Nähä, så det blev inget val

Läste nyss att samarbetsregeringen och alliansen kommit överens om hur val ska hanteras framöver.

Är det bara jag som är förvirrad?

Det man kommit överens om är att största regeringsunderlagets förslag släpps igenom, om så är tvunget genom att det mindre blocket lägger ned sina röster. Varpå det inte spelar någon roll hur de politiska vildarna V eller SD röstar. Detta gäller både när statsminister ska väljas, och när budget skall klubbas. Inga frågor får heller brytas ut ur budget, så som S gjorde häromåret. I sig inte särskilt upphetsande, det var väl det Reinfeldt erbjöd till senaste valet men S aldrig orkade svara på?

Löfven kommer alltså att regera vidare på en alliansbudget sitt första år - något han var väldigt tydlig med att han inte skulle göra. Å andra sidan brukar hans ingångsvärde vara att vara väldigt tydlig med väldigt motstridiga synpunkter väldigt ofta. Men han kan gärna få vara tydlig med vad det är han menar idag.

Sen kommer vi till nästa år, när ny budget skall klubbas. Vad är röstläget då? Regeringsalternativet, S+MP, har 138 mandat. Alliansen har 141. Enligt uppgörelsen är det alltså då dags för regeringen att träda tillbaka och låta alliansens budget gå igenom. Väl? För inte kan väl S+MP räkna in ett passivt V i sitt parlamentariska stöd? I så fall kan ju lika gärna alliansen räkna med SD som stödtrupper.

Jag misstänker att politikerna tolkar uppgörelsen annorlunda, som att Löfven nu per automatik ska få igenom sina budgetar fram till 2018, oavsett hur tokvänsterinspirerade de är.  Inför 2018 bör dock skarpt läge gälla: de partier som ingår i regeringen, och har ministrar i regeringen, är de som ingår i regeringsunderlaget. Och då är det dags för S att få bekänna färg i valrörelsen: går ni till val på att sätta kommunister i regeringen? Något som kan skrämma många gråsossar över till alliansen.

Den här uppgörelsen borde alltså leda till att V inte längre är en del av det socialistiska blocket. Hurra!


Sen har några områden plockats ut som lämpliga för breda politiska lösningar. Jag är lite orolig för det där med breda lösningar. Visst, de blir stabila när majoriteten skiftar - men är inte poängen med val i en demokrati att de skall kunna påverka den förda politiken? Sen tenderar sådana överenskommelser även att bli rätt urvattnade. Tänk er själva hur kul det kommer bli framöver för politikerna att nå bra överenskommelser om försvaret (som MP vill avskaffa) och energi (som väl MP också vill avskaffa, eller konvertera till vind & sol). Jag kan se framför mig när Stefan Löfven på en presskonferens ska försöka förklara vad de kommit fram till. Klyschorna och intigheterna lär hagla.


En avslutande fundering: är det bra med sådana här överenskommelser? Är det demokratin till gagn eller förfång? Jag misstänker att en del sverigedemokrater just nu gnisslar tänderna av ilska över att de inte längre kan påverka politiken. Eller så gnuggar de händerna och väntar på att integrationspolitikens kollaps skall göra dem till det största blocket - varvid väl de rödgröna och alliansen får ta skeden i vacker hand och hålla fast vid sin uppgörelse?

Ja, jag ser en vinst med en sådan här regel, inte demokratins död. Det är viktigt både att folkviljan kan slänga ut en oönskad regering, och att vi får en beslutskraftig regering. Reinfeldt II visade oss att en minoritetsregering kan bli så svag att den inget förmår genomdriva. Det duger inte, en regering måste kunna ta beslut. Och sedan svara inför väljarna.

Det jag inte gillar är dessa informella överenskommelser. Om vi ska ha en styrelseform där det inte är 50 procent som styr, utan den största minoriteten, då ska det också vara klart utskrivet och föreskrivet i regeringsformen. Land skall med lag byggas, inte med praxis som kan brytas närhelst Löfven lackar ur. Därför anser jag att: reglerna är bra, men de skall först presenteras inför landets väljare, och sedan, ifall väljarna ger sitt bifall, skrivas in i lagen.