta vilket ben han skall stå på. Om han lugnar högersossarna med lite skuggkabinettsplatser och marknadsvänlig politik, då gör han dels sina supportrar förbannade och riskerar att vänsterflanken av väljarna hoppar till Sjögren. Om han tar upp kampen med V genom att satsa på återställare och bidrag, ja då blir högersossarna alliansen trogen och S får kämpa med V om de 20% av väljarkåren som fortfarande är socialister.
Malmöööö!
I en av det danska komikergeniet Dirch Passers gamla filmer, mig og min lillebror, består den komiska höjdpunkten av att han då och då ställer sig och vrålar "Boomöööö!", namnet på den lilla ö där han bor. Jodå, liksom vår egen Edvard Persson medverkade Dirch i en del mindre lyckade filmer. Och man borde dra örona åt sig när inte Ove Sprogøe står med i rollistan.
Men till saken. Just nu känns det som om jag själv skulle vilja ställa mig upp och vråla Malmööö. Och inte av lokalpatriotisk glädje, utan för att nu räcker det.
Det går bra för Malmö, och därmed för Skåne och Sverige. Bron är på plats sen länge, nya vackra dyra bostäder byggs i Västra Hamnen och annorstädes, och jobben är fler än på gamla kockumstiden. Men alla är inte med. I en del stadsdelar vågar invånarna sig knappt utanför dörren, knarkhandlare står helt öppet och säljer, och gangsters skjuter ihjäl barn.
Där fanns problem redan för 10 år sedan, då jag flyttade till Skåne. Hells Angels brassade av raketgevär inne i Malmö. Sedan dess har väl inte så mycket hänt, förutom att polisen blivit än mer desillusionerad och oorganiserad, och att diverse politiker då och då ser bekymrade ut och uttalar att något borde nog göras, någon gång, av någon.
Nu är det dags att sluta snacka, och också göra något. Vi har en moderatledd regering, med moderat justitieminister. Som gjort för nya, hårda tag. Vi har en socialdemokratisk majoritet i Malmö som ropar på restriktivare lagar och fler poliser. Så vi kan inte ens skylla på oppositionen.
Det jag kan om gäng och brottslighet har jag lärt mig i min trädgård. Om man struntar i ogräset på våren, så kommer det så småningom att ta över rabatterna fullständigt. Den blomsterprakt man vill ha, kvävs och försvinner.
Vilka åtgärder kan då tas till för att kväva det spirande ogräset? En radikal metod, framtagen av den inte helt okände trädgårdsmästaraspiranten Jimmie, går ut på att man schaktar bort alla plantor och lägger ett stort trädäck av ursvensk, tryckimpregnerad furu överallt. Visst, ogräsproblemet är löst, men då blir vi också av med alla andra växter. Inga färgstarka kaskader av vallmo och ringblommor. Inga köksväxter.
Vad vi nu lyckats med är tyvärr att låta ogräset växa upp obehindrat. Unga människor i Malmö lär sig idag att det är som knarklangare och våldsman man kommer sig upp i samhället och äger gatan. Där måste första insatsen vara: att förhindra att ogräset gror. Det gör vi genom att slå till hårt mot kriminella. Underåriga som begår brott skall inte lämnas vind för våg, utan raskt tas om hand av socialtjänsten. Den som langar knark skall inte kunna glida omkring på Malmös gator i en fet BMW, utan skall raskt få ett par år på en ungdomsvårdsskola i Norrland. Det skall märkas att brott inte lönar sig.
Sen måste det löna sig att sköta sig. Malmös skolor skall hålla världsklass, i alla stadens områden. Man skall inte vara predestinerad för usla betyg eller inga betyg alls och arbetslöshet bara för att man råkat gå på Rosengårdsskolan. Genom offensiva skolsatsningar nu sätter vi ramen för hur kriminalitetsdebatten kommer se ut om 30 år: Upprätta lärares status och löner, återskapa lärarhögskolor som kvalitativa och tuffa utbildningar för eliten bland eleverna istället för en avstjälpningsplats för de som inte kom in någon annan stans. Betala skolskjuts till de Rosengårdsföräldrar som sätter sina barn i skola någon annanstans och därmed främjar integrationen. Gör något åt betygsinflationen i friskolorna nu, så inte vänstern tar över och avskaffar dem efter 2014 och puttar oss tillbaks till den tid när det var kommunbyråkraten som valde skola istället för du och jag.
Sen får man tänka lite på vilka frön som sätts var. Och här faller liknelsen ihop lite grand. I en trädgård kan det vara vackert med en matta av en sorts blommor i var rabatt, men i verkligheten är integration bättre än segregation. På sikt är det ohållbart om alla fattiga bor ihopträngda i höga, trista kaserner och alla rika bor i villaområdet, med en fet ringväg emellan så de olika grupperna aldrig möts. Inte vill vi väl ha klassamhälle i Sverige? I den franska filmen "District 13" försöker några skurkar spränga ett franskt miljonprojektsområde, med invånarna kvar däri. Filmen slutar med att invånarna själva spränger skiten, för att sedan kunna bygga upp något människovärdigt. Jag lutar åt att göra detsamma med Rosengård och Lindängen och allt vad områdena heter. Spräng det, och bygg sedan upp blandad bebyggelse där både fattiga och rika har lust och möjlighet att bo. Så får vi integration, och slipper homogeniserade skolor och bostadsområden.
När vi fått in några åtgärder som ger effekt på lång sikt, så får vi också tänka på dagsläget. Ja, gärna hårdare lagar och hårdare straff. God gammal moderatpolitik från bunkertiden. Och när även sossarna säger samma sak, så vad sjutton väntar vi på? En annan gammal moderat klyscha är att det inte räcker med att slänga in mer pengar i verksamheten. Polisen behöver städas i ordentligt, så den får en bra organisation och motiverade anställda. Även domstolarna behöver effektiviseras - det tar idag alldeles för lång tid från brott till rättegång. När buset tas fast av polisen i Malmö så skall de inte kunna gå runt fritt på gatan i månader i väntan på rättegång.
Och till sist: rehabilitering. Visst, en hjärtefråga för vänstern, men ändå inte ointressant. När vi fångat och burat in en brottsling, så skall de inte direkt tillbaks till de gamla polarna i Malmö efter avtjänat straff. Varje brottsling som kan fås in på den smala vägen efter straffet, genom insatser för utbildning och arbete, är en vinst för samhället. Och brottslingen själv. Arbetslinjen borde gälla även här.
Så vad väntar du på, Beatrice? Du har makten, och härligheten, men inte i evighet. Släpp förslagen loss!
Men till saken. Just nu känns det som om jag själv skulle vilja ställa mig upp och vråla Malmööö. Och inte av lokalpatriotisk glädje, utan för att nu räcker det.
Det går bra för Malmö, och därmed för Skåne och Sverige. Bron är på plats sen länge, nya vackra dyra bostäder byggs i Västra Hamnen och annorstädes, och jobben är fler än på gamla kockumstiden. Men alla är inte med. I en del stadsdelar vågar invånarna sig knappt utanför dörren, knarkhandlare står helt öppet och säljer, och gangsters skjuter ihjäl barn.
Där fanns problem redan för 10 år sedan, då jag flyttade till Skåne. Hells Angels brassade av raketgevär inne i Malmö. Sedan dess har väl inte så mycket hänt, förutom att polisen blivit än mer desillusionerad och oorganiserad, och att diverse politiker då och då ser bekymrade ut och uttalar att något borde nog göras, någon gång, av någon.
Nu är det dags att sluta snacka, och också göra något. Vi har en moderatledd regering, med moderat justitieminister. Som gjort för nya, hårda tag. Vi har en socialdemokratisk majoritet i Malmö som ropar på restriktivare lagar och fler poliser. Så vi kan inte ens skylla på oppositionen.
Det jag kan om gäng och brottslighet har jag lärt mig i min trädgård. Om man struntar i ogräset på våren, så kommer det så småningom att ta över rabatterna fullständigt. Den blomsterprakt man vill ha, kvävs och försvinner.
Vilka åtgärder kan då tas till för att kväva det spirande ogräset? En radikal metod, framtagen av den inte helt okände trädgårdsmästaraspiranten Jimmie, går ut på att man schaktar bort alla plantor och lägger ett stort trädäck av ursvensk, tryckimpregnerad furu överallt. Visst, ogräsproblemet är löst, men då blir vi också av med alla andra växter. Inga färgstarka kaskader av vallmo och ringblommor. Inga köksväxter.
Vad vi nu lyckats med är tyvärr att låta ogräset växa upp obehindrat. Unga människor i Malmö lär sig idag att det är som knarklangare och våldsman man kommer sig upp i samhället och äger gatan. Där måste första insatsen vara: att förhindra att ogräset gror. Det gör vi genom att slå till hårt mot kriminella. Underåriga som begår brott skall inte lämnas vind för våg, utan raskt tas om hand av socialtjänsten. Den som langar knark skall inte kunna glida omkring på Malmös gator i en fet BMW, utan skall raskt få ett par år på en ungdomsvårdsskola i Norrland. Det skall märkas att brott inte lönar sig.
Sen måste det löna sig att sköta sig. Malmös skolor skall hålla världsklass, i alla stadens områden. Man skall inte vara predestinerad för usla betyg eller inga betyg alls och arbetslöshet bara för att man råkat gå på Rosengårdsskolan. Genom offensiva skolsatsningar nu sätter vi ramen för hur kriminalitetsdebatten kommer se ut om 30 år: Upprätta lärares status och löner, återskapa lärarhögskolor som kvalitativa och tuffa utbildningar för eliten bland eleverna istället för en avstjälpningsplats för de som inte kom in någon annan stans. Betala skolskjuts till de Rosengårdsföräldrar som sätter sina barn i skola någon annanstans och därmed främjar integrationen. Gör något åt betygsinflationen i friskolorna nu, så inte vänstern tar över och avskaffar dem efter 2014 och puttar oss tillbaks till den tid när det var kommunbyråkraten som valde skola istället för du och jag.
Sen får man tänka lite på vilka frön som sätts var. Och här faller liknelsen ihop lite grand. I en trädgård kan det vara vackert med en matta av en sorts blommor i var rabatt, men i verkligheten är integration bättre än segregation. På sikt är det ohållbart om alla fattiga bor ihopträngda i höga, trista kaserner och alla rika bor i villaområdet, med en fet ringväg emellan så de olika grupperna aldrig möts. Inte vill vi väl ha klassamhälle i Sverige? I den franska filmen "District 13" försöker några skurkar spränga ett franskt miljonprojektsområde, med invånarna kvar däri. Filmen slutar med att invånarna själva spränger skiten, för att sedan kunna bygga upp något människovärdigt. Jag lutar åt att göra detsamma med Rosengård och Lindängen och allt vad områdena heter. Spräng det, och bygg sedan upp blandad bebyggelse där både fattiga och rika har lust och möjlighet att bo. Så får vi integration, och slipper homogeniserade skolor och bostadsområden.
När vi fått in några åtgärder som ger effekt på lång sikt, så får vi också tänka på dagsläget. Ja, gärna hårdare lagar och hårdare straff. God gammal moderatpolitik från bunkertiden. Och när även sossarna säger samma sak, så vad sjutton väntar vi på? En annan gammal moderat klyscha är att det inte räcker med att slänga in mer pengar i verksamheten. Polisen behöver städas i ordentligt, så den får en bra organisation och motiverade anställda. Även domstolarna behöver effektiviseras - det tar idag alldeles för lång tid från brott till rättegång. När buset tas fast av polisen i Malmö så skall de inte kunna gå runt fritt på gatan i månader i väntan på rättegång.
Och till sist: rehabilitering. Visst, en hjärtefråga för vänstern, men ändå inte ointressant. När vi fångat och burat in en brottsling, så skall de inte direkt tillbaks till de gamla polarna i Malmö efter avtjänat straff. Varje brottsling som kan fås in på den smala vägen efter straffet, genom insatser för utbildning och arbete, är en vinst för samhället. Och brottslingen själv. Arbetslinjen borde gälla även här.
Så vad väntar du på, Beatrice? Du har makten, och härligheten, men inte i evighet. Släpp förslagen loss!
tisdag 3 januari 2012
Några försenade julklappar
Det är inte lätt att vara socialdemokrat nu - även vänstersossar börjar hacka på Juholt. Naturligtvis utan att rakt ut kräva hans avgång. Det börjar likna rena inbördeskriget. Till och med Silfverstrand är inne på att det inte är den elaka borgarpressen som står bakom. Så som en tröst, skall jag ge några julklappar på fel sida om nyåret till de på fel sida om mittlinjen.
Till alla de inom som utanför partiet som vill se en enad socialdemokrati, en realistisk utmanare till regeringstronen, ger jag en video från en grupp som upplevt ett riktigt inbördeskrig och vet vilket helvete det är:
Åt de som hamnar på den förlorande sidan och blir utputtade från landshövdingeposter och utredningstjänster rekommenderar jag den utmärkta animerade filmen "flykten från hönsgården":
Och till Juholt själv lite uppmuntran och omväxling från den enahanda Elvis-dieten:
God jul på er, socialdemokrater!
Till alla de inom som utanför partiet som vill se en enad socialdemokrati, en realistisk utmanare till regeringstronen, ger jag en video från en grupp som upplevt ett riktigt inbördeskrig och vet vilket helvete det är:
Åt de som hamnar på den förlorande sidan och blir utputtade från landshövdingeposter och utredningstjänster rekommenderar jag den utmärkta animerade filmen "flykten från hönsgården":
Och till Juholt själv lite uppmuntran och omväxling från den enahanda Elvis-dieten:
God jul på er, socialdemokrater!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)