Malmöööö!

I en av det danska komikergeniet Dirch Passers gamla filmer, mig og min lillebror, består den komiska höjdpunkten av att han då och då ställer sig och vrålar "Boomöööö!", namnet på den lilla ö där han bor. Jodå, liksom vår egen Edvard Persson medverkade Dirch i en del mindre lyckade filmer. Och man borde dra örona åt sig när inte Ove Sprogøe står med i rollistan.

Men till saken. Just nu känns det som om jag själv skulle vilja ställa mig upp och vråla Malmööö. Och inte av lokalpatriotisk glädje, utan för att nu räcker det.

Det går bra för Malmö, och därmed för Skåne och Sverige. Bron är på plats sen länge, nya vackra dyra bostäder byggs i Västra Hamnen och annorstädes, och jobben är fler än på gamla kockumstiden. Men alla är inte med. I en del stadsdelar vågar invånarna sig knappt utanför dörren, knarkhandlare står helt öppet och säljer, och gangsters skjuter ihjäl barn.

Där fanns problem redan för 10 år sedan, då jag flyttade till Skåne. Hells Angels brassade av raketgevär inne i Malmö. Sedan dess har väl inte så mycket hänt, förutom att polisen blivit än mer desillusionerad och oorganiserad, och att diverse politiker då och då ser bekymrade ut och uttalar att något borde nog göras, någon gång, av någon.

Nu är det dags att sluta snacka, och också göra något. Vi har en moderatledd regering, med moderat justitieminister. Som gjort för nya, hårda tag. Vi har en socialdemokratisk majoritet i Malmö som ropar på restriktivare lagar och fler poliser. Så vi kan inte ens skylla på oppositionen.

Det jag kan om gäng och brottslighet har jag lärt mig i min trädgård. Om man struntar i ogräset på våren, så kommer det så småningom att ta över rabatterna fullständigt. Den blomsterprakt man vill ha, kvävs och försvinner.

Vilka åtgärder kan då tas till för att kväva det spirande ogräset? En radikal metod, framtagen av den inte helt okände trädgårdsmästaraspiranten Jimmie, går ut på att man schaktar bort alla plantor och lägger ett stort trädäck av ursvensk, tryckimpregnerad furu överallt. Visst, ogräsproblemet är löst, men då blir vi också av med alla andra växter. Inga färgstarka kaskader av vallmo och ringblommor. Inga köksväxter.

Vad vi nu lyckats med är tyvärr att låta ogräset växa upp obehindrat. Unga människor i Malmö lär sig idag att det är som knarklangare och våldsman man kommer sig upp i samhället och äger gatan. Där måste första insatsen vara: att förhindra att ogräset gror. Det gör vi genom att slå till hårt mot kriminella. Underåriga som begår brott skall inte lämnas vind för våg, utan raskt tas om hand av socialtjänsten. Den som langar knark skall inte kunna glida omkring på Malmös gator i en fet BMW, utan skall raskt få ett par år på en ungdomsvårdsskola i Norrland. Det skall märkas att brott inte lönar sig.

Sen måste det löna sig att sköta sig. Malmös skolor skall hålla världsklass, i alla stadens områden. Man skall inte vara predestinerad för usla betyg eller inga betyg alls och arbetslöshet bara för att man råkat gå på Rosengårdsskolan. Genom offensiva skolsatsningar nu sätter vi ramen för hur kriminalitetsdebatten kommer se ut om 30 år: Upprätta lärares status och löner, återskapa lärarhögskolor som kvalitativa och tuffa utbildningar för eliten bland eleverna istället för en avstjälpningsplats för de som inte kom in någon annan stans. Betala skolskjuts till de Rosengårdsföräldrar som sätter sina barn i skola någon annanstans och därmed främjar integrationen. Gör något åt betygsinflationen i friskolorna nu, så inte vänstern tar över och avskaffar dem efter 2014 och puttar oss tillbaks till den tid när det var kommunbyråkraten som valde skola istället för du och jag.

Sen får man tänka lite på vilka frön som sätts var. Och här faller liknelsen ihop lite grand. I en trädgård kan det vara vackert med en matta av en sorts blommor i var rabatt, men i verkligheten är integration bättre än segregation. På sikt är det ohållbart om alla fattiga bor ihopträngda i höga, trista kaserner och alla rika bor i villaområdet, med en fet ringväg emellan så de olika grupperna aldrig möts. Inte vill vi väl ha klassamhälle i Sverige? I den franska filmen "District 13" försöker några skurkar spränga ett franskt miljonprojektsområde, med invånarna kvar däri. Filmen slutar med att invånarna själva spränger skiten, för att sedan kunna bygga upp något människovärdigt. Jag lutar åt att göra detsamma med Rosengård och Lindängen och allt vad områdena heter. Spräng det, och bygg sedan upp blandad bebyggelse där både fattiga och rika har lust och möjlighet att bo. Så får vi integration, och slipper homogeniserade skolor och bostadsområden.

När vi fått in några åtgärder som ger effekt på lång sikt, så får vi också tänka på dagsläget. Ja, gärna hårdare lagar och hårdare straff. God gammal moderatpolitik från bunkertiden. Och när även sossarna säger samma sak, så vad sjutton väntar vi på? En annan gammal moderat klyscha är att det inte räcker med att slänga in mer pengar i verksamheten. Polisen behöver städas i ordentligt, så den får en bra organisation och motiverade anställda. Även domstolarna behöver effektiviseras - det tar idag alldeles för lång tid från brott till rättegång. När buset tas fast av polisen i Malmö så skall de inte kunna gå runt fritt på gatan i månader i väntan på rättegång.

Och till sist: rehabilitering. Visst, en hjärtefråga för vänstern, men ändå inte ointressant. När vi fångat och burat in en brottsling, så skall de inte direkt tillbaks till de gamla polarna i Malmö efter avtjänat straff. Varje brottsling som kan fås in på den smala vägen efter straffet, genom insatser för utbildning och arbete, är en vinst för samhället. Och brottslingen själv. Arbetslinjen borde gälla även här.

Så vad väntar du på, Beatrice? Du har makten, och härligheten, men inte i evighet. Släpp förslagen loss!