... borde det vara nu när vi firar det 80:e måndagsmötet, för att minnas de måndagsmöten som väl inte var avgörande för att de baltiska staterna skulle kunna kasta av sig det sovjetiska oket, men i alla fall var en droppe av solidaritet i det sovjetvänliga svenska opinionshavet.
Sovjetvänliga? Jo, så tokig var tiden förr i tiden. Tredje ståndpunkten och kålsuparteorin satte det demokratiska USA i samma hörn som diktaturen Sovjet. Amerikanska missilutplaceringar i Europa sågs som en provokation mot det fredsälskande Sovjet, DDR var normen för svensk skolpolitik, och Röda Khmererna var helyllevänster. Och de baltiska staterna var en integrerad del av Sovjet, och fan ta den osnutne moderatpolitiker som vågade sig på att säga något annat.
Den som vill vältra sig i tokiga citat från mainstreamvänstern kan till exempel gå till Segerfeldt.
Själv gläder jag mig åt att vänstern numera kommit över på vår planhalva, och slutat applådera folkmord bara för att de utförs med den röda fanan vajande över slaktfältet.
Sen är det alltid bra med lite eftertanke. Vilka galna diktatorer kommer kloka människor skaka på huvudet åt om 20 år för att vi stödde dem nu? Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-planen började bomba honom. Visst, ja, Juholt fixade till så vi inte fick bomba. Omtagning: Khadaffi, som vi tills nyligen hade flyktingavvisande avtal med innan JAS-piloterna började hötta med näven åt honom? Kina, som fortfarande är en kommunistdiktatur trots att vi köper alla våra prylar därifrån, och som på grund av handeln sällan får kritik, och ibland till och med beröm? Saudiarabien, som vi kränger vapen till?
En konsekvent högerpolitik bör vara att kompromisslöst kritisera alla diktaturer, oavsett färg, närhet till Sverige eller exportberoende. Att invånarna i dessa länder är värda och mogna demokrati. Västerländsk demokrati. Och det räknar jag med att även den demokratiska vänstern kan ställa upp på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar