söndag 15 januari 2012

Styr moderaterna i Malmö?

När moderaterna blev det nya arbetarpartiet hördes en del mummel vänsterifrån. Kan ränderna verkligen gå ur, kan moderater krama LAS och älska den starka staten?

Men nu verkar socialdemokraterna kopiera samma framgångsrecept. Eller hur skall man annars tolka dagens intervju med skolkommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) i Sydsvenskan? Artikeln är späckad med intressanta citat.

"Men statistiken visar att elever med utländsk bakgrund och elever vars föräldrar har lägre utbildning når sämre resultat i Malmö än motsvarande grupp i riket?
- Höga förväntningar på eleverna skapar bättre resultat. Har man en modell där man hela tiden förklarar varför eleverna inte klarar bättre, trappar man ner förväntningarna."
Jan Björklund lär få tårar i ögonen av glädje när han läser detta. Äkta kall och hård högerpolitik, att ställa höga förväntningar istället för att ursäkta misslyckanden i förväg.Även sossarna anser alltså nu att det inte räcker att vikta statistiken för att ursäkta dåliga resultat. Vi måste se till att få bra resultat.

"Trots att en Rosengårdselev är nästan dubbelt så dyr som en Limhamnselev har betygsglappet ökat?
- Det är jätteviktigt att vi resursfördelar efter behov. Men mer pengar generellt inte löser problemen. Det handlar om metoder, en skolutveckling där mötet mellan elev och lärare blir det optimala."
Revolutionerande! En klassisk vänster/höger-konflikt i politiken har ju varit just att vänstern vill ha mer anslag, högern anser att det är viktigare att pengarna används effektivt, varpå högern anklagas för att vara hård och kall. Att socialdemokratin nu har kommit över på vår planhalva, och är mer intresserad av att åstadkomma bra resultat än av att spendera mycket pengar, är glädjande. Att mötet mellan elev och lärare betonas borde också gynna en bra skoldebatt framöver.

"Enligt lag har elever förtur till skolor i närområdet?
- Vi tog ett nytt grepp i höstas när vi beställde en skola i Västra innerstaden, trots att stadsdelen inte behövde den. Vi ser att det finns områden där det finns ett väldigt söktryck, men där bara elever från närkvarteren kommer in. Nu planerar vi för 20 nya skolor. Vi måste se var vi placerar skolorna och hur vi arbetar med dem för att skapa mötesplatser för hela Malmö.
- Men jag vill inte ha en situation där vi lägger ner skolor i de områden som socialt har det tuffast. Påverkas elevströmmarna så kanske vi kan få mindre enheter med bibehållet höga resurser i områden där det är tufft."
S i Malmö bejakar alltså att föräldrar och barn själva skall få välja var de går i skola! De inte bara motvilligt accepterar fria skolval, utan ser till att öppna nya skolor i populära områden.
Hennes andra punkt är också viktig, något som vi friskoleälskare i högern bör ta till oss. Syftet med det fria skolvalet är att vi själva skall kunna välja den pedagogik och skolform som tilltalar oss. Syftet är inte att vi skall kunna välja bort en usel kommunal skola. I vissa fall blir så fallet, men det skall aldrig vara avsikten. Kommunen skall se till att det finns goda skolor i alla områden, även Rosengård och Lindängen. Ett lämpligt mål för Malmö bör vara att skapa elitskolor i Rosengård som är av så god kvalitet att föräldrarna i Limhamn och Slottsstaden slåss om att få in sina barn där. Då tar integrationen fart.
"Rosengårds skolor får mest pengar och har lägst meritvärden?
- I mina ögon har Rosengård inte använt sina resurser på bästa sätt. Rosengård har betalat mycket pengar för halvfulla lokaler istället för att satsa pengarna på lärare och elever. Skillnader i resursfördelning måste leda till resultat."
Här totalsågar hon sina underlydande och därmed sig själv. Det måste vara kommunalrådets uppgift att se till att pengarna satsas rätt. Och i nästa paragraf understryks än mer hennes eget ansvar:
"Stadsdelarna får inte lönekonkurrera vid rekrytering av skolpersonal?
- Hittills har vi sagt nej till det, men nu säger jag ja. Vi måste ta andra grepp."
OK, så mötet mellan lärare och elev är viktigt, pengarna skall satsas på lärare och elever, och sen förbjuder hon lönekonkurrens. Vad tror hon att lärare lockas av? En guldfärgad medalj i plast? Bra dock att hon insett att hög lön motiverar människor, och att det behövs vid rekrytering av lärare.
Min egen erfarenhet av IT-industrin säger mig att det är inte så viktigt att mäta lärartäthet. Hellre fem ypperliga lärare än tjugo medelmåttor. Så mitt förslag är att helt enkelt höja lärarlönerna med 50% i Rosengård, och därmed locka till sig de bästa lärarna. Visst, nu ökar ju det klyftorna, men lite får man väl offra.

Jag tycker artikeln visar på en rejäl tillnyktring i skolpolitiken vänsterifrån. Problemformuleringen ligger stabilt en bra bit till höger om mittlinjen. Fortsätter vänstern på den här linjen ser det ljust ut för Malmös elever, oavsett vem som vinner valet 2014.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar