Dags att tala om Hägglund

Idag tänkte jag prata lite om Göran Hägglunds senaste insändare, den om invandring och integration. Alla andra har ju redan gjort det.

Men först en varning. Det är dags för mig att komma ut som Kristdemokrat. Japp, en äkta, betalande medlem. Efter ett fullständigt ha lackat ut på mitt gamla moderata partis nymoderata behandling av försvaret och invandringen, så letade jag efter ett nytt sammanhang och hittade den kristdemokratiska familjepolitiken, och allmänna motsträvigheten och konservatismen. Detta sagt som varning till de som undrar över den närmast nordkoreanska hyllning av den store ledaren som eventuellt följer. Eller som tips om att dra igång ett uteslutandeärende, för de partikamrater som inte ser nog av dylika hyllningar, eller kanske till och med, ve och fasa, lite kritik!

Vänsterns kritik av Hägglund tänkte jag strunta i idag. Den som vill se vänstern sågas hänvisas till Anybody för några goda skratt och lite eftertanke.

Vad säger han då, han Hägglund? Föredömligt tydligt stolpar han upp tre förslag, och påpekar att det kommer mera:

1. Lägre bidrag och nytt etableringsavdrag
2. Tillfälliga uppehållstillstånd i tre år med möjlighet till förlängning
3. Snabba avslag för säkra länder

Mitt betyg? Att det här var ju inte så mycket. Visst, det var konkret. Och det var en stor skräll att han överhuvudtaget "kom ut". Men vad blir resultatet?

För att börja bakifrån: visst kan det vara vettigt att raskt ge avslag för säkra länder. Om vi skulle få en massinvasion av asylsökande från Danmark, så hoppas jag att vi ger dem en biljett på Öresundståget omgående, inte spärrar in dem på asylmottagning i ett år medan vi utreder.

Tillfälliga uppehållstillstånd, lägre bidrag och lägre skatt på inkomster: jag ser en liten piska här. Att invandrare skall motiveras att själva fixa jobb. Ja, det är bra. Till hälften bra. Piska är bra, men även morot behövs. Eller, snarare, möjlighet. Det är ju faktiskt svenska samhället, genom sin solidariska lönepolitik, LAS och överutbildning av sina egna medborgare, som gör det tämligen omöjligt för en outbildad invandrare att få jobb. Så dessa åtgärder måste kombineras med en arbetsmarknad som möjliggör för, som Segerfeldt påpekar, de som har låg produktivitet att ändå få ett jobb.

För att förtydliga det jag sade i stycket innan: vi har några olika vägar att gå när hundratusen lågutbildade människor knackar på dörren:

1. Stora statliga insatser för subventionerat bostadsbyggande, subventionerade hyror för att låginkomsttagare ska ha råd att bo där, pysseljobb till de som inte kan få jobb på öppna marknaden, och massor med bidrag. Klassisk vänsterpolitik som säkert skulle få V att jubla, men jag tror knappt ens sossarna tror på det där längre. Jag tror det skulle få Sverige att kraschlanda ungefär som på 70-talet. Bara hårdare.
2. Låglönejobb. Liksom rumänska tiggare så får flyktingar bo i tältläger och tigga på gatorna eller räfsa löv i villaförorterna för en spottstyver. Det kommer ge inkomstklyftor och social oro som jag tror inte ens nyliberalerna vill ha.
3. Få invandrarna att söka asyl någon annanstans, genom att ge "tydliga signaler". Visar vi att förmåner och chans till asyl i Sverige är minst lika dåligt som i Tyskland eller Storbritannien, vem vill då åka till kalla, avlägsna Sverige? Risken är dock att förmågan att bjuda under länder som Grekland och Italien är minimala.

Om jag tolkar min store ledare rätt, så siktar han in sig lite på alternativ 3. Sverige ska inte längre vara alla goda gåvors givare, utan mer rätta in sig i det europeiska ledet. Gott så, vi kan inte som EU-medlem i längden föra en helt unik politik. Vare sig vad gäller beskattning av miljardärer och företag, eller vad gäller mottagning av flyktingar. Både kapital och människor har fötter.

Samtidigt tror jag inte signalpolitik räcker. Det kommer komma flyktingar, och dessa kommer behöva bostad, läkarvård och jobb. Jag vill se mer, Göran. Mer förslag som kan vända trenden. Här är några från mig:

• Rensa upp ordentligt i Migrationsverket. Signaler från bl. a. Merit Wagers blogg indikerar både att svängdörrarna är öppna, och att människor i nöd skickas tillbaka. Det verkar som de som ljuger bra är de som kommer in. Utredningar ska vara korrekta. De som har asylskäl ska komma in, och IS-krigare som vill in till Sverige och softa ett tag ska ut.
• Bort med de papperslösa. I Sverige ska vi inte ha några svarta parallellsamhällen. Har man fått avslag, så ska man ut. Punkt.
• Krav på papper. Inget ID, ingen asyl. Hur ska vi veta att du inte är IS-krigare?
• Öppna bostadssektorn för konkurrens. Det känns för mig som om bostadsbyggandet i Sverige mest görs av en handfull storbolag. Släpp in låglönebyggbolag från Polen eller Grekland. Eller varför inte Somalia? Kan vi inte sänka byggkostnaderna, så kommer ingen ha råd att bo i det vi bygger.
• Öppna för lågkostnadsjobb. Hägglunds idé om att sänka skatten var faktiskt riktigt klurig. En stor del av arbetskostnaden utgörs av statens kaka. Sen tycker jag Hanif Bali har en poäng: varför inte låta detta komma alla till dels? Jag ogillar RUT/ROT då det ger särbehandling av vissa branscher. Å andra sidan gillar jag RUT/ROT eftersom det sänker skatten till en nästan icke-konfiskatorisk nivå där det blir möjligt för privatpersoner att köpa tjänster vitt. Så varför inte införa nya, generella skattelättnader på arbete?
• Importera vårdpersonal från lågkostnadsländer. Och tala inte om för dem vilka löner de får om de åker vidare till Norge istället.

Ser jag med glädje fram emot de närmaste månadernas KD-utspel på invandringsområdet? Nja. Jag minns hur glad jag blev när Hägglund började prata om verklighetens folk. Och sen hände ingenting. Han är lite ojämn, den gode Göran.Vi får väl se efter nästa opinions- eller fokusgruppsundersökning vad det är som gäller. Men hoppet finns.