När jag var ung, var det lätt att orientera sig i den politiska pannkakan. Till höger höll vi på demokrati och individens egenmakt, medan storpotätans gäng där till vänster kramade diktatorer och överförde lite mer makt till staten för varje mandatperiod.
Nu snurrar kompassen runt hej vilt.
Sunda åsiktsvindar fläktar in från vänster: Röda Berget pratar infrastruktur, Juholt tar greppet om bostadspolitiken.
Samtidigt, till höger, vill centerpartister att staten skall bestämma hur vi tar hand om våra barn. Riksdagsledamöter från de borgerliga småpartierna vill bestämma när vi tar en sup.
Uppochner är världen. Men kan kanske det öppna för att en minoritetsregering kan hitta lite nya sängkamrater?
lördag 27 augusti 2011
Kris i politiken
Enligt senaste opinionsmätningen är SD nere på 2.9%. Katastrof. Inte för Sverige, men väl för oss politiska bloggare. I ett års tid har vi nu kunnat hitta lågt hängande, lätt ruttna frukter att skriva om: trashade tv-rum, taxibetalningssmitande, storkyrkoprocessioner, folkdräkter.
Åker SD ut ur riksdagen kommer vi få börja skriva om politiska sakfrågor igen. Hu!
Åker SD ut ur riksdagen kommer vi få börja skriva om politiska sakfrågor igen. Hu!
söndag 21 augusti 2011
Blair: which project?
Ursäkta rubriken, jag satte den själv.
Via Hökmark hittade jag en intressant länk: Gamle Labour-ledaren Tony Blair skriver om kravallerna i England.
I inledningen gör han den intressanta observationen att det är viktigt att samhället står bakom poliskåren, så de inte tvekar att gå in med full kraft från början i rädsla för att hängas ut i media. Inte riktigt vad man är van vid att höra vänstern i Sverige säga.
Sen går han i klinch med både höger och vänster. Sociala klyftor är förvisso bra att bli av med, men de förklarar inte kravallerna. Hårda straff hjälper inte heller.
Så vad är då problemet, enligt Blair? Jo, individer och till och med familjer som hamnat utanför samhället. Som lär sig redan i tidig ålder att det är i gängen man får bärs, bilar och brudar.
Hoppingivande är att han anser att England faktiskt blivit ett bättre land de senaste decennierna, med mer aktiva och arbetsamma ungdomar, mindre korrupta politiker osv.
Vad finns då att göra, om varken batonger eller bidrag hjälper? Enligt Blair måste man gå på familj efter familj:
"We had to be prepared to intervene literally family by family and at an early stage, even before any criminality had occurred. And we had to reform the laws around criminal justice, including on antisocial behaviour, organised crime and the treatment of persistent offenders. We had to treat the gangs in a completely different way to have any hope of success."
Via Hökmark hittade jag en intressant länk: Gamle Labour-ledaren Tony Blair skriver om kravallerna i England.
I inledningen gör han den intressanta observationen att det är viktigt att samhället står bakom poliskåren, så de inte tvekar att gå in med full kraft från början i rädsla för att hängas ut i media. Inte riktigt vad man är van vid att höra vänstern i Sverige säga.
Sen går han i klinch med både höger och vänster. Sociala klyftor är förvisso bra att bli av med, men de förklarar inte kravallerna. Hårda straff hjälper inte heller.
Så vad är då problemet, enligt Blair? Jo, individer och till och med familjer som hamnat utanför samhället. Som lär sig redan i tidig ålder att det är i gängen man får bärs, bilar och brudar.
Hoppingivande är att han anser att England faktiskt blivit ett bättre land de senaste decennierna, med mer aktiva och arbetsamma ungdomar, mindre korrupta politiker osv.
Vad finns då att göra, om varken batonger eller bidrag hjälper? Enligt Blair måste man gå på familj efter familj:
"We had to be prepared to intervene literally family by family and at an early stage, even before any criminality had occurred. And we had to reform the laws around criminal justice, including on antisocial behaviour, organised crime and the treatment of persistent offenders. We had to treat the gangs in a completely different way to have any hope of success."
fredag 19 augusti 2011
Sängkammarspionernas återkomst
Förr i tiden, på den gamla hemska forntiden, var det väldigt viktigt för moralens väktare att reglera vad som försiggick i sängkammaren. Det skulle vara en man och en kvinna, i äktenskapligt barnalstrande syfte, i missionärsställning. Inget S&M, swinger, homo, eller kiss&bajs-sex.
Den tiden är tack och lov över. Nu får var och en själv sätta ribban för moralen, vad som är fult och fint. Ingen kommer och drar in bidragen för mig utifall frugan skulle ligga ovanpå lite mer än normen. Ingen blir upprörd om jag har svart latex, nitar och piska. Men moralens väktare dyker upp igen i ny skepnad. Nu är det inte sängkammaraktiviteterna de vill reglera, utan en aspekt av frukten av dem: den betalda barnledigheten.
Några centerpartister vill individualisera föräldraförsäkringen, så att var förälder får ett år var med barnet. Det är alltså politikerna som skall bestämma, inte du och jag. Min enkla tanke är att försäkringen redan är individualiserad: varje barn får två år hemma med sina vårdnadshavare. Ja, det är faktiskt barnet som är i centrum. Försäkringen är inte till för att jag skall kunna slippa jobba ett år, försäkringen är till för att inte barn skall hamna på dagis en vecka efter födseln. Kanske dags att påminna politikerna om barnkonventionen?
Vem är det som bestämmer? Förr i tiden var kungen utsedd av Gud, och ville han kunde han anlägga en ny huvudstad ute i träskmarken, starta 30-åriga krig, eller vad han ville. Nuförtiden, däremot, är det folket som styr. Politikerna är till för att göra som vi vill. Därför: om svenska män och kvinnor vill dela föräldraförsäkringen på ett visst sätt, och detta visar sig genom de val som faktiskt görs i varje familj, så är det väl bara för politikerna att acceptera det? För en liberal känns det i alla fall som det naturligaste valet: låt folk välja själva.
Är därmed allt väl? Nej, politikerna i fråga agerar för att åtgärda faktiska problem. Nu när det mest är kvinnor som stannar hemma med barnen, hamnar den kvinna som vill jobba i en otrevlig situation: arbetsgivare går på statistiken och räknar med att hon kommer vara hemma med barn, och väljer att anställa en karl istället. Därmed får de enskilda val som familjer gör hemma, och som är optimalt för dem själva, en negativ effekt för andra.
Men: innan man begränsar ens frihet för att behålla en annans frihet, bör man fundera på alternativen. För alternativ finns det. En del ger sina egna följdproblem - som sen kanske kräver nya plåsterlappar för att funka.
Jag anar även en annan anledning till att politikerna vill styra hur vi tar ut vår ledighet. De vet att det bästa för alla familjer är en delad ledighet, och detta vill de få oss att förstå och rätta sig efter - med tvång, om så är nödvändigt. Det här brukar kallas elitism, och brukar vara något riktigt fult. Det är mycket möjligt att politikerna har rätt i sak. Tag till exempel det analoga fallet att en mängd människor i Sverige med glädje lyssnar på melodifestivalen. Jag, som är bildad och kultiverad, vet givetvis att det vore bättre att köra Bachs Brandenburgkonserter eller några Beethoven-sonater på bästa TV-tid istället. Men inte tusan skall jag köra ned min förfinade smak i människors halsar via lagstiftning!?
Min slutkläm: kära politiker, sluta upp med att försöka bestämma hur vi skall bete oss före, under eller efter sexualakten.
Den tiden är tack och lov över. Nu får var och en själv sätta ribban för moralen, vad som är fult och fint. Ingen kommer och drar in bidragen för mig utifall frugan skulle ligga ovanpå lite mer än normen. Ingen blir upprörd om jag har svart latex, nitar och piska. Men moralens väktare dyker upp igen i ny skepnad. Nu är det inte sängkammaraktiviteterna de vill reglera, utan en aspekt av frukten av dem: den betalda barnledigheten.
Några centerpartister vill individualisera föräldraförsäkringen, så att var förälder får ett år var med barnet. Det är alltså politikerna som skall bestämma, inte du och jag. Min enkla tanke är att försäkringen redan är individualiserad: varje barn får två år hemma med sina vårdnadshavare. Ja, det är faktiskt barnet som är i centrum. Försäkringen är inte till för att jag skall kunna slippa jobba ett år, försäkringen är till för att inte barn skall hamna på dagis en vecka efter födseln. Kanske dags att påminna politikerna om barnkonventionen?
Vem är det som bestämmer? Förr i tiden var kungen utsedd av Gud, och ville han kunde han anlägga en ny huvudstad ute i träskmarken, starta 30-åriga krig, eller vad han ville. Nuförtiden, däremot, är det folket som styr. Politikerna är till för att göra som vi vill. Därför: om svenska män och kvinnor vill dela föräldraförsäkringen på ett visst sätt, och detta visar sig genom de val som faktiskt görs i varje familj, så är det väl bara för politikerna att acceptera det? För en liberal känns det i alla fall som det naturligaste valet: låt folk välja själva.
Är därmed allt väl? Nej, politikerna i fråga agerar för att åtgärda faktiska problem. Nu när det mest är kvinnor som stannar hemma med barnen, hamnar den kvinna som vill jobba i en otrevlig situation: arbetsgivare går på statistiken och räknar med att hon kommer vara hemma med barn, och väljer att anställa en karl istället. Därmed får de enskilda val som familjer gör hemma, och som är optimalt för dem själva, en negativ effekt för andra.
Men: innan man begränsar ens frihet för att behålla en annans frihet, bör man fundera på alternativen. För alternativ finns det. En del ger sina egna följdproblem - som sen kanske kräver nya plåsterlappar för att funka.
- Man kan helt enkelt ta bort eller radikalt korta föräldraförsäkringen, och införa en Alva Myrdalsk lösning där barnen från späd ålder vistas på storbarnkammare. Därmed kan både män och kvinnor jobba heltid, och problemet är löst. Men den metoden lär inte få så stor anklang i folkdjupet.
- Man kan gå på de arbetsgivare som inte vill anställa kvinnor, och tvinga dem att anställa kvinnorna. Men helt optimalt att gå in och styra upp vem privata arbetsgivare får anställa är det inte.
- Man kan höja kvinnolönerna så att det inte längre finns några ekonomiska incitament att huvudsakligen låta kvinnan stanna hemma. Offentliga sektorn kan gå före, sen lär privata få gå efter för att kunna anställa. Men aj, det lär nog svida hos politikerna att behöva använda egna pengar i stället för andra människors frihet för att uppnå sina mål.
- Och sen lämnar jag vidare lösningsförslag som övning åt läsarna.
Jag anar även en annan anledning till att politikerna vill styra hur vi tar ut vår ledighet. De vet att det bästa för alla familjer är en delad ledighet, och detta vill de få oss att förstå och rätta sig efter - med tvång, om så är nödvändigt. Det här brukar kallas elitism, och brukar vara något riktigt fult. Det är mycket möjligt att politikerna har rätt i sak. Tag till exempel det analoga fallet att en mängd människor i Sverige med glädje lyssnar på melodifestivalen. Jag, som är bildad och kultiverad, vet givetvis att det vore bättre att köra Bachs Brandenburgkonserter eller några Beethoven-sonater på bästa TV-tid istället. Men inte tusan skall jag köra ned min förfinade smak i människors halsar via lagstiftning!?
Min slutkläm: kära politiker, sluta upp med att försöka bestämma hur vi skall bete oss före, under eller efter sexualakten.
tisdag 16 augusti 2011
Palestiniernas fiender visar sig från sin rätta sida igen
Nu har de jäklarna gett sig på palestinierna igen. Från båtar lobbades granateld in mot ett palestinskt flyktingläger.
Inga förstasidesrubriker i svenska tidningar? Inga protestartiklar från vänstern?
Kan bero på att det var Syrien som var i farten den här gången.
Ja, palestinierna har det för jävligt. Men det verkar som det är deras arabiska bröder som behandlar dem sämst.
Inga förstasidesrubriker i svenska tidningar? Inga protestartiklar från vänstern?
Kan bero på att det var Syrien som var i farten den här gången.
Ja, palestinierna har det för jävligt. Men det verkar som det är deras arabiska bröder som behandlar dem sämst.
Men vad faen, Cameron?
Som anglofil och konservativ har jag länge haft ett gott öga till brittiska Tories. Men nu får jag gnälla lite. När Breivik fick spel på Utöya gjorde norrmännen vad man skulle: skickade poliser med skarpladdade vapen för att fälla fulingen, inga dialogpoliser som försökte prata ned honom. När pöbeln började tömma butiker och fixa 'fire sale' på egen hand, så tvekade polisen att tala allvar omedelbart. Om detta beror på polisen eller regeringen tvistar nu de olika fraktionerna om.
Vad Cameron dock snabbt och resolut har gjort är att börja prata om nya polisiära befogenheter för att stävja framtida kravaller: utegångsförbud, amerikanska experter, kasta ut plundrares familjer från kommunala bostäder, stänga av plundrare från sociala medier, osv.
Ovanstående är helt fel prioritering. Om det börjar brinna, så ser man fort som tusan till att släcka elden, och hälla på lite extra vatten så det inte tar fyr igen. Sen kan man i lugn och ro börja fundera på förebyggande åtgärder. Att i panik riva ned hela byn för att slippa se ett hus brinna är inte särskilt vist.
Alltså: se först till att hårt och resolut slå ned kravallerna. Sedan, när den värsta paniken lagt sig, är det dags att fundera på hur samhälle och polisinsatser bör ändras för att undvika kravaller, vilka värden man eventuellt förlorar istället, och vilket som väger mest. Även om kollektiva bestraffningar visar sig vara ett effektivt sätt att stoppa kravaller, så kanske priset för en och annan kravall är värt att betala för att få behålla ett öppet och rättssäkert samhälle.
And now for something completely different: såg en gång ett program om Disneys ned- och uppgång. Efter att Walt Disney dog, blev tydligen alla upptagna med att fundera på vad Walt hade gjort. Med resultat att alla idéer som inte Walt redan haft röstades ned, med resultat att artistisk utveckling uteblev.
Disneys dåliga exempel borde faktiskt Cameron följa. Vad hade Maggie gjort? Margaret Thatcher hade större kulor än resten av kabinettet tillsammans. Här är en liten stripp från när några skäggiga generalissimos tröttnade på sina lokala viner och ville skaffa sig en liten lantlig brittisk pub som serverar överjäst ljummet öl på en ö långt ute i ingenstans:
Hade Maggie haft makten idag, hade plundrarna legat på rygg i en polispiket innan de fattat vad som hände.
Cameron borde även fråga sig: vad hade Stoltenberg gjort? För inte har jag hört några snabba förslag om registrering av högerextrema, kontroll av sociala medier osv från Norge.
Vad Cameron dock snabbt och resolut har gjort är att börja prata om nya polisiära befogenheter för att stävja framtida kravaller: utegångsförbud, amerikanska experter, kasta ut plundrares familjer från kommunala bostäder, stänga av plundrare från sociala medier, osv.
Ovanstående är helt fel prioritering. Om det börjar brinna, så ser man fort som tusan till att släcka elden, och hälla på lite extra vatten så det inte tar fyr igen. Sen kan man i lugn och ro börja fundera på förebyggande åtgärder. Att i panik riva ned hela byn för att slippa se ett hus brinna är inte särskilt vist.
Alltså: se först till att hårt och resolut slå ned kravallerna. Sedan, när den värsta paniken lagt sig, är det dags att fundera på hur samhälle och polisinsatser bör ändras för att undvika kravaller, vilka värden man eventuellt förlorar istället, och vilket som väger mest. Även om kollektiva bestraffningar visar sig vara ett effektivt sätt att stoppa kravaller, så kanske priset för en och annan kravall är värt att betala för att få behålla ett öppet och rättssäkert samhälle.
And now for something completely different: såg en gång ett program om Disneys ned- och uppgång. Efter att Walt Disney dog, blev tydligen alla upptagna med att fundera på vad Walt hade gjort. Med resultat att alla idéer som inte Walt redan haft röstades ned, med resultat att artistisk utveckling uteblev.
Disneys dåliga exempel borde faktiskt Cameron följa. Vad hade Maggie gjort? Margaret Thatcher hade större kulor än resten av kabinettet tillsammans. Här är en liten stripp från när några skäggiga generalissimos tröttnade på sina lokala viner och ville skaffa sig en liten lantlig brittisk pub som serverar överjäst ljummet öl på en ö långt ute i ingenstans:
Hade Maggie haft makten idag, hade plundrarna legat på rygg i en polispiket innan de fattat vad som hände.
Cameron borde även fråga sig: vad hade Stoltenberg gjort? För inte har jag hört några snabba förslag om registrering av högerextrema, kontroll av sociala medier osv från Norge.
måndag 15 augusti 2011
Måndag hela veckan lång...
... borde det vara nu när vi firar det 80:e måndagsmötet, för att minnas de måndagsmöten som väl inte var avgörande för att de baltiska staterna skulle kunna kasta av sig det sovjetiska oket, men i alla fall var en droppe av solidaritet i det sovjetvänliga svenska opinionshavet.
Sovjetvänliga? Jo, så tokig var tiden förr i tiden. Tredje ståndpunkten och kålsuparteorin satte det demokratiska USA i samma hörn som diktaturen Sovjet. Amerikanska missilutplaceringar i Europa sågs som en provokation mot det fredsälskande Sovjet, DDR var normen för svensk skolpolitik, och Röda Khmererna var helyllevänster. Och de baltiska staterna var en integrerad del av Sovjet, och fan ta den osnutne moderatpolitiker som vågade sig på att säga något annat.
Den som vill vältra sig i tokiga citat från mainstreamvänstern kan till exempel gå till Segerfeldt.
Själv gläder jag mig åt att vänstern numera kommit över på vår planhalva, och slutat applådera folkmord bara för att de utförs med den röda fanan vajande över slaktfältet.
Sen är det alltid bra med lite eftertanke. Vilka galna diktatorer kommer kloka människor skaka på huvudet åt om 20 år för att vi stödde dem nu? Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-planen började bomba honom. Visst, ja, Juholt fixade till så vi inte fick bomba. Omtagning: Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-piloterna började hötta med näven åt honom? Kina, som fortfarande är en kommunistdiktatur trots att vi köper alla våra prylar därifrån, och som på grund av handeln sällan får kritik, och ibland till och med beröm? Saudiarabien, som vi kränger vapen till?
En konsekvent högerpolitik bör vara att kompromisslöst kritisera alla diktaturer, oavsett färg, närhet till Sverige eller exportberoende. Att invånarna i dessa länder är värda och mogna demokrati. Västerländsk demokrati. Och det räknar jag med att även den demokratiska vänstern kan ställa upp på.
Sovjetvänliga? Jo, så tokig var tiden förr i tiden. Tredje ståndpunkten och kålsuparteorin satte det demokratiska USA i samma hörn som diktaturen Sovjet. Amerikanska missilutplaceringar i Europa sågs som en provokation mot det fredsälskande Sovjet, DDR var normen för svensk skolpolitik, och Röda Khmererna var helyllevänster. Och de baltiska staterna var en integrerad del av Sovjet, och fan ta den osnutne moderatpolitiker som vågade sig på att säga något annat.
Den som vill vältra sig i tokiga citat från mainstreamvänstern kan till exempel gå till Segerfeldt.
Själv gläder jag mig åt att vänstern numera kommit över på vår planhalva, och slutat applådera folkmord bara för att de utförs med den röda fanan vajande över slaktfältet.
Sen är det alltid bra med lite eftertanke. Vilka galna diktatorer kommer kloka människor skaka på huvudet åt om 20 år för att vi stödde dem nu? Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-planen började bomba honom. Visst, ja, Juholt fixade till så vi inte fick bomba. Omtagning: Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-piloterna började hötta med näven åt honom? Kina, som fortfarande är en kommunistdiktatur trots att vi köper alla våra prylar därifrån, och som på grund av handeln sällan får kritik, och ibland till och med beröm? Saudiarabien, som vi kränger vapen till?
En konsekvent högerpolitik bör vara att kompromisslöst kritisera alla diktaturer, oavsett färg, närhet till Sverige eller exportberoende. Att invånarna i dessa länder är värda och mogna demokrati. Västerländsk demokrati. Och det räknar jag med att även den demokratiska vänstern kan ställa upp på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)