Förhandlare Löfven

Jag var faktiskt en av dem som trodde att Löfven skulle visa sig vara en bra förhandlare, en förhandlare som lämnade de vanliga politrukerna i lä. Japp, nu får jag svälja mina ord. Löfven lyckades inte ens förhandla igenom sin budget i riksdagen.

En del har hävdat att Löfvens erfarenhet av fackliga förhandlingar legat honom i fatet till och med, att förhandlandet inom politiken, där det finns många parter och det inte är lika viktigt att komma överens, skiljer sig mycket från förhandlande inom näringslivet, där fack och företag har gemensamt intresse av företagens överlevnad.

Jag håller inte med. Även inom politiken finns intresse av företagets överlevnad. Lyckas de inte komma överens, så kommer till sist folket att resa sig och med högafflar i högsta hugg driva ut månglarna ur templet. Även inom företagsvärlden finns många parter - i många branscher finns mer än en fackförening. Även inom företagsvärlden finns ofta ett bristande intresse för schyssta kompromisser - minns brittiska facket innan Margaret Thatcher kopplade greppet om dem.

Nej, jag ser den senaste politiska krisen som väldigt lik en konflikt mellan företag och fack. Det Stefan Löfven missade var bara att här var han inte Metall - han representerade arbetsgivaren. Det var hans ansvar att få till en lösning som gjorde att företaget kunde fortleva. Mot sig hade han dels det vanliga LO-facket (Alliansen), och ett gäng syndikalister. Syndikalisterna var förbannade för att ingen ville prata med dem, för att alla ansåg dem vara otäcka extremister, och därför inställda på att ställa till jävelskap.


Vad gjorde då Löfven för att säkerställa ett avtal? Han försökte, helt resultatlöst, locka över ett par borgerliga partier (C och/eller FP). Någon på nätet liknade det vid att ragga på en gift kvinna. Det gick ju förvisso bra på det lössläppta 70-talet, då när Moderaterna fyllde SD:s roll som de där otrevliga typerna som bara gått in i politiken för att de ville människor ont, men är mindre lyckat på det nypuritanska 10-talet. Löfvens enda chans hade varit att antingen locka hela Alliansen att tyst acceptera en S-regering genom att ge Sjöstedt en spark i ändan, eller att låta bli att reta upp SD genom att tydligt och publikt ge dem fingret så fort tillfället gavs. Men om han missat det senare, så hade väl en enad mediakår, inklusive hejarklacken på ABs ledarsida, gett sig på Löfven i en scen som hade påmint om Hitchcocks "Fåglarna".

Nyvalet känns för mig som en överreaktion. Något han borde tagit sig en bläcka och en helgs sömn på, först. Vad kan resultatet bli? Ja, antagligen att ungefär samma procenttal landar i valurnorna en gång till. Ok, lite kul eller mindre kul, beroende på ens ideologiska skygglappar, kan hända:

• F! kan komma in. Lycka till med den budgetförhandlingen, Löfven.
• KD kan åka ur, så alliansen blir ännu lite mindre.
• Både S och M kan blöda rejält till SD, när det blir invandringsval.
• SD kan torska, om det anses oansvarigt att framkalla det nyval som Löfven framkallade. Jag tror det är rätt osannolikt, SD-väljare är redan anti-establishment och tycker antagligen "gött åt de jävlarna" och dänger in rösten med ännu större beslutsamhet.
• MP kan backa ännu mer. Antingen för att man nu måste försvara ett gemensamt kompromissmanifest utan grön renlärighet, eller för att de är så j-a dumma att de går ut och opponerar emot sitt eget kompromissmanifest.
• Både vänster och höger kan börja smyga in lite SD-anpassningar i sina manifest i hopp om att SD kommer lägga ned sina röster i nästa budgetomröstning. För S och M borde det inte vara så svårt egentligen, det innebär ju bara att man slutar föra MPs politik och går tillbaka till sin egen gamla politik. Dock försvårar ju det höga röstläget och den moraliska indignation man gett uttryck för. Hur kan man idag försvara den politik som ansågs vara höjden av rasism och att göra skillnad på människor för ett par månader sedan?

Oavsett hur rösterna ruckas lite fram och tillbaks så landar vi i några vänsterpartier på ena sidan, och en allians på den andra. Ingendera har egen majoritet. Och i mitten sitter SD och vill att någon pratar med dem.

Så snacka då, för bövelen. Det är det vi betalar er för. Om ni sedan, efter samtal, kommer fram till att inga kompromisser som gör landet regerbart är möjliga, så OK. Ställ till med nyval igen. Men se då också till att först dra er själva ut ur politiken för all framtid. Ni har då visat er totalt odugliga för uppgiften, och bör låta andra krafter ta vid.