Den tiden är tack och lov över. Nu får var och en själv sätta ribban för moralen, vad som är fult och fint. Ingen kommer och drar in bidragen för mig utifall frugan skulle ligga ovanpå lite mer än normen. Ingen blir upprörd om jag har svart latex, nitar och piska. Men moralens väktare dyker upp igen i ny skepnad. Nu är det inte sängkammaraktiviteterna de vill reglera, utan en aspekt av frukten av dem: den betalda barnledigheten.
Några centerpartister vill individualisera föräldraförsäkringen, så att var förälder får ett år var med barnet. Det är alltså politikerna som skall bestämma, inte du och jag. Min enkla tanke är att försäkringen redan är individualiserad: varje barn får två år hemma med sina vårdnadshavare. Ja, det är faktiskt barnet som är i centrum. Försäkringen är inte till för att jag skall kunna slippa jobba ett år, försäkringen är till för att inte barn skall hamna på dagis en vecka efter födseln. Kanske dags att påminna politikerna om barnkonventionen?
Vem är det som bestämmer? Förr i tiden var kungen utsedd av Gud, och ville han kunde han anlägga en ny huvudstad ute i träskmarken, starta 30-åriga krig, eller vad han ville. Nuförtiden, däremot, är det folket som styr. Politikerna är till för att göra som vi vill. Därför: om svenska män och kvinnor vill dela föräldraförsäkringen på ett visst sätt, och detta visar sig genom de val som faktiskt görs i varje familj, så är det väl bara för politikerna att acceptera det? För en liberal känns det i alla fall som det naturligaste valet: låt folk välja själva.
Är därmed allt väl? Nej, politikerna i fråga agerar för att åtgärda faktiska problem. Nu när det mest är kvinnor som stannar hemma med barnen, hamnar den kvinna som vill jobba i en otrevlig situation: arbetsgivare går på statistiken och räknar med att hon kommer vara hemma med barn, och väljer att anställa en karl istället. Därmed får de enskilda val som familjer gör hemma, och som är optimalt för dem själva, en negativ effekt för andra.
Men: innan man begränsar ens frihet för att behålla en annans frihet, bör man fundera på alternativen. För alternativ finns det. En del ger sina egna följdproblem - som sen kanske kräver nya plåsterlappar för att funka.
- Man kan helt enkelt ta bort eller radikalt korta föräldraförsäkringen, och införa en Alva Myrdalsk lösning där barnen från späd ålder vistas på storbarnkammare. Därmed kan både män och kvinnor jobba heltid, och problemet är löst. Men den metoden lär inte få så stor anklang i folkdjupet.
- Man kan gå på de arbetsgivare som inte vill anställa kvinnor, och tvinga dem att anställa kvinnorna. Men helt optimalt att gå in och styra upp vem privata arbetsgivare får anställa är det inte.
- Man kan höja kvinnolönerna så att det inte längre finns några ekonomiska incitament att huvudsakligen låta kvinnan stanna hemma. Offentliga sektorn kan gå före, sen lär privata få gå efter för att kunna anställa. Men aj, det lär nog svida hos politikerna att behöva använda egna pengar i stället för andra människors frihet för att uppnå sina mål.
- Och sen lämnar jag vidare lösningsförslag som övning åt läsarna.
Jag anar även en annan anledning till att politikerna vill styra hur vi tar ut vår ledighet. De vet att det bästa för alla familjer är en delad ledighet, och detta vill de få oss att förstå och rätta sig efter - med tvång, om så är nödvändigt. Det här brukar kallas elitism, och brukar vara något riktigt fult. Det är mycket möjligt att politikerna har rätt i sak. Tag till exempel det analoga fallet att en mängd människor i Sverige med glädje lyssnar på melodifestivalen. Jag, som är bildad och kultiverad, vet givetvis att det vore bättre att köra Bachs Brandenburgkonserter eller några Beethoven-sonater på bästa TV-tid istället. Men inte tusan skall jag köra ned min förfinade smak i människors halsar via lagstiftning!?
Min slutkläm: kära politiker, sluta upp med att försöka bestämma hur vi skall bete oss före, under eller efter sexualakten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar